litentigerlilja

Ja, julen blir ett kapitel för sig, när jag har ork. Jag lyckades iallafall ta mig till och från den mindre ön utan mer än några små förseningar.

Nu ligger jag under täcket i min säng i Galway igen, med 39 graders feber och en kropp utav cement. Hjärnan är full av ludd och min mage tillåter mig inte äta annat än drickjoggis, banan och isglass. Underbart. Till på det stuffar jag mig med alla mediciner jag har.

Imorgon måste jag jobba. Orla tog mitt pass idag men imorgon är det bara vi två = jag måste jobba ena passet. Så går det när chefen gifter sig och Derek är hans brother-in-law, och alla backup-personer är upptagna. Med en jävla massa värktabletter så ska det väl gå på något sätt, om det är riktigt skit så struntar Derek i efterfesterna på torsdag och tar mitt kvällspass då också. Jag har varit mycket småkrasslig senaste månaderna, men jag kan inte minnas senaste gången jag varit såhär jävla dålig. Orkar knappt släpa mig till badrummet som det är nu. Som tur är har jag fina människor i mitt liv som fixade bananerna, joggisen och isglassarna, annars vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Och underbara Orla förstås, som jobbar istället för mig på sin lediga dag.

Nu ska jag äta en till glass och se andra avsnittet av Californication (season 4) och sedan sova. Igen. Så håller vi alla fingrar och tår att jag lyckas krypa till duschen och ner på jobb imorgon. För jag har verkligen inget val..

<3

I'm baaaack! Blev ett lite välbehövligt uppehåll där en stund med bloggandet, vilket var bra, för nu är jag på bättre humör :) Jag vet inte vad som gjort det, men jag mår helt enkelt lite bättre nu, är gladare och mer mig själv igen. Det är så skönt så ni förstår inte.. Har nog lite att göra med att jag inte jobbat så mycket denna vecka utan bara kunnat ta det lugnt och lalla på som jag velat och sluppit ha ansvar/tänka så jävla mycket.

I torsdags bestämde jag mig äntligen för att ta tag i bakandet, så det blev en mintchokladkaka (typ kladdkaka med after eight) och pepparkaksdeg. Kämpade i några timmar och stökade till rätt bra, men det var riktigt kul och jag hade datorn med mig i köket så julmusik snurrade hela tiden :) Det drog upp humöret ordentligt! Plus att jag pratade med mamma typ en halvtimme och det kändes bra att kunna säga att vi ses om några dagar. Yep.

I fredags jobbade jag kväll, hade en ny kille med mig några timmar men det var så sjukt lugnt och alldeles onödigt att han var där (händer inget finns det inget att lära ut) så jag skickade hem honom till slut. Tänkte baka pepparkakorna på kvällen när jag kom hem då huset ALLTID är tomt på fredagar, men av någon anledning var precis alla hemma, haha, så jag fick glömma det.

Igår var det då lördag, kröp ur sängen vid 11 och lallade en stund, sedan blev det pepparkaksbak! Tog 3 jävla timmar, men det var det värt, för fasen så goda mina pepparkakor är! När jag städat upp efter mig, ätit middag och duschat, var det dags att göra sig i ordning för kvällens happening - JULFESTEN! Vanessa kom över och vi drog ett sista varv med hårsprayen innan vi traskade (slirade) ner till Forster Court Hotel där vi mötte upp resten av gänget. Alla kom faktiskt, förutom nattvakterna (thank god), t.o.m ägarinnan Diane joinade oss! Lite konstig stämning först då hon kom, men efter några drinkar var allt bra. Efter FC drog vi ut till Menlo Park Hotel för den 'riktiga' julfesten, och där flödade alkoholen! Herregud. Diane tog ett glas vin när vi kom dit, så jag bad om samma, när vi druckit ur föreslog hon att vi kunde ta in en flaska istället då vi båda ändå drack samma vin. Så, det slutade med att vi tog oss igenom TVÅ vinflaskor (plus det första glaset och två Smirnoff på FC) och ja. Behöver jag säga mer? Jag blev full med ägarinnan/bossen. Yes. Första regeln när det gäller arbetsjulfester är att INTE bli askalas. Vilket jag blev. Tillsammans med Diane. Hahaha.. Men roligt var det! Vi dansade och lekte lekar (urfåniga saker som vuxna människor inte borde hålla på med...) och det var lite kul att se chefen Shane rocka loss till Lady Gagas Pokerface :p Hade tagit med en liten burk pepparkakor och de försvann fort :) När det närmade sig midnatt drog både Diane och Shane, resten av oss tryckte in oss i en taxi och fortsatte festandet på Central Park. Vid det laget small det till ordentligt för mig så jag drack enbart vatten, vi dansade och dansade tills det stängde. Resten ids jag inte gå in på, haha, ni kan ju tänka er själva vilket skick jag var i då.. Vanessa och Orla totalvägrade låta mig gå hem (tveksamt om jag ens hade tagit mig halvvägs, haha) så vi skickade Vanessa i första taxin och sen delade jag och Orla på en. När jag kom innanför dörren slocknade jag direkt, men jag vaknade i pyjamasen idag så jag måste åtminstone ha varit vid tillräckligt medvetande för att få av mig klänningen.. Ja herregud.

Detta var roligaste julfesten jag har varit med om, så hysteriskt kul! Hade ett fyllesamtal med Diane (BIG NONO no 2) men det var fint, för jag fick sagt vad jag ville och hon sa att de kommer vänta på mitt samtal i vår att jag vill komma tillbaka :) Ah. Jag undrar om jag någonsin kommer ha ett jobb/arbetskamrater som slår detta. Har fått vänner för livet, och att vara så uppskattad känns alldeles fantastiskt! Bara det faktum att vi dansade till R&B allihop, inkluderat Diane och Shane, säger väl sig själv :) Jag har helt enkelt världens bästa jobb, arbetskamrater och chefer. Varför åker jag härifrån....?

Bjuder på denna bild, den enda jag hade i kameran efter igår, haha. Men det fotades friskt så jag ska se till att få resten av bilderna när jag kommer tillbaka efter jul!

Okej, så jag börjar tröttna på mitt gnäll nu. Förmodligen lär ni också ha gjort det, för länge sedan.. Jag är bara så evinnerligt trött på att jämt vara trött. True story.

Folk har börjat påpeka att jag är alldeles för stressad. Att jag behöver ta en paus från alltihop. Det med pausen kan jag hålla med om, men särskilt stressad är jag väl egentligen inte? Flera personer har sagt att jag är överarbetad och måste lugna ner mig.

Då funderar jag över detta - hur kan man som 23åring vara överarbetad på ett jobb man enbart haft i 9 månader? Det känns ju helt absurt! Och hur kan folk säga det som om det vore alldeles naturligt att jag skulle vara stressad och behöver en paus? Det kan ju inte vara normalt. Det känns inte normalt. Samtidigt är det skönt att någon uppmärksammar det faktum att jag verkligen är trött.. Vad det sedan beror på är en annan sak.

Om jag skulle klaga eller vara såhär på ett vanligt kontorsjobb hemma i Norden, så skulle folk bli galna. Som sagt, jag tänker också så, hur fan kan man ha rätt att vara överarbetad och stressad är man knappt är över 20 och har sitt första heltidsjobb under en längre period.. Men nu börjar jag nästan tro att de har rätt. Jag tänker fortfarande inte riktigt erkänna det, mest eftersom det lixom inte är acceptabelt att jag skulle vara det och det finns de som har det mycket värre. Jag tänker alltid så, '10 dagar, jajja, det finns de som jobbar 15 i rad' eller 'fy för att sluta kl 23 och börja 7.30 imorgon, men vad fan, vissa jobbar två dygn i sträck'.. Det måste ju vara något Nordiskt påhitt, det där med jantelagen och alltihop. Man får inte visa sig svag eller dålig, men heller inte för bra. Och gud nej, jag är ju ung och har livet framför mig, inte kan jag vara stressad och överarbetad REDAN?!

Men kanske jag är det.. Eller så har jag helt enkelt tagit på mig för mycket senaste tiden, och nu kommer det ikapp. Tillsammans med allt som pågått och det faktum att julen återigen börjar kännas som en ångesttid trots att jag försöker vara glad samtidigt..

Jag mår tamigfan dåligt. Nu är det sagt. Det har tagit en rad andra människor att påpeka det för mig, jag kanske inte ville se det först. Men det är så. Jag kan inte sova på nätterna för kroppen är så stressad och upp i varv att jag omöjligt får någon ro. Jag som inte ens dricker cola mer än två gånger per vecka längre!! I feel like crap.

Igår kväll när jag kom hem somnade jag inte alls. Jag låg och vred och vände mig, sedan började jag spy. Det pågick några timmar, såg på klockan sista gången strax före 5 imorse, sedan somnade jag äntligen och vaknade av larmet kl 7. Satt på jobbet imorse och kunde inte ens gå in i matsalen för bara lukten av toast och kaffe fick magen att vända sig igen. Att ringa chefen var det inte tal om då jag vet hur läget ser ut och han inte skulle kunna komma in ändå, så jag messade Derek och bad honom att komma åtminstone en timme tidigare på jobb, då han skulle jobba kvällspasset. Resten av passet klarade jag någorlunda, och så fort Derek kom innanför dörren gick jag raka vägen hem, kröp under täcket och sov som en gris, 4 timmar i sträck. Snacka slut.

Nya killarna sitter och ser på tv, tänkte joina ett tag men sedan kände jag att nä, jag vill faktiskt inte. Så jag tog med mig en pot noodle upp till rummet och den har jag fått i mig. Utöver det har jag ätit en poptart idag.. Jag är inte ens hungrig. När jag tänker efter har jag nog inte ätit vettigt de senaste dagarna heller. Måste skärpa mig.

Så, vad är positivt? Killarna fixade äntligen oljan, så nu har vi ett jävligt varmt och mojsigt hus igen. Det är skönt att kunna dra på sig pyjamasbyxorna utan att de är iskalla, och att kunna sova utan lurvstrumpor. Bokade även flyg Sthlm-MH igår, så nu kommer jag förhoppningsvis (peppar, peppar!) få flyga hela vägen hem på måndag. Skulle vara skönt. Och på lördag har vi som sagt julfest på jobbet, det ser jag verkligen fram emot! Och sedan blir det ju bröllop. Fast det är inte förrän efter jul när jag kommer tillbaka. Har även beställt klipptid till nästa vecka, och nya linser. Känner mig lite organiserad iallafall, även om resten av mitt liv för närvarande känns som ett stort kaos.

Jag är trött. Nu tänker jag se på lite Big Bang Theory, sedan Bones, och därefter tänker jag sova. Igen. Tror jag låter bli att skriva så mycket nu kommande dagar, jag har ingen lust med det. Och det kan ju inte vara så kul att läsa allt gnäll och klagande heller, så det är win-win.

Jag saknar min mamma. <3

Det har med att ta tag i mig sjalv gar inge vidare.. Suck. Jag sover, duschar, klar pa mig och gar till jobbet. Nar jag slutat gar jag raka vagen hem igen och kryper ner under tacket. Igar kvall gjorde jag ett forsok till att fira till det lite med spanjorerna, men efter en breezer ville jag grina sa da gick jag hem iallafall.

Det har med arlighet har jag alltid varit forundrad over, det ar sa fa manniskor som i dagens lage kan vara arliga nar det kommer till vissa saker. Sedan jag flyttade hit har jag stott pa sa otroligt manga ARLIGA manniskor, som verkligen sager som det ar utan att tveka. Det ar jattebra och sa, men andra ganger skulle livet vara lattare att leva utan den dar irlandska arligheten.. For jag tror att det ar den irlandska mentaliteten som gor det, de spelar inga spel utan sager istallet som det ar, utan att forsoka linda in det sa det ska lata battre. Egenskaper vi i Norden borde ta efter..

Anyhow, jag sitter pa jobb just nu, det ar sa tyst och lugnt att jag maste skriva detta nu sa jag inte far for mig att stalla mig upp och skrika rakt ut. For det ar vad jag vill gora, skrika. Jag vill skrika att jag inte bryr mig, att det ar okej, jag vet hur det kanns nar hjartat blir krossat, jag vet hur det kanns nar tararna narmast har tagit slut, och jag bryr mig inte, lat mig bara fa vara lycklig en liten stund till.. Jag lovar, jag kan latsas, jag kan latsas att det inte gor mig nagot, att jag ar nagon annan, nagon starkare, att jag kan klara det anda.

Men jag ar tyst. For forsta gangen i mitt liv ifragasatter jag det inte, for jag vet att det inte langre ar nagot spel. Sanningen svider, annu mer nar man vet att det verkligen ar sant. Men sant ar livet.

Arligheten varar langst, men i detta fall hade jag hellre levt i lognen ett tag till..

Sa ar det. Jag ar glad att jag aker hem over jul, jag behover det. Senaste dagarna har hjarnan inte fungerat ordentligt, jag har gjort misstag jag aldrig annars skulle gora och ja. My brain's scattered. Jag misstanker att det ar for att det narmar sig just jul nu, och med det kommer sa mycket kanslor och elande att det gar ut over resten. Och da menar jag inte allting med D, utan allt annat. Han har nog bara en liten del i varfor jag ar sa forvirrad och trott just nu.. Aven om det sjalvklart inte hjalper till. Tur nog sa jobbar jag bara imorgon och tisdag till, sedan ar jag ledig tva dagar. Darefter jobbar jag fredag kvall och sedan ar jag ledig hela helgen (vi har julfest pa lordag) och darefter aker jag harifran. Flyger pa mandag morgon, men tar bussen harifran pa sondag natt kl2, bara sa jag sakert ska vara i Dublin i tid ifall det blir snostormar och skit igen. Plus att jag da kan sova pa bussen under natten, istallet for att sova tva timmar hemma och sedan masta slapa mig ner till bussen och sa.. Jaja.

Nu blev det bara en javla massa svammel. Men jag har atminstone fatt en halvtimme att ga! Bara att klara mig igenom resten av kvallen nu.. Kommer stupa i sang iallafall, vilket ar bra for jag borjar 7.30 imorn.

Jag vill bara saga tack till alla fina som skickar kramar, jag alskar er, allihop. Tack for att ni finns! <3

Hahahaha, förlåt men, när jag fick frågan om detta handlar om Connor så måste jag skratta. Okej, jag älskar Connor, men inte så mycket ;) Nej, han heter Damien, det enda med honom som skvallrar om att han faktiskt är irländsk, förutom hans gröna ögon.. Och nej syster, du hittar honom INTE på facebook!

Det är allt jag ville säga. Spenderat dagen i sängen, ingen lust att göra något. Skönt att få gå på jobb imorn.. Få känna sig lite normal igen. För det här börjar kännas jobbigt..

Jag är bara så obeskrivligt trött.

<3

Jag insåg att ni som läser kanske inte riktigt förstår, eftersom jag inte har förklarat.. Så here it goes.

Som jag sagt tidigare slutade jag ta upp vissa saker här, jag menar, jag skriver ALLT och lite till, vill man inte läsa så får man låta bli. Och hur mycket jag än har skrivit senaste tiden om vissa dater osv, så har det funnits någon. Men återigen, ingen av er vet vilka dessa personer är annat än deras namn, och därför har jag hållit en för mig själv. Eller ja, Orla vet i princip allt som pågår eftersom hon är den enda som är här och jag kan diskutera saker med (sånt man inte vill ta via FB, telefon eller msn) och Vanessa med för den delen. Mina pojkar är lite svåra att diskutera vissa saker med, hehe :p

I vilket fall, det finns någon jag inte har nämnt för någon annan än just Orla och Vanessa. Och det är därför hela jag är i uppror med mig själv just nu. Ni förstår, denna någon är perfekt. Så perfekt någon kan vara. Någon som till och med planerar att flytta till Norden (!!) efter examen nästa sommar då branschen han vill jobba inom redan har ett jobb klart där som väntar.. Han håller upp dörrar, låter mig gå först, lyssnar på vad jag säger och MINNS faktiskt vad jag sagt veckor tidigare! Han letade upp info om Åland efter min födelsedag, kommer ihåg saker jag inte själv ens minns att jag sagt, min hand passar perfekt i hans och jag tillåts att vara mig själv, samtidigt som jag för första gången känner mig som en vuxen, och ja.. Han är riktigt snygg. Alltså inte sådär söt eller så, utan han är HET. And for the first time in a while I didn't want to run. Even though now I wish I had..

Så vad är då problemet? Det finns inget problem. Ändå kommer vi troligtvis inte att ses igen. Det är ingenting jag ens tänker gå in på här och nu och jag är trött..

Det närmaste jag kan förklara mitt tillstånd nu är den där första våren i Övik, skillnaden nu är att jag inte har mina fina vänner här som kan tvinga mig get myself together, kidnappa mig och se till att jag har roligt. Men jag tror jag fixar det ändå. Min första tanke var att gå och köpa ett paket cigaretter och dra i mig alla, som jag gjorde i Övik. Men sedan tänkte jag att nä, har jag klarat mig från att röka såhär länge så ska jag inte börja igen pga detta! Så jag lät bli. Shoppingen igår höll mig busy ett tag, hittade en hel del fint och är nöjd, men sedan for det på bussresan hemåt.. Men det är okej. I will be alright. Maybe not tonight, maybe not tomorrow, but at some point I'll be okay. Jag vill tro att detta är för det bästa i vilket fall.

Så, nu vet ni. Detta är allt jag har att säga nu, en dag kanske jag förklarar för mina närmaste vad som pågått, men inte just nu. Jag vill hålla det för mig själv, minnas denna senaste, omvälvande tid här, och vara lycklig. För det är jag, verkligen lycklig, även om saker och ting inte alltid går som man vill.

Jag är okej. Jag lovar. Är ledig imorgon till, så idag gör jag absolut ingenting och imorgon ska jag ta tag i mig själv. Som Orla sa: 'Emma, you're and grown-up woman and no one can tell you what to do except yourself'. Och det är ju faktiskt sant. Så det är bara jag som kan ordna upp detta nu och det ska jag göra. Imorgon. För idag tänker jag fortsätta bo på soffan, äta popcorn och dricka cola.

That's it. Och nej, det är inte A detta handlar om, vilket gör det lite värre för han är så söt och snäll och försöker.. Men det räcker inte till. Det finns inte samma gnista där, även om vi har roligt, för jag kan inte riktigt slappna av lika mycket som med 'Han'. Det känns inte rätt på samma sätt, och efter den senaste tiden kommer det förmodligen inte att göra det heller.. Suck.

Nu räcker det. Dags att återgå till Scrubs och popcornen.
Jag ville bara förklara mig lite, så ingen börjar tro att det handlar om något som pågått i några dagar eller en vecka eller så.. There's a reason I keep some things to myself.

<3

Inte har jag fått sova något idag, tror jag lyckades dåsa bort en timme eller två. Och inte mådde jag bättre efter att Ronan varit söt och hämtat en pizza åt mig som jag bara lyckades äta hälften av. Inte ens en lååång varmdusch hjälpte, kunde inte ens förmå mig att vara glad över att vi äntligen fick en ny apparat (vi har elektrisk dusch) till duschen imorse.

Imorgon drar jag till Dublin över dagen igen, ska spendera hela dagen åt shopping, självrannsakan osv. Behöver det något så otroligt just nu. Jag blir så arg på mig själv, hur många misstag ska man behöva göra innan man faktiskt lär sig?! Jag är så jävla trött på mig själv. Suck. Nå, en dag kanske jag har lärt mig min läxa.

Tills dess lyssnar jag på Shontelle - Impossible, på repeat.

I remember years ago
Someone told me I should take
Caution when it comes to love
I did, I did

And you were strong and I was not
My illusion, my mistake
I was careless, I forgot
I did

And now when all is done
There is nothing to say
You have gone and so effortlessly
You have won
You can go ahead tell them

Tell them all I know now
Shout it from the rooftops
Write it on the skyline
All we had is gone now

Tell them I was happy
And my heart is broken
All my scars are open
Tell them what I hoped would be
Impossible, impossible
Impossible, impossible

Falling out of love is hard
Falling for betrayal is worst
Broken trust and broken hearts
I know, I know

Thinking all you need is there
Building faith on love is worst
Empty promises will wear
I know, I know

And now when all is gone
There is nothing to say
And if you're done with embarrassing me
On your own you can go ahead tell them

Tell them all I know now
Shout it from the rooftops
Write it on the skyline
All we had is gone now

Tell them I was happy
And my heart is broken
All my scars are open
Tell them what I hoped would be
Impossible, impossible
Impossible, impossible
(Let me tell ya now)
Impossible, impossible
Impossible, impossible!
Ooh impossible (yeah yeah)

I remember years ago
Someone told me I should take
Caution when it comes to love
I did

Tell them all I know now (Hey)
Shout it from the rooftops (Shout it from the rooftops)
Write it on the skyline
All we had is gone now (Hey)

Tell them I was happy (Tell them I was happy)
And my heart is broken (And my heart is broken)
All my scars are open
Tell them what I hoped would be (Oh)
Impossible (Impossible), impossible (Impossible)
Impossible, impossible
(Let me tell ya now)
Impossible, impossible (Hey, let me tell ya now)
Impossible, impossible

I remember years ago
Someone told me I should take
Caution when it comes to love
I did...

Jag var åtminstone jävligt snygg igår, nästan i stil med min födelsedag. Kanske det är därför det blev så kaotiskt efter båda kvällarna? Lägger upp bildbevis på bilddagboken.

Natt.

Okej, igår var min ursprungliga plan att spendera kvällen framför tvn i pyjamas med popcorn och cola, hamnade på att jobba morgonskiftet för chefen vilket innebar att mina 9 dagar blev 10 och därmed var jag slut.

Nu blev det inte så. Jag har mycket att säga, men inga ord. Detta kan ha varit något av det absolut bästa, eller absolut dummaste, jag har gjort sedan jag flyttade till Galway. Jag vet ingenting.

Efter att ha fått skjuts hem för en stund sedan (när var sista gången jag åkte BMW? typ högstadiet med någon glop innan jag själv hade körkort?) och nu tänker jag lägga mig ner och dö. Eller iallafall sova, för den varan blev det inget av inatt.

Jag kanske har mer att säga ikväll, bara jag överlever dagen.

<3

Idag är det första december. Jag sitter och undrar vart tiden tog vägen? Vart har året gått? Året som har varit så fyllt av nya upplevelser, äventyr, erfarenheter och även en hel jävla massa sorg. Idag har jag varit i Galway ca 8½ månad. Hur gick det till? Jag som bara skulle hit två månader på praktik, och sedan flytta till Mariehamn och lägenheten osv.. Och inte en dag har jag vaknat och känt att jag velat vara någon annanstans än just här, i underbara Galway.

Jag har jobbat 7e dagen i rad nu, det börjar kännas. Inte för att de senaste dagarna har varit särskilt stressiga, tvärtom, det är så lugnt under veckorna nu att det inte finns NÅGONTING att göra! Så det jag gör under mina timmar på jobb är att surfa på Facebook tills jag får ont i ögonen, och äta. Herregud vad jag äter. Men finns det inget annat att göra... Suck. Ser fram emot denna långhelg nu, funderar på att låsa in mig. Just när man tror att livet inte kan bli mer komplicerat.. Ja, då händer det. Men man får väl leva med det antar jag.

När jag kom hem ikväll var det 5 minus ute, inte så mycket tycker jag, men här har det sällan varit så kallt. Framförallt inte så tidigt! Helt galet. Världen är sned.. Jag hade glömt hur fantastisk min vinterjacka är, för den ser inte så väldigt tjock ut och så, men fan vad den värmer!! Köpte en mössa för några veckor sedan, och tro det eller ej men jag gillar den faktiskt! Så med den och den stora sjalen jag fick av mamma har jag det riktigt varmt och skönt. Det enda jag måste gå och köpa imorgon är ett par vantar. Ja, jag har varit och glott på vantar nu i flera veckor också, men ingenstans har de fina tumvantar! Jag vägrar nämligen blankt att köpa ett par fingervantar bara för sakens skull, jag har nämligen flera par hemma i lådor. Det jag vill ha är ett par tummisar, vad sur jag är att jag tappade kissevantarna (vantar med kissekatter på) förra vintern i Övik. Jag älskade verkligen de dubbelstickade tummisarna mamma köpt i Tallinn. Men nu är det så jäkla kallt att jag nog för börja nöja mig med att köpa fingervantar för att ha något iallafall, pallar inte traska hem kl 23 flera nätter i denna kyla. Behöver även införskaffa ett par vinterstövlar, jag använder mina benvärmare alla dagar och det hjälper mycket, men mina pumaskor är inte riktigt utrustade för snö och is :p Jag saknar mina stora sneakers som jag också har hemma på Åland, i dem får jag nämligen i vanliga+tjocka strumpor, vilket räcker bra. Men det är väl lika bra att skaffa ett par riktiga stövlar ändå om jag ska överleva flytten tillbaka till Norden i januari.. Hujj. Jaja, det är mitt mission imorgon iallafall, köpa ett par vantar och gärna ett par stövlar med foder. Och en fleecepyjamas, eftersom det är så helvetiskt kallt i vårt hus att de tunna pyjamasbyxor jag har inte riktigt räcker till. Köpte ett pack lurvstrumpor förut så jag sover med dem, pyjamasbyxor och långärmad tröja för att inte frysa. Sedan vaknar jag upp svettig på morgonen, men det är en annan sak! Fleecepyjamas it is.

Vad annat har jag att säga.. Inte mycket. Jag har äntligen fått en helt annan maktposition på jobbet, vilket innebär att ena nattvakten är GONE. Awesome säger jag! Idioten förblir kvar, men efter alla möten som hölls för någon månad sedan har han ändrat attityd mot mig totalt. Istället för att skälla säger han 'leave that, i'll do it, go home and relax' eller 'I got plenty of milk so you won't have to go get any this morning' och liknande. Det känns lite småfalskt sådär, men det funkar för mig! Hellre detta än hur det var innan. Mycket grejer på gång just nu på jobbet (fast enbart under dagtid, alltså INTE när jag jobbar...) och det renoveras och målas och grejas. Kommer att bli mycket bra! Och så fick jag det glädjande beskedet att flera av spanjorerna från i somras kommer tillbaka en liten sväng nu, snacka återförening! Ska bli så jäkla roligt :D

I fredags när jag jobbade var en sucky dag, jag var på dåligt humör och även fast vi hade hur snälla girl scouts som helst hos oss så kunde jag inte riktigt vara mitt vanliga, glada jag. Sedan när jag kom hem närmare midnatt insåg jag återigen att det var den 26e, Moffas dag. Jag hade verkligen inte tänkt på det alls, eller ens markerat det i min kalender (jag tänkte att det kanske går bättre om jag låter bli) men ÄNDÅ for humöret. Det är som en klocka, inpräntat i mitt undermedvetna. Denna gång höll jag mig iallafall från tårar, det går bättre nu.

Nu börjar folk dra upp sina önskelistor överallt, jag har inte haft någon riktig sådan på många år, mest eftersom jag alltid känt att OM jag behöver något, köper jag det hellre själv än ber om det. Jag tycker det är mycket roligare att GE presenter, och nu har jag faktiskt alla klara för i år! Eller ja, beställde den sista för en stund sedan, nu är det bara att vänta och se om den kommer fram. Men som sagt, jag har alltid avskytt att berätta vad jag önskar mig, känner alltid att 'egentligen behöver jag ju det inte..' eller 'det är alldeles för dyrt' och så blir det att jag helt enkelt inte önskar någonting. Till min födelsedag i år önskade jag mig dock något; svenska SOLO och lösgodis!! Och det fick jag, plus en superfin kalender för nästa år och lite pengar. Bara för att jag har bästa familjen <3 Men nu till julen har jag sagt att jag inte vill ha något, enbart lite sponsring till systerresan som vi ska göra i januari isåfall. Tills jag igår kväll var in på Tessas blogg (mamman till två av barnen jag barnvaktade när de var mindre) och blev kär alldeles direkt! När man reser fram och tillbaka och hit och dit som jag gör, lär man sig ganska snabbt vad som funkar för en själv när det gäller själva resandet, packning osv. Själv reser jag till exempel alltid i mjukiskläder, skulle aldrig falla mig in att resa i något obekvämt klädesplagg bara för att det är 'snyggt' eller så, jag har även en viss mängd grejer som jag ALLTID har med mig i min carryon, däribland mitt kramdjur I-or. Han är ju perfekt som kudde på flygplan och då vet jag att han säkert är med.... Anyhow, vi har alla våra sätt att packa osv, och jag har lääänge letat efter den perfekta kabinväskan som man kan ta med in på planet. I alla år har jag använt en ryggsäck, mest eftersom jag alltid har med laptopen och jag har en laptopanpassad ryggsäck, men det kan bli jävligt tungt att släpa pa. Speciellt som jag som sagt alltid har så mycket jag vill ha med mig på planet.. Nu när jag varit här så länge har jag tittat runt på lightweight väskor, vanliga väskor, designerväskor osv, men de är dyra, fula och absolut ingenting jag skulle VILJA resa med. Men så har Tessa dessa underbara kabinväskor på sin butik, PÅ ÅLAND!! Messade mamma direkt, även fast det var mitt i natten, och jag har fått en väska undanlagd som mamma köper åt mig i julklapp :D Haha, jag glömde visst berätta hur den ser ut, det är en svart trolley med vita prickar på ;) Aaaah, lycka!! Så länge har jag letat, och nu hittade jag den! Tack vare Tessas blogg, och världens bästa mamma. Nu ser jag fram emot att komma hem över jul lite extra, för jag kommer ha absolut snyggaste och bästaste carry-on väskan när jag åker tillbaka hit efter julen :D

Ja. Detta blev lite kontrast mot gårdagens ilska, och den tänker jag inte ens gå in på. Vissa människor kommer jag aldrig förstå mig på, men det är okej. Tog åt mig lite extra bara eftersom det varit så många dagars jobb nu och jag helt enkelt är trött. Jag bor i ett iskallt hus (vi har nu enats och ska skaffa olja kommande vecka så vi kan köra värme när vi vill) och nu har duschen slutat fungera ordentligt så ljummet är det bästa som går att få. När det är 15 grader inomhus och minusgrader utomhus vill man väldigt gärna ta en lång, varmdusch, men det går icket just nu. Sade åt Ronan att han förbanna får ringa och härja på hyresvärden imorgon, detta går inte! Så vi får se. I värsta fall går jag över dit nästa vecka och hotar med att flytta ut en månad tidigare och bor på Snoozles sista månaden istället.. Där får jag åtminstone varmvatten i duschen. Normalt skulle jag inte bry mig så mycket, men jag börjar känna mig lite småless. Inte på livet här eller jobbet eller så egentligen, jag är bara trött. Jag tror att det är en bra sak att jag flyttar härifrån i januari, får lite distans från det hela, så kan jag eventuellt komma tillbaka kanske till sommaren och vara nöjd med det igen. Just nu vill jag bara sova..

Så sova tänker jag göra! Först ett avsnitt Parenthood nu när det äntligen laddat klart, sedan natti. Ska som sagt verkligen se till att komma ur sängen innan 12 imorgon så jag hinner shoppa lite innan jobbet. Yes.

Natti <3

Okej, nu är jag förbannad. Så jävla skitförbannad att jag vill skrika rakt ut hur jävla arg jag är. Men det tänker jag inte göra. Istället tänker jag krypa ner under täcket med min svartvinbärssaft och lite maränger (ja, faktiskt) och sedan sova. Ibland undrar jag hur folk verkligen är funtade. ARGH.

Angående lördagen så blev det dejt med tvn istället, då jag för första gången hade huset alldeles för mig själv i 24 timmar. Det var hur mysigt som helst, men när jag skulle lägga mig runt kl 4 på morgonen och mindes att jag var absolut själv i huset, då var det inte lika kul.. Det är skönt att få hogga tvn och vara ensam i vardagsrummet, men det är nog rätt skönt att ha grabbarna i närheten ändå. Och de nya killarna är faktiskt rätt okej, nu när jag fick härja lite på dem och sedan drack öl med dem. Haha.

Alltså jag vet inte hur något ser ut just nu, jag vet knappt själv var jag står. Men samtidigt är det rätt skönt, jag vill inte behöva bekymra mig om nånting. Jag har större planer än så!

Nu blir det natti, imorgon är det första december och jag får öppna första luckan i den fantastiska chokladkalendern jag fick hemifrån, FAZERS! :D Ohyes.

Natti