It's a waste of time
Jag har blivit kallad mycket i mina dagar, på både gott och ont, men en sak jag aldrig har fått höra tidigare är att jag skulle vara en BONUS. En bonus som i om-jag-inte-får-henne-så-duger-vem-som-helst-som-bonus. Ska man skratta eller gråta?
Jag grät. Idag skrattar jag. För jag är så trött. All tid och energi jag lagt på denna människa, och så får man plötsligt veta att ingenting jag har gjort hade någonsin gjort någon skillnad i slutändan. Avslut? Javisst, och ett jävligt bra sådant. Gårkvällens smartaste uttalande kom från världens bästa Ann, och det var att man ju alltid är så mycket ärligare när man druckit alkohol. Och tacka fan för det! Nu är det liksom över, på riktigt, och jag kommer aldrig behöva fundera över det igen, om det KANSKE hade varit annorlunda en annan gång osv. Nu är det slut. Och jag mår så jävla bra inombords så det finns inte, men det kanske också har att göra med att någon stod och väntade på mig utanför min dörr när jag kom hem inatt :)
Igår var det alltså vintercruising. Efter de tidigare årens draman var jag väldigt skeptisk till det hela, men det som har varit 'problematiskt' förut löste sig själv under kvällens gång och ingen var gladare än jag! Vi drack, pratade, kramades och dansade, mitt bland alla raggarsvin. De bästa svinen som finns! Mot slutet gick det som sagt lite på skit iallafall, men jag är såå glad för det idag. Det drog ju ner humöret litegrann, men vid det laget började kalaset dö ut iallafall och till slut satt jag mest och väntade på att få åka hem, haha. Var liiite trött.. Så fick jag ju som sagt ett samtal i bilen på väg hem, så jag gick inte ensam upp till lägenheten.
Nu är jag dock ensam, haft söndagsmys hela dagen men till slut fick någon myror i byxorna och måste röra på sig, haha! Så jag kröp till duschen och nu känner jag mig nästan redo att äta lite. Livet känns så bra. Just idag. Imorgon är en ny dag och saker ändras så fort, men just idag mår jag riktigt otroligt bra. Inombords alltså, fysiskt så är jag väl inte i bästa skick efter cruisingen med tillhörande fest.. Bonus, hah. Det tycks ju finnas någon som tycker högre om mig än så :) För jag förtjänar faktiskt att få vara glad. Och inte någons jävla bonus. Så det så.
Dags att få på sig kläder och få i sig lite mat! Nojsat klart för denna gång, fick iallafall ur mig lite irritation.
Puss <3
Jag grät. Idag skrattar jag. För jag är så trött. All tid och energi jag lagt på denna människa, och så får man plötsligt veta att ingenting jag har gjort hade någonsin gjort någon skillnad i slutändan. Avslut? Javisst, och ett jävligt bra sådant. Gårkvällens smartaste uttalande kom från världens bästa Ann, och det var att man ju alltid är så mycket ärligare när man druckit alkohol. Och tacka fan för det! Nu är det liksom över, på riktigt, och jag kommer aldrig behöva fundera över det igen, om det KANSKE hade varit annorlunda en annan gång osv. Nu är det slut. Och jag mår så jävla bra inombords så det finns inte, men det kanske också har att göra med att någon stod och väntade på mig utanför min dörr när jag kom hem inatt :)
Igår var det alltså vintercruising. Efter de tidigare årens draman var jag väldigt skeptisk till det hela, men det som har varit 'problematiskt' förut löste sig själv under kvällens gång och ingen var gladare än jag! Vi drack, pratade, kramades och dansade, mitt bland alla raggarsvin. De bästa svinen som finns! Mot slutet gick det som sagt lite på skit iallafall, men jag är såå glad för det idag. Det drog ju ner humöret litegrann, men vid det laget började kalaset dö ut iallafall och till slut satt jag mest och väntade på att få åka hem, haha. Var liiite trött.. Så fick jag ju som sagt ett samtal i bilen på väg hem, så jag gick inte ensam upp till lägenheten.
Nu är jag dock ensam, haft söndagsmys hela dagen men till slut fick någon myror i byxorna och måste röra på sig, haha! Så jag kröp till duschen och nu känner jag mig nästan redo att äta lite. Livet känns så bra. Just idag. Imorgon är en ny dag och saker ändras så fort, men just idag mår jag riktigt otroligt bra. Inombords alltså, fysiskt så är jag väl inte i bästa skick efter cruisingen med tillhörande fest.. Bonus, hah. Det tycks ju finnas någon som tycker högre om mig än så :) För jag förtjänar faktiskt att få vara glad. Och inte någons jävla bonus. Så det så.
Dags att få på sig kläder och få i sig lite mat! Nojsat klart för denna gång, fick iallafall ur mig lite irritation.
Puss <3
If you don't give your heart wings, you'll never fly
Tänkte att det kanske var dags för ett livstecken.. Så ja, jag lever!
Blev hemskickad från Egypten, men hann vara där ca en och en halv vecka. Mycket sol, åt gott och drack vin, rökte shisha och umgicks med fint folk, var fint att träffa bästaste Elin igen :)
Efter det då.. Hmm. Spenderade en vecka med att vara missnöjd med lägenheten, mig själv, livet osv. Efter det gick det lite i vågor, och nu senaste veckan har jag börjat må bättre och bättre, och blivit gladare. Fick äntligen hit sista möblerna förra helgen tack vare världens bästa A&R och därmed såg allt lite ljusare ut. Har fortfarande inte träffat mycket folk dock, mest suttit och ugglat i lägenheten, ofta i sällskap av min syster. Har som inte riktigt haft lust med något, och har försökt pyssla med att plocka upp grejer ur lådor och in i skåp osv, och varje gång jag åkt hemifrån ett tag så har man tappat motivationen till att städa och plocka när man kommit hem. Så därför har jag stannat innanför dessa väggar för det mesta.. Men NU ska det väl börja bli ändring på det!
Så, egentligen har jag väl inte så mycket mer att säga. Har som sagt inte hänt så mycket, men börjar ju bli nöjdare med mig själv (och livet) igen så bara jag får ett jobb också så är allt perfekt! Känner mig äntligen hemma här nu, älskar min lägenhet och mina möbler och allt som hör till. Håller just nu på bakar bröd (det jäser en stund) och det är så jävla skönt att kunna göra det, baka bröd mitt i natten, bara för att jag kände för det :)
Var ut i lördags med lillasyster, vi började dricka vin hos mig och sedan körde lillebror Mini oss till krogen. Helt galen kväll/natt, längesen jag hade så roligt, och framförallt tillsammans med syster! Fantastiskt! Slutade med att vi var tre personer som sov här... :) Igår var det mindre kul, de andra två var pigga och glada, men jag mådde bara dåligt. När första dragit så vilade jag och syrran ett tag, sedan var Mini söt och hämtade mat (med syrran) åt oss. När hon dragit hem blev det filmen Footloose här i min ensamhet, sedan sov jag 13 timmar i sträck. Slut.
Idag har jag fortfarande mått dåligt, men fixade lite middag åt mig själv och syrran som kom över en sväng :) Blev lite lakritsglass till efteråt, ÅH som jag saknat det! Fy fasen vad gott. Efter att hon dragit iväg har jag städat och plockat och som sagt bakat lite bröd. Ska bli så gott :) Fick ett oväntat (men efterlängtat) samtal nu också för en stund sedan, så jag kommer kunna sova bra. Eller kanske inte, haha! Jaja, lite uppdaterat blev det. Dags att gå och grädda brödsemlorna så jag kan äta två nybakta med ett stort glas o'boy sedan innan jag kryper i säng :)
Natti natt, om det nu finns någon som orkat hänga kvar trots mitt lilla uppehåll!
<3
Maybe I've found a reason to stay..?
Blev hemskickad från Egypten, men hann vara där ca en och en halv vecka. Mycket sol, åt gott och drack vin, rökte shisha och umgicks med fint folk, var fint att träffa bästaste Elin igen :)
Efter det då.. Hmm. Spenderade en vecka med att vara missnöjd med lägenheten, mig själv, livet osv. Efter det gick det lite i vågor, och nu senaste veckan har jag börjat må bättre och bättre, och blivit gladare. Fick äntligen hit sista möblerna förra helgen tack vare världens bästa A&R och därmed såg allt lite ljusare ut. Har fortfarande inte träffat mycket folk dock, mest suttit och ugglat i lägenheten, ofta i sällskap av min syster. Har som inte riktigt haft lust med något, och har försökt pyssla med att plocka upp grejer ur lådor och in i skåp osv, och varje gång jag åkt hemifrån ett tag så har man tappat motivationen till att städa och plocka när man kommit hem. Så därför har jag stannat innanför dessa väggar för det mesta.. Men NU ska det väl börja bli ändring på det!
Så, egentligen har jag väl inte så mycket mer att säga. Har som sagt inte hänt så mycket, men börjar ju bli nöjdare med mig själv (och livet) igen så bara jag får ett jobb också så är allt perfekt! Känner mig äntligen hemma här nu, älskar min lägenhet och mina möbler och allt som hör till. Håller just nu på bakar bröd (det jäser en stund) och det är så jävla skönt att kunna göra det, baka bröd mitt i natten, bara för att jag kände för det :)
Var ut i lördags med lillasyster, vi började dricka vin hos mig och sedan körde lillebror Mini oss till krogen. Helt galen kväll/natt, längesen jag hade så roligt, och framförallt tillsammans med syster! Fantastiskt! Slutade med att vi var tre personer som sov här... :) Igår var det mindre kul, de andra två var pigga och glada, men jag mådde bara dåligt. När första dragit så vilade jag och syrran ett tag, sedan var Mini söt och hämtade mat (med syrran) åt oss. När hon dragit hem blev det filmen Footloose här i min ensamhet, sedan sov jag 13 timmar i sträck. Slut.
Idag har jag fortfarande mått dåligt, men fixade lite middag åt mig själv och syrran som kom över en sväng :) Blev lite lakritsglass till efteråt, ÅH som jag saknat det! Fy fasen vad gott. Efter att hon dragit iväg har jag städat och plockat och som sagt bakat lite bröd. Ska bli så gott :) Fick ett oväntat (men efterlängtat) samtal nu också för en stund sedan, så jag kommer kunna sova bra. Eller kanske inte, haha! Jaja, lite uppdaterat blev det. Dags att gå och grädda brödsemlorna så jag kan äta två nybakta med ett stort glas o'boy sedan innan jag kryper i säng :)
Natti natt, om det nu finns någon som orkat hänga kvar trots mitt lilla uppehåll!
<3
Maybe I've found a reason to stay..?
Long time no see
Okej, det har blivit dåligt med uppdateringar här. Det känns ju lite taskigt sådär, men jag har inte haft tid. Eller snarare, jag har inte haft ork :p
Sista dagarna i Galway var fantastiska, dels för att jag äntligen kände hur fantastiskt kul jobbet var igen, och dels för att jag fick omge mig med så underbara människor. Sista dagen hjälpte Orla mig att städa ur huset/rummet och släpa ner grejerna till Snoozles, eftersom jag skulle sova sista natten där innan bussen på morgonen efter. Därefter drog vi i oss flaskan med bubbelrosé som jag fått av chefen, Diane, (kanske jag inte berättat det?) och sedan gick vi till favvorestaurangen Bella Roma där vi bokat bord för middag. Så jäkla trevligt att spendera lite tid med Orla, bara vi två, och timmarna flög förbi. När vi skulle gå hem mötte vi några ur restaurangpersonalen som var lediga och även de hade ätit middag där, och de övertalade oss att stanna en stund. Så vi satte oss med dem istället och skumpan flödade. Heeeela kvällen. Sedan blev det totalt fyllekalas då ägaren bestämde sig för att det skulle tas in lite shottar också.. Jajja. Inget extra betalade vi heller för all dricka (inte ens för drickan till vår egen middag tidigare, då ägaren gav oss en schysst 'deal' eftersom vi alltid skickar gäster dit och äter så mycket pizza därifrån själva..) och till slut fick vi sätta Orla i en taxi då hon ville hem. Detta efter att vi krossat ett glas på toaletten (hon), spytt som en gris (jag), flirtat med alla manliga servitörer och Orla lekt kock och sprungit runt med kockmössa på huvudet. Jag har sällan haft så sjukt kul under en så random kväll! När hon åkt hem drog jag till ett Casino med grabbarna en stund, sedan gick jag över till Róisin Dubh och kramades med Connor en sista gång, och drack min förmodligen första HELA pint med Guiness. Connor ansåg att jag inte kunde åka innan jag gjort det :) Mycket bra sista kväll/natt i Galway, som jag verkligen kommer minnas (de saker jag faktiskt minns alltså) och nya nattvakten John släppte in mig på Hostlet strax efter kl 3 på morgonen.
Kl 6 skulle min buss gå, behöver jag ens säga att jag fortfarande var totalt askalas? Är ett under att jag faktiskt fick ihop väskorna och allting med mig, John fick bära den stora väskan runt hörnet till bussen för jag hade aldrig klarat det själv.. Sov som en gris hela vägen till Dublin, enda tacksamma med att vara kanon. Resten av dagen spenderades på flygplatsen i Dublin, på flyg, sedan på Arlanda och därefter flyg igen. Något slut när jag äntligen landade i Mariehamn, trött som ett as och baksmällan var något av det jävligaste jag varit med om på länge.. Men som sagt - det var det sååå värt!!!
Så vad har jag gjort sedan dess då? Jaa. Hade väl inte tänkt erkänna det här, skulle ju låta bra om jag kunde säga att jag flyttat alla grejer till lägenheten, städat ur och kommit mig till rätta. Men verkligheten är lite slöare än så.. Jag har nämligen spenderat tre dagar, visserligen i lägenheten men ändå, med att ligga på soffan, äta alldeles för mycket godis och slöglo på tv, WH13 och Brothers&Sisters. That's it. Igår var jag en sväng runt stan dock, fixade med lite försäkringspapper, gjorde adressändring och stockade upp magmediciner på apoteket. Och varje dag har jag ätit middag hos mina föräldrar. Men så mycket mer har inte blivit gjort! Lägenheten ekar fortfarande tom (förutom de få möbler jag lämnat kvar inklusive tvn och soffan) och alla grejer jag släpat hem från Irland är utspridda lite här och var över golven. Yep. MEN FY FAN VAD SKÖNT DET HAR VARIT!
Inte ett enda måste (förutom ärendena igår) och ingen stress. Bara jag, min fiiina (men ack så tomma) lägenhet och tvn. Så fruktansvärt skönt.
Och nu sitter jag som sagt på Arlanda, påväg till Egypten och världens bästa Elin! <3 Har visserligen 6 timmar kvar att ha ihjäl, ska börja med att släpa mig upp till Donken nu just för frukost, det är det bästa som finns, bacon och ägg-mcmuffin.. Eller alltså, nog fasen har de väl det här i Sverige också?? Nu blir jag orolig, det är det ENDA jag kan äta på morgonen, perfekt när man kommer till Dublin Airport tex. Fett och salt, mums ;)
Jaja, ska sluta svamla om ingenting nu. Ville bara säga att allt är fint, jag tog mig till ön som jag skulle, jag har njutit av ensamheten i min fantastiska tvåa och nu är jag redo för två veckor underbar semester. Bara jag, sol, relax och mat. Något annat tänker jag inte göra, detta är myssemester, jag och mina böcker ska ha det så bra så :) Och så ska jag kramas med Elin förstås!
Nej nu, jag är hungrig. Får se om jag kan uppdatera något där nere, annars har vi ju alltid Facebook! Haha.
God, I miss Galway already.
<3
Sista dagarna i Galway var fantastiska, dels för att jag äntligen kände hur fantastiskt kul jobbet var igen, och dels för att jag fick omge mig med så underbara människor. Sista dagen hjälpte Orla mig att städa ur huset/rummet och släpa ner grejerna till Snoozles, eftersom jag skulle sova sista natten där innan bussen på morgonen efter. Därefter drog vi i oss flaskan med bubbelrosé som jag fått av chefen, Diane, (kanske jag inte berättat det?) och sedan gick vi till favvorestaurangen Bella Roma där vi bokat bord för middag. Så jäkla trevligt att spendera lite tid med Orla, bara vi två, och timmarna flög förbi. När vi skulle gå hem mötte vi några ur restaurangpersonalen som var lediga och även de hade ätit middag där, och de övertalade oss att stanna en stund. Så vi satte oss med dem istället och skumpan flödade. Heeeela kvällen. Sedan blev det totalt fyllekalas då ägaren bestämde sig för att det skulle tas in lite shottar också.. Jajja. Inget extra betalade vi heller för all dricka (inte ens för drickan till vår egen middag tidigare, då ägaren gav oss en schysst 'deal' eftersom vi alltid skickar gäster dit och äter så mycket pizza därifrån själva..) och till slut fick vi sätta Orla i en taxi då hon ville hem. Detta efter att vi krossat ett glas på toaletten (hon), spytt som en gris (jag), flirtat med alla manliga servitörer och Orla lekt kock och sprungit runt med kockmössa på huvudet. Jag har sällan haft så sjukt kul under en så random kväll! När hon åkt hem drog jag till ett Casino med grabbarna en stund, sedan gick jag över till Róisin Dubh och kramades med Connor en sista gång, och drack min förmodligen första HELA pint med Guiness. Connor ansåg att jag inte kunde åka innan jag gjort det :) Mycket bra sista kväll/natt i Galway, som jag verkligen kommer minnas (de saker jag faktiskt minns alltså) och nya nattvakten John släppte in mig på Hostlet strax efter kl 3 på morgonen.
Kl 6 skulle min buss gå, behöver jag ens säga att jag fortfarande var totalt askalas? Är ett under att jag faktiskt fick ihop väskorna och allting med mig, John fick bära den stora väskan runt hörnet till bussen för jag hade aldrig klarat det själv.. Sov som en gris hela vägen till Dublin, enda tacksamma med att vara kanon. Resten av dagen spenderades på flygplatsen i Dublin, på flyg, sedan på Arlanda och därefter flyg igen. Något slut när jag äntligen landade i Mariehamn, trött som ett as och baksmällan var något av det jävligaste jag varit med om på länge.. Men som sagt - det var det sååå värt!!!
Så vad har jag gjort sedan dess då? Jaa. Hade väl inte tänkt erkänna det här, skulle ju låta bra om jag kunde säga att jag flyttat alla grejer till lägenheten, städat ur och kommit mig till rätta. Men verkligheten är lite slöare än så.. Jag har nämligen spenderat tre dagar, visserligen i lägenheten men ändå, med att ligga på soffan, äta alldeles för mycket godis och slöglo på tv, WH13 och Brothers&Sisters. That's it. Igår var jag en sväng runt stan dock, fixade med lite försäkringspapper, gjorde adressändring och stockade upp magmediciner på apoteket. Och varje dag har jag ätit middag hos mina föräldrar. Men så mycket mer har inte blivit gjort! Lägenheten ekar fortfarande tom (förutom de få möbler jag lämnat kvar inklusive tvn och soffan) och alla grejer jag släpat hem från Irland är utspridda lite här och var över golven. Yep. MEN FY FAN VAD SKÖNT DET HAR VARIT!
Inte ett enda måste (förutom ärendena igår) och ingen stress. Bara jag, min fiiina (men ack så tomma) lägenhet och tvn. Så fruktansvärt skönt.
Och nu sitter jag som sagt på Arlanda, påväg till Egypten och världens bästa Elin! <3 Har visserligen 6 timmar kvar att ha ihjäl, ska börja med att släpa mig upp till Donken nu just för frukost, det är det bästa som finns, bacon och ägg-mcmuffin.. Eller alltså, nog fasen har de väl det här i Sverige också?? Nu blir jag orolig, det är det ENDA jag kan äta på morgonen, perfekt när man kommer till Dublin Airport tex. Fett och salt, mums ;)
Jaja, ska sluta svamla om ingenting nu. Ville bara säga att allt är fint, jag tog mig till ön som jag skulle, jag har njutit av ensamheten i min fantastiska tvåa och nu är jag redo för två veckor underbar semester. Bara jag, sol, relax och mat. Något annat tänker jag inte göra, detta är myssemester, jag och mina böcker ska ha det så bra så :) Och så ska jag kramas med Elin förstås!
Nej nu, jag är hungrig. Får se om jag kan uppdatera något där nere, annars har vi ju alltid Facebook! Haha.
God, I miss Galway already.
<3
How can the silence be so loud?
Senaste timmen har jag spenderat med att prata med någon jag inte har pratat med på många år. Annat än vid ett fyllemöte för ca ett år sedan nu..
Att jag har trust-issues är det väl inte en människa i världen som ifrågasätter, men hur fel är det att inte tro att en annan människa kan ändras, då man själv vet hur mycket man har ändrats på så kort tid? Sedan att jag inte litar på personen ifråga för fem öre är väl en annan sak, det betyder väl inte nödvändigtvis att personen inte faktiskt kan ha ändrat sig? Eller? Jag vet inte jag.
Det enda jag ville ha sagt nu är att jag sedan jag var 16 år undrat över vissa saker, varför saker blev som de blev och varför människor betedde sig som de gjorde. Nu har jag fått ett svar. Ett ärligt, genomtänkt och uppriktigt svar. Är det fel att efter så många år känna en lättnad? Det som hände då har format mig på många sätt, men jag känner mig som lite lättare efter att äntligen ha fått en förklaring. Det förändrar självklart inte vad som hände då, och mina känslor för denna person har inte på något sätt ändrats, jag bara.. Jag ser klarare, if that makes sense?
Om jag hade vetat hur mycket skillnad denna uppriktighet hade gjort, skulle jag ha bett om den för länge sedan. Kanske det aldrig blir för sent för vissa saker? Kanske man kan få frid idag, även om den vilsna 16åringen inom en aldrig fick det? Kanske resten också kan lösa sig en vacker dag?
Jag känner en inre frid som inte infunnit sig på väldigt länge.
Att jag har trust-issues är det väl inte en människa i världen som ifrågasätter, men hur fel är det att inte tro att en annan människa kan ändras, då man själv vet hur mycket man har ändrats på så kort tid? Sedan att jag inte litar på personen ifråga för fem öre är väl en annan sak, det betyder väl inte nödvändigtvis att personen inte faktiskt kan ha ändrat sig? Eller? Jag vet inte jag.
Det enda jag ville ha sagt nu är att jag sedan jag var 16 år undrat över vissa saker, varför saker blev som de blev och varför människor betedde sig som de gjorde. Nu har jag fått ett svar. Ett ärligt, genomtänkt och uppriktigt svar. Är det fel att efter så många år känna en lättnad? Det som hände då har format mig på många sätt, men jag känner mig som lite lättare efter att äntligen ha fått en förklaring. Det förändrar självklart inte vad som hände då, och mina känslor för denna person har inte på något sätt ändrats, jag bara.. Jag ser klarare, if that makes sense?
Om jag hade vetat hur mycket skillnad denna uppriktighet hade gjort, skulle jag ha bett om den för länge sedan. Kanske det aldrig blir för sent för vissa saker? Kanske man kan få frid idag, även om den vilsna 16åringen inom en aldrig fick det? Kanske resten också kan lösa sig en vacker dag?
Jag känner en inre frid som inte infunnit sig på väldigt länge.
She was lost...
Aaah, just petat i mig en hel påse popcorn och lite cola, samtidigt som jag slösurfat någon timme. Så jäkla skönt! Njuter av min lediga dag till fullo, sov först till kl 15 och därefter har jag inte gjort mycket mer än varit till Snoozles en sväng och snackat skit med Orla och hämtat två paket som jag beställde förra veckan.. Mycket produktiv dag :)
Stressen jag känt ett tag nu (över flyttandet) börjar lägga sig lite igen, vilket är skönt. Hinner panika ihop några gånger till ännu innan veckan är slut, men än så länge går det bra :) Senaste dagarnas jobb har gått riktigt bra och det har varit roligt igen, så det har hjälpt mycket. Orla ber mig varje dag att inte flytta iväg, hon vet hur det kommer bli när jag väl åkt.. Personligen känns det ju bra att vara så uppskattad, men samtidigt är det ju inte så kul att veta att det verkligen är så illa att det kommer bli kaos när jag drar.. Men jag tänker inte ha ångest över det något mer, det tar vi den dagen jag kommer tillbaka! :)
Har under helgen haft mycket tid att fundera på saker eftersom jag jobbade tidiga skift både fredag och lördag, =jag hade hela kvällarna lediga, och har kommit fram till en hel del. Bland annat tror jag att jag äntligen insett varför jag alltid försöker överprestera, varför jag tar på mig så mycket extra både när det kommer till jobb och annat, varför det aldrig känns som jag gör tillräckligt. Det är inget jag tänker ta upp mera här, kanske tar det face to face med någon i framtiden, men just idag är det skönt bara att ha insett det själv. Det känns bra.
En annan grej jag bestämde mig för häromdagen är detta med en semesterresa nu när jag kommer tillbaka till MH, hade ju planerat att resa till GC men mitt sällskap dissade och det är nästan omöjligt dyrt att resa på sista minuten dit ensam, så jag bestämde om mig. Tänker istället åka till Egypten!! Jag har aldrig tänkt över möjligheten att åka dit ensam, men eftersom världens finaste Elin är där så tänkte jag att vad fan, varför inte?! Så det blir det, troligtvis :) Priserna är liiiite för höga ännu, men jag kikar varje dag och om det går ner ca 500kr till så bokar jag direkt! För min solsemester ska jag dra på, oberoende på vart det blir och hur länge :) Längtar!
Jag har nämligen en Bucket List, lixom de flesta människor. Högst upp på min lista över saker att göra innan jag dör, har varit; 1: Arbeta och bo på Irland och 2: Att se pyramiderna och mumierna i Egypten.
Det första kan jag ju lixom kryssa av nu, been here, done that :) Och åker jag till Egypten nästa vecka så kan jag kryssa av nummer två också! Har bara två till saker på listan, och de kommer jag troligtvis också att hinna med detta år. Tänk, om jag kan kryssa av allt från min lista innan jag fyllt 24, då har jag resten av livet att skapa nya drömmar och uppleva dem! Det skulle ju vara alldeles fantastiskt.
Så, detta är vad jag hunnit fundera över senaste dagarna, måste säga att jag är rätt nöjd med alltihop :) Har även tänkt på en hel massa annat, men det är inget jag behöver nämna här. Det är bara tankar och funderingar som behövde luftas lite, och nu är det okej igen. Är nog tack vare allt funderande som stressen gått över den också, plus att jag har alla biljetter till flyg och bussar bokade, det hjälper ju också till :) Det är bara så skönt att känna att jag faktiskt kan göra vad jag vill, utan att behöva fundera två gånger. Vill jag åka till Egypten nästa helg, så kan jag göra det. Vill jag åka tillbaka hit senare i vår, så kan jag göra det. Vill jag hitta på något helt annat i framtiden, så kan jag göra det! Ingenting hindrar mig från att följa mina drömmar, och eftersom jag redan uppfyllt en av de största drömmar jag haft, så kan jag i framtiden göra precis VAD SOM HELST. Fatta vilken känsla? Allting som kändes omöjligt när jag var yngre, eller ens för ett halvår sedan, är nu möjligt.
I've got the world at my feet. And damn it feels good!
Ja, detta blev mest ett peppinlägg till mig själv nu, men jag tror det behövdes :) Jag är bara så nöjd med mig själv idag, och jag förtjänar det. Jag förtjänar att känna mig nöjd, att vara glad, och jag förtjänar att få följa mina drömmar och göra vad som möjligtvis kan göra mig ännu gladare! Jag ser tillbaka på den personen jag var tidigare, för ett halvår sedan, eller t.o.m ett år sedan, och känner inte igen mig själv. Och fan vad det känns bra!
Nu ska jag slänga igång första avsnitten av Warehouse 13 som var i ett av paketen jag hämtade idag, utöver första säsongen av W13 hade jag även beställt Brothers&Sister säsong 1-4, men den boxen ska jag roa mig med nästa vecka när jag är alldeles ensam i min stora, fina lägenhet :)
Aaah, life is good. No matter what happens, Life is good.
<3
Stressen jag känt ett tag nu (över flyttandet) börjar lägga sig lite igen, vilket är skönt. Hinner panika ihop några gånger till ännu innan veckan är slut, men än så länge går det bra :) Senaste dagarnas jobb har gått riktigt bra och det har varit roligt igen, så det har hjälpt mycket. Orla ber mig varje dag att inte flytta iväg, hon vet hur det kommer bli när jag väl åkt.. Personligen känns det ju bra att vara så uppskattad, men samtidigt är det ju inte så kul att veta att det verkligen är så illa att det kommer bli kaos när jag drar.. Men jag tänker inte ha ångest över det något mer, det tar vi den dagen jag kommer tillbaka! :)
Har under helgen haft mycket tid att fundera på saker eftersom jag jobbade tidiga skift både fredag och lördag, =jag hade hela kvällarna lediga, och har kommit fram till en hel del. Bland annat tror jag att jag äntligen insett varför jag alltid försöker överprestera, varför jag tar på mig så mycket extra både när det kommer till jobb och annat, varför det aldrig känns som jag gör tillräckligt. Det är inget jag tänker ta upp mera här, kanske tar det face to face med någon i framtiden, men just idag är det skönt bara att ha insett det själv. Det känns bra.
En annan grej jag bestämde mig för häromdagen är detta med en semesterresa nu när jag kommer tillbaka till MH, hade ju planerat att resa till GC men mitt sällskap dissade och det är nästan omöjligt dyrt att resa på sista minuten dit ensam, så jag bestämde om mig. Tänker istället åka till Egypten!! Jag har aldrig tänkt över möjligheten att åka dit ensam, men eftersom världens finaste Elin är där så tänkte jag att vad fan, varför inte?! Så det blir det, troligtvis :) Priserna är liiiite för höga ännu, men jag kikar varje dag och om det går ner ca 500kr till så bokar jag direkt! För min solsemester ska jag dra på, oberoende på vart det blir och hur länge :) Längtar!
Jag har nämligen en Bucket List, lixom de flesta människor. Högst upp på min lista över saker att göra innan jag dör, har varit; 1: Arbeta och bo på Irland och 2: Att se pyramiderna och mumierna i Egypten.
Det första kan jag ju lixom kryssa av nu, been here, done that :) Och åker jag till Egypten nästa vecka så kan jag kryssa av nummer två också! Har bara två till saker på listan, och de kommer jag troligtvis också att hinna med detta år. Tänk, om jag kan kryssa av allt från min lista innan jag fyllt 24, då har jag resten av livet att skapa nya drömmar och uppleva dem! Det skulle ju vara alldeles fantastiskt.
Så, detta är vad jag hunnit fundera över senaste dagarna, måste säga att jag är rätt nöjd med alltihop :) Har även tänkt på en hel massa annat, men det är inget jag behöver nämna här. Det är bara tankar och funderingar som behövde luftas lite, och nu är det okej igen. Är nog tack vare allt funderande som stressen gått över den också, plus att jag har alla biljetter till flyg och bussar bokade, det hjälper ju också till :) Det är bara så skönt att känna att jag faktiskt kan göra vad jag vill, utan att behöva fundera två gånger. Vill jag åka till Egypten nästa helg, så kan jag göra det. Vill jag åka tillbaka hit senare i vår, så kan jag göra det. Vill jag hitta på något helt annat i framtiden, så kan jag göra det! Ingenting hindrar mig från att följa mina drömmar, och eftersom jag redan uppfyllt en av de största drömmar jag haft, så kan jag i framtiden göra precis VAD SOM HELST. Fatta vilken känsla? Allting som kändes omöjligt när jag var yngre, eller ens för ett halvår sedan, är nu möjligt.
I've got the world at my feet. And damn it feels good!
Ja, detta blev mest ett peppinlägg till mig själv nu, men jag tror det behövdes :) Jag är bara så nöjd med mig själv idag, och jag förtjänar det. Jag förtjänar att känna mig nöjd, att vara glad, och jag förtjänar att få följa mina drömmar och göra vad som möjligtvis kan göra mig ännu gladare! Jag ser tillbaka på den personen jag var tidigare, för ett halvår sedan, eller t.o.m ett år sedan, och känner inte igen mig själv. Och fan vad det känns bra!
Nu ska jag slänga igång första avsnitten av Warehouse 13 som var i ett av paketen jag hämtade idag, utöver första säsongen av W13 hade jag även beställt Brothers&Sister säsong 1-4, men den boxen ska jag roa mig med nästa vecka när jag är alldeles ensam i min stora, fina lägenhet :)
Aaah, life is good. No matter what happens, Life is good.
<3
I don't wanna be another one
Mjaha, då har man städat ur rummet så gott det går då, och skrubbat badrummet. Imorgon när jag är på jobb ska mitt rum nämligen visas.. Känns lite småjobbigt sådär. Har försökt slänga så mycket som möjligt, men hur jag än har pusslat så kommer allt omöjligt få plats i mina väskor. Och då har jag redan två färdigpackade lådor som ska skickas.. Suck. Får fixa en till låda imorgon och hoppas på det bästa. Hur samlar man på sig så mycket grejer?! I mars var det bara jag och min resväska. Nu är det så helvetes mycket mer.. Jaja.
Äntligen har precis allt angåenge lägenheten hemma blivit fixat, var lite strul där en sväng och jag blev förbannad, men det är fixat nu. Ni kan inte förstå hur skönt det känns att veta att den står där nu, och bara väntar på mig!
Ja, det jag egentligen skulle skriva var att jag ju glömt ett kapitel som jag faktiskt VILLE skriva om; nämligen mina julklappar!! Här kan jag ju även inflika att ditresan inte alls var så smidig som jag kom ihåg, när jag idag mindes att de ju tog halva min styvfars julklapp vid incheckningen i Dublin.. Stod gråtandes med paketet i armarna och bönade och bad att de inte skulle ta allt. Så jag fick behålla hälften :p
Anyway, som jag har nämnt tidigare har jag inte riktigt önskat mig något i år, förutom den underbara kabinväskan jag själv lagt undan, alltså förväntade jag mig inte särskilt mycket. Jag blir ju som alltid glad ändå, har aldrig sett det som en tävling där den som får bäst och dyrast grejer vinner.. Jag är nöjd vad jag än får, OM jag får något. Så ni kan gissa min förvåning när både jag och syster fick julklappar utav bara fan! Fick nästan lite ångest där en stund för brorsorna som inte fick så mycket, tills jag blev intalad att de ju faktiskt hade sina andra familjer kvar att få presenter från. Jag och min syster har inte så många fler än de som var med på julen. Iallafall inte längre..
Så, vad fick jag? Jag fick massa smått, välbehövligt grejs till tex kök och sådant, pengar, pyjamas, och diverse annat smått och gott. Plus den underbara väskan förstås! Av syster fick jag en prenumeration på Cosmo (GRYMT BRA) så vi får hoppas den börjar komma igång nu lagom tills jag flyttar hem ;) Och så fick jag en ny telefon!! En touchscreensak som jag knappt förstår mig på, men det kommer väl :) Det allra bästa jag fick var dock... EN WAKE-UP LAMPA!! En sån där som börjar lysa svagt och sedan blir ljusare och ljusare så man vaknar naturligt av sig själv, och min har t.o.m usbingång så jag kan koppla ipoden till den och vakna av min egen musik! Alltså fatta vad lycklig jag blev!! Till saken hör att jag gått och trånat efter en sådan i flera år, i Övik har jag varje gång en ny Elloskatalog kommit suttit och vridit och vändit och funderat om KANSKE jag kan ha råd med en nu.. Men icket. Och nu fick jag en :D :D :D AAAAAAAAAAAH, jag längtar såå tills jag får koppla in den och se hur det funkar, mina förhoppningar är att jag ska börja vakna lite gladare om jag får vakna 'snällt' istället för av ett ilsket larm. Alla sätt är bra utom de dåliga :p Oh, av mormor fick jag ju också en ask med kakor, det är en lite intern grej mellan henne, mig och min ena kusin, då vi båda är totalförälskade i dessa kakor och mormor därför enda sedan jag varit liten sett till att det funnits hemma vid kalas och så :) Det är därför min älskade mormor är så bäst, för att hon vet sånt <3
Ja, nu har jag ju glömt bort en hel del grejer jag fick, men dessa saker var absolut bäst :) Och JO, av brorsorna fick vi ju presentkort på Ele&Kele, en smyckesbutik i MH, vilket också är alldeles fantastiskt då det finns ett halsband jag har kikat på länge och väl men inte känt att jag behövt tillräckligt för att lägga pengar på! Jag har nog världens bästa familj, egentligen, även om den är trasig och kaotisk.
Ah, det är nog inte annat man kan säga än att man är bortskämd. Inte sååååå bortskämd, men litegrann iallafall ;) Har t.o.m gått på stan nu två dagar och kikat på rean, men inte ens känt att jag VELAT ha något, då har man det lixom ganska bra ställt. Blev bara lite små nödvändigheter och underkläder, och ett par linnen. Det är allt, jag känner mig lite stolt faktiskt.
Nu ska jag gå ner och starta om tumlaren (gud, hur ska jag kunna leva utan torktumlare.....) och sedan börja göra mig redo för sängen. Allt är fixat inför morgondagen, ska verkligen försöka ta mig ur sängen denna dag så jag hinner greja lite innan jobbet, jag har för mycket att göra och alldeles för lite tid. Fast det är ju då det är skönt att vara tidsoptimist! Åtminstone tills allt kommer ikapp och tiden är helt slut. Haha.
Natti <3
Äntligen har precis allt angåenge lägenheten hemma blivit fixat, var lite strul där en sväng och jag blev förbannad, men det är fixat nu. Ni kan inte förstå hur skönt det känns att veta att den står där nu, och bara väntar på mig!
Ja, det jag egentligen skulle skriva var att jag ju glömt ett kapitel som jag faktiskt VILLE skriva om; nämligen mina julklappar!! Här kan jag ju även inflika att ditresan inte alls var så smidig som jag kom ihåg, när jag idag mindes att de ju tog halva min styvfars julklapp vid incheckningen i Dublin.. Stod gråtandes med paketet i armarna och bönade och bad att de inte skulle ta allt. Så jag fick behålla hälften :p
Anyway, som jag har nämnt tidigare har jag inte riktigt önskat mig något i år, förutom den underbara kabinväskan jag själv lagt undan, alltså förväntade jag mig inte särskilt mycket. Jag blir ju som alltid glad ändå, har aldrig sett det som en tävling där den som får bäst och dyrast grejer vinner.. Jag är nöjd vad jag än får, OM jag får något. Så ni kan gissa min förvåning när både jag och syster fick julklappar utav bara fan! Fick nästan lite ångest där en stund för brorsorna som inte fick så mycket, tills jag blev intalad att de ju faktiskt hade sina andra familjer kvar att få presenter från. Jag och min syster har inte så många fler än de som var med på julen. Iallafall inte längre..
Så, vad fick jag? Jag fick massa smått, välbehövligt grejs till tex kök och sådant, pengar, pyjamas, och diverse annat smått och gott. Plus den underbara väskan förstås! Av syster fick jag en prenumeration på Cosmo (GRYMT BRA) så vi får hoppas den börjar komma igång nu lagom tills jag flyttar hem ;) Och så fick jag en ny telefon!! En touchscreensak som jag knappt förstår mig på, men det kommer väl :) Det allra bästa jag fick var dock... EN WAKE-UP LAMPA!! En sån där som börjar lysa svagt och sedan blir ljusare och ljusare så man vaknar naturligt av sig själv, och min har t.o.m usbingång så jag kan koppla ipoden till den och vakna av min egen musik! Alltså fatta vad lycklig jag blev!! Till saken hör att jag gått och trånat efter en sådan i flera år, i Övik har jag varje gång en ny Elloskatalog kommit suttit och vridit och vändit och funderat om KANSKE jag kan ha råd med en nu.. Men icket. Och nu fick jag en :D :D :D AAAAAAAAAAAH, jag längtar såå tills jag får koppla in den och se hur det funkar, mina förhoppningar är att jag ska börja vakna lite gladare om jag får vakna 'snällt' istället för av ett ilsket larm. Alla sätt är bra utom de dåliga :p Oh, av mormor fick jag ju också en ask med kakor, det är en lite intern grej mellan henne, mig och min ena kusin, då vi båda är totalförälskade i dessa kakor och mormor därför enda sedan jag varit liten sett till att det funnits hemma vid kalas och så :) Det är därför min älskade mormor är så bäst, för att hon vet sånt <3
Ja, nu har jag ju glömt bort en hel del grejer jag fick, men dessa saker var absolut bäst :) Och JO, av brorsorna fick vi ju presentkort på Ele&Kele, en smyckesbutik i MH, vilket också är alldeles fantastiskt då det finns ett halsband jag har kikat på länge och väl men inte känt att jag behövt tillräckligt för att lägga pengar på! Jag har nog världens bästa familj, egentligen, även om den är trasig och kaotisk.
Ah, det är nog inte annat man kan säga än att man är bortskämd. Inte sååååå bortskämd, men litegrann iallafall ;) Har t.o.m gått på stan nu två dagar och kikat på rean, men inte ens känt att jag VELAT ha något, då har man det lixom ganska bra ställt. Blev bara lite små nödvändigheter och underkläder, och ett par linnen. Det är allt, jag känner mig lite stolt faktiskt.
Nu ska jag gå ner och starta om tumlaren (gud, hur ska jag kunna leva utan torktumlare.....) och sedan börja göra mig redo för sängen. Allt är fixat inför morgondagen, ska verkligen försöka ta mig ur sängen denna dag så jag hinner greja lite innan jobbet, jag har för mycket att göra och alldeles för lite tid. Fast det är ju då det är skönt att vara tidsoptimist! Åtminstone tills allt kommer ikapp och tiden är helt slut. Haha.
Natti <3
Westlife - I'll see you again
Always you will be part of me
And I will forever feel your strength
When I need it most
You're gone now, gone but not forgotten
I can't say this to your face
But I know you hear
Chorus:
I'll see you again
You never really left
I feel you walk beside me
I know I'll see you again
When I'm lost, when I'm missing you like crazy
I tell myself I'm so blessed
To have had you in my life, my life
Chorus
When I had the time to tell you
Never thought I'd live to see the day
When the words I should have said
Would come to haunt me
In my darkest hour I tell myself
I'll see you again
Chorus
I will see you again
I'll see you again
I miss you like crazy
You're gone but not forgotten
I'll never forget you
Someday I'll see you again
I feel you walk beside me
Never leave you, yeah
Gone but not forgotten
I feel you by my side
No this is not goodbye
Så fantastisk så det finns inte. Youtuba, Spotifya eller ladda ner! Den måste höras. Moffa <3
You're gone now, gone but not forgotten
Hade tänkt slänga igång en film såhär innan läggdags, men insåg att jag inte kommer orka ta mig igenom hela. Så jag kan lika gärna köra en liten update istället :)
Så, julen då. Lyckades som sagt ta mig med flyg hela vägen fram till ön utan större problem. Mycket smärtfritt! Förutom att jag var trött som ett as då jag inte fick sova på bussen under natten alls, som jag hade tänkt.
Sov väl bort första dygnet, det andra släpade jag mig till frissan och blev av med lite lurv, och hängde med syster, käkade ute och sådär. Resten av julen var väl som den brukar vara. Massa stress, kaos, mat och godis. Pussade på grisen så mycket jag kunde då han var (är) sjuk och så. Annars var det väl inte så mycket annat på gång, känns ju alltid lika tungt att bli ansedd som oduglig då man gör sitt bästa, allt och lite till, men det inte tycks räcka. Men det är okej, är ju van vid det här laget och gråter inte över det mer.
På juldagen var jag ut, träffade min finaste A som redan var kanon (hehe) och kvällen som skulle spenderas nykter blev inte alls särskilt alkoholfri. Träffade som vanligt hejdlöst mycket folk ute och i början var det kul, men sedan springer man på alla dessa människor man inte träffar särskilt ofta (eller ens egentligen umgås med) och så 'måste' man ju lixom catch up ändå. Har aldrig lärt mig vad jag ska göra i sådana situationer, det känns alltid obekvämt, men samtidigt kan man ju inte bara gå förbi och låtsas att man INTE känner personen ifråga. Suck. Fick även bekräftat flera gånger under kvällen att det är jävligt få gamla skolkamrater och dylikt som känner igen mig. Lixom, WTF?! Inte tycker jag väl att jag ser såå jäkla annorlunda ut, men så tycks fallet vara. Hoppas det är positivt iallafall.. Det måste förstås också nämnas att jag faktiskt sprang på en väldigt saknad vän, som jag verkligen hoppas jag får tillbaka kontakten med när jag nu flyttar tillbaka. Hon tycktes nämligen vara på samma våglängd gällande detta.. Så vi får se vad som händer.
Jag och syster delade taxi hem (tror aldrig vi åkt hem samtidigt från krogen förut) och avslutade kalaset med att trycka i oss några karelska piroger var som fyllemat.
Dagen efter skulle jag då packa ihop allt igen och ta Rosa över havet. Det gick väl sådär, började bli lite hostig och ont i huvudet och sådär, men tänkte att det nog bara var vanligt snufs efter att ha bott med grisen en vecka. Kom till Arlanda alldeles för tidigt på kvällen (mitt flyg skulle gå 9.30 följande morgon) så jag tog in på Rest&Fly. Inte såååå fasligt dyrt för en hel natt måste jag säga. Var nöjd och glad och skulle äta den medtagna medwursten och julskinkan och dricka läsken Styvfarsan propsade på att jag skulle ta med. Det gick en stund, sedan blev jag riktigt dålig, hostan ville inte ge upp, blev yr och mådde riktigt dåligt. Försökte sova eftersom jag trots allt hade en stor säng, rena sängkläder och ett litet sovrum bara för mig själv, men det blev inte många timmar jag faktiskt fick sova. Blev asdålig under natten och lakanen var sjöblöta på morgonen då jag skulle försöka packa ihop mig igen, febern var ett faktum. Resten av resan var riktigt tung, med fyllda bihålor trodde jag mina öron skulle gå sönder sista halvtimmen av flygningen och mådde sedan dåligt hela bussresan från Dublin - Galway.
Väl hemma i Galway fortsatte febern stiga och höll sig sedan på ett trevligt 39 grader. Kul. Hostan blev värre och jag var så jäkla risig. Orla var som sagt underbar och tog över mitt skift på tisdagen så jag stannade i sängen hela den dagen också. I onsdags jobbade jag, inte kul med hög feber och sepehosta. Så tog plötsligt vattnet slut (vi hade inte fått info om att de nu är restriktioner och allt vatten stängs av under natten) så jag panikade lite när jag hade nästan fullt hostel och en stor grupp (55 pax) som var förbannade för att de inte kunde duscha. Eller ens spola på toaletten. Blev många samtal till Diane som självklart var på chefens bröllop och allt blev lite kaotiskt. Mardrömskväll. Fick iallafall till slut över Dianes bror och brandkåren som fyllde upp lite vatten åt oss. Var så jävla trött när jag gick hem efter alltihop..
Hade hoppats på att Derek skulle ta min torsdagskväll som han lovat, men han behagade inte svara på mess ens. Så det var bara att släpa mig till jobbet, mer död än levande. Var så otroligt slut eftersom jag inte fått sova på flera nätter pga hostan, heller inte kunnat äta något vettigt då all 'vanlig' mat irriterade strupen och gjorde hostan värre. Trött, hungrig, illamående och med hög feber tog jag mig igenom största delen av dagen, tills jag på kvällen gjorde misstaget att försöka äta ett rostbröd då jag var utsvulten. Dumt beslut. Hostade därefter konstant 3 timmar i sträck (UTAN UPPEHÅLL) och fick ringa läkare. När jag slutade jobbet kl 23 gick jag bara hem och hämtade pengar och satte mig sedan i en taxi mot Westdoc. Typ after hours klinik enbart för bokade tider. Hade inte större förhoppningar då man vet hur det funkar på till exempel Hälsocentralen i MH.
MEN; så kommer en ung irländska (med rött hår, fräknar och alltihop), inte mycket äldre än mig själv, ser på mig direkt och säger 'oh sweetheart, you look awful!'. Så fick jag komma in till henne och hon frågade hur länge det pågått och jag började störtlipa för jag var så trött och slut och hostan inte ville sluta. Hon undersökte mig och sa att jag hade en riktigt ilsken infektion i luftvägarna och hon var INTE imponerad av att jag jobbat de senaste två kvällarna och inte kommit till doktorn tidigare.. Det förklarade ju febern iallafall. Hela tiden kallade hon mig hun, darling och sweetheart, och jag har aldrig känt mig så nöjd förut, denna läkare lyssnade ju verkligen på vad jag sa och så, istället för att säga att jag skulle ta en burana och komma tillbaka om det blir värre.. Så skrev hon ut recept på kortisontabletter och antibiotika, och jag fick en första dos att ta när jag kom hem. Jag fick även en lapp om att jag INTE skulle få jobba följande dag, vilket gav mig lite panik då det var nyårsafton och jag VET att man nästan måste vara två under kvällen. Men hon intalade mig att inte känna mig skyldig och sa att jag måste vila för att infektionen skulle kunna börja botas. Jag älskade henne, vilken underbar läkare!! Det sista hon sa var 'honey, go home, take the steroids and get some sleep. You can't survive being this exhausted and I can see in your eyes how much you're hurting.' Då lipade jag lite till, haha, och ringde sedan taxigubben som kört dit mig.
Väl hemma tog jag all medicin och fick SOVA flera timmar i sträck.
I fredags var det ju då bara att ha larmet på tidigt och ringa Diane att jag helt enkelt inte hade lov att jobba. Efter allt kaos på onsdagen så visste hon ju att jag var sjuk som fan och ifrågasatte det inte ens. Därefter messade jag Derek och sa att han nog helt enkelt skulle få jobba ensam då jag inte fick, sedan ringde jag Orla och uppdaterade henne en snabbis. Därefter sov jag igen, såååå underbart att äntligen få sömn! Var en snabbis till centrum då jag vaknat, hämtade ut mina mediciner (hujj, dyrt), och handlade lite mat (soppa, lite lax, en cola och mera bananer) så jag skulle överleva nyår då allt är stängt på nyårsdagen. Spenderade kvällen med att se film efter film, var ju naturligtvis ensam i huset så jag satt nere i soffan inkrupen i mitt täcke. Orla ringde och frågade hur det var, och sa att hon och Derek beslutat att jag skulle få lördagen ledig också, de skulle ta skiften så jag skulle få mer vila. Det var fint. Missade 12slaget för jag var upptagen med Troja, haha. Den var lika lång som jag mindes... :p Vid 3 kom Paul hem (han bor bredvid vardagsrummet) så jag kröp då upp till sängen. Läste en liten stund och sedan sov jag.
Jag sov 13 timmar (!!!) i sträck, med undantag för någon hostattack där emellan. Slut vadå? Har aldrig tyckt det varit så skönt att sova så tungt. Eftersom allt var stängt igår så var det ju ingen idé att krypa ur pyjamasen (den dagen heller) så jag fortsatte mitt filmtittande hela kvällen. Såg även en konsert (live vid O2 i London) med Westlife. Blev lite lipis då jag insåg att jag fortfarande kan deras äldsta låtar och tänkte tillbaka på tiden där jag var ett stort fan i mina yngre tonår. Sedan hade de ihjäl I gotta feeling, Halo och Boys are back in town, då funderade jag nog lite var det gick snett.. Fast därefter fortsatte de med sina 'normala' ballader igen. Fick en ny favorit, 'I'll see you again' och tårarna kom då jag tänkte på Morfar. Från och med nu ska jag ha den som memory-låt, Amazing Grace känns fortfarande för tung. Denna är fantastisk. Ah, Westlife är fantastiska! Trodde inte jag skulle våga erkänna det, but there it goes :)
Spenderade halva natten åt att städa ur skåp, gamla papper och skit. Kanske jag kan få allt med mig i väskorna sen..
Idag var det tungt att komma ur sängen, inte för något annat än att man lätt blir van att lata sig på soffan hela dagarna :p Underbart att vakna av sig SJÄLV, och inte någon jävla hostattack dock. Duschade och släpade mig till jobbet. Kände mig på riktigt bra humör och det har hållit i sig hela dagen :) Rätt lugn kväll, men en hel del walk-ins, fick mig att ÄNTLIGEN känna igen hur mycket jag älskar mitt jobb. En kaotisk jul och sedan vara stört sjuk en vecka var tydligen det som behövdes. Pratade även med min fina bror då han finally fick mina lägenhetsnycklar i brevinkastet, och han var t.o.m så snäll att han faktiskt gick upp och kollade att min lägenhet såg ut som den ska! Har ju varit liiite bekymrad då jag inte är där själv och kan se den förrän om två veckor.. Men allt var fint. En stor sten föll från mina axlar och nu är jag riktigt excited att få nycklarna i handen igen om några veckor och kunna ha mitt eget place igen!! Sååå underbart!!
Efter jobbet gick jag via Centra och köpte lite smör så jag kan steka plättar till brunch imorn, sedan har jag suttit och slöglott några timmar nu. Ska läsa något kapitel i min bok och sedan sova, är ledig imorgon igen (och tisdag) så jag ska försöka få så mycket ärenden gjorda som möjligt så jag kan njuta av sista tiden här sedan.
Fan, det känns nog rätt tungt ändå. Suget efter lägenheten är större än någonsin nu när jag vet att nycklarna är tillbakalämnade och den återigen är bara MIN, men fan alltså. Lämna Galway.. Vem kom på något så dumt? Känner mig alldeles schizofren, men jag vet inte riktigt vad jag känner just nu. Lämna detta hus och grabbarna, mitt jobb, mina fina vänner.. Och ändå har jag samma sak i MH, med bättre (EGET) boende. Fast inget jobb. Det jobbar jag dock på.. Typ.
Jaja. Det var det. Fy helvete vad långt det blev, märks att jag börjar bli frisk va ;) Skönt med nytt år iallafall, kommer inte skriva någon 'nyårskrönika' eller göra någon årsresumé månadsvis eller så. Kan sammanfatta året som så, att jag har lärt mig så jävla mycket om mig själv jag aldrig trott, jag har fått uppleva en av de största drömmarna jag haft i över 10 år (drömmen om Irland, duh) och samtidigt har det varit så fyllt av smärta att jag fortfarande har svårt att tänka på vissa saker. Men, nu är det nytt år, och jag har många äventyr jag vill göra, jag har världen för mina fötter och jag tänker inte återgå till den person jag var innan, för denna Emma är så jävla mycket bättre :) Ingen ska någonsin få stå på mig igen, jag är starkare än jag någonsin varit och jag har även fått uppleva att hur mycket som än kan gå på skit (jobbvis tex) så finns det ALLTID en lösning. Det är bara att hitta den. Jag är en new and improved Emma, och livet kan bara bli bättre och bättre!
Nu bok - sedan sova. Så jag faktiskt orkar laga dom där plättarna imorgon. Om jag känner mig rätt kommer jag sova för länge, stressa runt på stan och ändå bara hinna göra hälften av de jag har på min lista.. Hehe. Men det är värt ett försök!
Natti <3
Så, julen då. Lyckades som sagt ta mig med flyg hela vägen fram till ön utan större problem. Mycket smärtfritt! Förutom att jag var trött som ett as då jag inte fick sova på bussen under natten alls, som jag hade tänkt.
Sov väl bort första dygnet, det andra släpade jag mig till frissan och blev av med lite lurv, och hängde med syster, käkade ute och sådär. Resten av julen var väl som den brukar vara. Massa stress, kaos, mat och godis. Pussade på grisen så mycket jag kunde då han var (är) sjuk och så. Annars var det väl inte så mycket annat på gång, känns ju alltid lika tungt att bli ansedd som oduglig då man gör sitt bästa, allt och lite till, men det inte tycks räcka. Men det är okej, är ju van vid det här laget och gråter inte över det mer.
På juldagen var jag ut, träffade min finaste A som redan var kanon (hehe) och kvällen som skulle spenderas nykter blev inte alls särskilt alkoholfri. Träffade som vanligt hejdlöst mycket folk ute och i början var det kul, men sedan springer man på alla dessa människor man inte träffar särskilt ofta (eller ens egentligen umgås med) och så 'måste' man ju lixom catch up ändå. Har aldrig lärt mig vad jag ska göra i sådana situationer, det känns alltid obekvämt, men samtidigt kan man ju inte bara gå förbi och låtsas att man INTE känner personen ifråga. Suck. Fick även bekräftat flera gånger under kvällen att det är jävligt få gamla skolkamrater och dylikt som känner igen mig. Lixom, WTF?! Inte tycker jag väl att jag ser såå jäkla annorlunda ut, men så tycks fallet vara. Hoppas det är positivt iallafall.. Det måste förstås också nämnas att jag faktiskt sprang på en väldigt saknad vän, som jag verkligen hoppas jag får tillbaka kontakten med när jag nu flyttar tillbaka. Hon tycktes nämligen vara på samma våglängd gällande detta.. Så vi får se vad som händer.
Jag och syster delade taxi hem (tror aldrig vi åkt hem samtidigt från krogen förut) och avslutade kalaset med att trycka i oss några karelska piroger var som fyllemat.
Dagen efter skulle jag då packa ihop allt igen och ta Rosa över havet. Det gick väl sådär, började bli lite hostig och ont i huvudet och sådär, men tänkte att det nog bara var vanligt snufs efter att ha bott med grisen en vecka. Kom till Arlanda alldeles för tidigt på kvällen (mitt flyg skulle gå 9.30 följande morgon) så jag tog in på Rest&Fly. Inte såååå fasligt dyrt för en hel natt måste jag säga. Var nöjd och glad och skulle äta den medtagna medwursten och julskinkan och dricka läsken Styvfarsan propsade på att jag skulle ta med. Det gick en stund, sedan blev jag riktigt dålig, hostan ville inte ge upp, blev yr och mådde riktigt dåligt. Försökte sova eftersom jag trots allt hade en stor säng, rena sängkläder och ett litet sovrum bara för mig själv, men det blev inte många timmar jag faktiskt fick sova. Blev asdålig under natten och lakanen var sjöblöta på morgonen då jag skulle försöka packa ihop mig igen, febern var ett faktum. Resten av resan var riktigt tung, med fyllda bihålor trodde jag mina öron skulle gå sönder sista halvtimmen av flygningen och mådde sedan dåligt hela bussresan från Dublin - Galway.
Väl hemma i Galway fortsatte febern stiga och höll sig sedan på ett trevligt 39 grader. Kul. Hostan blev värre och jag var så jäkla risig. Orla var som sagt underbar och tog över mitt skift på tisdagen så jag stannade i sängen hela den dagen också. I onsdags jobbade jag, inte kul med hög feber och sepehosta. Så tog plötsligt vattnet slut (vi hade inte fått info om att de nu är restriktioner och allt vatten stängs av under natten) så jag panikade lite när jag hade nästan fullt hostel och en stor grupp (55 pax) som var förbannade för att de inte kunde duscha. Eller ens spola på toaletten. Blev många samtal till Diane som självklart var på chefens bröllop och allt blev lite kaotiskt. Mardrömskväll. Fick iallafall till slut över Dianes bror och brandkåren som fyllde upp lite vatten åt oss. Var så jävla trött när jag gick hem efter alltihop..
Hade hoppats på att Derek skulle ta min torsdagskväll som han lovat, men han behagade inte svara på mess ens. Så det var bara att släpa mig till jobbet, mer död än levande. Var så otroligt slut eftersom jag inte fått sova på flera nätter pga hostan, heller inte kunnat äta något vettigt då all 'vanlig' mat irriterade strupen och gjorde hostan värre. Trött, hungrig, illamående och med hög feber tog jag mig igenom största delen av dagen, tills jag på kvällen gjorde misstaget att försöka äta ett rostbröd då jag var utsvulten. Dumt beslut. Hostade därefter konstant 3 timmar i sträck (UTAN UPPEHÅLL) och fick ringa läkare. När jag slutade jobbet kl 23 gick jag bara hem och hämtade pengar och satte mig sedan i en taxi mot Westdoc. Typ after hours klinik enbart för bokade tider. Hade inte större förhoppningar då man vet hur det funkar på till exempel Hälsocentralen i MH.
MEN; så kommer en ung irländska (med rött hår, fräknar och alltihop), inte mycket äldre än mig själv, ser på mig direkt och säger 'oh sweetheart, you look awful!'. Så fick jag komma in till henne och hon frågade hur länge det pågått och jag började störtlipa för jag var så trött och slut och hostan inte ville sluta. Hon undersökte mig och sa att jag hade en riktigt ilsken infektion i luftvägarna och hon var INTE imponerad av att jag jobbat de senaste två kvällarna och inte kommit till doktorn tidigare.. Det förklarade ju febern iallafall. Hela tiden kallade hon mig hun, darling och sweetheart, och jag har aldrig känt mig så nöjd förut, denna läkare lyssnade ju verkligen på vad jag sa och så, istället för att säga att jag skulle ta en burana och komma tillbaka om det blir värre.. Så skrev hon ut recept på kortisontabletter och antibiotika, och jag fick en första dos att ta när jag kom hem. Jag fick även en lapp om att jag INTE skulle få jobba följande dag, vilket gav mig lite panik då det var nyårsafton och jag VET att man nästan måste vara två under kvällen. Men hon intalade mig att inte känna mig skyldig och sa att jag måste vila för att infektionen skulle kunna börja botas. Jag älskade henne, vilken underbar läkare!! Det sista hon sa var 'honey, go home, take the steroids and get some sleep. You can't survive being this exhausted and I can see in your eyes how much you're hurting.' Då lipade jag lite till, haha, och ringde sedan taxigubben som kört dit mig.
Väl hemma tog jag all medicin och fick SOVA flera timmar i sträck.
I fredags var det ju då bara att ha larmet på tidigt och ringa Diane att jag helt enkelt inte hade lov att jobba. Efter allt kaos på onsdagen så visste hon ju att jag var sjuk som fan och ifrågasatte det inte ens. Därefter messade jag Derek och sa att han nog helt enkelt skulle få jobba ensam då jag inte fick, sedan ringde jag Orla och uppdaterade henne en snabbis. Därefter sov jag igen, såååå underbart att äntligen få sömn! Var en snabbis till centrum då jag vaknat, hämtade ut mina mediciner (hujj, dyrt), och handlade lite mat (soppa, lite lax, en cola och mera bananer) så jag skulle överleva nyår då allt är stängt på nyårsdagen. Spenderade kvällen med att se film efter film, var ju naturligtvis ensam i huset så jag satt nere i soffan inkrupen i mitt täcke. Orla ringde och frågade hur det var, och sa att hon och Derek beslutat att jag skulle få lördagen ledig också, de skulle ta skiften så jag skulle få mer vila. Det var fint. Missade 12slaget för jag var upptagen med Troja, haha. Den var lika lång som jag mindes... :p Vid 3 kom Paul hem (han bor bredvid vardagsrummet) så jag kröp då upp till sängen. Läste en liten stund och sedan sov jag.
Jag sov 13 timmar (!!!) i sträck, med undantag för någon hostattack där emellan. Slut vadå? Har aldrig tyckt det varit så skönt att sova så tungt. Eftersom allt var stängt igår så var det ju ingen idé att krypa ur pyjamasen (den dagen heller) så jag fortsatte mitt filmtittande hela kvällen. Såg även en konsert (live vid O2 i London) med Westlife. Blev lite lipis då jag insåg att jag fortfarande kan deras äldsta låtar och tänkte tillbaka på tiden där jag var ett stort fan i mina yngre tonår. Sedan hade de ihjäl I gotta feeling, Halo och Boys are back in town, då funderade jag nog lite var det gick snett.. Fast därefter fortsatte de med sina 'normala' ballader igen. Fick en ny favorit, 'I'll see you again' och tårarna kom då jag tänkte på Morfar. Från och med nu ska jag ha den som memory-låt, Amazing Grace känns fortfarande för tung. Denna är fantastisk. Ah, Westlife är fantastiska! Trodde inte jag skulle våga erkänna det, but there it goes :)
Spenderade halva natten åt att städa ur skåp, gamla papper och skit. Kanske jag kan få allt med mig i väskorna sen..
Idag var det tungt att komma ur sängen, inte för något annat än att man lätt blir van att lata sig på soffan hela dagarna :p Underbart att vakna av sig SJÄLV, och inte någon jävla hostattack dock. Duschade och släpade mig till jobbet. Kände mig på riktigt bra humör och det har hållit i sig hela dagen :) Rätt lugn kväll, men en hel del walk-ins, fick mig att ÄNTLIGEN känna igen hur mycket jag älskar mitt jobb. En kaotisk jul och sedan vara stört sjuk en vecka var tydligen det som behövdes. Pratade även med min fina bror då han finally fick mina lägenhetsnycklar i brevinkastet, och han var t.o.m så snäll att han faktiskt gick upp och kollade att min lägenhet såg ut som den ska! Har ju varit liiite bekymrad då jag inte är där själv och kan se den förrän om två veckor.. Men allt var fint. En stor sten föll från mina axlar och nu är jag riktigt excited att få nycklarna i handen igen om några veckor och kunna ha mitt eget place igen!! Sååå underbart!!
Efter jobbet gick jag via Centra och köpte lite smör så jag kan steka plättar till brunch imorn, sedan har jag suttit och slöglott några timmar nu. Ska läsa något kapitel i min bok och sedan sova, är ledig imorgon igen (och tisdag) så jag ska försöka få så mycket ärenden gjorda som möjligt så jag kan njuta av sista tiden här sedan.
Fan, det känns nog rätt tungt ändå. Suget efter lägenheten är större än någonsin nu när jag vet att nycklarna är tillbakalämnade och den återigen är bara MIN, men fan alltså. Lämna Galway.. Vem kom på något så dumt? Känner mig alldeles schizofren, men jag vet inte riktigt vad jag känner just nu. Lämna detta hus och grabbarna, mitt jobb, mina fina vänner.. Och ändå har jag samma sak i MH, med bättre (EGET) boende. Fast inget jobb. Det jobbar jag dock på.. Typ.
Jaja. Det var det. Fy helvete vad långt det blev, märks att jag börjar bli frisk va ;) Skönt med nytt år iallafall, kommer inte skriva någon 'nyårskrönika' eller göra någon årsresumé månadsvis eller så. Kan sammanfatta året som så, att jag har lärt mig så jävla mycket om mig själv jag aldrig trott, jag har fått uppleva en av de största drömmarna jag haft i över 10 år (drömmen om Irland, duh) och samtidigt har det varit så fyllt av smärta att jag fortfarande har svårt att tänka på vissa saker. Men, nu är det nytt år, och jag har många äventyr jag vill göra, jag har världen för mina fötter och jag tänker inte återgå till den person jag var innan, för denna Emma är så jävla mycket bättre :) Ingen ska någonsin få stå på mig igen, jag är starkare än jag någonsin varit och jag har även fått uppleva att hur mycket som än kan gå på skit (jobbvis tex) så finns det ALLTID en lösning. Det är bara att hitta den. Jag är en new and improved Emma, och livet kan bara bli bättre och bättre!
Nu bok - sedan sova. Så jag faktiskt orkar laga dom där plättarna imorgon. Om jag känner mig rätt kommer jag sova för länge, stressa runt på stan och ändå bara hinna göra hälften av de jag har på min lista.. Hehe. Men det är värt ett försök!
Natti <3
Stop the world from spinning, I wanna get off
Ja, julen blir ett kapitel för sig, när jag har ork. Jag lyckades iallafall ta mig till och från den mindre ön utan mer än några små förseningar.
Nu ligger jag under täcket i min säng i Galway igen, med 39 graders feber och en kropp utav cement. Hjärnan är full av ludd och min mage tillåter mig inte äta annat än drickjoggis, banan och isglass. Underbart. Till på det stuffar jag mig med alla mediciner jag har.
Imorgon måste jag jobba. Orla tog mitt pass idag men imorgon är det bara vi två = jag måste jobba ena passet. Så går det när chefen gifter sig och Derek är hans brother-in-law, och alla backup-personer är upptagna. Med en jävla massa värktabletter så ska det väl gå på något sätt, om det är riktigt skit så struntar Derek i efterfesterna på torsdag och tar mitt kvällspass då också. Jag har varit mycket småkrasslig senaste månaderna, men jag kan inte minnas senaste gången jag varit såhär jävla dålig. Orkar knappt släpa mig till badrummet som det är nu. Som tur är har jag fina människor i mitt liv som fixade bananerna, joggisen och isglassarna, annars vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Och underbara Orla förstås, som jobbar istället för mig på sin lediga dag.
Nu ska jag äta en till glass och se andra avsnittet av Californication (season 4) och sedan sova. Igen. Så håller vi alla fingrar och tår att jag lyckas krypa till duschen och ner på jobb imorgon. För jag har verkligen inget val..
<3
Nu ligger jag under täcket i min säng i Galway igen, med 39 graders feber och en kropp utav cement. Hjärnan är full av ludd och min mage tillåter mig inte äta annat än drickjoggis, banan och isglass. Underbart. Till på det stuffar jag mig med alla mediciner jag har.
Imorgon måste jag jobba. Orla tog mitt pass idag men imorgon är det bara vi två = jag måste jobba ena passet. Så går det när chefen gifter sig och Derek är hans brother-in-law, och alla backup-personer är upptagna. Med en jävla massa värktabletter så ska det väl gå på något sätt, om det är riktigt skit så struntar Derek i efterfesterna på torsdag och tar mitt kvällspass då också. Jag har varit mycket småkrasslig senaste månaderna, men jag kan inte minnas senaste gången jag varit såhär jävla dålig. Orkar knappt släpa mig till badrummet som det är nu. Som tur är har jag fina människor i mitt liv som fixade bananerna, joggisen och isglassarna, annars vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Och underbara Orla förstås, som jobbar istället för mig på sin lediga dag.
Nu ska jag äta en till glass och se andra avsnittet av Californication (season 4) och sedan sova. Igen. Så håller vi alla fingrar och tår att jag lyckas krypa till duschen och ner på jobb imorgon. För jag har verkligen inget val..
<3
Don't let the silence do the talking
I'm baaaack! Blev ett lite välbehövligt uppehåll där en stund med bloggandet, vilket var bra, för nu är jag på bättre humör :) Jag vet inte vad som gjort det, men jag mår helt enkelt lite bättre nu, är gladare och mer mig själv igen. Det är så skönt så ni förstår inte.. Har nog lite att göra med att jag inte jobbat så mycket denna vecka utan bara kunnat ta det lugnt och lalla på som jag velat och sluppit ha ansvar/tänka så jävla mycket.
I torsdags bestämde jag mig äntligen för att ta tag i bakandet, så det blev en mintchokladkaka (typ kladdkaka med after eight) och pepparkaksdeg. Kämpade i några timmar och stökade till rätt bra, men det var riktigt kul och jag hade datorn med mig i köket så julmusik snurrade hela tiden :) Det drog upp humöret ordentligt! Plus att jag pratade med mamma typ en halvtimme och det kändes bra att kunna säga att vi ses om några dagar. Yep.
I fredags jobbade jag kväll, hade en ny kille med mig några timmar men det var så sjukt lugnt och alldeles onödigt att han var där (händer inget finns det inget att lära ut) så jag skickade hem honom till slut. Tänkte baka pepparkakorna på kvällen när jag kom hem då huset ALLTID är tomt på fredagar, men av någon anledning var precis alla hemma, haha, så jag fick glömma det.
Igår var det då lördag, kröp ur sängen vid 11 och lallade en stund, sedan blev det pepparkaksbak! Tog 3 jävla timmar, men det var det värt, för fasen så goda mina pepparkakor är! När jag städat upp efter mig, ätit middag och duschat, var det dags att göra sig i ordning för kvällens happening - JULFESTEN! Vanessa kom över och vi drog ett sista varv med hårsprayen innan vi traskade (slirade) ner till Forster Court Hotel där vi mötte upp resten av gänget. Alla kom faktiskt, förutom nattvakterna (thank god), t.o.m ägarinnan Diane joinade oss! Lite konstig stämning först då hon kom, men efter några drinkar var allt bra. Efter FC drog vi ut till Menlo Park Hotel för den 'riktiga' julfesten, och där flödade alkoholen! Herregud. Diane tog ett glas vin när vi kom dit, så jag bad om samma, när vi druckit ur föreslog hon att vi kunde ta in en flaska istället då vi båda ändå drack samma vin. Så, det slutade med att vi tog oss igenom TVÅ vinflaskor (plus det första glaset och två Smirnoff på FC) och ja. Behöver jag säga mer? Jag blev full med ägarinnan/bossen. Yes. Första regeln när det gäller arbetsjulfester är att INTE bli askalas. Vilket jag blev. Tillsammans med Diane. Hahaha.. Men roligt var det! Vi dansade och lekte lekar (urfåniga saker som vuxna människor inte borde hålla på med...) och det var lite kul att se chefen Shane rocka loss till Lady Gagas Pokerface :p Hade tagit med en liten burk pepparkakor och de försvann fort :) När det närmade sig midnatt drog både Diane och Shane, resten av oss tryckte in oss i en taxi och fortsatte festandet på Central Park. Vid det laget small det till ordentligt för mig så jag drack enbart vatten, vi dansade och dansade tills det stängde. Resten ids jag inte gå in på, haha, ni kan ju tänka er själva vilket skick jag var i då.. Vanessa och Orla totalvägrade låta mig gå hem (tveksamt om jag ens hade tagit mig halvvägs, haha) så vi skickade Vanessa i första taxin och sen delade jag och Orla på en. När jag kom innanför dörren slocknade jag direkt, men jag vaknade i pyjamasen idag så jag måste åtminstone ha varit vid tillräckligt medvetande för att få av mig klänningen.. Ja herregud.
Detta var roligaste julfesten jag har varit med om, så hysteriskt kul! Hade ett fyllesamtal med Diane (BIG NONO no 2) men det var fint, för jag fick sagt vad jag ville och hon sa att de kommer vänta på mitt samtal i vår att jag vill komma tillbaka :) Ah. Jag undrar om jag någonsin kommer ha ett jobb/arbetskamrater som slår detta. Har fått vänner för livet, och att vara så uppskattad känns alldeles fantastiskt! Bara det faktum att vi dansade till R&B allihop, inkluderat Diane och Shane, säger väl sig själv :) Jag har helt enkelt världens bästa jobb, arbetskamrater och chefer. Varför åker jag härifrån....?
Bjuder på denna bild, den enda jag hade i kameran efter igår, haha. Men det fotades friskt så jag ska se till att få resten av bilderna när jag kommer tillbaka efter jul!
I torsdags bestämde jag mig äntligen för att ta tag i bakandet, så det blev en mintchokladkaka (typ kladdkaka med after eight) och pepparkaksdeg. Kämpade i några timmar och stökade till rätt bra, men det var riktigt kul och jag hade datorn med mig i köket så julmusik snurrade hela tiden :) Det drog upp humöret ordentligt! Plus att jag pratade med mamma typ en halvtimme och det kändes bra att kunna säga att vi ses om några dagar. Yep.
I fredags jobbade jag kväll, hade en ny kille med mig några timmar men det var så sjukt lugnt och alldeles onödigt att han var där (händer inget finns det inget att lära ut) så jag skickade hem honom till slut. Tänkte baka pepparkakorna på kvällen när jag kom hem då huset ALLTID är tomt på fredagar, men av någon anledning var precis alla hemma, haha, så jag fick glömma det.
Igår var det då lördag, kröp ur sängen vid 11 och lallade en stund, sedan blev det pepparkaksbak! Tog 3 jävla timmar, men det var det värt, för fasen så goda mina pepparkakor är! När jag städat upp efter mig, ätit middag och duschat, var det dags att göra sig i ordning för kvällens happening - JULFESTEN! Vanessa kom över och vi drog ett sista varv med hårsprayen innan vi traskade (slirade) ner till Forster Court Hotel där vi mötte upp resten av gänget. Alla kom faktiskt, förutom nattvakterna (thank god), t.o.m ägarinnan Diane joinade oss! Lite konstig stämning först då hon kom, men efter några drinkar var allt bra. Efter FC drog vi ut till Menlo Park Hotel för den 'riktiga' julfesten, och där flödade alkoholen! Herregud. Diane tog ett glas vin när vi kom dit, så jag bad om samma, när vi druckit ur föreslog hon att vi kunde ta in en flaska istället då vi båda ändå drack samma vin. Så, det slutade med att vi tog oss igenom TVÅ vinflaskor (plus det första glaset och två Smirnoff på FC) och ja. Behöver jag säga mer? Jag blev full med ägarinnan/bossen. Yes. Första regeln när det gäller arbetsjulfester är att INTE bli askalas. Vilket jag blev. Tillsammans med Diane. Hahaha.. Men roligt var det! Vi dansade och lekte lekar (urfåniga saker som vuxna människor inte borde hålla på med...) och det var lite kul att se chefen Shane rocka loss till Lady Gagas Pokerface :p Hade tagit med en liten burk pepparkakor och de försvann fort :) När det närmade sig midnatt drog både Diane och Shane, resten av oss tryckte in oss i en taxi och fortsatte festandet på Central Park. Vid det laget small det till ordentligt för mig så jag drack enbart vatten, vi dansade och dansade tills det stängde. Resten ids jag inte gå in på, haha, ni kan ju tänka er själva vilket skick jag var i då.. Vanessa och Orla totalvägrade låta mig gå hem (tveksamt om jag ens hade tagit mig halvvägs, haha) så vi skickade Vanessa i första taxin och sen delade jag och Orla på en. När jag kom innanför dörren slocknade jag direkt, men jag vaknade i pyjamasen idag så jag måste åtminstone ha varit vid tillräckligt medvetande för att få av mig klänningen.. Ja herregud.
Detta var roligaste julfesten jag har varit med om, så hysteriskt kul! Hade ett fyllesamtal med Diane (BIG NONO no 2) men det var fint, för jag fick sagt vad jag ville och hon sa att de kommer vänta på mitt samtal i vår att jag vill komma tillbaka :) Ah. Jag undrar om jag någonsin kommer ha ett jobb/arbetskamrater som slår detta. Har fått vänner för livet, och att vara så uppskattad känns alldeles fantastiskt! Bara det faktum att vi dansade till R&B allihop, inkluderat Diane och Shane, säger väl sig själv :) Jag har helt enkelt världens bästa jobb, arbetskamrater och chefer. Varför åker jag härifrån....?
Bjuder på denna bild, den enda jag hade i kameran efter igår, haha. Men det fotades friskt så jag ska se till att få resten av bilderna när jag kommer tillbaka efter jul!
Hela gänget (minus Diane som tog fotot); Flavius (Floris man), Anca, Noemi, Orla, Derek, Shane, Flori, Jag och Vanessa. De som jobbar i receptionen med mig är Orla, Derek och Shane. Vanessa jobbar ju inte kvar längre men hon fick komma med ändå :) De andra tjejerna är städerskor.
Ah, livet känns rätt bra just nu alltså. Har packat det mesta, håller på tvättar för fullt och ska just hopp i duschen. Min buss går kl 2 inatt, är alltså 6 timmar kvar.. Kan ta det piano med andra ord :) Tänkte att jag släpar mig ner till Snoozles vid midnatt (det är vägg i vägg med busstationen) och hänger där sista timmarna. Roligare med sällskap där än sitta i huset mitt i natten och vänta då grabbarna sover. Imorgon går mitt flyg till Sthlm, sedan har jag som sagt ett flyg bokat därifrån till ön. Förhoppningsvis blir jag inte fast någonstans på vägen, risken finns ju men det tar jag då ifall det händer. Just nu ser det rätt bra ut iallfall!
Nu har ni fått lite update. Tror jag ska gå ner och ta en pepparkaka (eller 10) för att fortsätta bota min hysteriska baksmälla.. Hoho. Kommer sova gott på bussen inatt!
Vi hörs när jag tagit mig till den lite mindre ön :)
<3
Nu har ni fått lite update. Tror jag ska gå ner och ta en pepparkaka (eller 10) för att fortsätta bota min hysteriska baksmälla.. Hoho. Kommer sova gott på bussen inatt!
Vi hörs när jag tagit mig till den lite mindre ön :)
<3
Is it ever okay to be broken?
Okej, så jag börjar tröttna på mitt gnäll nu. Förmodligen lär ni också ha gjort det, för länge sedan.. Jag är bara så evinnerligt trött på att jämt vara trött. True story.
Folk har börjat påpeka att jag är alldeles för stressad. Att jag behöver ta en paus från alltihop. Det med pausen kan jag hålla med om, men särskilt stressad är jag väl egentligen inte? Flera personer har sagt att jag är överarbetad och måste lugna ner mig.
Då funderar jag över detta - hur kan man som 23åring vara överarbetad på ett jobb man enbart haft i 9 månader? Det känns ju helt absurt! Och hur kan folk säga det som om det vore alldeles naturligt att jag skulle vara stressad och behöver en paus? Det kan ju inte vara normalt. Det känns inte normalt. Samtidigt är det skönt att någon uppmärksammar det faktum att jag verkligen är trött.. Vad det sedan beror på är en annan sak.
Om jag skulle klaga eller vara såhär på ett vanligt kontorsjobb hemma i Norden, så skulle folk bli galna. Som sagt, jag tänker också så, hur fan kan man ha rätt att vara överarbetad och stressad är man knappt är över 20 och har sitt första heltidsjobb under en längre period.. Men nu börjar jag nästan tro att de har rätt. Jag tänker fortfarande inte riktigt erkänna det, mest eftersom det lixom inte är acceptabelt att jag skulle vara det och det finns de som har det mycket värre. Jag tänker alltid så, '10 dagar, jajja, det finns de som jobbar 15 i rad' eller 'fy för att sluta kl 23 och börja 7.30 imorgon, men vad fan, vissa jobbar två dygn i sträck'.. Det måste ju vara något Nordiskt påhitt, det där med jantelagen och alltihop. Man får inte visa sig svag eller dålig, men heller inte för bra. Och gud nej, jag är ju ung och har livet framför mig, inte kan jag vara stressad och överarbetad REDAN?!
Men kanske jag är det.. Eller så har jag helt enkelt tagit på mig för mycket senaste tiden, och nu kommer det ikapp. Tillsammans med allt som pågått och det faktum att julen återigen börjar kännas som en ångesttid trots att jag försöker vara glad samtidigt..
Jag mår tamigfan dåligt. Nu är det sagt. Det har tagit en rad andra människor att påpeka det för mig, jag kanske inte ville se det först. Men det är så. Jag kan inte sova på nätterna för kroppen är så stressad och upp i varv att jag omöjligt får någon ro. Jag som inte ens dricker cola mer än två gånger per vecka längre!! I feel like crap.
Igår kväll när jag kom hem somnade jag inte alls. Jag låg och vred och vände mig, sedan började jag spy. Det pågick några timmar, såg på klockan sista gången strax före 5 imorse, sedan somnade jag äntligen och vaknade av larmet kl 7. Satt på jobbet imorse och kunde inte ens gå in i matsalen för bara lukten av toast och kaffe fick magen att vända sig igen. Att ringa chefen var det inte tal om då jag vet hur läget ser ut och han inte skulle kunna komma in ändå, så jag messade Derek och bad honom att komma åtminstone en timme tidigare på jobb, då han skulle jobba kvällspasset. Resten av passet klarade jag någorlunda, och så fort Derek kom innanför dörren gick jag raka vägen hem, kröp under täcket och sov som en gris, 4 timmar i sträck. Snacka slut.
Nya killarna sitter och ser på tv, tänkte joina ett tag men sedan kände jag att nä, jag vill faktiskt inte. Så jag tog med mig en pot noodle upp till rummet och den har jag fått i mig. Utöver det har jag ätit en poptart idag.. Jag är inte ens hungrig. När jag tänker efter har jag nog inte ätit vettigt de senaste dagarna heller. Måste skärpa mig.
Så, vad är positivt? Killarna fixade äntligen oljan, så nu har vi ett jävligt varmt och mojsigt hus igen. Det är skönt att kunna dra på sig pyjamasbyxorna utan att de är iskalla, och att kunna sova utan lurvstrumpor. Bokade även flyg Sthlm-MH igår, så nu kommer jag förhoppningsvis (peppar, peppar!) få flyga hela vägen hem på måndag. Skulle vara skönt. Och på lördag har vi som sagt julfest på jobbet, det ser jag verkligen fram emot! Och sedan blir det ju bröllop. Fast det är inte förrän efter jul när jag kommer tillbaka. Har även beställt klipptid till nästa vecka, och nya linser. Känner mig lite organiserad iallafall, även om resten av mitt liv för närvarande känns som ett stort kaos.
Jag är trött. Nu tänker jag se på lite Big Bang Theory, sedan Bones, och därefter tänker jag sova. Igen. Tror jag låter bli att skriva så mycket nu kommande dagar, jag har ingen lust med det. Och det kan ju inte vara så kul att läsa allt gnäll och klagande heller, så det är win-win.
Jag saknar min mamma. <3
Folk har börjat påpeka att jag är alldeles för stressad. Att jag behöver ta en paus från alltihop. Det med pausen kan jag hålla med om, men särskilt stressad är jag väl egentligen inte? Flera personer har sagt att jag är överarbetad och måste lugna ner mig.
Då funderar jag över detta - hur kan man som 23åring vara överarbetad på ett jobb man enbart haft i 9 månader? Det känns ju helt absurt! Och hur kan folk säga det som om det vore alldeles naturligt att jag skulle vara stressad och behöver en paus? Det kan ju inte vara normalt. Det känns inte normalt. Samtidigt är det skönt att någon uppmärksammar det faktum att jag verkligen är trött.. Vad det sedan beror på är en annan sak.
Om jag skulle klaga eller vara såhär på ett vanligt kontorsjobb hemma i Norden, så skulle folk bli galna. Som sagt, jag tänker också så, hur fan kan man ha rätt att vara överarbetad och stressad är man knappt är över 20 och har sitt första heltidsjobb under en längre period.. Men nu börjar jag nästan tro att de har rätt. Jag tänker fortfarande inte riktigt erkänna det, mest eftersom det lixom inte är acceptabelt att jag skulle vara det och det finns de som har det mycket värre. Jag tänker alltid så, '10 dagar, jajja, det finns de som jobbar 15 i rad' eller 'fy för att sluta kl 23 och börja 7.30 imorgon, men vad fan, vissa jobbar två dygn i sträck'.. Det måste ju vara något Nordiskt påhitt, det där med jantelagen och alltihop. Man får inte visa sig svag eller dålig, men heller inte för bra. Och gud nej, jag är ju ung och har livet framför mig, inte kan jag vara stressad och överarbetad REDAN?!
Men kanske jag är det.. Eller så har jag helt enkelt tagit på mig för mycket senaste tiden, och nu kommer det ikapp. Tillsammans med allt som pågått och det faktum att julen återigen börjar kännas som en ångesttid trots att jag försöker vara glad samtidigt..
Jag mår tamigfan dåligt. Nu är det sagt. Det har tagit en rad andra människor att påpeka det för mig, jag kanske inte ville se det först. Men det är så. Jag kan inte sova på nätterna för kroppen är så stressad och upp i varv att jag omöjligt får någon ro. Jag som inte ens dricker cola mer än två gånger per vecka längre!! I feel like crap.
Igår kväll när jag kom hem somnade jag inte alls. Jag låg och vred och vände mig, sedan började jag spy. Det pågick några timmar, såg på klockan sista gången strax före 5 imorse, sedan somnade jag äntligen och vaknade av larmet kl 7. Satt på jobbet imorse och kunde inte ens gå in i matsalen för bara lukten av toast och kaffe fick magen att vända sig igen. Att ringa chefen var det inte tal om då jag vet hur läget ser ut och han inte skulle kunna komma in ändå, så jag messade Derek och bad honom att komma åtminstone en timme tidigare på jobb, då han skulle jobba kvällspasset. Resten av passet klarade jag någorlunda, och så fort Derek kom innanför dörren gick jag raka vägen hem, kröp under täcket och sov som en gris, 4 timmar i sträck. Snacka slut.
Nya killarna sitter och ser på tv, tänkte joina ett tag men sedan kände jag att nä, jag vill faktiskt inte. Så jag tog med mig en pot noodle upp till rummet och den har jag fått i mig. Utöver det har jag ätit en poptart idag.. Jag är inte ens hungrig. När jag tänker efter har jag nog inte ätit vettigt de senaste dagarna heller. Måste skärpa mig.
Så, vad är positivt? Killarna fixade äntligen oljan, så nu har vi ett jävligt varmt och mojsigt hus igen. Det är skönt att kunna dra på sig pyjamasbyxorna utan att de är iskalla, och att kunna sova utan lurvstrumpor. Bokade även flyg Sthlm-MH igår, så nu kommer jag förhoppningsvis (peppar, peppar!) få flyga hela vägen hem på måndag. Skulle vara skönt. Och på lördag har vi som sagt julfest på jobbet, det ser jag verkligen fram emot! Och sedan blir det ju bröllop. Fast det är inte förrän efter jul när jag kommer tillbaka. Har även beställt klipptid till nästa vecka, och nya linser. Känner mig lite organiserad iallafall, även om resten av mitt liv för närvarande känns som ett stort kaos.
Jag är trött. Nu tänker jag se på lite Big Bang Theory, sedan Bones, och därefter tänker jag sova. Igen. Tror jag låter bli att skriva så mycket nu kommande dagar, jag har ingen lust med det. Och det kan ju inte vara så kul att läsa allt gnäll och klagande heller, så det är win-win.
Jag saknar min mamma. <3
I thought I couldn't want you, more than I did before..
Det har med att ta tag i mig sjalv gar inge vidare.. Suck. Jag sover, duschar, klar pa mig och gar till jobbet. Nar jag slutat gar jag raka vagen hem igen och kryper ner under tacket. Igar kvall gjorde jag ett forsok till att fira till det lite med spanjorerna, men efter en breezer ville jag grina sa da gick jag hem iallafall.
Det har med arlighet har jag alltid varit forundrad over, det ar sa fa manniskor som i dagens lage kan vara arliga nar det kommer till vissa saker. Sedan jag flyttade hit har jag stott pa sa otroligt manga ARLIGA manniskor, som verkligen sager som det ar utan att tveka. Det ar jattebra och sa, men andra ganger skulle livet vara lattare att leva utan den dar irlandska arligheten.. For jag tror att det ar den irlandska mentaliteten som gor det, de spelar inga spel utan sager istallet som det ar, utan att forsoka linda in det sa det ska lata battre. Egenskaper vi i Norden borde ta efter..
Anyhow, jag sitter pa jobb just nu, det ar sa tyst och lugnt att jag maste skriva detta nu sa jag inte far for mig att stalla mig upp och skrika rakt ut. For det ar vad jag vill gora, skrika. Jag vill skrika att jag inte bryr mig, att det ar okej, jag vet hur det kanns nar hjartat blir krossat, jag vet hur det kanns nar tararna narmast har tagit slut, och jag bryr mig inte, lat mig bara fa vara lycklig en liten stund till.. Jag lovar, jag kan latsas, jag kan latsas att det inte gor mig nagot, att jag ar nagon annan, nagon starkare, att jag kan klara det anda.
Men jag ar tyst. For forsta gangen i mitt liv ifragasatter jag det inte, for jag vet att det inte langre ar nagot spel. Sanningen svider, annu mer nar man vet att det verkligen ar sant. Men sant ar livet.
Arligheten varar langst, men i detta fall hade jag hellre levt i lognen ett tag till..
Sa ar det. Jag ar glad att jag aker hem over jul, jag behover det. Senaste dagarna har hjarnan inte fungerat ordentligt, jag har gjort misstag jag aldrig annars skulle gora och ja. My brain's scattered. Jag misstanker att det ar for att det narmar sig just jul nu, och med det kommer sa mycket kanslor och elande att det gar ut over resten. Och da menar jag inte allting med D, utan allt annat. Han har nog bara en liten del i varfor jag ar sa forvirrad och trott just nu.. Aven om det sjalvklart inte hjalper till. Tur nog sa jobbar jag bara imorgon och tisdag till, sedan ar jag ledig tva dagar. Darefter jobbar jag fredag kvall och sedan ar jag ledig hela helgen (vi har julfest pa lordag) och darefter aker jag harifran. Flyger pa mandag morgon, men tar bussen harifran pa sondag natt kl2, bara sa jag sakert ska vara i Dublin i tid ifall det blir snostormar och skit igen. Plus att jag da kan sova pa bussen under natten, istallet for att sova tva timmar hemma och sedan masta slapa mig ner till bussen och sa.. Jaja.
Nu blev det bara en javla massa svammel. Men jag har atminstone fatt en halvtimme att ga! Bara att klara mig igenom resten av kvallen nu.. Kommer stupa i sang iallafall, vilket ar bra for jag borjar 7.30 imorn.
Jag vill bara saga tack till alla fina som skickar kramar, jag alskar er, allihop. Tack for att ni finns! <3
Det har med arlighet har jag alltid varit forundrad over, det ar sa fa manniskor som i dagens lage kan vara arliga nar det kommer till vissa saker. Sedan jag flyttade hit har jag stott pa sa otroligt manga ARLIGA manniskor, som verkligen sager som det ar utan att tveka. Det ar jattebra och sa, men andra ganger skulle livet vara lattare att leva utan den dar irlandska arligheten.. For jag tror att det ar den irlandska mentaliteten som gor det, de spelar inga spel utan sager istallet som det ar, utan att forsoka linda in det sa det ska lata battre. Egenskaper vi i Norden borde ta efter..
Anyhow, jag sitter pa jobb just nu, det ar sa tyst och lugnt att jag maste skriva detta nu sa jag inte far for mig att stalla mig upp och skrika rakt ut. For det ar vad jag vill gora, skrika. Jag vill skrika att jag inte bryr mig, att det ar okej, jag vet hur det kanns nar hjartat blir krossat, jag vet hur det kanns nar tararna narmast har tagit slut, och jag bryr mig inte, lat mig bara fa vara lycklig en liten stund till.. Jag lovar, jag kan latsas, jag kan latsas att det inte gor mig nagot, att jag ar nagon annan, nagon starkare, att jag kan klara det anda.
Men jag ar tyst. For forsta gangen i mitt liv ifragasatter jag det inte, for jag vet att det inte langre ar nagot spel. Sanningen svider, annu mer nar man vet att det verkligen ar sant. Men sant ar livet.
Arligheten varar langst, men i detta fall hade jag hellre levt i lognen ett tag till..
Sa ar det. Jag ar glad att jag aker hem over jul, jag behover det. Senaste dagarna har hjarnan inte fungerat ordentligt, jag har gjort misstag jag aldrig annars skulle gora och ja. My brain's scattered. Jag misstanker att det ar for att det narmar sig just jul nu, och med det kommer sa mycket kanslor och elande att det gar ut over resten. Och da menar jag inte allting med D, utan allt annat. Han har nog bara en liten del i varfor jag ar sa forvirrad och trott just nu.. Aven om det sjalvklart inte hjalper till. Tur nog sa jobbar jag bara imorgon och tisdag till, sedan ar jag ledig tva dagar. Darefter jobbar jag fredag kvall och sedan ar jag ledig hela helgen (vi har julfest pa lordag) och darefter aker jag harifran. Flyger pa mandag morgon, men tar bussen harifran pa sondag natt kl2, bara sa jag sakert ska vara i Dublin i tid ifall det blir snostormar och skit igen. Plus att jag da kan sova pa bussen under natten, istallet for att sova tva timmar hemma och sedan masta slapa mig ner till bussen och sa.. Jaja.
Nu blev det bara en javla massa svammel. Men jag har atminstone fatt en halvtimme att ga! Bara att klara mig igenom resten av kvallen nu.. Kommer stupa i sang iallafall, vilket ar bra for jag borjar 7.30 imorn.
Jag vill bara saga tack till alla fina som skickar kramar, jag alskar er, allihop. Tack for att ni finns! <3
I'd find a million ways to make you smile
Hahahaha, förlåt men, när jag fick frågan om detta handlar om Connor så måste jag skratta. Okej, jag älskar Connor, men inte så mycket ;) Nej, han heter Damien, det enda med honom som skvallrar om att han faktiskt är irländsk, förutom hans gröna ögon.. Och nej syster, du hittar honom INTE på facebook!
Det är allt jag ville säga. Spenderat dagen i sängen, ingen lust att göra något. Skönt att få gå på jobb imorn.. Få känna sig lite normal igen. För det här börjar kännas jobbigt..
Jag är bara så obeskrivligt trött.
<3
Det är allt jag ville säga. Spenderat dagen i sängen, ingen lust att göra något. Skönt att få gå på jobb imorn.. Få känna sig lite normal igen. För det här börjar kännas jobbigt..
Jag är bara så obeskrivligt trött.
<3
Not knowing is sometimes good
Jag insåg att ni som läser kanske inte riktigt förstår, eftersom jag inte har förklarat.. Så here it goes.
Som jag sagt tidigare slutade jag ta upp vissa saker här, jag menar, jag skriver ALLT och lite till, vill man inte läsa så får man låta bli. Och hur mycket jag än har skrivit senaste tiden om vissa dater osv, så har det funnits någon. Men återigen, ingen av er vet vilka dessa personer är annat än deras namn, och därför har jag hållit en för mig själv. Eller ja, Orla vet i princip allt som pågår eftersom hon är den enda som är här och jag kan diskutera saker med (sånt man inte vill ta via FB, telefon eller msn) och Vanessa med för den delen. Mina pojkar är lite svåra att diskutera vissa saker med, hehe :p
I vilket fall, det finns någon jag inte har nämnt för någon annan än just Orla och Vanessa. Och det är därför hela jag är i uppror med mig själv just nu. Ni förstår, denna någon är perfekt. Så perfekt någon kan vara. Någon som till och med planerar att flytta till Norden (!!) efter examen nästa sommar då branschen han vill jobba inom redan har ett jobb klart där som väntar.. Han håller upp dörrar, låter mig gå först, lyssnar på vad jag säger och MINNS faktiskt vad jag sagt veckor tidigare! Han letade upp info om Åland efter min födelsedag, kommer ihåg saker jag inte själv ens minns att jag sagt, min hand passar perfekt i hans och jag tillåts att vara mig själv, samtidigt som jag för första gången känner mig som en vuxen, och ja.. Han är riktigt snygg. Alltså inte sådär söt eller så, utan han är HET. And for the first time in a while I didn't want to run. Even though now I wish I had..
Så vad är då problemet? Det finns inget problem. Ändå kommer vi troligtvis inte att ses igen. Det är ingenting jag ens tänker gå in på här och nu och jag är trött..
Det närmaste jag kan förklara mitt tillstånd nu är den där första våren i Övik, skillnaden nu är att jag inte har mina fina vänner här som kan tvinga mig get myself together, kidnappa mig och se till att jag har roligt. Men jag tror jag fixar det ändå. Min första tanke var att gå och köpa ett paket cigaretter och dra i mig alla, som jag gjorde i Övik. Men sedan tänkte jag att nä, har jag klarat mig från att röka såhär länge så ska jag inte börja igen pga detta! Så jag lät bli. Shoppingen igår höll mig busy ett tag, hittade en hel del fint och är nöjd, men sedan for det på bussresan hemåt.. Men det är okej. I will be alright. Maybe not tonight, maybe not tomorrow, but at some point I'll be okay. Jag vill tro att detta är för det bästa i vilket fall.
Så, nu vet ni. Detta är allt jag har att säga nu, en dag kanske jag förklarar för mina närmaste vad som pågått, men inte just nu. Jag vill hålla det för mig själv, minnas denna senaste, omvälvande tid här, och vara lycklig. För det är jag, verkligen lycklig, även om saker och ting inte alltid går som man vill.
Jag är okej. Jag lovar. Är ledig imorgon till, så idag gör jag absolut ingenting och imorgon ska jag ta tag i mig själv. Som Orla sa: 'Emma, you're and grown-up woman and no one can tell you what to do except yourself'. Och det är ju faktiskt sant. Så det är bara jag som kan ordna upp detta nu och det ska jag göra. Imorgon. För idag tänker jag fortsätta bo på soffan, äta popcorn och dricka cola.
That's it. Och nej, det är inte A detta handlar om, vilket gör det lite värre för han är så söt och snäll och försöker.. Men det räcker inte till. Det finns inte samma gnista där, även om vi har roligt, för jag kan inte riktigt slappna av lika mycket som med 'Han'. Det känns inte rätt på samma sätt, och efter den senaste tiden kommer det förmodligen inte att göra det heller.. Suck.
Nu räcker det. Dags att återgå till Scrubs och popcornen.
Jag ville bara förklara mig lite, så ingen börjar tro att det handlar om något som pågått i några dagar eller en vecka eller så.. There's a reason I keep some things to myself.
<3
Som jag sagt tidigare slutade jag ta upp vissa saker här, jag menar, jag skriver ALLT och lite till, vill man inte läsa så får man låta bli. Och hur mycket jag än har skrivit senaste tiden om vissa dater osv, så har det funnits någon. Men återigen, ingen av er vet vilka dessa personer är annat än deras namn, och därför har jag hållit en för mig själv. Eller ja, Orla vet i princip allt som pågår eftersom hon är den enda som är här och jag kan diskutera saker med (sånt man inte vill ta via FB, telefon eller msn) och Vanessa med för den delen. Mina pojkar är lite svåra att diskutera vissa saker med, hehe :p
I vilket fall, det finns någon jag inte har nämnt för någon annan än just Orla och Vanessa. Och det är därför hela jag är i uppror med mig själv just nu. Ni förstår, denna någon är perfekt. Så perfekt någon kan vara. Någon som till och med planerar att flytta till Norden (!!) efter examen nästa sommar då branschen han vill jobba inom redan har ett jobb klart där som väntar.. Han håller upp dörrar, låter mig gå först, lyssnar på vad jag säger och MINNS faktiskt vad jag sagt veckor tidigare! Han letade upp info om Åland efter min födelsedag, kommer ihåg saker jag inte själv ens minns att jag sagt, min hand passar perfekt i hans och jag tillåts att vara mig själv, samtidigt som jag för första gången känner mig som en vuxen, och ja.. Han är riktigt snygg. Alltså inte sådär söt eller så, utan han är HET. And for the first time in a while I didn't want to run. Even though now I wish I had..
Så vad är då problemet? Det finns inget problem. Ändå kommer vi troligtvis inte att ses igen. Det är ingenting jag ens tänker gå in på här och nu och jag är trött..
Det närmaste jag kan förklara mitt tillstånd nu är den där första våren i Övik, skillnaden nu är att jag inte har mina fina vänner här som kan tvinga mig get myself together, kidnappa mig och se till att jag har roligt. Men jag tror jag fixar det ändå. Min första tanke var att gå och köpa ett paket cigaretter och dra i mig alla, som jag gjorde i Övik. Men sedan tänkte jag att nä, har jag klarat mig från att röka såhär länge så ska jag inte börja igen pga detta! Så jag lät bli. Shoppingen igår höll mig busy ett tag, hittade en hel del fint och är nöjd, men sedan for det på bussresan hemåt.. Men det är okej. I will be alright. Maybe not tonight, maybe not tomorrow, but at some point I'll be okay. Jag vill tro att detta är för det bästa i vilket fall.
Så, nu vet ni. Detta är allt jag har att säga nu, en dag kanske jag förklarar för mina närmaste vad som pågått, men inte just nu. Jag vill hålla det för mig själv, minnas denna senaste, omvälvande tid här, och vara lycklig. För det är jag, verkligen lycklig, även om saker och ting inte alltid går som man vill.
Jag är okej. Jag lovar. Är ledig imorgon till, så idag gör jag absolut ingenting och imorgon ska jag ta tag i mig själv. Som Orla sa: 'Emma, you're and grown-up woman and no one can tell you what to do except yourself'. Och det är ju faktiskt sant. Så det är bara jag som kan ordna upp detta nu och det ska jag göra. Imorgon. För idag tänker jag fortsätta bo på soffan, äta popcorn och dricka cola.
That's it. Och nej, det är inte A detta handlar om, vilket gör det lite värre för han är så söt och snäll och försöker.. Men det räcker inte till. Det finns inte samma gnista där, även om vi har roligt, för jag kan inte riktigt slappna av lika mycket som med 'Han'. Det känns inte rätt på samma sätt, och efter den senaste tiden kommer det förmodligen inte att göra det heller.. Suck.
Nu räcker det. Dags att återgå till Scrubs och popcornen.
Jag ville bara förklara mig lite, så ingen börjar tro att det handlar om något som pågått i några dagar eller en vecka eller så.. There's a reason I keep some things to myself.
<3
Tell them all I know now
Inte har jag fått sova något idag, tror jag lyckades dåsa bort en timme eller två. Och inte mådde jag bättre efter att Ronan varit söt och hämtat en pizza åt mig som jag bara lyckades äta hälften av. Inte ens en lååång varmdusch hjälpte, kunde inte ens förmå mig att vara glad över att vi äntligen fick en ny apparat (vi har elektrisk dusch) till duschen imorse.
Imorgon drar jag till Dublin över dagen igen, ska spendera hela dagen åt shopping, självrannsakan osv. Behöver det något så otroligt just nu. Jag blir så arg på mig själv, hur många misstag ska man behöva göra innan man faktiskt lär sig?! Jag är så jävla trött på mig själv. Suck. Nå, en dag kanske jag har lärt mig min läxa.
Tills dess lyssnar jag på Shontelle - Impossible, på repeat.
Jag var åtminstone jävligt snygg igår, nästan i stil med min födelsedag. Kanske det är därför det blev så kaotiskt efter båda kvällarna? Lägger upp bildbevis på bilddagboken.
Natt.
Imorgon drar jag till Dublin över dagen igen, ska spendera hela dagen åt shopping, självrannsakan osv. Behöver det något så otroligt just nu. Jag blir så arg på mig själv, hur många misstag ska man behöva göra innan man faktiskt lär sig?! Jag är så jävla trött på mig själv. Suck. Nå, en dag kanske jag har lärt mig min läxa.
Tills dess lyssnar jag på Shontelle - Impossible, på repeat.
I remember years ago
Someone told me I should take
Caution when it comes to love
I did, I did
And you were strong and I was not
My illusion, my mistake
I was careless, I forgot
I did
And now when all is done
There is nothing to say
You have gone and so effortlessly
You have won
You can go ahead tell them
Tell them all I know now
Shout it from the rooftops
Write it on the skyline
All we had is gone now
Tell them I was happy
And my heart is broken
All my scars are open
Tell them what I hoped would be
Impossible, impossible
Impossible, impossible
Falling out of love is hard
Falling for betrayal is worst
Broken trust and broken hearts
I know, I know
Thinking all you need is there
Building faith on love is worst
Empty promises will wear
I know, I know
And now when all is gone
There is nothing to say
And if you're done with embarrassing me
On your own you can go ahead tell them
Tell them all I know now
Shout it from the rooftops
Write it on the skyline
All we had is gone now
Tell them I was happy
And my heart is broken
All my scars are open
Tell them what I hoped would be
Impossible, impossible
Impossible, impossible
(Let me tell ya now)
Impossible, impossible
Impossible, impossible!
Ooh impossible (yeah yeah)
I remember years ago
Someone told me I should take
Caution when it comes to love
I did
Tell them all I know now (Hey)
Shout it from the rooftops (Shout it from the rooftops)
Write it on the skyline
All we had is gone now (Hey)
Tell them I was happy (Tell them I was happy)
And my heart is broken (And my heart is broken)
All my scars are open
Tell them what I hoped would be (Oh)
Impossible (Impossible), impossible (Impossible)
Impossible, impossible
(Let me tell ya now)
Impossible, impossible (Hey, let me tell ya now)
Impossible, impossible
I remember years ago
Someone told me I should take
Caution when it comes to love
I did...
Jag var åtminstone jävligt snygg igår, nästan i stil med min födelsedag. Kanske det är därför det blev så kaotiskt efter båda kvällarna? Lägger upp bildbevis på bilddagboken.
Natt.
