litentigerlilja

Ja, om man skulle försöka ta tag i livet igen då. Och bloggen förstås. Jag vet att de finns några trogna läsare som vill ha nya inlägg :)

Helgen är borta och förbi, och den ska inte tänkas på något mer. Shit happens, that's it. Veckan har gått ut på att sova, sova och sova. Och sakna. Och nu vill jag åka hem.

Inte har jag egentligen så mycket att säga, nu när jag tänker efter.. Idag masade jag mig faktiskt ur sängen och var på stan en vända. Lyckades införskaffa födelsedagspresent åt Sean (han fyller år på måndag) och det blev en ful lego Bionicle (?) sak som han förmodligen kommer älska. Bara därför att jag tycker den var så gräslig.. Haha. Han gillar ju actiongubbar och denna ska ju byggas ihop själv, så det blir bra. Åt Ally har jag ju redan köpt present, och det blev en set som man kan laga armband och sånt av, med pärlor och grejer.  Också något som kommer passa skitbra, framförallt eftersom det är något vi kan göra tillsammans :) Åt mig själv köpte jag ett midjebälte, som jag har velat ha hur länge som helst. Insåg även att jag nog måste ta ett varv imorgon/måndag eller någon dag, och köpa nya skor. Jag älskar mina inte-längre-vita sneakers som jag kan slafsa runt med, men, till praktiken kommer jag att behöva något vettigare.

Praktiken ja. Jag vet inte hur många gånger dom har käppat med visumet nu, blir alldeles slut bara av att tänka på det. Visst har jag varit liiite på latsidan med vissa papper jag med, men som det ser ut nu tycks det inte spela någon roll. Någon där uppe vill helt enkelt inte att jag ska ha ett visum och dra iväg. Och då menar jag inte uppe som i Övik, även om jag vet (hoppas) att någon där inte heller vill att jag ska ha ett och sticka iväg.. :) Anyhow, det har blivit otroligt försenat nu eftersom dom strulat med datumen, så jag räknar inte med att komma iväg nästa vecka ens. Lär åtminstone ta en vecka innan jag får de papper som krävs för att besöka ambassaden i Stockholm, och det är först där jag får veta om jag alls får något visum. Får jag inte det, gråter jag. Då ger jag upp. MEN, jag tänker ändå åka och hälsa på min familj isåfall, så är det bara. Får köra lite semester då bara, och ha praktiken här nere på ön. Ångest..

Utöver det händer inte mycket. Vill hem hem hem. Jag längtar så desperat till Övik att jag överväger att leva på nudlar ett halvår bara jag har råd att dra upp över helgen. Jag trivs inte i detta hus, och det tänker jag inte ljuga om. Och nu när jag vet att jag inte kommer ha visumet i handen på åtminstone ytterligare en vecka, känner jag ingen anledning till att sitta här. Jag är mycket hellre hemma i min egen lägenhet, där jag kan göra vad jag vill, hur jag vill, utan att någon står och skriker och gapar i en timme. Plus att jag längtar efter att få kramas..

Jag. Vill. Hem.

SAKNAR <3