litentigerlilja

Så känns det idag. Som om mitt hjärta är tomt, uttömt på allt som kan finnas där. Jag vill gråta, men tårarna kommer inte. Jag skulle vilja skrika, men har ingen ork till det. Jag vill inte göra nånting. Helst skulle jag vilja krypa ihop under täcket och stanna där. Gärna med någon som sitter bredvid alldeles tyst och stryker mig över ryggen. Bara för att jag ska slippa vara ensam.

Men ensam är jag. Iallafall idag. Och jag orkar inte tänka, orkar inte förklara, orkar inte försöka. Det har inte ens hänt något särskilt som skulle få mig att må så här, jag är bara less just idag. Tankarna har plågat mig senaste dagarna, och hjärnan går på högvarv. Kan inte slappna av och det känns som om hjärtat rusar på i 180km/h. Det finns så mycket jag skulle vilja säga, så mycket jag vill försöka ordna upp, problem jag vill lösa. Men i slutändan kanske det bara är för mig det är ett problem? Och då är det omöjligt att fixa. Kanske jag inte går att fixa?

Sov inte ens en och en halv timme inatt, pga jobbiga tankar och drömmar. Och det gäller inte ens bara en sak, då hade det kanske gått att undvika. Men allting börjar ramla in på en och samma gång, och de tankar jag tidigare har kunnat sortera om för att slippa tänka på just då, hopar nu ihop sig utan någon ordning. Jag har alltid varit bra på att lägga saker bakom mig, istället för att älta saker har jag slutat bry mig. Ignorera och glömma bort, eller åtminstone lämna det längst bak i minnet där det inte gör någon skada. Nu är det som om min hjärna försöker tvinga fram allting, och jag vet inte vad jag ska göra med alltihop. Jag vill inte tänka på gammalt groll, jag vill inte älta saker som hänt för längesen. Jag vill inte fundera på hur det hade kunnat vara, om alla hade agerat annorlunda. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte.

Just nu fixar de parkeringen här utanför, springer runt några tatuerade grabbar med bara överkroppar. Men inte ens det hjälper idag. I vanliga fall hade jag väl suttit klistrad i fönstret.... :) Humorn på topp, självklart.

Nej nu orkar jag inte ens detta mer. Har en rapportjävel som ska vara skriven tills imorgon, måste ha den klar innan jag somnar (eller inte somnar) ikväll. Och så ska jag och Andrea ÄNTLIGEN gå och gymma ikväll. Älskar. Ska springa på bandet tills lungorna inte orkar så kanske man får syrebrist till hjärnan och de dåliga tankarna försvinner ... Nej alltså. Så självdestruktiv är jag faktiskt inte. Men det ska bli skönt att få koncentrera sig på lite träning, och ingenting annat. Bara jag och maskinerna. Och Andrea förstås, men hon ingår ju lixom. Hon är bra hon.

Jag vill inte ha någe sympatigrejjer nu, jag tycker inte synd om mig själv (okej, men bara lite) och det behöver inte ni heller göra. Jag har bara en jävligt dålig dag, inte sovit och tänker för mycket. Jag är bara less. Det måste man få vara ibland. Jag behövde bara få lite av mina tankar ur mig, så kanske jag kan somna en stund nu. Samla krafter.

Prata, ja, sånt är ju bra. Men med vem? Jag saknar dig. Vart tog du vägen..?

Nu sängen. Natti.