litentigerlilja

It's impossible.

Jag är så mätt att jag nästan kreverar. Har ju kämpat hela veckan med att äta ur frysen, och oj så jobbigt det är! Eller ja, fram tills nu iallafall :) Dagens middag bestod nämligen av stekta kotletter, pommes och beasås, kan inte säga att jag klagar på det ärligt talat. Nackdelen är att jag nu är proppmätt. Så mätt att jag helst sitter på min feta röv i min sköna fåtölj och glor på tv, när jag egentligen borde städa spisen, röja i badrummet och packa klart.. Suck. Har iallafall fått nånting gjort, har diskat och håller på tvättar det sista. Har även bäddat rent i sängen så det ska vara rent när jag kommer hem igen. Ålandsväskan är så gott som klar också. Så det är bara lite grejer som är kvar att göra, och känner jag mig själv rätt blir det imorgon, har redan ställt larmet på 9.30 så jag ska komma upp 'tidigt'. Haha.

Kvar att göra:

Packa klart - resväskan och ryggsäcken
Få undan den rena tvätten
Röja i badrummet
Städa spisen och diska det sista
Dammsuga
Stryka nederkanten på nya byxorna så jag kan tråckla upp benen för hand

Äsch. Allt det där hinner jag imorgon. Vi satsar på att lämna Övik vid 15-16tiden imorgon, så vi hinner ner till Tönnebro innan Frasses stänger kl 20. För jag SKA ha en laxburgare innan vi åker! Blir först ett litet stopp i Sundsvall, så jag inte blir alltför vägblind av att köra.. Efter Tönnebro bär det av raka vägen ner till Uppsala, där vi ska lämna pärlan hos Katarina eftersom saker sällan vill fungera som jag vill. Vi stannar väl där kanske någon timme, innan det är byte till buss och Arlanda som gäller. På söndag morgon kl 7 startar vårt flyg mot Gran Canaria, med ett stopp i Barcelona. Så ser planen ut, men som vi alla vet (mer nu än någonsin) så funkar saker sällan som det är tänkt, så vi får väl se hur det går i slutändan. Men till Maspalomas ska vi!

Efter att först ha påpekat hur jävla mätt jag är efter middagen, vräker jag nu i mig godis. Wohoo. Ibland undrar jag om min mage någonsin blir full, eller om all mat jag äter går ut som fett i kroppen direkt.. Oh well. Får väl öppna en liten flaska julmust till godiset då, när jag ändå är på det humöret!

Annars då.. Det var jobbigt att säga hej då till klassen i onsdags. Som vanligt. De är så fina, jag vet att jag nojsar om det, men om man inte går i min klass så har man ingen aning om hur bra de är. Och de bryr sig så mycket, jag har fått massa kramar i veckan och det har hållit mig uppe. Vi kom in på det faktum att vi tar examen i vår, men då måsta vi lägga ner diskussionen för ingen vill prata om det.. USCH. Utöver skolan har dagarna gått åt till att äta ur frysen, skriva listor, packa (emmastyle, dvs slänga det som ska med på golvet) och inhandla det sista som behövs inför resan. Eller ja, inför praktiken kanske man ska säga. Själva resandet är ju inte såå jobbigt. Man är ju ändå liiite van ;) Jeje.

Nu börjar mitt godis ta slut och jag har inte orkat gå till kylen efter julmust än. Men jag ska. Fast om en kvart ska jag gå och hämta in tvätten, så det får nog vänta tills dess.. Mja. Har en känsla av att det blir packning hela natten sen. Ska försöka läsa ut min bok också, den på engelska, för jag har bara två kapitel kvar.. Tänkte köpa en ny pocket på Arlanda imorn, eller om det blir på GC. Hade glömt hur skönt det var att läsa timmar i sträck och bara drömma sig bort :) Tror jag ska börja en femte vända på Isfolket i vår :)

Som vanligt blir det osammanhängande babbel. Men vad fan.. Bra mår jag iallafall. Rätt nöjd med tillvaron faktiskt, och hur trist det än blir att lämna lilla Övik och inte träffa mina klassisar på några månader, så ska det bli skönt att komma iväg och göra något annat ett tag. Och nu känner jag inte längre att jag 'flyr' från nånting igen, nu ska det bara bli roligt med praktik! Sen att den råkar vara utomlands är ju bara ett plus :) Jag har inget att fly från, minnen och sånt kommer ändå alltid ikapp en till slut, det har jag lärt mig nu. Så, från och med nu ska jag se mina resor som äventyr istället för att bara vara nöjd över att komma bort. Det ska bli kul, och jag hoppas vi får enormt fint väder så man kanske kan återfå solbrännan jag hade i somras :)

Nu har jag inte så mycket mer att tillägga. Jag saknar mormor och morfar, och det gör ont i hjärtat att jag bara fick träffa dem en gång nu sen jag började skolan igen, och att nästa gång blir i januari. Då SKA jag spendera mer tid med dem. Och min lilla 'familj', A och R. Fast dem träffar jag förstås ändå snart, då de kommer ner till Maspalomas och hälsar på oss i vinter ;) Den sista jag verkligen saknar är självklart grisen. Men han får jag också försöka träffa i januari. Längtar ännu lite mer till juni nu, för då kommer jag kunna ha grisen i lägenheten med mig lite emellanåt igen :) Mattes älskling.

Jeje, nu räcker det. Dags att hämta in tvätt och göra nånting vettigt. Som att koka ägg, 'måste' ju äta upp dem också.. :p Fast det får nog bli på mackor inatt eller imorn, för nu har jag ätit upp godiset och tror inte det går ner mer i min stackars mage. Skriver kanske en rad eller två imorn, om jag orkar och hinner innan vi brummar söderut. Annars kommer väl uppdatering från Maspalomas, fick lova Anna Wk att hålla igång bloggen eftersom hon var söt och skickade Jelly Beans åt mig :) Så ja, jag ska försöka skriva när jag orkar och hinner. Det räcker väl :)

Puss på er allihop, saknar mina fina vänner nere på ön och önskar mina klassisar en grymt bra praktikperiod! VI SES I JANUARI!! <3

Röyksopp feat. Robyn - The girl and the robot går på repeat hos mig nuförtiden. Så fruktansvärt bra.

Det har gått ganska bra. Inte helt perfekt, och inte alldeles bra, men helt okej. Nu känner jag mig.. Tom. Igen. Kanske det helt enkelt är jag som inte passar in i min 'familj'/släkt? Och om man inte passar in i sin egen familj, var hör man hemma då? Jag kanske inte ska få höra hemma någonstans. Kanske det bara är meningen att det ska vara jag. Så ensamt det känns..

Det är allt. Nu kryper jag under täcket och återkommer när jag orkar andas igen.

Gonatt.

Btw, fick paket av allra finaste Anna i fredags, och det gjorde mig enormt glad. Hade tänkt skriva mer om det, men orkar inte. Det var otroligt uppskattat iallafall, och nu behöver jag verkligen den fina lilla påsen med Jelly Beans.

Inlägg 100. Coolt. Tänkte att jag skulle fira det genom att få till något riktigt kul/bra/kreativt, men det blir nog tyvärr inte så.. Haha. Jag har helt enkelt inte orken till det.

Så, idag skulle vi ha jobbat med vårt projekt. Men stackars Andrea har blivit svinsjuk (någon som märkte hur bra jag fick till det? ;) Så vi fick dissa det. Nej alltså hon är bara väldigt förkyld. Hoppas vi! Vi tog därför ledig dag idag, och jobbar hårt imorgon och allra hårdast på fredag istället.

Inatt var jag vaken till kl 5 ungefär, mitt knä bara jävlades så jag försökte med båda knäskydden (fast INTE samtidigt!), men det gjorde bara mer ont. Sedan rotade jag igenom min sjukhuslåda i jakt på bandage, och hittade ett gammalt längst ner. Efter att ha lindat om benet typ fem gånger gav jag upp. Antingen var det så löst att det inte gav något stöd, eller så var det så hårt att det pirrade i tårna. Kuuul. Så till slut fick jag offra en av mina huvudkuddar till 'knäkudde', dvs jag petade den mellan knäna och vaderna så hela alltihop fick lite stöd. Då somnade jag efter ett tag. JAG ÄR LESS. Suck.

Halv 8 ungefär (?) vaknade jag imorse av ett mess. Det var söta Andrea som informerade om sin situation, och jag blev riktigt glad då det innebar att jag fick fortsätta sova :) Inte så kul att hon är sjuk förstås.. Det sämsta var bara att jag hade världens bästa dröm just då jag vaknade, jag var nämligen med vampyr-Eric!! Ååååh, vilken fantastisk dröm! Och jag som inte ens gillar Alex Skarsgård.. Haha. Det var det där True Blood-beroendet ja ...
Somnade om hursom, efter att ha tvinnat en timme igen pga knät, vad annars. Hoppades jag skulle få återgå till mina vampyrer, men icket. Istället föll jag ännu längre ner i 'det'-träsket och drömde om 'honom' flera timmar. Fan alltså. Det var så fint, så bra, så verkligt. Så vaknade jag igen. Denna gång var jag riktigt förbannad, men inte för att jag vaknat utan för att mitt undermedvetna tagit mig 'dit' igen. Suck. Jag vill ju inte ha honom. Jag BORDE inte vilja ha honom. Men det gör jag. Jag vill jag vill jag vill!! Fan.

Resten av dagen har spenderats i min fåtölj. Var en sväng på stan, försökte pricka av några to-do-saker från min lista, fick inköpt linsvätska och hydrocortison iallafall. Det var mycket bra. Lämnade samtidigt in ett gäng gamla mediciner jag rensat ur min medicinlåda, och köpte ett Rosa Band. Har tänkt göra det hur länge som helst, men inte blivit av. Men NU har jag ett! :) Var även via HM för att jag måste ha ett par nya svarta byxor till praktiken, av den dumma anledningen att de svarta jag hade på FoF har försvunnit spårlöst. Men, jag hade varmt och var trött så jag orkade inte prova några.. Får bli nytt försök en annan dag, hittade iallafall ett par vettiga som var rätt billiga. Till sist drog jag via Subway och köpte en macka och sedan in på Hemköp innan jag traskade hem igen. Jo, jag köpte ju en bok också, en pocket på engelska. Har längtat efter något att läsa nu hur länge som helst, och efter en liten (LITEN) vinst på en internetsida så kände jag att jag hade råd med nånting nytt att läsa :) Kommer ju vara guld värt också om jag lyckas hålla några sidor i slutet till flygresan nästa helg. Fast det tror jag inte, jag slukar böcker, speciellt de som är på engelska. Så jag får väl köpa något nytt till dess.. :)

Jeje. Det var mitt meningslösa svammel för idag. Nu ska jag hälla upp ett glas fanta och äta lite tomater med örtsalt på. Yumm. Sen blir det nog att påbörja boken, så kanske jag kan somna lugnt och SOVA lugnt. Är trött på drömmar. När började jag drömma såhär mycket? Är det inte om skitstöveln så jag vaknar gråtandes, är det om 'honom' vilket förstör min värld lite det med. Fast på ett annat sätt. GAH. I need to get away.

Vill tillägga att jag mår lite bättre nu. Känner mig totalisolerad, men det är mitt eget val, och jag behöver det. Jag känner att det ger mig så mycket nu, att jag är totalt ensam och får sova så mycket. Vila ut ordentligt, tänka de tankar jag vill tänka och slippa springa runt massa folk när jag inte har lust eller ork till det. Kanske jag kan återgå till mitt glada, sprudlande och skrattande jag nästa vecka, när jag rensat ut allt negativt ur kroppen. Sista klassfesten är ju på fredag, då firar vi Halloween, och jag funderar på att ha nykter helg (igen!) och helt enkelt bara gå dit en stund och kramas med mina klassisar. Tror alkohol kan förstöra det jag försöker bygga upp, så då är det lika bra att vänta med det tills jag är redo igen. That's it.

Natti natt, jag lovar att försöka bättre mig och skriva gladare inlägg.
<3

Jag har haft inläggsfönstret öppet tre timmar nu. Hittills är rubriken det enda jag fått ner. Jag har lagat middag, ätit middag, ätit godis och nu sitter jag här och hinkar i mig fanta. Ändå har jag inte fått ner något mer i text.

Ärligt talat håller allt på att äta upp mig inifrån. Jag har kommit till mitt rymningsstadie igen, dvs då jag är så less och trött på hela alltihop att jag hellre drar någon annanstans, gör något annat. Skolan är inge kul längre, mest eftersom det vi läst nu denna termin (ekonomin) inte intresserar mig det minsta. Och jag vet att jag tjatar, men jag har så ont hela tiden och bara det är en anledning i sig att bara vilja stanna under täcket. Rotade fram mitt gamla knäskydd, ska använda det 24/7 nu ett tag och se om det gör någon skillnad överhuvudtaget. Annars kan jag inte göra så mycket annat än att vänta på att dessa sista två veckor ska gå fort som fan, så vi kommer iväääg!

Det är helt sjukt, förra året gillade jag verkligen skolan, det mesta vi läste då var verkligen intressant och kul, även om jag redan då hade lite svårt att hålla mig i skolan alla dagar i veckan.. Jag har bara så svårt att komma mig iväg, speciellt när jag vet att det står något riktigt ointressant på schemat som jag egentligen inte vill lära mig.
I somras vaknade jag varje morgon med ett leende, jag klev gärna upp oberoende hur trött och slut jag var, eftersom jag visste att bara jag kom mig iväg till FoF så skulle jag få göra något jag verkligen älskade att göra. Jag vet inte om jag någonsin har känt så om nånting förut, skulle eventuellt ha varit första sommaren på Rosa, då kunde man bita ihop och ta sig igenom dagarna eftersom man hade världens bästa arbetskamrater och det fanns alltid någon som peppade en.

Men, det är ju inte dessa grejer som stör mig mest just nu. Det är inte skolan eller värken som håller mig vaken om nätterna, som irriterar mig under dagarna och stjäl min koncentration och ork från vad jag än försöker mig på. Det är bara en så otroligt tung period just nu, och det tyngsta av allt är att jag inte kan prata om det. De som vet lite mer, finns nere på ön och det går lixom inte att ta det via msn eller så, det har jag försökt.. Och här uppe finns det knappt någon som egentligen vet någonting, och det känns inte som någon idé att försöka förklara för någon om alltihop, min egen kusin vägrade ju förstå, och då vet han innerst inne vad som är sant iallafall!
Om jag bara försöker berätta en liten del, så kommer det ändå alltid massa frågor, och oftast är det jag som blir ifrågasatt. Jag har världens finaste klass, och jag vet att säkert hälften skulle lyssna, förstå och kramas, men samtidigt vill jag inte ha något medlidande eller så heller. Det är inte synd om mig. Jag har haft det mycket bra, min syster likaså, men när jag inte kan prata med någon om alltihop, så blir det jobbigt. När jag haft en mardröm, eller helt enkelt minns något gammalt för att någon annan pratat om något liknande, så kan jag inte ventilera mig och istället fastnar allting på insidan. Och nu börjar det kännas frätande. De två personer som vet allra mest, som var med från början och har sett vissa grejer med egna ögon, hört med egna öron, de är personer jag inte ens har någon kontakt med idag. I ena fallet är det självvalt, i det andra.. Ja. Jag kan analysera det i evighet. Men det spelar ändå ingen roll. Ingenting gällande det spelar någon roll.

Ni som läser här, ska veta att allt är okej med mig. Jag utövar en kamp med mig själv just nu, och det som tar mest på psyket är det faktum att jag låter honom göra såhär mot mig. Vi har inte ens utbytt ett ord eller setts på över ett år nu, ändå låter jag honom påverka mig så till den milda grad att jag mår såhär jävla dåligt. Den enda trösten jag har just nu, är att min lillasyster delar detta med mig. Även om vi ligger på olika nivåer just nu, känslomässigt, så har vi varandra. Min syster är och förblir min syster, och vad som än hänt, eller kommer hända, så är det vi två. Love you sis <3

Nu ska jag sluta vara så bitter och glo på Parlamentet istället. Det blir lite trevligare så!
Puss på mina fina vänner som står kvar vid min sida trots att jag är som jag är just nu. Det kan bara bli bättre!

Igår kväll såg jag äntligen Into the Wild. Så fantastisk film och jag skrattade och grät och blev så inspirerad att jag grät lite till. Det allra finaste med filmen (regisserad av Sean Penn) är att det är en verklig historia. En kille som var så less på ytligheten i samhället och att allting ska handla om materiella saker, så han drog iväg med en ryggsäck och kläderna på kroppen. Bilen övergav han och pengarna han hade på fickan brände han upp. Hans mål var Alaska, men dit kom han ju inte direkt på en dag, så han fick arbeta/lifta sig dit. Återigen, denna film är baserad på en verklig person, och filmen gjordes i samarbete med killens föräldrar och syster. Helt otroligt, har du inte sett/hört talas om den, googla!! Jag blev intresserad redan för kanske ett halvår sedan, då de pratade om filmen på Oprah, och hade familjen, Sean Penn och Emile Hirsh (han som spelar huvudpersonen) där. Tänk om man bara kunde göra så, helt enkelt bara dra iväg och inte bry sig om något eller något, bara ha ett mål dit man ska ta sig, utan pengar eller särskilt mycket tillhörigheter. Underbart!
Detta betyder inte att jag någonsin kommer att göra just så.. Men en livsdröm jag har är att när jag väl har hittat en fast punkt, har jobbat ett tag och behöver en paus, så ska jag ta ut alla pengar jag har på kontot och packa en väska. Därefter ska jag åka till Arlanda och ta första bästa sista minuten-flyg till något intressant ställe (alltså INTE kanarieöarna, grekland, thailand eller så) mer t.ex. Malaysia eller Australien kanske, och helt enkelt resa runt tills pengarna tar slut och jag måste åka hem igen. Någon som vill följa med? :)

Jag sov knappt inatt, igen, då jag funderade på massor istället. Blev otroligt uppstressad när jag insåg att det bara är två veckor tills vi åker. TVÅ VECKOR! Hur fasen ska man hinna med nånting tills dess? Så, listoman som jag är, började jag göra listor mitt i natten :) En första packlista för vad som ska med till Maspalomas, och en to do-list nu innan vi åker. Så behövde jag ju en lista på vad som ska lämnas i bilen så det finns på Åland när vi kommer hem igen i januari, eftersom det är något annorlunda klimat och temperaturer då mot var det är när vi åker och framförallt gentemot Spanien. Kan ju inte släpa med massa vinterkläder söderut, bara för att jag inte kommer tillbaka hit upp direkt efteråt utan stannar på Åland kanske en vecka. Så då måste jag ju ha varma kläder för det. Phew. Mycket att tänka på alltså.. Jisses. Emellan allt packande och hysteri så måste jag försöka hitta tid till att storstäda lägenheten (eftersom den blir tom nästan 3 månader) och det ska tvättas och frysen ska vara tom tills dess osv osv osv. Jag blir superstressad bara jag tänker på det! Till på det har vi ju fortfarande Starta Eget i skolan så det är grupparbete som ska avslutas med en rapport. Även om det blir praktik när vi kommer till GC så kommer det ju kännas som två månaders semester, haha.. Nåja, allt ska nog hinnas med.

En annan sak jag tänkt mycket på, är om jag skulle lägga bloggen på is. Typ till januari. Jag vet inte, jag har så mycket pladder inom mig som måste ut emellanåt, men för det mesta (på senare tid) känns det bara gnälligt. Och en klagoblogg orkar jag faktiskt inte läsa själv. Det har även ökat med läsare senaste månaden av någon anledning, och det är fascinerande samtidigt som det är skrämmande. Jag undanhåller ju ingenting, det är mina äkta tankar och känslor som hamnar här, så det känns lite läskigt när jag inte längre har någon koll på vem/vilka som verkligen läser det. Samtidigt bryr jag mig inte vad någon tycker, jag skriver vad jag vill, men jag vill ju inte att 'fel' personer ska ha något med mitt liv att göra. Så jag får se. Om folk börjar tillkännage sig så kanske jag ändrar mig, om jag vet vilka som är här inne och snurrar.. Men jag vet inte. Måste fundera på det.

Sov som sagt ytterst lite inatt, somnade väl äntligen på en blöt kudde vid halv 5 imorse, sedan vaknade jag två timmar senare av min egen gråt. Yes. För så ville jag börja min lördag.. Nåja, ensam hemmahelg is the shit, och jag ska fortsätta greja med mina listor och gå igenom lite kläder och sånt. Imorgon ska jag tvätta, så kanske jag får igång lite städning också. Men ingen idé att börja för tidigt då jag ändå måste storstäda ordentligt nästa helg och veckan därpå. Oh well.

Nu ska jag fixa lite middag. Något som alltid får mig på bättre humör är mat (jag ÄLSKAR mat), så jag ska fixa lite klyftpotatis med kotletter och rosépepparsås. Mycket bra. Skulle lagat det igår, men orkade inte.. Så det passar bra idag, så kommer jag igång lite igen. Kanske jag t.o.m lyckas ta mig ut på en liten prommis ikväll sen :) Eller inte :p Jeje. Dags att ta tag i disken, annars blir det ingen middag.

På återhörande. <3

Jajja. Slut på konstiga inlägg nudå. Eller ja. Åtminstone 'såna där' inlägg.. Jag är bara lite less (när är jag inte det?) just nu, mycket pga värk. Värk värk värk. Varför ska livet bestå av så mycket värk, jag är ju för tusan inte ens 22 än!! Att konstant gå omkring och ha ont överallt är rätt påfrestande. Det lutar mer och mer åt att jag verkligen har någe 'värre' fel som reuma eller nånting, skulle inte vara särskilt förvånande med tanke på att min farmor haft det i princip hela mitt liv. Men ja, det ska redas ut i vår. Ingen idé att fundera på just nu.

Åland ja. Min fina hun fyllde the big 20 förra helgen, så jag hade planerat ihop ett litet besök för att överraska :) Detta hade planerats samman med hennes R, hehe. Tusan vad bra vi var på att hålla det hemligt, men oj vad svårt att behöva 'ljuga' för min bästaste hun! Gör nog inte om det i närmaste taget.. Men lite kul var det, och överraskad blev hon. Det var mycket mysiga om än intensiva dagar. Vardagarna spenderades åt att springa en miljon ärenden (kändes det som), samla in försäkringar som ska betalas under tiden jag är borta osv. Inte en ledig stund :p Så var det då kalas hela helgen, vi bakade tills lederna och orken tog slut och sedan var lägenheten fylld med folk både dag och natt. På söndagskvällen åt jag middag med familjen, eller ja, en del av den iallafall, sedan fick jag vinterdäcken på pärlan. Bara för att jag har världens bästa styvfar och lillebror! Efter det for jag till mormor och morfar för att kramas lite, innan det var dags att återvända hem till A&R för att packa ihop. Måndagen ägnades då åt att köra. Köra, köra, köra. Men som jag sagt tidigare, Pärlan och jag är världens bästa team, så det gick relativt snabbt och smärtfritt. Enda irritationen var att Frasses inte hade öppet när jag kom till Tönnebro. Trist, hade verkligen sett fram emot en laxburgare till lunch.. Nåja. Vid middagstid var jag hemma igen, i mitt fina Övik! Sov som en gris, man blir tröttade än man tror av att köra så många timmar ensam..

Idag är det torsdag. Igår var jag bombsäker på att det var fredag idag, men där fick jag. Det är ju faktiskt fredag först imorn.. Vi har haft studiedag idag, dvs inga lektioner, så jag och Andrea har suttit själva i skolan och pluggat. Efter några timmar tog det stopp och nu är jag mer säker än någonsin på att jag INTE kommer klara tentan imorn. Jävla företagsekonomi, bara massa formler och uträkningar. Jag har ju sagt att JAG INTE KAN MATTE. Det är omöjligt för mig att lära mig. Här skulle man kunna använda uttrycket att 'det bara är ovant, inte omöjligt', men tamigfan.. Jag gav upp matte för sisådär 6 år sedan, av den anledningen att jag nästan failade högstadiematte. För ANDRA gången, dvs på gymnasiet. Yes. Matte finns inte i min värld. Inte företagsekonomi heller. Nåja, gör vad jag kan imorgon och sedan satsar jag på omtentan. Wohoo.

För övrigt försöker jag få min lilla hjärna att förstå att vi åker om två veckor. TVÅ VECKOR!! Sedan blir det solen till början av januari :D Fy fasen så skönt. Det ska bli underbart med lite sol, börjar nästan känna mig lite blekfis igen. Och så ska det bli roligt. Och värmen kommer förhoppningsvis mjuka upp mina helvetiska leder så jag bara kan vara nöjd och glad och njuta av praktiken :) Det ska bli så bra så!

Nu i helgen är det typ klassfest/födelsedagsfest med temat 60-70-80tal, är väl ingen fråga om vilket årtal jag tänker klä mig från.. ;) Fast det är ju förstås mer 50-60tal. Men det får gå ändå! OM jag orkar mig dit dvs, överväger en lugn och fin hemmahelg faktiskt. Igen. Typ varannan helg har varit så senaste tiden, jag orkar lixom inte socialisera riktigt som förr. Värken tar på så mycket, plus skolstressen, så jag är helt slut mest hela tiden. Och nästa helg har vi klasskalas igen, denna gång ska vi fira Halloween eftersom det knappt kommer vara någon kvar här när det är Halloween på riktigt. Så, det blir kalas så det heter duga! Men som sagt måste jag välja bort den ena.. Jag har inte ork till båda två :( Vilken det blir återstår att se. Fast roligast lär väl Halloween bli. Jeje.

Annars då? Intet nytt under solen. Var och 'besiktade' min tvåa i MH, blev så otroligt sugen på att flytta tillbaka redan nu att jag nästan började gråta, haha. Men, 1 juni 2010 blir den min igen!! Kändes lite kul att ringa på dörrklockan, när det står mitt eget namn på dörren, hehe. Och grannen var inte hemma, hade nästan förväntat mig att få komma in på en kaffe. Eller en öl.. Nåja, det tar vi i januari ;) Var in på Åhlens ikväll och hittade massa fint som skulle vara såå grymt perfekt till tvåan. Men det är kanske lite tidigt att köpa sånt än, får vänta till våren iallafall :) Så fantastiskt härligt det ska bli!

Nu är det dags att kika på lite Criminal Minds. Sedan läsa igenom anteckningarna en sista gång innan det blir sängen. Drar mig lite för att sova, har drömt så mycket senaste nätterna. Mycket konstigt, men även en hel del verkligt. Sådant jobbigt som får tankarna att komma och sedan är kudden blöt resten av natten. Ibland saknar jag honom bara så fruktansvärt. Jag vet att det är orättvist (nu tänker jag på mina kusiner) men bara för att han är i livet fortfarande betyder inte att han finns som han borde. Han har inte funnits på säkert 8 år, varesig för mig eller min syster, och det gör så förbannats ont i hjärtat emellanåt. Jag är glad, lever mitt liv och försöker hålla masken varje dag. Men fan vad tungt det är ibland! Nu vet ni det.

Dags för tv, godis och lite cola. Sedan plugg och sängen. Natti.

Uppdat:

Varit till farbror doktorn. Har en fet inflammation i nacken som inberäknar öra och tonsiller. Inte så jäkla konstigt att jag varit så slut att jag bara vill sova. Finns ingen ork till något överhuvudtaget. Behöver INTE ta bort knölen i nacken, den ska försvinna av sig självt, däremot lär jag behöva ta bort tonsillerna istället, men det får bli i framtiden. Har varken råd, tid eller ork att göra det just nu. Huvudsaken är att jag kan sova gott på nätterna igen, utan att oroa mig över vad knölen kan vara. Inflammationer är jag ju van med, dels för astman (halsen) och dels lederna, inget nytt där inte.. Värktablettskur 10 dagar, förhoppningsvis gör det susen.

En roligare grej; JAG OCH ANDREA DRAR TILL GRAN CANARIA PÅ PRAKTIK!! Wohoo! Hade nästan gett upp hoppet lite, och såg framför mig hur jag skulle måsta spendera vintern i receptionen på Hotell Pommern eller Savoy. Men nu slipper jag det ;) Andrea har fixat, så nu är det upp till mig att göra det så bra som möjligt. Ska bli så jäkla kul, ska vara på ett hotell där vi får vara med i entertainment-gruppen, dvs fixa lekar, vara med i shower, underhålla barn osv. Kommer nog bli skitbra! Ju mer jag tänker på det, ju mer pepp blir jag, om det är något jag saknar så är det att ha med barn att göra. Saknar tex 'mina' barn nere på ön grymt mycket, de har alla blivit så stora nu och det dröjer inte länge innan ingen av dem behöver mig som barnvakt mer.. :( Så nu blir det dags att få dra fram den sidan igen litegrann, vi ska rocka stenhårt!! Och vem klagar över att få vara i lite varmare klimat över vintern? Största plusset är att jag slipper fundera över varesig min födelsedag, jul eller nyår. I år slipper jag bry mig! Underbart :D

Ja. Det var det. Kom hem från läkaren idag och åt första värktabletten, sedan slocknade jag. Skulle inte sova så länge, men var totalt utslagen i flera timmar. Skönt att åtminstone förstå VARFÖR jag är så trött nu, med inflammation i kroppen och allt. Ska sova bort hela helgen har jag tänkt, det behövs tusan..

NU ska jag krypa tillbaka i fåtöljen och undvika att tänka på någonting ett tag. För jag är trött.

Detta är favoritbilden från kryssningen. Mina finaste <3