You deserve much better than me
Alltså, ibland får man hjärnsläpp. Ni vet, sådär att det blir kortslutning (ofta pga alkohol) och så slutar det riktigt, riktigt dåligt eftersom man helt enkelt inte vet vad man gör. Eller inte bryr sig om vad man gör. Detta hände mig i fredags. En helt vanlig kväll på Arken, hade otroligt trevligt sällskap och träffade folk jag inte träffat på mycket länge. Sedan käppade det totalt. Jag har inget försvar, jag har inget att förklara mig med. Det värsta av allt, är att jag inte BEHÖVER förklara mig för någon, försvara mig, inför någon annan än mig själv. Och det är något jag avskyr så otroligt. Man kan bara lära av sina egna misstag, men när man gör om dem gång på gång? Jag är så trött på mig själv just nu. Tack och lov har (hade) jag en underbar (fd) granne som släppte in mig klockan 6 på morgonen och tog hand om mig. Du är guld värd, tack. Sedan fick mamma hämta mig efter några timmars sömn. Whoa.
Gårdagen bestod av apati. Det man förtränger och 'glömmer' bort, har inte hänt. Eller? Tusan. Avslutade kvällen med filmmys med min syster, innan vi hämtade hennes karl från en fest.
Idag blev jag väckt av mormor som ringde kl 14 och tyckte det var dags att stiga upp. Haha. Så det gjorde jag faktiskt. Har diskat, varit ut med hunden, ätit söndagsmiddag med mamma och syrran och slutligen spenderat en timme i duschen. Japp. Nu tänker jag bara ligga på soffan framför tvn med godis och rafflisar. Ska nämligen upp med mamma imorgon, ska köra henne på jobb till 10 så jag får opeln och kan uträtta de tusen ärenden jag borde ha fixat i fredags. Nåja.
Har inte mycket mer att säga just nu. När jag tycker om mig själv igen (vilket kan dröja ett tag) så lär jag uppdatera lite vettigare. Och nej, det är inte som man kanske kan tro. Alla har vi våra egna definitioner om vad som är bra och dåligt, så ta inte för givet att du vet vad detta handlar om. Det gör bara jag. Kanske jag berättar en dag, åt någon, kanske inte. Tills dess ska jag försöka överrösta mina egna demoner så jag kan bli mitt glada igen.
Tills dess,
puss.
(Du vet att jag saknar dig.)
Gårdagen bestod av apati. Det man förtränger och 'glömmer' bort, har inte hänt. Eller? Tusan. Avslutade kvällen med filmmys med min syster, innan vi hämtade hennes karl från en fest.
Idag blev jag väckt av mormor som ringde kl 14 och tyckte det var dags att stiga upp. Haha. Så det gjorde jag faktiskt. Har diskat, varit ut med hunden, ätit söndagsmiddag med mamma och syrran och slutligen spenderat en timme i duschen. Japp. Nu tänker jag bara ligga på soffan framför tvn med godis och rafflisar. Ska nämligen upp med mamma imorgon, ska köra henne på jobb till 10 så jag får opeln och kan uträtta de tusen ärenden jag borde ha fixat i fredags. Nåja.
Har inte mycket mer att säga just nu. När jag tycker om mig själv igen (vilket kan dröja ett tag) så lär jag uppdatera lite vettigare. Och nej, det är inte som man kanske kan tro. Alla har vi våra egna definitioner om vad som är bra och dåligt, så ta inte för givet att du vet vad detta handlar om. Det gör bara jag. Kanske jag berättar en dag, åt någon, kanske inte. Tills dess ska jag försöka överrösta mina egna demoner så jag kan bli mitt glada igen.
Tills dess,
puss.
(Du vet att jag saknar dig.)
Kommentarer
Postat av: AnnaWK
Har du fått nåt datum än?
Postat av: dea
självklart har jag alltid tid för dig :) kraam
Trackback
