litentigerlilja

Tusan vad jag har sovit. Sovit, sovit och sovit. Det är tydligt att min kropp sade ifrån och desperat behövde få lite sömn.

Jobbet på lördagen gick som vanligt riktigt bra. Sonja studsade runt och gjorde en massa annat så jag var mest ensam, men med tanke på att hon är som Lily och inte särskilt trevlig eller pratsam så gjorde det ingenting. Jag börjar bli bra på detta nu, klarar mig alldeles utmärkt ensam vid biljettdisken :) När jag kom hem hoppade jag i duschen lite snabbt eftersom Jayne redan var här och grejade i köket med Ruth och AY. Var totalt slut så jag orkade inte joina dem förrän maten var klar, på menyn stod grillade revbensspjäll, fy tusan vad gott!! Satt och snackade skit ett tag, sedan kom grannen bredvid Jayne över, Roy, med sin lilla ettåriga son Dante. Vilken otroligt söt liten kille!! Dante alltså :p Dock fick han igång Ally ordentligt, och pga all min sömnbrist började migränen komma smygande.. Klarade en timme tror jag, sedan fick jag bryta upp och gömma mig i mitt rum. Hade så ont i huvudet att tårarna rann, trots att jag tagit 1g panadol. Försökte somna tidigt, men lyckades inte förrän närmare 5 på morgonen.

Vaknade med ett ryck och kände mig total desorienterad. Kollade telefonen, som dött under natten!! Satan tänkte jag bara, nu har jag försovit mig!! Great, när jag skulle ändå upp till norra Everett och hämta Julia innan jobbet.. Kollade andra telefonen: 07.05. Ingen superpanik, men planen var att lämna huset 07.15, så det var bara att studsa upp, dra på kläderna och borsta tänderna lite hastigt. Ner med mascara i väskan och in  bilen. Lämnade uppfarten 07.20, något nöjd över hur snabb jag kan vara om jag verkligen måste :) Hämtade Julia, som sovit lika lite som mig, så vi ägnade bilturen till FoF med att gnälla av oss, haha. Var framme redan 8, så vi slapp inte ens in i kassaskåpet efter pengarna. Så, vi gick till biljettdisken och lallade till kvart över, då Peter kom och vi fick våra pengapåsar. Något slö söndag var det, så vi satt mest och fnittrade och snackade fram till kl 10, då Ryan kom på jobb och det var dags för Julia att gå ner till simulatorn. Resten av dagen gick ganska långsamt, Ryan och jag har börjat gnabbas ordentligt så det hjälpte inte direkt till. Meeen, han fick tillbaka så det rök om det, när jag insåg att killen var otroligt bakis (!!) blev det plötsligt mycket roligare att jävlas med honom, och irriterad blev han!! Hahaha. Hämnden är ljuv. Så, dagen bestod av att jävlas med varandra, och när Julia kom upp kvart före fyra såg han riktigt lättad ut, eftersom det var dags för oss att gå hem så han blev ensam. Haha.. Jag förstår mig fortfarande inte på honom, inte det minsta. Jag misstänker att jag är lite för energisk för honom, det spelar lixom ingen roll hur trött och grinig jag är, när jag kommer på jobb blir jag energisk och glad och skuttar runt hela dagen med ett stort leende på läpparna, och jag har kommit till den slutsatsen att man antingen älskar mig eller hatar mig för det. Personer som Ryan blir otroligt störd på det, och det kan jag acceptera. Men det betyder INTE att jag tänker göra det lättare för honom :p Moahaha. Anyhow, körde hem Julia när vi räknat våra kassor, och var hemma i huset innan klockan hunnit bli halv fem.

Ruth sa att det bara skulle bli rester till middag, men jag var ändå inte hungrig så jag lagade två rostmackor och kröp i säng med min Isfolket nr 47 som älskade Andrea skickat åt mig, tack tack tack!! Åt mina mackor och läste några kapitel, men insåg hastigt att här tog orken slut. Det är bara ett visst antal dagar jag klarar mig utan sömn och samtidigt jobbar, och den gränsen var nådd. Jag somnade strax före klockan 18, och vaknade fyra timmar senare. Tvingade mig ur sängen, gick ner och hämtade en cola och kröp tillbaka under täcket med lite salta kex. Höll mig vaken till midnatt med hjälp av slögloende på tv, sedan slocknade jag igen. Nästa gång jag vaknade var 7 imorse, därefter 10 och slutligen klockan 12. Hade igång tvn och datorn två timmar, sedan sov jag vidare. Heeelt slut.

Alltså, första gången jag verkligen klev ur sängen idag var 17.15 på eftermiddagen. Lite tung i huvudet efter att ha sovit nästan ett dygn med endast några korta avbrott.. Men skönt var det!! Ruth stannade hemma från jobbet idag så hon har också sovit hela dagen. Jag hoppade i duschen och for sen en sväng via Ivar's för att få lite lax till middag då Ruth och AY inte orkade laga något annat idag heller. Ungarna käkade fryspizza, och de flesta vet nog vad jag tycker om det :p Nu börjar klockan närma sig 22, och jag är seriöst redo att sova igen. Ska dock försöka hålla mig vaken till midnatt och sedan sova heeela natten, tills larmet ringer kvar över 9 imorn :) Har laddat båda telefonerna idag, så ingen ska kunna dö under natten!
Har för övrigt insett att min finska telefon tydligen fungerar här, då jag har full sändning och det står T-mobile.. Det gjorde det inte förra gången, då var telefonen totalt ofungerande, men det har väl att göra med att jag har annat abonemang nu. Detta betyder INTE att man kan ringa/messa mig, för jag har absolut ingen aning om vad det kostar, men det är förmodligen svindyrt. Men, ifall det är en emergency så går jag alltså att få tag i, lättare än jag trodde.

Imorgon har jag officeduty igen, gillar verkligen inte att leka kontorsråtta. Det ligger inte i min natur att sitta framför en dator i ett litet bås och glo för mig själv. Jag är gjord för att prata med folk, svara på frågor, förklara och berätta. Det är då JAG också lär mig något och får ut något av det hela! Inte av att sitta för mig själv och knappra på en dator.. Nåja. På onsdag är det som vanligt igen med biljettdisken och sedan blir det simulatorn två dagar innan ledig lördag :) Wohoo. Förhoppningsvis blir det Billy McHale's på kvällen med Anna, ser fram emot våran reunion! :D Och jag längtar så efter en ordentlig New York Steak med bakad potatis och det svingoda brödet.. Aaah, jag har längtat i två år efter det nu :p

På tal om simulatorn måste jag även prata med Melody imorgon om ifall jag kan få ha den endast en gång per vecka.. Det har nämligen visat sig att min kropp inte vill samarbeta med mig när det gäller att krypa i och ur maskinen. Jag kan inte ens avgöra om det är knät eller benet självt som vägrar fungera, men höger ben gör så fruktansvärt ont efter att ha krupit i och ur simulatorn några gånger att jag skulle ha lust att skrika rätt ut. Som sagt fortsätter jag ändå mitt jobb med ett leende på läpparna, men det blir mer och mer ansträngt allteftersom dagen går och smärtan tilltar. Har köpt en nytt knäskydd och tänkte testa det nu på torsdag och fredag och se ifall det hjälper, om det inte blir bättre måste jag be att få ha simulatorn färre dagar i veckan.. Jag avskyr att se mig besegrad när det gäller mina söndriga leder, men något lärde jag mig trots allt efter tiden på Paradise då handleden gick slut på riktigt. Så, håll tummarna för att det funkar med knäskyddet så jag slipper prata med Melody om det!

Nu ska jag lägga ner detta, blir snart en roman av allt mitt pladder, haha. Fattar inte hur någon av er orkar läsa detta :p Vädret har för övrigt blivit supernajs igen nu efter några kalla dagar, var nog runt 25 idag, men som sagt har jag sovit bort hela dagen så förhoppningsvis håller det i sig lite till :) Å andra sidan får det gärna vara kallt och ruskigt när jag jobbar, så det blir fint mina lediga dagar istället :)

Den dumma saknaden håller i sig, och nu har jag tröttnat. Jag är less på att känna såhär, inte förstå, inte veta. Av någon dum anledning går jag fortfarande runt och hoppas att det ska ordna sig till slut, kanske inte just nu, men när jag kommer tillbaka. Jag drömmer att allt blir bra bara jag kommer hem och att det ska bli okej. Att kanske, kanske han står där på Arlanda när jag kommer tillbaka och väntar på mig. Jeje, pathetic, I know. Men sån är jag antar jag.. Jag måste sluta drömma!!
Livet är bra som det är. Jag trivs ju fantastiskt bra här, praktiken är underbar och jag kommer ha lärt mig sååå mycket när jag åker härifrån. Sedan kommer resten av sommaren att bli skitbra, Andrea följer med mig till Åland när jag kommer hem (jeei!) och så blir det lite Rockoff och annat bus. Efter det brummar jag upp mot Övik igen och jag ska bara njuta några dagar av min underbara lägenhet igen och strosa runt i min saknade lilla stad. Sedan blir det Rosa 10 dagar för att terrorisera besättningen där ett tag och det, mina vänner, kommer att bli fantastiskt kul!! Slutligen har jag en vecka ledigt innan skolan börjar igen, och de dagarna lär nog spenderas med familjen, släkten och vännerna och sedan blir det nya tag då sista skolåret börjar. Så får vi se om jag lyckas få ihop det så jag kan åka till Texas i November, det finns verkligen inget jag hellre vill. Så, ifall någon undrar så önskar jag mig absolut ingenting för min födelsedag och julafton detta år, förutom pengar (i augusti) så jag får råd med flyget. Om någon släkting läser detta och vill sponsra så är det fritt fram.. :) Kommer jag inte iväg VET jag att jag kommer att bli otroligt besviken, men jag får ta det då. Får väl söka praktik i receptionen på Arken eller Savoy eller något isåfall och ruttna bort på ön under vintern.. Jeje. Jag ska inte gnälla om det nu. Händer mycket roligt innan dess, så jag tar det senare, när jag måste :)

Ska tömma tumlaren nu och se klart på Another Cinderella Story, sedan blir det att nassa, igen. På torsdag kväll visar de Eragon på abc Family, sweet! Inte sett den sedan jag såg den med barnen här för över två år sedan :p

Tänker på er, både mina söta på ön och mina underbara på svenska sidan av vattnet :) Och mina klasskamrater som är ute på äventyr i den stora vida världen! <3