Life’s better now than it was back then
Over and out
I'm falling apart, I'm barely breathing
..With a broken heart, that's still beating..
Det har blivit allt oftare, att jag tvekar när jag ska låsa dörren innan jag går och lägger mig. Jag kan nämligen inte sova med en olåst dörr, de som bott med mig/sovit hos mig vet att jag nästan får panik om den INTE är låst. Det är nog min mammas fel, hon har alltid varit lite halvt panikig över det hon med, ändå sedan jag var liten.
Nu funkar det dock inte så bra längre, för varje kväll/natt när jag närmar mig dörren så tänker jag; 'men OM du skulle råka vara i närheten, och vilja komma in, så är det lika bra att dörren är olåst..' Vilket är en helt löjlig tanke, du finns inte alls nära längre. Och även om du gjorde det, så skulle nog det vara din sista tanke, att komma hit.
Ändå står jag där, varje gång, och funderar över mina val. En tid gjorde det mig ingenting att dörren var olåst när det var sent och mörkt ute, för då visste jag ju ändå att du var på väg. Att du skulle kliva in genom dörren, låsa den efter dig och sedan skydda mig mot mörkret hela natten.
Jag har börjat lyssna på Lifehouse igen. Inte bara skivan jag fick när jag var 14 (?) och som har följt med mig sedan dess. Nej, jag har faktiskt börjat lyssna på nya(re) låtar, och jag blir förälskad varje gång. Jag kan inte tänka mig ett liv utan musik i allmänhet, men det är nånting med Lifehouse som gör mig glad, ledsen och lugn, på samma gång. En gång i tiden var Westlife mitt absoluta favoritband, och jag gillar dem än idag (deras gamla låtar, inte senaste) men de påverkar mig inte längre på samma sätt som de en gång gjorde. Men Lifehouse, de har som sagt alltid varit med, och jag har aldrig tröttnat. Helt fantastiskt vad viss musik kan göra för själen! Det läker lixom lite hela tiden, de där små såren som man tror att ska sitta kvar för alltid, suddas ut lite allteftersom. Till slut blir det bara små märken kvar, små ärr, som inte känns. De kommer alltid att synas, och man vet att de är där, men de orsakar ingen smärta. Underbart!
Fick även ett infall och tog ner mer gammal musik, Nickelbacks tidigaste, lite Hoobastank och en hel del Staind. Och lite Creed. Varför slutade jag någonsin lyssna på den sortens musik? Herregud, en gång i tiden lyssnade jag inte på annat. Och idag när åter lyssnar på låtar som 'Outside', 'With arms wideopen' och 'It's been a while' så ryser jag av välbehag. Jag vet att jag är lite tjatig när det kommer till musik jag gillar, men en sak är säkert, denna musik kommer inte att glömmas bort lika lätt igen, som den gjorde när jag var 16 år.
För övrigt har skolan börjat. Och min mage har fått för sig att börja reagera på all möjlig sorts mat, så nu har jag dagar framför mig då jag måste börja finna ut om jag har utvecklat allergi mot mjölk, eller gud förbjude, gluten. Det känns inget bra, jag avskyr hela alltihop, och jag förstår inte varför det inte räcker med att min syster inte kan dricka vanlig mjölk. Jag tycker att jag redan har fått min beskärda del av 'kroppsliga fel' så som allergier, astma och superkassa leder. När ska det vara nog? Men, jag står fast vid att detta är övergående, och jag vägrar gå till läkare innan jag uteslutit att det bara är tillfälligt. Ringde Vårdcentralen igår och fick rådet att avvakta lite, så det tänker jag göra. Vi pratade lite om blodprov och sånt idag, men ju mer jag funderar på det så känner jag att jag vill vänta lite till. Jag avskyr nålar, blod och sjukhus, och jag går inte dit förrän jag måste. Så är det.
Vi läser ekonomi nu, så jag kommer uppdatera denna blogg ordentligt imorgon, börjar väl ligga efter med någon månad. Skärpning! Ekonomin fattar jag ändå ingenting av, så jag kan lika gärna sysselsätta mig med annat. På tal om det, så börjar det blir dags att sova, så jag orkar upp imorgon. Och förhoppningsvis är mer peppad för träning. Skulle bli dans idag, men efter middagen tyckte min mage att jag istället kunde spendera kvällen liggandes i fosterställning med extremt magont, så det gick inte. Ny dag imorgon, nya tag och nytt försök!
Lifehouse - Broken, det finns inget annat just nu.
<3
With arms wideopen
Och på min huns bdb: Bytanamn finns ännu fulare bilder från första kvällen på Åland. Haha.
Jag ska fortsätta uppdateringarna med både foton och slutligen även text, under helgen. Livet börjar äntligen bli som jag vill, pusselbitarna faller på plats en efter en och jag börjar må riktigt bra. Det hjälper förstås något otroligt att jag har världens bästa vänner och nu är tillbaka hemma i min alldeles egna lilla lägenhet i min favoritstad Övik.
Så, misströsta ej! Jag lovar att ta tag i detta nu, och uppdateringar kommer definitivt innan helgen är över. För på måndag börjar jag skolan igen!! Can't wait :D Ska kramas med mina härliga klasskamrater så mycket det bara går.
Saknad. Men jag är lycklig nu!
<3
Why does love always feel like a battlefield
Detta inlägg ska dedikeras till några av de finaste människorna som finns, och jag har lyckan att ha dem i mitt liv. A och R som lät oss allihop flytta in när tidigare bostadsarrangemang inte riktigt fungerade som det var tänkt. Och som fortfarande låter mig bo här, och tar hand om mig, och helt enkelt finns i mitt liv. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, jag hade inte suttit här jag är idag om det inte vore tack vare dem. Självklart har andra A och D en stor del i det hela, vi hade som sagt grymt roligt under tiden de var här, och jag hoppas att vi kan göra om det! De gör även livet i Övik lite roligare och lite bättre än det annars skulle vara :) Sist och slutligen har vi min ängel, ingen kan som han få mig att torka tårarna och se mig själv för den jag verkligen är. Ingen annan kan få mig att känna mig så värd att leva, värd att finnas till, bara för att jag är jag.
Dessa människor är några av de allra bästa som finns. Det sägs att vänner är den familj man väljer åt sig själv, och detta är min familj. Och jag hade inte bytt den mot någonting i världen!!
På en lite extrakant måste jag bara säga att även mina morföräldrar är de bästa i världen. När jag behöver någon som lyssnar, så lyssnar de. Och när jag behöver hjälp, ställer de upp utan att tveka. Utan dem finns det mycket jag inte skulle kunna göra, och för det är jag dem evigt tacksam.
Jag älskar er allihop, så otroligt mycket!! <3
