I wonder were you've been.
Dag 3, Lördag 7 februari
Dagen började återigen vid 8 på morgonen, denna dag bar det av lite söderut, närmare bestämt till Jokkmokk. Där var det dags för marknad! Vi hade förberett med kartor och hela marknadsprogrammet, så att alla skulle ha möjlighet att uppleva det de ville. Ett kriterie för resan var dock en skoluppgift, som jag knåpade ihop förra veckan innan avresan. Vissa gnällde en del över det, och jag var lite oroad över att folk helt enkelt skulle strunta i det och komma tillbaka till bussen sen och vara sura över hela grejen. Men det gick bra, alla hade tagit det någorlunda seriöst och varje grupp hade något vettigt att säga. Kände mig lite nöjd igen, att ytterligare en av 'mina' grejer hade funkat som jag ville :) Själva marknaden var också kul, har aldrig upplevt en så stor marknad, den på Jan Karlsgården räknas lixom inte.. Haha.
Det var samer överallt, massa grejer till försäljning, underhållning osv. Vi åt lunch på en restaurang mitt på området, hamburgertallrik, som faktiskt var god trots att jag egentligen inte gillar hamburgare. Mest var det najs att vara inomhus och tina upp tårna, utomhus snöade det nämligen lite lätt och var cirka 28 minusgrader. Blir något kallt att gå omkring 5 timmar då! Efter att vi käkat, blev det att vandra runt igen ett tag, tittade på massa grejer, gullades med renar och avslutade med att äta våfflor med hjortronsylt i en skola som var i närheten :) När vi inte orkade mer med kylan, traskade vi tillbaka till bussen som (tack och lov) var upplåst, och där slappade vi tills det var dags att åka tillbaka till Gällivare.
Under bussresan tillbaka, fick alla 'redovisa' skoluppgifterna, och jag var som sagt positivt överraskad över att alla hade tagit det på allvar. Efter att alla gjort det, dröjde det inte länge innan vi svängde in på campingen igen. Denna kväll hade vi bestämt att gå in till 'city' och käka middag, så det blev att slappa en stund i stugan, och sedan promenerade vi in till stan. Vi var väl 7 personer i gänget, och det blev mat på en kinarestaurang. Maten var svingod och sällskapet urtrevligt, vi skrattade så mycket att både jag och Elena grät halvvägs genom middagen. Grymt mysig kväll! När vi kom tillbaka till stugan igen (bitterstugan som vi döpte den till pga att det var där vi gnällde av oss, haha) blev det dags för lite packning och sedan sömn. Hade inte minsta problem att somna och sova natten igenom..
Dag 4, Söndag 8 februari
Morgonen började tiiiidigt, redan före 7, med att snabbt rafsa ihop mina tillhörigheter och sedan lasta bussen. Det var nämligen dags för mer än halva gänget (inklusive Anna och mig) att åka till stan igen för att köra snöskoter! Cina skulle se efter gänget som blev kvar på campingen, så skulle de hämta upp oss när vi kört klart. Vi åkte till Grand Hotel Lapland, där vi fick byta om till skoteroveraller, stövlar, rånarluva, handskar osv. Kände sig skitsnygg kan jag lova! Vi pulsade iväg till skotergaraget, och så blev det dags att köra! Jag har ju aldrig ens riktigt sett en snöskoter, så jag skulle få åka/köra med en kille från tvåan som är van att köra snöskoter. Han fick börja, så jag fick åka med och bara känna hur det kändes, och fartdåre som man är så satt jag i princip och skrattade hela tiden för det var en såå skön känsla att åka så snabbt fram först över isen och sedan in i skogen, och det var så grymt vackert. Väl inne i skogen så var det partnerbyte, så det blev min tur att sätta min framför styret. Läskigt värre kan jag säga! Men att ha en kille sittades bakom som höll en om midjan, gjorde saken lite bättre. Kändes tryggt att veta att han skulle kunna ta över snabbt ifall jag skulle köra lite tokigt. Däremot var det lite nervöst eftersom vi var längst fram i ledet, och att veta att man har runt 13 snöskotrar bakom gör att man blir lite orolig att man ska köra för långsamt så man stoppar upp alla eller så. Men, det gick skitbra! Jag är så grymt nöjd över mig själv, kan lugnt säga att det var det roligaste jag gjort på länge!! Mycket tack vare Erik förstås, som peppade mig och berömde mig efteråt för att jag varit så duktig :) Köra snöskoter är absolut något jag kommer att göra om, för det är skitkul.
Efter åkningen, svidade alla snabbt om till sina vanliga kläder, så blev det att lassa oss ombord på bussen igen för att påbörja resan ner mot Övik. Det blev en bussresa som kändes som om den aldrig skulle ta slut, även om man först var så pumpad med adrenalin att man förmodligen hade klarat att göra vad som helst :p Klockan 15 hade vi matstopp, utanför Pite igen, även denna gång var det gott med mat efter att man suttit instängd på bussen flera timmar. Resten av vägen neråt bestod av diverse stopp, folk skulle av i Ume och Nordmaling, väl nere i Övik var det först stopp vid Scandic igen, sedan busstationen, och slutligen skolans parkering, där jag klev av eftersom jag skulle få skjuts hem av Anna. Emma L skulle också åka med henne, och det var tur, för väl vid skolan fick vi se totalt insnöade bilar. Under de dagar vi varit borta hade det nämligen plötsligt blivit snökaos här nere, så det tog ett tag innan bilen var framskottad. Väl hemma åt jag lite spaghetti med ketchup, kollade mailen lite snabbt och sedan blev det som sagt att sova. När jag kom hem kändes det så underbart att bara lägga mig ner på sängen, och känna att nu, nu var resan och projektet över, och jag slappnade av totalt. Men det har varit en fantastisk resa, och som Cina sa i sitt tacktal på bussen, vi har lärt oss otroligt mycket, både om oss själva, och om hur det är att planera , boka och genomföra en resa. Det har varit grymt.
Nu är jag som sagt mest bara slut. På alla sätt och vis. Efter att det negativa sjunker undan, börjar jag inse vad vi verkligen har fått uppleva, och det är fantastiskt. Vi (reseledarna) har gjort ett grymt jobb, och jag är stolt över mig själv och de andra tjejerna, vi har klarat att hålla igång allt trots att vi emellanåt har velat spy på alltihop och åka hem. Vi är så jävla bra! Framförallt för att vi har kunnat fixa allt även när det har varit massa onödigt (och obefogat) gnäll och tjafs, vilket jag verkligen inte förstår. Men det blir väl så när man är en så stor grupp så tätt inpå varandra under så intensiva dagar. Vissa grejer kan jag dock inte förklara eller försvara, eftersom det vissa gånger verkat som att folk glömt att vi också var elever med på denna resa, som också ville uppleva samma saker, istället för att ta en massa skit för grejer vi inte kan eller har möjlighet att påverka. Å andra sidan finns det även personer som har peppat oss riktigt otroligt, och det är nog mycket tack vare dom som resan blev så lyckad. Och jag måste ju säga att alla faktiskt har varit i tid alla dagar och så, så det mesta har löpt på mycket smidigt, vi har inte haft några större missöden alls. Men som Bengt sa, tyvärr fastnar man ofta för de små negativa sakerna, men det är bara att försöka se förbi det och tänka framåt. Som sagt, jag är stolt över mig själv, Anna och Cina, för vi har gjort ett jävligt bra jobb. Bara själva 'jobbdelen' av resan glöms bort, kommer jag att ha grymma minnen av det jag sett och upplevt, och jag har lugnt växt som människa dessa dagar.
Nu ska jag krypa under täcket igen, imorgon är det dags att ta tag i livet. Idag har bara tanken på att behöva se människor och prata med folk varit jobbig, men imorgon går det nog bra igen. Behövde bara ladda ur totalt, för att sedan ladda upp batterierna och börja leva igen :) För övrigt vill jag att alla håller tummarna för att jag får praktikplats i Lynnwood, för det skulle vara underbart!! Och så vill jag säga att min syster är underbar, som räddade min resa genom kuvertet hon skickade förra veckan. Och, Grattis!!! till brorsan N, som fyller 24 idag :)
På återhörande. Bilder kommer upp på bilddagboken inom de närmsta dagarna..
Verkar som ett härligt äventyr :) Snöskoter med snygga killar är aldrig fel.
xoxo