Life is what you make of it
Har just sett klart på Gridiron Gang, som visades på 6an. Eller ja 'värstingarna' som de så fint har dubbat den till, haha.. Och den framkallar samma känsla som den gjorde första gången jag såg den, och alla andra gånger jag sett den.
Den får mig osökt att minnas tillbaka på mitt första år i USA, då jag såg denna film på bio, tror t.o.m. att det var med Anna? Sedan såg jag den återigen när jag åkte till Boston och spenderade en vecka med söta Sabrina, jag lurade henne och en av hennes tyska kompisar att hyra den när vi skulle ha filmkväll, haha.. Och de gillade den minst lika mycket som jag :) Vilka tider det var. Just dagarna med Sabrina tänker jag ofta på, mer nu eftersom vi äntligen har fått tillbaka kontakten, vilket är alldeles underbart :)
För de som inte vet, så träffade jag Sab dagarna innan jag hamnade hos familjen i Lynnwood, sommaren 2006. När man åker som au pair (åtminstone med EF) så spenderar man de första fyra dagarna på Long Island, New York, på en au pair-skola. Så gjorde även jag, och min roomie ver Sabrina, från en liten stad i Tyskland :) Vi bondade direkt, och trots att jag flög hela vägen tvärs över landet till Seattle och hon stannade på östkusten i Boston, höll vi kontakten hela året. I november möttes vi igen, då jag och Anna drog till Hawaii en vecka och Sab joinade oss. Det var en fantastisk vecka. Sista gången vi träffades var i april 2007, tror jag :p Det var då jag åkte till Boston (eller ja, först till DC för att hälsa på en annan vän några dagar) och stannade där en vecka. Det som slog mig mest den gången, var att det kändes som om jag känt Sab hela mitt liv. Vi kom så otroligt bra överens, och vi hade skitkul trots pusslandet med hennes tre (jepp, tre) värdföräldrar och de tre pojkarna hon tog hand om. Hon tvingade mig t.o.m. att turista genom Boston, vilket alla som känner mig vet att jag verkligen hatar att 'turista', men med henne blev det kul :) Hon lärde mig att äta bagels, och jag fick henne att gilla pop-tarts. En kväll fick jag laga spaghetti med köttfärssås till hela hennes värdfamilj och jag minns att hennes värdpappor gillade det så mycket att jag blev tvungen att lämna recept på min köttfärssås :)
Något jag aldrig kommer glömma, är då hon och yngsta killen (minns tyvärr inte vad han heter och orkar inte kolla min resedagbok) mötte upp mig på Bostons flygplats. Det var svettigt och varmt och jag var slut eftersom jag kommit från DC där det varit full fart de dagar jag var där. Eftersom man kan ta tunnelbana överallt i Boston, tog vi den från flygplatsen också. Det var så fullt att vi måste stå upp alla tre, så vi hade mina väskor och lillkillen att stå i mitten mellan oss. Plötsligt petar pojken mig på bröstet och skriker ut så högt han bara kan: 'BOOOOOBIEEEE!' Jag och Sab höll på dö, tanter kollade på oss, ungdomar fnittrade och jag var mest tomat. Det är något jag aldrig kommer att glömma och idag kan jag skratta åt det tills jag storknar :)
Men som sagt, vi hade otroligt kul. Det slog mig just att jag aldrig ens lade upp några bilder från mina dagar där.. Tog massor i DC, på Vita Huset osv, men i Boston tog jag bara några få och troligtvis är det därför jag aldrig lade upp dem på resedagboken.. Nåja. Måste se om jag kan få fram något gammalt foto från min vistelse där :) Sabrina och jag höll kontakten lite sporadiskt efter tiden i USA, men jag var upptagen med jobb och hon började Universitetet, så det blev aldrig av att hon kunde komma till Åland som det var tänkt. För ett tag sedan återupptog vi kontakten via mail, och det är sååå kul! Förhoppningsvis kan vi hålla den lite bättre denna gång, nu är vi äldre och det är lättare att bestämma tex besök och sådant. För jag skulle väldigt gärna åka till Tyskland, nu när jag lovat även Julia (arbetskamraten på FoF) att komma dit och hälsa på.
Ja. Jag har ensamhelg alldeles för mig själv, och det ger mig all tid i världen att fundera över saker. Jag har ofta så mycket tankar i hjärnan att den emellanåt svämmar över, och då måste jag få ner det i text. Kvällens/nattens svammel blev därför om Sab, eftersom det råkade sig så att tankarna rörde sig om henne, och första tiden i USA :)
Nu har jag fått det ur mig, ska som sagt försöka hitta någon bild från dagarna i Boston så jag får vara lite mer nostalgisk :)
Natti
Den får mig osökt att minnas tillbaka på mitt första år i USA, då jag såg denna film på bio, tror t.o.m. att det var med Anna? Sedan såg jag den återigen när jag åkte till Boston och spenderade en vecka med söta Sabrina, jag lurade henne och en av hennes tyska kompisar att hyra den när vi skulle ha filmkväll, haha.. Och de gillade den minst lika mycket som jag :) Vilka tider det var. Just dagarna med Sabrina tänker jag ofta på, mer nu eftersom vi äntligen har fått tillbaka kontakten, vilket är alldeles underbart :)
För de som inte vet, så träffade jag Sab dagarna innan jag hamnade hos familjen i Lynnwood, sommaren 2006. När man åker som au pair (åtminstone med EF) så spenderar man de första fyra dagarna på Long Island, New York, på en au pair-skola. Så gjorde även jag, och min roomie ver Sabrina, från en liten stad i Tyskland :) Vi bondade direkt, och trots att jag flög hela vägen tvärs över landet till Seattle och hon stannade på östkusten i Boston, höll vi kontakten hela året. I november möttes vi igen, då jag och Anna drog till Hawaii en vecka och Sab joinade oss. Det var en fantastisk vecka. Sista gången vi träffades var i april 2007, tror jag :p Det var då jag åkte till Boston (eller ja, först till DC för att hälsa på en annan vän några dagar) och stannade där en vecka. Det som slog mig mest den gången, var att det kändes som om jag känt Sab hela mitt liv. Vi kom så otroligt bra överens, och vi hade skitkul trots pusslandet med hennes tre (jepp, tre) värdföräldrar och de tre pojkarna hon tog hand om. Hon tvingade mig t.o.m. att turista genom Boston, vilket alla som känner mig vet att jag verkligen hatar att 'turista', men med henne blev det kul :) Hon lärde mig att äta bagels, och jag fick henne att gilla pop-tarts. En kväll fick jag laga spaghetti med köttfärssås till hela hennes värdfamilj och jag minns att hennes värdpappor gillade det så mycket att jag blev tvungen att lämna recept på min köttfärssås :)
Något jag aldrig kommer glömma, är då hon och yngsta killen (minns tyvärr inte vad han heter och orkar inte kolla min resedagbok) mötte upp mig på Bostons flygplats. Det var svettigt och varmt och jag var slut eftersom jag kommit från DC där det varit full fart de dagar jag var där. Eftersom man kan ta tunnelbana överallt i Boston, tog vi den från flygplatsen också. Det var så fullt att vi måste stå upp alla tre, så vi hade mina väskor och lillkillen att stå i mitten mellan oss. Plötsligt petar pojken mig på bröstet och skriker ut så högt han bara kan: 'BOOOOOBIEEEE!' Jag och Sab höll på dö, tanter kollade på oss, ungdomar fnittrade och jag var mest tomat. Det är något jag aldrig kommer att glömma och idag kan jag skratta åt det tills jag storknar :)
Men som sagt, vi hade otroligt kul. Det slog mig just att jag aldrig ens lade upp några bilder från mina dagar där.. Tog massor i DC, på Vita Huset osv, men i Boston tog jag bara några få och troligtvis är det därför jag aldrig lade upp dem på resedagboken.. Nåja. Måste se om jag kan få fram något gammalt foto från min vistelse där :) Sabrina och jag höll kontakten lite sporadiskt efter tiden i USA, men jag var upptagen med jobb och hon började Universitetet, så det blev aldrig av att hon kunde komma till Åland som det var tänkt. För ett tag sedan återupptog vi kontakten via mail, och det är sååå kul! Förhoppningsvis kan vi hålla den lite bättre denna gång, nu är vi äldre och det är lättare att bestämma tex besök och sådant. För jag skulle väldigt gärna åka till Tyskland, nu när jag lovat även Julia (arbetskamraten på FoF) att komma dit och hälsa på.
Ja. Jag har ensamhelg alldeles för mig själv, och det ger mig all tid i världen att fundera över saker. Jag har ofta så mycket tankar i hjärnan att den emellanåt svämmar över, och då måste jag få ner det i text. Kvällens/nattens svammel blev därför om Sab, eftersom det råkade sig så att tankarna rörde sig om henne, och första tiden i USA :)
Nu har jag fått det ur mig, ska som sagt försöka hitta någon bild från dagarna i Boston så jag får vara lite mer nostalgisk :)
Natti
Kommentarer
Postat av: AnnaWK
Visst var det vi som kurade ihop oss uppe i Alderwood och såg denna film. Såg den själv för inte så länge sen med Frida och hon tyckte lika mycket om den som vi.
Kul med Sabrina, tänkte på henne när jag gjorde Hawaiikollaget. Varför har inte hon Facebook?
xoxo
Trackback
