litentigerlilja

Alltså. Det där med en dålig dag var en underdrift. Jag har haft en dålig vecka. Eller fan, jag har tusan en dålig månad. Det är vad jag har. Jag vill inte prata med någon, jag vill inte se någon och jag vill absolut inte göra någonting. Jag skulle vilja spendera mina dagar hemma för mig själv, under täcket, och bara vara. Illamående avlöser kroppsvärk, magont, tandvärk, frossa, feber osv osv osv. När jag går och lägger mig på kvällen och tänker att imorgon, IMORGON är det en NY DAG, och då SKA jag må bra, då vaknar jag mitt i natten med spränghuvudvärk som inte går över på flera dagar.

Imorse var jag till skolan klockan 9, för att opponera och bli opponerad, angående våra praktikrapporter. När det var över kunde vi traska hemåt igen, tror jag var tillbaka i min säng strax efter kl 11. Åt en macka och försökte sova, men när man ligger under TVÅ täcken med pyjamas och ändå fryser, då är det inte bra. Framförallt inte med tanke på att våra lägenheter har varit allt annat än kalla de senaste veckorna.. Planen var att ta oss ut i svampskogen på eftermiddagen, men pga mitt tillstånd, dåligt väder och sådär, bestämde vi att skjuta upp det litegrann. Det suger, har verkligen sett fram emot att få gå i skogen och plocka svamp! Men vad ska man göra. Utöver min hysteriska frossa har jag världens mensvärk (inne på dag 3) och min ena visdomstand har självklart börja värka den också. Alltså, denna veckas diet består av värktabletter, cola och choklad. Yep.

Detta inlägg ska inte bli så fruktansvärt långt, jag måste bara gnälla av mig. För gnälla vill jag. Jag har så otroligt mycket jag vill gnälla över just nu! Men nej, jag lovar att jag ska försöka hålla tyst om det mesta. Ingenting blir bättre av att man gnäller, men om jag inte gör det kommer jag gå runt med allting inuti mig och sedan flippa ut någon dag. Och då går det troligtvis ut över någon som absolut inte förtjänar det. Det skulle ju ändå vara dumt?

En sak som tar upp mycket av mina tankar, är att jag fått bollen i rullning nu. Jag och min älskade lillasyster har så mycket vi skulle behöva få ut, en berättelse som få har hört men desto fler borde veta om. Så nu har jag börjat. Det är ett hårt projekt, och många tårar kommer fällas under tiden, men nu jävlar ska det fram. ALLA (i första hand släkten) ska få veta allt. De som övergav oss då vi behövde dem som mest, de som försvarade det som gjorts mot oss och behandlade oss så jävla illa trots att vi bara var små barn. Sanningen ska fram, och det är min och min systers sanning, och det är det enda som betyder något. För de som 'valde andra sidan' trots att det är oss de har blodsband till, vet inte ens en liten, liten del. Så det ska fram. Som sagt har jag börjat, och det gick inte alls som jag hade tänkt. Men det enda jag kan göra, är att fortsätta berätta. Jag ska berätta åt dem allihop, och jag vet att min syster kommer stå vid min sida, trots att vi för några år sedan lade det åt sidan och bestämde att det inte är värt att ödsla tid, tankar och tårar på. Men nu är det dags! Jag är redo. Jag är inte 12 år längre, jag kan stå för mina val och jag ångrar ingenting. Inte ett enda ord ångrar jag, bara att jag någonsin kunde lita på 'den' överhuvudtaget. Så ja, det är dags nu. Det finns ingen återvändo.

Det finns en miljon andra saker som tar upp tankeplats, men det är inget jag tänker ta upp här. Det har bara med mig själv att göra, och ingen annan. Den enda som hade nyckeln till de tankarna, slängde bort den. Jag önskar att det hade varit annorlunda, för jag vet inte hur jag ska klara mig utan denna person, men jag vet samtidigt att det går. Jag är stark i mig själv, och jag behöver ingen annan till det. Och, jag har några av de allra finaste vännerna som finns, en bra familj och världens bästa mormor och morfar. Inte behöver jag någon annan?

Jag är otroligt less just nu. Allra mest på mig själv. Kan man vara less på sig själv? Men det finns en sak jag ser fram emot just nu, allså verkligen längtar till, och det är våran kryssning. Spendera 23 timmar ombord på Galaxy tillsammans med Andrea, A och R, finns det något bättre? Inte i min värld. Så jag räknar dagarna, för nu är det inte länge kvar. Vi ska festa, mysa och umgås, och det kommer att bli så jävla bra!

För jag har t.o.m blivit less på utelivet här. Tänk att så små saker kan förstöra en helt kväll, även om man har haft skitkul fram tills något händer? Festen i lördags t.ex. Vi hade jättekul på förfesten, sedan blev det krogen där C var jättesöt och fixade in oss fast vi egentligen inte är riktigt tillräckligt gamla och vi fick gå före kön och alltihop. Väl därinne hade vi hysteriskt kul, kvällens/nattens samtalsämne var bröst och jäklar vad det klämdes och kändes och skrattades. Jag skrattade ärligt så jag grät. Lite dans blev det förstås också. Sedan kom det en liten 'puff' och luften gick totalt ur mig. Jag fattar inte hur folk kan vara så ignoranta, och detta med att välja sida är det absolut löjligaste jag vet. Det är småsint och urdumt och visar bara vilket pucko man är. Jävla idiot. Då fick jag nog (de andra hade redan tröttnat) så det var dags att dra. Humöret gick upp lite igen då jag kom utanför dörren och bokstavligt talat sprang rakt in i en kille som jobbat på tatueringsstudion jag går till. Han var totalt sten, men kom ihåg mig som 'nyckelpigorna' och sken upp, haha. Hela handen hans var totalt blodig, men lite halvsjuksyrra som man är, hade jag med mig både näsdukar och plåster så vi fick ordning på eländet. Då sken han upp igen och utbrast 'jamen Åland!!' och så blev det lite småprat. Därefter mötte jag resten av gänget, det blev nattkäk på Kebab City och humöret gick i botten igen.
Jag ska sluta dricka alkohol, för det är bara roligt så länge JAG har roligt, händer det minsta lilla grej så går världen under istället. Och så orkar väl ingen människa leva.. Nej, kanske ska satsa på filmkvällar och hemmamys i fortsättningen. Fast vi vet ju hur bra det brukar gå med mina 'vita helger'. Så att.

Nej men nu. Nu orkar jag inte ens gnälla mer. Ska återgå till mitt slösurfande i väntan på True Blood, som redan har blivit lite av en ny favorit. Kanske lagar en macka till colan, innan jag smällt i mig allt godis, så blir jag inte hungrig så snabbt igen. Då kanske jag faktiskt somnar i någolunda tid ikväll. Kanske..

Mina sötnosar som finns där ute, tack för att ni är dom ni är. Bara jag kommer ur denna lilla svacka jag ligger och simmar i just nu, ska jag ta tag i livet igen. Och då ska vi kramas!!

<3