litentigerlilja

Okej, jag har lite kvar att säga :p

Varje dag får jag några frågor, och de är: 'Måste du verkligen åka härifrån?', 'Kan du inte fixa en transfer till ett College här för ditt sista studieår?' och 'Vad krävs för att du ska stanna kvar? Vad måste vi göra?'

Detta kommer både från familjen, och nu även från folk på Future of Flight, min praktikplats/mitt jobb. Och jag är lika mållös varje gång. Hade ett långt samtal med Brad idag, han är en av våra Security Guards som snart ska gifta sig och köper hus på fredag. Han frågade helt enkelt om jag vill flytta hit på riktigt, när jag är klar med mina studier. Och det finns så många sidor hos mig som svarar ja på den frågan. Har som sagt fått praktikplats för vintern i San Antonio på Kellies Marriott Hotell, och det skulle vara en fantastisk chans att komma in i hotellbranschen. Men eftersom jag nu har fått ett visum två gånger, vet jag inte hur möjligt det är att få ett nytt, och i vilket fall skulle jag i nuläget inte ens ha råd med flygbiljetten tillbaka hit. MEN, i ärlighetens namn finns det ingenting jag skulle vilja mer.

Som jag har sagt tidigare, kände jag ett enormt lugn när jag kom hit igen. Så fort jag kom innanför dörren visste jag att nu, nu är jag precis där jag ska vara. Åtminstone just nu. Jag vet att det förmodligen inte skulle vara omöjligt att fixa transfer hit, och studera här kommande terminer, men jag vill inte. För hur mycket jag än älskar att vara här, så älskar jag även Övik och den underbara klassen jag har där. Det jag pluggar just nu varar bara i två år, och jag vill helt enkelt ta tillvara på den tid jag har kvar i Övik och tillsammans med de underbara människor som är mina klasskamrater. Jag är inte beredd att säga hej då helt åt alla dem, inte ännu. Kommer bli otroligt svårt ändå när vi tar examen nästa vår, men vi har åtminstone lite tid att umgås tills dess! Detta är en fantastisk chans jag har fått, att vara här just nu, och jag vill ta tillvara på varenda sekund. Men till hösten vill jag tillbaka till min lilla crappiga etta och kylan i norr. För jag vet att det inte kommer vara för alltid. Heck, jag skulle ju för tusan kunna åka till San Antonio och jobba på hotellet på riktigt när jag tagit examen om det är så, Kellie sa att dörrarna där kommer att förbli öppna för mig, även om jag inte kommer dit i vinter.

Samtidigt önskar jag att allt bara kunde fixa sig i ett trollslag, så jag kunde stanna här men samtidigt plugga klart. Jag vill lixom äta kakan och ha den kvar, och det är totalt omöjligt. Hur det än blir, kommer jag att bli ledsen och lite besviken över mitt val, men faktum kvarstår att jag har min plats i livet här. Även om det dröjer två år igen innan jag kommer tillbaka till USA, så vet jag att det för alltid kommer att vara här det är meningen att jag ska vara. Jag känner ingen tvekan längre, Norden är inte mitt permanenta hem, men detta skulle mycket väl kunna vara det. Inte huset med familjen förstås, men själva Lynnwood, eller fast USA i allmänhet. Den allmänna åsikten om amerikanare är att alla är så ytliga och opersonliga, och så må vara fallet, men jag har haft turen att lära känna några riktigt underbara människor här som för evigt kommer att finnas i mitt liv. Jag älskar klimatet här, lagom varmt på sommaren, och någorlunda kallt på vintern. Självklart är det lite deprimerande med allt regn, men jag skulle nog klara av att leva med det. Jag älskar butikerna, folk har ett helt annat förhållningssätt till service här, och det må vara ytligt men jag trivs med att få ordentlig hjälp om jag behöver. Istället för att bli utstirrad av någon 15årig fjant som bara tycket man är dum i huvudet för att man frågar om skrivbordet finns i någon annan färg.. Typ.

Kort sagt, I am living the american dream, and I LOVE it! Jag kan helt enkelt inte vara ledsen här. Visst, jag har lite svårt att somna om kvällarna, eftersom det är då tankarna kommer. Men det är okej, jag tror att jag t.o.m kan börja vara redo att kanske dejta så småningom.. :) Ruth är väldigt på mig om det (alla minns vi ju Matt, haha) och nu har även tex Donna på FOF börjat tjata om det, hehe. Så vi får väl se. Ska försöka komma ut i helgen lite, vet att Ryan är ledig på söndag och Julia är ledig på lördag som mig, så vi får väl se om man kan styra upp något! Måste ju faktiskt utnyttja det faktum att jag är 21 nu, haha. Är ju inte riktigt samma sak att gå ut och röja med Ruth och AY ;)

Nå, nu har jag babblat klart, tror att jag fått fram det jag ville säga. Så, Cina, du kommer garanterat att få en anledning till att åka till USA i framtiden och hälsa på, för jag kommer helt klart att flytta hit en dag :)

NU ska jag sova!! Lååång dag imorn.

PUSS

Okej, om jag skulle försöka få ihop en ordentlig uppdatering nudå.. Om någon sen orkar läsa det är en annan sak :)

Nå, det började ju då med flyget från Arlanda 16 maj. Till Frankfurt var det inga problem, tog t.o.m kortare tid än det var meningen. Sedan vart det trassel. Blev omkringskickad till fem olika ställen innan jag fick gå till gaten, hade sällskap av en kille som var jättetrevlig, efter en kvart ungefär kom vi fram till att han faktiskt var från Stockholm haha, så då övergick vi till att prata svenska.. Så det kan gå :p Efter att ha stressat igenom alla kontroller var jag svettig som en gris, bara för att komma fram till planet som var försenat. Själva flyget över Atlanten var ännu mer försenat så det tog mååånga timmar till Philly. Väl där blev det massa immigrations och customs, inga problem där inte. Men, efter att ha kommit till nya gaten fick vi veta att planet var 'sönder'. Något motorproblem orsakade att vi började boarda planet en halvtimme efter att vi skulle varit i luften. Sedan fick vi stanna mitt på runwayen eftersom det blåste storm och de måste få en ny rutt, detta tog en timme. SEDAN kom vi äntligen upp i luften! Väl framme vid Seatac jublade alla och var lyckliga för att vi äntligen var framme, då fungerar inte jetwayen vid vår gate. Ytterligare en halvtimme ombord på planet. Sist och slutligen fick vi byta gate och slapp ut, då startade killen som satt bredvid mig sin telefon och sa att Norge vunnit Eurovision :) Har var tydligen från Scweiz och hans flickvän hade messat när tävlingen var över :p Väl av planet rusade jag till bagagekarusellerna, där jag blev mottagen av Ruth och barnen med massa kramar. Kom lite tårar, ungarna har blivit så otroligt stora och börjar växa om mig :)

I bilen på vägen hem säckade jag ihop, räknade ut att jag sammanlagt hade spenderat över 19 timmar ombord på diverse flygplan det senaste dygnet, så man kanske får lov att vara trött då? Allys mun gick förstås i ett iallafall, men jag kommer ärligt talat inte ihåg ett ord av vad hon sa, haha. Framme vid huset kände jag ett så otroligt lugn i hela kroppen, jag var 'hemma'. En fantastisk känsla, måsta stanna bredvid bilen en stund och bara titta på huset, känna värmen och luften och dofterna från gräsmattan. Underbart!! Spenderade kvällen med Ruth och AY plus några martinis, sedan blev det att sova nästan ett dygn.

Söndagskvällen spenderades återigen med massa, massa prat, och jag insåg hur otroligt mycket jag har saknat att få prata engelska. Packade upp alla grejer och lade fram kläder för att se proper ut på praktiken följande morgon. Försökte även få lite pratstunder med barnen, men Ally är hundra gånger mer energisk nu än för två år sedan, så det var svårt att hänga med i nånting eftersom hjärnan var något mosig. Hade däremot ett samtal med Sean om tjejer, och det finns tydligen en särskild tjej i hans skola :) Blev så glad över att höra det, att han äntligen kommit förbi sin blyghet!! Han är ju trots allt 12 år nu :) Mina stora ungar!

Så måste jag väl nämna praktiken lite också :) Första dagen (som jag skrivit tidigare) gick jag bara runt och glodde på Donna och Ryan och försökte lära mig. Andra dagen fick jag börja sälja lite biljetter och sånt själv, och mot slutet av dagen fick jag lära mig simulatorn med Summer, alltså hur man tar betalt för den, instruerar de som ska flyga den osv. En helbra dag, men tusan vad slut jag var sedan, efter att ha lyssnat och lärt så intensivt under två dagar! Efter det hade jag ledigt två dagar, som ägnades åt umgänge med familjen, bilkörning och shopping :D Har en gps i bilen, men har hittat till alla mina gamla favoritställen utan att ha behövt starta den, så jag är duktigt nöjd. Snacka om att känna sig stolt varje gång jag brummar iväg och tar mig fram till mitt mål utan att vare sig köra fel eller bli 'försenad' :)

På fredagen hade jag simulatorn ensam hela dagen, och det gick superbra utan minsta missöde :) Bara att säga att man är från Finland och är ny, så funkar det mesta, haha :p Kände mig lite hängig när jag kom hem, och likafan visade det sig att jag hade feber. Lördagen var otroligt tung, fick lite värktabletter av Donna så jag skulle hålla mig upprätt, var stekhet och mådde inte särskilt bra. Men, det gick :) Söndagen var jag fortfarande febrig, och helt slut, så självklart lyckades jag strula till lite grejer i biljettkassan. Ryan drog upp tröjan för ansiktet varje gång jag var i närheten och sa att han inte ville ha 'the swedish flu', vilket han sa att nästan är lika dåligt som svininfluensan. Roligt va? Mycket kul när man är dålig och tror man ska brinna upp.. Var en otroligt lång dag, Ryan fortsatte mobba mig när jag lyckades strula till något, och sedan slutade Sonja tidigare så jag blev ensam de två sista timmarna. Strulade till det lite till, sedan for jag hem och åt hemlagade grillade hamburgare, bakad potatis och grillad majs med familjen. Efter det stupade jag i säng, totalt död.

Igår var det måndag, och jag var ledig!! Sov läääänge, fläkten på högsta flås så hålls rummet svalt och jag hör inte ett ljud hur mycket ungarna än studsar runt och skriker. Var nämligen Memorial Day så hela familjen var hemma. När jag sist och slutligen lyckades vakna någorlunda till liv, smetade jag på lite sunscreen och tog min bok och ipod med mig ut i solen. Satte mig på en stol i trädgården och myste medans AY klippte gräsmattan. Ruth var iväg med barnen, när de kom hem hade Sean fått ett luftgevär, så vi lekte med det fram tills middagen, som bestod av kyckling (hemgrillad såklart), bakad potatis och grillad majs. MUMS. Efter det blev trädgården full av nojsiga grannungar, så AY slängde sig framför tvn i vardagsrummet och jag stängde in mig i mitt rum. Avslutade kvällen med lite cola, pop-tarts och godis.

Imorse var jag trött som en gnu, men lyckades masa mig ur sängen och komma i tid till jobbet. Det var jag och Donna som var partners in crime idag, och hon är så hysteriskt rolig att dagen bara försvann helt plötsligt. Vet inte riktigt vad vi gjorde, men mitt i allt var klockan 5pm och jag kunde stänga kassan, räkna ihop och kontrollera att allt stämde, och sedan åka hem. Sweet! Inte en enda miss på hela dagen, och ingen klagade på de missar jag gjorde under helgen, Melody bara skrattade åt mig och sa att det är så det är att vara ny :) Kändes otroligt lättande, speciellt efter att Ryan gett mig så många gliringar.. Fan, jag är äldre än killen, ändå kör han med mig som om jag vore två år. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om honom, för ena stunden är han flirtig, för att sedan svänga helt och bara irritera mig. Gah. Men, jag trivs anyhow, så jag har absolut inget att klaga på egentligen :) Efter jobbet drog jag via World Market för att inhandla vaniljsocker så jag kan baka lembötekaka i veckan, sedan svängde jag via Ivar's och fick äntligen de efterlängtade friterade baby prawnsen till middag! :D

Nu ligger jag här under täcket med lite cola och Doritos. Ungarna spelar fan, kan säga att inte en enda rutin finns kvar från då jag var här förut.. Men men, det är verkligen inte mitt problem, de är inte mitt ansvar den här gången :) Jag är bara glad över att få bo här, umgås med familjen och kramas med barnen. Och det är trots allt jag som får sova längst varje morgon, eftersom jag jobbar 10am-5pm de flesta dagar :) Imorgon bitti ska jag dock upp lite tidigare, ska hinna via Social Security kontoret innan jobbet, Melody sa att det är okej om jag kommer lite sent till jobbet så länge jag får det fixat, och det öppnar kl 9 så jag borde hinna någorlunda i tid till jobbet sen.

Detta är då en liten snabbuppdatering, har inte med allt jag tänkt, men det får räcka såhär :) Det blev ju tusans långt ändå :p

Saknar alla mina söta. Och älskade grisen. Men jag är så glad just nu och trivs så bra så jag tänker bara leva för stunden och ta resten som det kommer :)

Btw, Shinedown - Second Chance är senaste favvolåten :)

<3

..for this to turn out right..

De senaste dagarna har ingenting riktigt gått min väg. Men, har man något problem så får man lösa det! Och det är exakt vad jag har gjort. Ifall något inte funkar nu iallafall, så ger jag upp. Det är passet jag pratar om. Det har alltså blivit skickat till Övik. Jepp, till ÖVIK. Fast jag skulle ha det till Åland.. Hade jag bara ringt till posten här igår och frågat, hade jag hunnit få det tills idag, men icket. Så jag fick göra det bästa av situationen helt enkelt, spenderade förmiddagen till att prata med postkontoret i Övik, där de skulle fixa så att passet blir skickat ner till Stockholm inatt (urgulliga människor!) fastän min avilapp ligger i postlådan, vilken de inte slipper in i. Sedan fick jag boka om flyget, så jag åker LÖRDAG morgon istället för imorgon bitti, men det funkar ju lika bra. Sved lite att behöva betala en avgift för att boka om, men jag hade inget annat val. Nu har jag även pratat med postkontoret i Stockholm där passet ska hämtas imorn, så de INTE skickar det vidare igen, för då är jag körd. Å andra sidan är jag lika körd ifall det inte kommer ner till Stockholm imorn överhuvudtaget, då vet jag ärligt talat inte vad jag ska göra av alltihop. Så håll tummarna för att det finns där när jag ringer imorgon bitti och checkar!! För nu har jag inte råd att boka om fler grejer.. Puh.

Imorgon ja, planen är att åka med Eckerö kl 13.30, borde vara i Stockholm vid 16.30/17.00 ungefär, och det blir bra för postkontoret stänger kl 18. Men nu vet de ju att jag kommer, så det borde inte vara något problem att komma springande i sista minuten :) Efter det tänkte jag försöka få i mig lite middag i storstaden, innan jag beger mig ut till Arlanda där jag kommer att få spendera natten. Inte så farligt, planet går så tidigt att jag borde få checka in redan 4 eller så.

Detta är alltså PLANEN. Hur det slutar sen, det vete fan. Så mycket krångel som det har varit hittills får jag väl vara glad om jag hinner till Lynnwood innan maj är slut. Det som gör mig mest arg över hela grejen är att det var så onödigt, hade jag ens tänkt tanken att de skulle skicka brevet vidare till Övik istället för till huset (vars adress faktiskt står på kuvertet) så hade jag ringt postkontoret här redan i början av veckan och sagt att jag väntade på ett brev som INTE skulle skickas vidare. Men ja, nu är det bara att hoppas att mitt pass kommer ner med flyget från Ume ikväll, så det finns i Stockholm imorgon.. Längre framåt tänker jag inte fundera just nu, det får bära eller brista helt enkelt.

Utöver detta så har jag hjärnan full av annat skit jag tänker på. Dumma tankar, känslor och annat jox.. Helst av allt vill jag bara koncentrera mig på resan, att få komma tillbaka till Ruth och barnen, och självklart praktiken som börjar på måndag. Men det är svårt, det finns så mycket som försöker trycka bort de tankarna. Samtidigt som jag är så less på att försöka, det slutar bara med att jag känner mig dum, otillräcklig, för att jag inte duger. Hur jag än försöker säga det, blir det fel. Det finns bara en viss mängd smällar ett hjärta orkar ta, och trots att den gränsen passerats för länge sedan, utsätter jag det för samma sak igen. Människan måste vara jävligt dum på det planet, man utsätter sig ofta för saker som skadar mer än hjälper, även om man vet att man inte mår bra av det. Jag är så trött på att det ska göra så förbannats ont, ändå kan jag inte låta bli att längta, önska och vilja. Man måste väl få drömma iallafall? Även om drömmar tar på tillräckligt de med..

Nåja, ikväll kommer andra semifinalen av Eurovisionen, så jag kommer på andra tankar. Såg första häromdagen, och blev besviken över hur dåliga årets bidrag var! De flesta åtminstone. Men, alla länder har väl olika smak om vad som passar, så det är ju inte min sak att säga att det är dåligt. De enda jag gillade var iallafall Finland, Portugal och Island. Finlands för att det påminner lite om E-type, en upbeat låt som går lät att trudelutta med i. Islands är jättefin, kanske inte någon passande låt i tävlingen direkt, men den kommer förmodligen inte 'dö' som de flesta låtar gör efter tävlingen. Min absoluta favorit var Portugal, synd att man inte förstår vad hon sjunger! Det är en sååå söt sång, får mig att tänka på blommor och sommar och så :) Härligt helt enkelt :) Får se vad resten av länderna har att komma med ikväll!

Annars har jag väl inte så mycket att komma med. Dagarna har spenderats åt packning och rännande på stan efter diverse papper, växlat pengar, färgat om och klippt håret osv. Min bror var söt och lånade ut sin extranyckel så jag har kunnat fara och rota i mitt förråd hur mycket jag har velat, lyckades efter mycket trassel få ner de lådor jag ville komma åt, och fick då tag i min gamla plattång som jag köpte i USA (behöver alltså ingen plupp till den), mina flygbiljetter från då jag lämnade landet förra gången och jag hittade efter mycket om och men min lilla necessär med quarters, som kommer vara ovärdeliga ifall jag behöver ringa Ruth om planet är försenat i Philly. Hittade även ett par gamla cd-skivor som kusin brände åt mig förra gången jag skulle till USA, men som jag aldrig fick att fungera i den datorn. Efter lite fixande på nya datorn, fick jag dem att fungera!!! Nu har jag 100 avsnitt av Bumbibjörnarna att roa mig med under lediga stunder :D Det behövs inte mycket för att jag ska bli glad märker jag, haha, så mycket som har krånglat så jag är lättroad.. Men det är bra. Gamla flygbiljetterna kan komma att behövas ifall de klagar över departure-slipen som fortfarande sitter i passet, kan hända att de bråkar om att jag aldrig lämnade landet.. Vilket jag ju gjorde, och nu kan bevisa. Fick även en plupp av mormor och morfar, så de få elektroniska saker jag har med europeiskt uttag kan fungera där. Men andra ord har jag fixat ALLT som behövs inför resan, om det inte vore för passet skulle jag vara på väg redan. Har t.o.m varit och hämtat ut förnyade recept idag, och köpte diverse mediciner för 75 (!!!!) euro! Ska tamigfan klara mig igenom allt nu. Även sånt där antibakteriellt gegg slank ner, så jag slipper oroa mig för svininfluensa, haha.

Tusan vad långt det här blev. Det var inte alls meningen. Nåja, skyll dig själv om du har läst såhär långt :)

Nåja, nu ska jag trakassera styvfarsan medans han lagar middag åt oss, kanske skriver mer ikväll/imorgon om jag kommer på att jag har något annat på hjärtat.. Förutom honom då. Tss. Steg ett: Kunna skämta om det. Mjaha.

<3
Puss.