litentigerlilja

För 5 månader sedan satt jag och grät på ett 4stjärnigt hotell i Maspalomas medans jag febrilt försökte boka om min flygbiljett för att kunna åka iväg redan följande dag.

Idag känns det inte det minsta mindre jobbigt. Hjärtat blöder, tårarna flödar och allting gör ont. Skillnaden är att jag idag är i en stad jag verkligen älskar, har grymt fina arbetskamrater och redan har biljetten hem bokad.

Jag torkar tårarna och försöker le, trots allt är livet bra, för att jag får leva. Jag önskar med varje liten del av mig att Morfar också hade fått det, fått uppleva vad jag upplever och fått veta allt jag gör. Fast å andra sidan tror jag att han håller utkik ändå, att han tittar ner på mig och är stolt, stolt för att jag gör det jag vill och det förbannats bra!

Det som gör så ont är ändå just det, att jag inte kommer att kunna få berätta det för honom, inte som förut. Och att jag inte kommer att få krama honom. Har varit på stan flera varv senaste dagarna, försökt hitta något till hans grav, något fint. Men ingenting känns lixom bra nog, så jag lade ner det projektet i väntan på att jag hittar just det rätta. Mamma sa att gravstenen har kommit på plats nu, det är fint. Ska gå dit nästa vecka när jag kommer till ön och prata lite med Morfar. Har saknat att göra det. Nu när det är snöfritt och varmt så kan jag ju faktiskt stanna där ett tag, och berätta allt om mina senaste två månader. Även om jag som sagt tror att han redan vet. Jag vill bara få säga det själv. Jag saknar honom.

Moffa, det blir inte lättare med tiden att leva med vetskapen att jag inte får krama dig igen. Men jag försöker verkligen! Och om jag kan hålla det till denna dag i månaden, till slut kanske en dag i året, så är jag nöjd. För jag bär ditt minne med mig på min rygg, för evigt inprintat. Jag är stolt varje gång jag får berätta, berätta vem min Moffa var, och varför jag valde att göra den fina liljan. För du var världens bästa Morfar, och alla ska veta det. En dag ska dina barnbarnsbarn få höra om vem du var, sjömannen som ägnade oändliga timmar till att leka med sina barnbarn. Som fixade styltor, byggde kojor och spelade fotboll. Världens bästa Morfar.

Moffa - du kommer aldrig att bli glömd. <3

Det är fortfarande sol och supervarmt. Så jag tänker inte sitta med datorn nå länge. Så det så!

Vill bara klargöra en sak som folk tydligen missförstått - det är VERKLIGEN ingenting mellan mig och Connor! Vi hade det bara jävligt kul en kväll/natt, så som vänner kan :) Så sluta bry er i det nu.

Imorgon kväll är det staff-party, chefen bestämde det tydligen idag. Ska bli roligt! Har partyplaner för ikväll, men jag funderar på att skippa dem så jag kan packa och bara ha kul imorn kväll istället. Har varit ute i solen precis hela dagen idag så jag är i vilket fall rätt mosig i huvudet.

Så - detta är allt ni får idag.

Tjing!

Mjaha, det här med att uppdatera gick ju jättebra.. Haha. Kan även denna gång skylla på jobb. Och på att Connor kom via precis när jag slutade jobba i fredags kväll och tyckte jag skulle följa med ut. Slutade med en helgalen och rent ut sagt vild kväll/natt på the Quays (mitt favvoställe för övrigt) där det var ett liveband som spelade 50- 60- och 70-tals rock'n'roll! Så jävla awesome så det finns inte! Var rätt sten när vi äntligen kom hem, detta skyller jag på Jameson. Jag som inte ens dricker whiskey..... Anyhow, awesome var det, mindre awesome att jobba kvällspasset på lördagen med en Catherine som verkligen börjar visa en sämre sida, blir alltmer tydligt att hon verkligen bara är 19 år och har otroligt lite erfarenhet av servicejobb. Oh well. Det var det som var hela anledningen till att jag ville 'blow off some steam' på fredagen, eftersom jag även då jobbat kvällspasset med henne.. Jag ångrar inte en sekund att jag drog ut med Connor, han må vara en mad irishman, men fysatan vad roligt vi hade! Dansade så tårna glödde, har blåmärken precis överallt (varav ett feting på ena sidan av magen, svart/blått och fint) och till slut kom vakterna och sa att vi måste lugna ner oss eftersom de var rädda att Connor skulle tappa mig i golv, HAHAHA! Ja fyfan. Lyckades även med bedriften att ragga på en av vakterna.. Mycket stolt ögonblick, I can tell you! Morkisar finns det så det räcker, men det faktum att jag fick dansa så tusans och hade skitkul (det jag minns...) överväger de lite mindre bra stunderna, hehe.

Idag jobbade jag 7.30-15.30, fick stanna en halvtimme extra och reda upp allt för det var KAOS och det finns inte en chans i världen att jag skulle lämna det så, ja mamma jag vet vad du tycker, men någon måtta får det vara när flickungen ska jobba ensam och checka in grupper.. När hon knappt kan checka in grupper när jag är MED. Så, efter det slabbade jag på lite sunscreen och satte mig ute på terassen en timme. Nu glöder mina kinder och mina fötter ser skitiga ut. HAHA. Typ 25 grader varmt idag, minst, och de har lovat samma kommande dagar :D Ska se om jag får tag i Connor så kanske vi kan hänga i solen någon av dagarna, ska verkligen ta mig ner till Salthill och beachen åtminstone en dag, jobba på brännan till examen :)

Imorgon är min sista arbetsdag, eftersom jag sa åt Shane att jag vill ha tisdag och onsdag ledigt, nu VÄGRAR jag jobba mer än 5 dagar i sträck. Det räckte med ett åtta-dagars och ett nio-dagars pass. Jeez. Så det fick jag :) Jobbar visserligen tidigt imorgon igen, men jag är åtminstone ensam och det är SKÖNT. Plus att jag hinner slänga mig på terassen i solen igen sen, utöver de sista två dagarna :) På torsdag flyger jag från Dublin, känns helt stört att tiden gått så fort, men fasen vad underbart det ska bli att få kramas med Turak12 igen!! Även om några av de allra finaste inte kommer vara på plats.

Så, var nöjda, jag ska göra ett nytt försök att uppdatera. Kanske! Om solen håller i sig så får ni vänta.

PUSS! <3

(Jag måste bara säga; FY FAN VAD UNDERBART LIVET KAN VARA!!!!)

Okej, nu har jag varit dålig på uppdatering igen. Eller snarare, jag har fortfarande inte kommit mig för att blogga.. Om veckorna med pojkarna var intensiva, så var de ingenting jämfört med de senaste två! Jeez.

Först och främst jobbade jag ju ett trevligt 9 dagars arbetspass varav hälften av dagarna var lugna medans de resterande var galna. Några av de dagarna var min klassis Linda och hälsade på, riktigt roligt att se ett känt ansikte! Med chefens hjälp fick hon bo gratis här sina nätter ;) Så nu kan alla ni som sa att ni skulle hälsa på känna er blåsta, eftersom alla hade fått bo gratis!! Ha. Jobbade som sagt dagarna hon var här, så det blev ju inte så mycket umgänge, men lite iallafall :)

Sedan kom ju då Nico tillbaka. Jag väljer att tro att han kom för att hänga med Connor och få med honom på vidare äventyr, men samtidigt vill jag ju faktiskt tro att det var som han sa, att han kom för mig... Jobbade första dagen han var här så vi träffades bara lite snabbt och sedan sov jag hela kvällen och natten medans de var ute och gjorde Galway. Hans absolut sista (på RIKTIGT denna gång!) kväll/natt spenderade vi tillsammans. Eller ja, först var jag ut och åt med Linda, och efter det blev det en drink på Kings Head där vi lyssnade på ett riktigt bra liveband. När vi kom tillbaka till Snoozles stod N och trampade otåligt då han och Connor 'faktiskt tittade på film' HAHA. Så jag följde med upp joinade filmtittandet. Såhär i efterhand minns jag faktiskt inte vilken den första filmen vi såg var, men den andra var typ 40 year old virgin och vi skrattade så vi grät. En stund in i filmen fick Connor ett samtal från en tjej de träffat föregående kväll (no kidding!) så vi tvingade honom att gå och möta henne ;) Efter några timmar kom han tillbaka med tjejen, Sheila, som är hur trevlig som helst. Så då såg vi lite mer filmer och snackade skit, vid 5 på morgonen kom rödvinsflaskan fram så vi satt och drack vin och hade hur mysigt som helst. Klockan hann bli halv 7 innan Connor och Sheila gick upp för att de skulle spela poker, HAHA, så då blev det lite sovdags för oss. Kröp ihop på madrassen på golvet framför den öppna spisen, det låter så corny men det var hur mysigt som helst att somna till ljudet och skenet från den sprakande elden.. Aaaaah. Vid 9 vaknade jag till och gick hem. Skulle jobba på eftermiddagen så jag måsta hinna få lite 'riktig' sömn innan dess. N kom via strax efter kl 15 då han skulle med bussen, inget känslomässigt hej då denna gång, hade gjort det redan så nu räckte det med en kram och en puss och ett 'see you when i see you' typ. That's it. Så var min första riktiga fling på denna ö över! Men jag är glad ändå, det var fint så länge det varade och jag kommer glömma honom förr eller senare. Skrev ner allt detta nu för att komma ihåg känslan jag hade i kroppen den sista kvällen/natten, för det var underbart. Nåja, om jag någon gång drar till Kapstaden så vet jag vilka jag ska ringa :) Och jag har ju faktiskt Connor kvar här runt husknuten, så allt blir bra. Yep.

Nu blev detta mest ett inlägg för mig själv, inte för er. Ska verkligen försöka ta tag i resten imorn. Ösregnar och är supertrist, så håller det i sig tills imorn blir det inga svårigheter att hålla sig inomhus och leva med datorn i famnen :) För över helgen var ju faktiskt min älskade mamma och syster på besök! Mer om det senare :)

Nu ska jag gå ner och be Catherine förklara för mig vad som pågick tidigare ikväll, var lite drama och någe motorcyklister vill stämma Snoozles pga våran plastskylt vi har utanför? Hmm. Sedan blir det kvällsmys för mig själv, är ENSAM för första gången på två veckor så nu jävlar! Fick lakrisal av finaste mamma i helgen (OCH O'BOY!!) och idag fick jag marabou-choklad, mera polly och BILAR av chefen som spenderade gårdagen i Dublin :D En kall cola från maskinen i köket och lite popcorn till, så är jag laddad för Big Bang Theory :D

Sköt om er, jag LOVAR att bättra mig nu!! Om inte annat så för att jag är klar här snart, jag åker ju hem redan nästa VECKA!! Heeeeelt sjukt. Vart tog tiden vägen?! Jävla tur att jag redan bokat flyget tillbaka för 9 juni, så jag inte behöver panika så mycket över att måsta lämna underbara Galway :)

Natti! <3

OMG. So, he's coming back. Tomorrow. To spend his last days in Ireland WITH ME. What the f*ck do I do now?!

Wow.

<3

..and even if I do, it's not because of you..

Okej, har fått en hög med påtryckningar senaste dagarna om att jag inte uppdaterar särskilt bra längre. Så ja, jag ska verkligen försöka ta tag i det, jag lovar! Jag har bara varit extremt upptagen, vilket låter som en töntig lögn, men det är sant. På riktigt.

Först och främst har jag jobbat häcken av mig, eftersom jag är den ENDA som faktiskt jobbar heltid på detta ställe, haha. Helt sjukt.. Och det är bara för att det är praktik, kommer jobba mindre timmar i sommar när jag blir anställd på riktigt. Fast då får jag ju åtminstone betalt för mina timmar, vilket kommer kännas JÄVLIGT najs, I can tell you! Så ja. Jag har jobbat, jobbat och jobbat. Hamnade på ett trevligt åtta-dagar-i-sträck-pass här för en vecka sedan, förra måndagen var min sjätte dag av de åtta och vid det laget började hjärnan bli totalförvirrad. Vilket i sin tur ledde till att mitt vettiga omdöme försvann och jag faktiskt tackade JA när två söta sydafrikaner bjöd med mig ut efter att jag slutat jobba. Det skulle visa sig vara något av det bästa och värsta jag har gjort hittills på denna sida av havet. Kan ju här också nämna att jag ALLA ÅTTA DAGAR jobbade kl 15-23. Yes. Alltså, jag checkade in de här killarna på söndagskvällen och under måndagen kom de och snackade med mig en miljon gånger, sedan kom deras irländska polare också och hälsade på en sväng och det var även då de föreslog att jag skulle följa med dem ut efter jag jobbat klart. Samtidigt pratade jag med två svenska tjejer (de första jag mött här, från Sundsvall av alla ställen!) och vi kom överens om att gå ut allihop. Så, svenskorna drog med grabbarna tidigare på kvällen, eftersom Connor (irländska kompisen) bor här precis bredvid. Kl 23 kom de och hämtade mig, vi drog hem till Connor igen och sedan drog vi ut och festade halva natten. Det var en sån där hysteriskt kul och galen natt, jag dansade snurrbugg med Alfie, vilket jag inte försökt mig på på måååånga år. Men fy fan vad roligt det var!! De andra var superimpade, haha, men det enda jag kan säga är att Alfie är grym på att dansa :) Tjejerna gick hem vid 2tiden och vi andra stannade ca en timme till, tills det stängde. Connor gick hem till sig och jag och grabbarna gick tillbaka till Snoozles. Jag hade ingen annan i rummet den natten, så jag fick sällskap.

Resten av veckan var precis lika intensiv som den första kvällen. De sista arbetsdagarna av åttadagarspasset var en pina att ta sig igenom då jag jag hade konstant krappula, haha, men det funkade eftersom pojkarna höll mig sällskap en stor del av mina arbetspass ändå :) På nätterna festade vi. Trots att pojkarna flyttade över till Connor på onsdagen, kom de fortsättningsvis och hälsade på mig hela tiden och vi var ut alla kvällar. Grymt säger jag, GRYMT!! På lördagen var det dags att säga hej då, eftersom de skulle dra på vidare äventyr, först runt Irland och sedan ut i vida världen igen. Chefen sa att jag skulle få ha mån-ons ledigt denna vecka, så jag bestämde mig för att boka in en minisemester i Dublin de dagarna. När jag sa det åt pojkarna fick jag ett halvt löfte om att de skulle komma dit (iallafall en av dem..) men jag lät inte de tankarna finnas då man lättast blir besviken. Var bäst att bara säga hej då direkt och låta det vara så.

Nu är det då torsdag idag, och jag har varit mina dagar i Dublin. Allt jag kan säga om det är att det påminner mig om Stockholm, så det kändes rätt trist. Drog härifrån sent på måndagen så jag var inte framme förrän till kvällen, så då blev det bara käk och i säng. I tisdags vandrade jag runt halva staden och kikade på det mesta, sedan hittade jag Starbucks (!!) tack vare Dereks hjälp, och där blev jag flera timmar med min bok, en kopp hot chocolate och en enorm chocolate chip cookie. Kändes alldeles underbart. Kvällen hängde jag bara på hostlet och umgicks med en del kul folk. Igår (onsdag) tog jag ett nytt varv runt i staden, kikade mig igenom shoppingcentren osv, men var less på eftermiddagen redan och ville hem till Galway.. Hade bokat en senare buss, men lyckades få följa med på 18bussen redan så jag skulle få komma hem tidigare! När jag satte mig på bussen hade jag en rad missade samtal från Nico, men eftersom jag var lite bitter att han inte hört av sig tidigare ignorerade jag det sista, och sedan dog min telefon. Sov den ca 2½ timmar långa bussresan och var så otroligt lycklig när bussen stannade. Jag var hemma i Galway igen! Kan inte beskriva det, det är känslan jag har för Lynnwood, och det var alldeles underbart att känna samma sak här. Väl inne på Snoozles slängde jag av väskorna i receptionen och sjönk ner på en stol. Då påpekade Vanessa att jag hade besök.. Så, jag gick in i loungen, och där var pojkarna!! :D Efter en förlåt-puss förklarade Nico att de struntat i Dublin så de istället kunde komma och bo en sista natt på Snoozles, och träffa mig :) Snacka om överraskning.. Efter en ordentlig dusch, spenderade jag resten av kvällen nere i sofforna med pojkarna, tills Connor kom och trugade med dem ut på en öl och jag gick till sängs. Sov som en gris, fasen vad nöjd jag var..

Imorse vaknade jag av knackningar kl 9.30, det var dags att säga hej då. Denna gång på riktigt. Det suger så jävla hårt att träffa massa underbara människor, och bara måsta säga hej då hela tiden!! Fast jag har valt detta själv, detta liv, och då får jag också leva med det. Jag visste när deras buss skulle gå, så till slut blev det lite bråttom och jag fick nästan knuffa ut honom och dra igen dörren för att han faktiskt skulle gå. Då blev det plötsligt jobbigt.. Så vi måsta hinna med en sista omfamning. Därefter kröp jag tillbaka under täcket och sov som en sten.

Idag har varit en lång dag. Har varit totalt omotiverad och less, som tur var har jag varit float idag då både Cathryn och Vanessa jobbade kvällspasset, så jag har mest kunnat sitta och glo. Det mest ansvarsfulla jag gjort är städat, haha. Det ska nämligen börja ske lite förändringar härikring nu, så vi får alla dra vårt strå till stacken, för mig och de andra tjejerna innebär det att totalstäda receptionen, loungen och hallen. Vi har dock hela helgen på oss, så ingen av oss var särskilt produktiva idag :p Nu på kvällssidan kom Connor förbi en sväng, han ville bara kolla om jag 'är okej', haha. Det var nästan lite fint :) Ska eventuellt hitta på nånting i helgen, idag började jag nämligen nästa långpass på 9 (!!!) dagar, allt för att jag ska få vara ledig nästa helg när mamma och syster kommer.. Så vi får se, misstänker att jag kommer vara rätt slö iallafall denna kommande vecka, även utan alkoholintag under helgen. Men men. Det tar vi sen! Känns bra att ha Connor i närheten iallafall.

Nu ligger jag här i min säng. Är ensam i mitt rum inatt igen, hur jävla skönt som helst!! Ska njuuuta. Bara det har laddat klart ska jag se lite Big Bang Theory, sitter och dricker lite cola och äter godis. Man får ta tillvara på de stunder man har :) Hela helgen ska jag jobba kvällpass med Cathryn, är lite smånervös för hon är ny (varit här typ en vecka) och jag känner mig själv lite ny ännu, iallafall när det kommer till att klara fredags- och lördagshysterierna.. Jeez. Men, det ska nog gå bra!! Är ju iallafall Derek som är nattvakt under helgerna, så om inte annat kan jag gnälla av mig efter arbetspassen på kvällarna ;) Måste även tacka för Dublinböckerna/kartorna han lånade mig inför min minisemester :)

Så, nu har ni fått anledningarna till att uppdatering inte skett tidigare. Ska dock verkligen få till något bättre nu under helgen, ska ta med datorn ner typ på lördag så kan jag sitta och hålla Derek sällskap under natten medans jag bloggar.

JO FÖRRESTEN: Ni ska få höra något av det sjukaste jag varit med om. Denna värld vi lever i är så jävla liten att jag ibland verkligen blir rädd. Men för att ni ska förstå precis hur sjukt det är, måste jag börja från början. Jag och en tjej, Meghan, drog iväg på Connemaraäventyret för några veckor sedan. På samma buss som oss var en amerikansk familj, vilka visade sig komma från KIRKLAND. Detta kanske inte säger er något, men Kirkland råkar ligga bredvid Lynnwood och jag har varit där måååånga gånger. Lite av en coincidence säger ni, jaja. Så kommer vi fram till Kylemore Abbey, käkar osv, bla bla bla. Så vill Meghan ha te med sig på bussen, så vi pratade med en tjej som jobbar i restaurangen, hon heter Minna. Ovanligt namn för en irländska? Jomen sinni, hon är från FINLAND. Ojoj, det drog upp en intressant diskussion, då hon säger att hon kommer ifrån JOENSUU!!! Även här kanske ni fattar nada, men nu är det så att det är en stad som ligger i Karelen, som även råkar vara samma stad där MIN FARMOR kommer ifrån!! Det var för sjukt för att vara sant, jag tänkte nästan droppa mitt gamla efternamn, men om hon faktiskt skulle råka känna till mina släktingar där uppe pga namnet så skulle det bli för mycket för lilla mig.. Jag menar, bruden kanske känner mig farfar? Som jag aldrig själv har träffat, kan tilläggas. Nåja, tillbaka på bussen var vi trötta och griniga och jag glömde för stunden bort de störda moments vi haft under dagen.
Nästa dag bestämde vi oss för att hänga i Eyre Square (parken) så vi satt och brände oss lite och framkallade fräknar. Då vill Meghan ha mat (haha, allt händer då hon vill ha något) så vi går in i shoppingcentret. Vad ser Emma då? ÅLÄNNINGAR! Det var för stört för att kunna vara verkligt, men när jag inser att sonen i familjen är en kille jag faktiskt känner, då trodde jag verkligen att jag skulle smälla av. Jag har hängt mycket med denna grabb, då v har gemensamma vänner, bland annat ett av mina ex. Jag blev så till mig att jag inte kunde få fram ett hej ens, bara stressade ut därifrån. Meghan undrade vad det var om, hon sa att kille såå hade varit påväg att hälsa men att jag stuckit innan han hann reagera. Vilket alltså påvisar att det inte var inbillning, det var verkligen han! Och hans familj! I GALWAY! Vi lade oss platt i parken igen medans jag försökte smälta alla störda random moments som varit de två dagarna. Tror jag lyckades lägga det åt sidan när jag gick och la mig den kvällen.

Så, till denna veckas otrolighet: Jag hade två tjejer i mitt rum i söndags natt, hur trevliga som helst. De kommer från Californien så vi hade mycket att snacka om, på söndagskvällen jobbade jag själv och var stressad som en gris (av någon anledning var det en holiday här, vilket innebär att det var som en lördag) så jag hann bara peta i mig två rostisar i farten. Då kommer dessa två tjejer med en djup tallrik åt mig, med pasta, köttfärssås och två brödbitar värmda i ugn. Jag ville gråta, det finns så söta människor alltså! Så på kvälle i rummet tackade jag så mycket, sen pratade vi en massa. Ena tjejen, Kayleen, undrade var jag kom ifrån, så följde den sedvanliga förklaringen om ön mitt i havet som är finsk men svenskspråkig osv.. Så säger hon: 'You're talking about the Ohland island?!' Och jag bara fuck, hur vet hon det? Då förklarar hon att hennes MORFAR KOMMER DÄRIFRÅN!! Alltså herregud. Hon ville veta allt, vi ska hålla kontakt via FB osv, för hon har aldrig träffat någon därifrån och hennes mormor vill veta en massa osv osv. Helt insane! Det sjukaste av allt är att ingen i hennes familj någonsin fick veta något om hans liv som ålänning, han stack till Californien som ungdom och berättade aldrig åt någon varför. Idag lever han inte längre, så Kayleen och hennes släktingar är supernyfikna. Det är helt galet, men jag känner faktiskt folk med morfaderns efternamn så jag tänkte försöka göra lite efterforskningar, eftersom det bara är några generationer bakåt och namnet är lite mer ovanligt, så borde det inte vara omöjligt att kunna hjälpa amerikanerna att hitta sina släktingar på ön. That's it.

Yep, jag lever ett otroligt spännande liv här, haha! Nu blev detta aslångt, men när jag äntligen kom ihåg nu att jag inte nämnt alla störda grejer så måste jag få ner det, innan jag glömmer bort det igen :)

Nu BBT och lite saknad. Så hörs vi en annan dag.
<3