I wish I could hear your voice in the middle of the night
Jahapp, då sitter man på ett öde Arlanda då :) So far har allting fungerat (peppar peppar) och än känner jag ingen oro. Inatt var jag däremot så uppstressad pga passet att jag inte fick många timmars sömn, kan säga att jag tjöt av lycka då jag ringde utlämningsstället i Stockholm halv 10 imorse och de sa att mitt pass kommit!! Jag tror jag sa fem gånger åtminstone att de INTE skulle få skickade det vidare mer, haha. Kvinnan i andra änden bara skrattade.. Tss. Eftersom jag ändå var uppe, kunde jag duscha i lugn och ro, och jag var klar med packning och allt redan halv 12. Vid 12 körde styvfarsan mig till Rosa (eftersom jag var så smart tidigare och inte tänkte på att hon går sommarturlista nu så jag slapp Eckerö..) och jag var i Stockholm redan 16tiden. Trottade in alla väskor i ett skåp på Cityterminalen, sedan rusade jag ner till poststället och hämtade mitt pass. Lycka!
Med passet i väskan kunde jag äntligen slappna av, lallade runt i butiker och glodde ett tag tills Elin mötte upp mig. Det blev massa skitsnack och middag nere i hamnen på Strandbryggan (?), vilket var svingott. Lite kul att sitta på en liten brygga vid vattnet, var lite orolig över att tappa nånting i sjön, är ju lite nojjig över sånt.. :p Det var supermys, trots att det blev så kallt när solen gick i moln att vi var halvt blåa när vi rullade därifrån :) Inne på hemköp blev det inhandlande av lösgodis, passade på att tina upp lite. Slutligen blev det mera babbel uppe på Cityterminalen, tills min flygbuss gick. Och nu sitter jag här. Arlanda är i princip dött, inget är öppet och det ligger bara lite folk och sover på diverse soffor här och var. Men jag är glad ändå, för jag har lite cola, en kanelbulle och en bok. Det är vad som ska sysselsätta mig fram till halv fem då jag borde få checka in :)
Det har nog inte riktigt sjunkit in än, att jag inom ett dygn (okej, lite mer) kommer att vara tillbaka i staterna. På kappisbussen idag började jag tänka på hur fantastiskt underbart det kommer kännas när jag ser Ruth och barnen stå och vänta på mig på Seattles flygplats, och jag fick tårar i ögonen. Fick tvinga mig själv att tänka på annat, har äntligen fått allergin på min sida så jag är mindre snorig, och det är en mardröm att flyga med fyllda bihålor när man är öronbarn.. Men tanken gör mig ändå helt varm, jag hoppas bara att Ally ska tycka att jag fortfarande är 'pretty', fast jag har kort, rött hår nu :) Den ungen är fantastisk på att ge en komplimanger, har nog aldrig fått höra så många gånger hur pretty jag är, som när jag var där :) Aaaah, jag älskar dem!!
Ingen saknad så här långt heller. Jag känner mest ett lugn nu, när jag har fått mitt pass. Vad som helst kan gå fel, men det gör inget, för har jag kommit så här långt ska jag komma hela vägen till Seattle också :) Jag vet vart jag är påväg, jag vet att jag blir mött på SEATAC av underbara människor som har en stor plats i mitt hjärta, och jag vet hur det ser ut och var allt finns i Lynnwood och däromkring. Det känns inte som om jag lämnar något nu, istället kommer jag till min andra familj. Visst kommer jag ju sakna min egna familj, framförallt grisen, för faktum är att trots att jag numera bor i Norrland så har det inte gått mer än en månad innan jag varit ner till ön en sväng. Förlåt Melissa, holmen ;) Men det känns bra ändå. Trist att jag missar min systers och min huns studenter, men, det går ju inte att åka iväg flera månader på något sånt här utan att missa nånting. Det suger att det skulle bli just studenterna jag missar, men jag får ta det onda med det goda. Ni kommer i vilket fall att finnas i mina taknar på 'era' dagar, det ska ni veta :) Ska kramas extra mycket med er i juli istället!!
Så, ja. Allt känns nog bra nu. Först kände jag att jag 'rymmer' igen, som jag har för ovana att göra, men nu känner jag tvärtom. Jag ska ut på äventyr, och det är endast för att JAG VILL det, inte för att jag försöker komma bort från något annat. Men ska jag vara ärlig, så känns det ändå bra att åka nu, jag skulle inte klara av att se dig något mer för tillfället. Bara ditt namn ger mig tårar i ögonen, fast det kommer du aldrig att få veta. I will never give my heart away again.
Nu ska jag plocka ihop mina grejer och leta upp någon mysig soffa eller stol i ett hörn, och bänka mig där :) Klockan är tydligen redan halv 1, tänk så fort tiden går när man har roligt! Haha. Skämt åsido.. Nu blir det Emma-mys ett tag :)
Uppdaterar när jag kommit till Lynnwood, eller åtminstone samma kväll, misstänker att jag inte kommer att få gå och lägga mig riktigt direkt när jag kommit dit ;)
Puss på mina älsklingar, jag kommer sakna er!
<3
Med passet i väskan kunde jag äntligen slappna av, lallade runt i butiker och glodde ett tag tills Elin mötte upp mig. Det blev massa skitsnack och middag nere i hamnen på Strandbryggan (?), vilket var svingott. Lite kul att sitta på en liten brygga vid vattnet, var lite orolig över att tappa nånting i sjön, är ju lite nojjig över sånt.. :p Det var supermys, trots att det blev så kallt när solen gick i moln att vi var halvt blåa när vi rullade därifrån :) Inne på hemköp blev det inhandlande av lösgodis, passade på att tina upp lite. Slutligen blev det mera babbel uppe på Cityterminalen, tills min flygbuss gick. Och nu sitter jag här. Arlanda är i princip dött, inget är öppet och det ligger bara lite folk och sover på diverse soffor här och var. Men jag är glad ändå, för jag har lite cola, en kanelbulle och en bok. Det är vad som ska sysselsätta mig fram till halv fem då jag borde få checka in :)
Det har nog inte riktigt sjunkit in än, att jag inom ett dygn (okej, lite mer) kommer att vara tillbaka i staterna. På kappisbussen idag började jag tänka på hur fantastiskt underbart det kommer kännas när jag ser Ruth och barnen stå och vänta på mig på Seattles flygplats, och jag fick tårar i ögonen. Fick tvinga mig själv att tänka på annat, har äntligen fått allergin på min sida så jag är mindre snorig, och det är en mardröm att flyga med fyllda bihålor när man är öronbarn.. Men tanken gör mig ändå helt varm, jag hoppas bara att Ally ska tycka att jag fortfarande är 'pretty', fast jag har kort, rött hår nu :) Den ungen är fantastisk på att ge en komplimanger, har nog aldrig fått höra så många gånger hur pretty jag är, som när jag var där :) Aaaah, jag älskar dem!!
Ingen saknad så här långt heller. Jag känner mest ett lugn nu, när jag har fått mitt pass. Vad som helst kan gå fel, men det gör inget, för har jag kommit så här långt ska jag komma hela vägen till Seattle också :) Jag vet vart jag är påväg, jag vet att jag blir mött på SEATAC av underbara människor som har en stor plats i mitt hjärta, och jag vet hur det ser ut och var allt finns i Lynnwood och däromkring. Det känns inte som om jag lämnar något nu, istället kommer jag till min andra familj. Visst kommer jag ju sakna min egna familj, framförallt grisen, för faktum är att trots att jag numera bor i Norrland så har det inte gått mer än en månad innan jag varit ner till ön en sväng. Förlåt Melissa, holmen ;) Men det känns bra ändå. Trist att jag missar min systers och min huns studenter, men, det går ju inte att åka iväg flera månader på något sånt här utan att missa nånting. Det suger att det skulle bli just studenterna jag missar, men jag får ta det onda med det goda. Ni kommer i vilket fall att finnas i mina taknar på 'era' dagar, det ska ni veta :) Ska kramas extra mycket med er i juli istället!!
Så, ja. Allt känns nog bra nu. Först kände jag att jag 'rymmer' igen, som jag har för ovana att göra, men nu känner jag tvärtom. Jag ska ut på äventyr, och det är endast för att JAG VILL det, inte för att jag försöker komma bort från något annat. Men ska jag vara ärlig, så känns det ändå bra att åka nu, jag skulle inte klara av att se dig något mer för tillfället. Bara ditt namn ger mig tårar i ögonen, fast det kommer du aldrig att få veta. I will never give my heart away again.
Nu ska jag plocka ihop mina grejer och leta upp någon mysig soffa eller stol i ett hörn, och bänka mig där :) Klockan är tydligen redan halv 1, tänk så fort tiden går när man har roligt! Haha. Skämt åsido.. Nu blir det Emma-mys ett tag :)
Uppdaterar när jag kommit till Lynnwood, eller åtminstone samma kväll, misstänker att jag inte kommer att få gå och lägga mig riktigt direkt när jag kommit dit ;)
Puss på mina älsklingar, jag kommer sakna er!
<3
Kommentarer
Postat av: AÖ
Ha det bäst gumman! ta hand om dig och ta vara på tiden du har där. det är inte ett år denna gång lixom :P
pusspusspusspusspuss
Trackback
