Don't let me go
Jag tycks inte få särskilt mycket sömn inatt (heller), så jag tänkte att jag uppdaterar om veckan som har gått.
Till att börja med kan jag ju säga att den sista klassfesten/hej då-kalaset var supertrevligt. Det blev mycket kramande, massa dans och otroligt mycket skratt :) Slutade på Harrys (börjar bli en ful ovana) och på vägen dit hamnade jag med knäna i isen IGEN! Men denna gång var det faktiskt inte mitt fel, jag var tusan nykter och hade t.o.m platta stövlar :p Blev nerdragen när jag försökte hålla någon annan på fötter ;) Härligt. Mina knän är alltså blåare än nånsin, men det gör inte så mycket :) Träffade även someone special, men det blev lite dansande emellanåt bara, ville ju så gärna spendera tiden med mina klassisar.. Så allt blev lite halvprioriterat, men det gick bra ändå :) Efteråt gick jag hem och packade ihop det sista.
Nästa morgon (söndag) lastade jag pärlan och så brummade vi ner till Kappis. Helt lugnt och fint trots vädret, var först nere i Norrtälje som det var kaotiskt. Nå, fram kom vi, resan över spenderades i en hytt med grabbarna där vi kollade hockey, sen kom jag till MH och kröp väl mer eller mindre i säng.
Måndagen då, jisses. Hade något panik, men R ställde upp som tandläkarskjuts och satt med mig under timmen jag fick lugnande och väntade på att det skulle verka. Det gjorde det inte. När det var dags för själva operationen kom min hun och tog över, vid det laget var jag någorlunda hysterisk då jag fått två lugnande men kände endast en extrem huvudvärk och kroppen var som cement. Pulsen gick fortfarande som fan. Anyhow, själva ingreppet tog väl kanske max två timmar, hela tiden satt min fina hun och höll handen, jag hade ipoden i öronen och både tandkirurgen och tandläkaren var jättesöta. Fick åtminstone tre bedövningssprutor i vardera kind, så jag kände inte särskilt mycket smärta just då. När tänderna var borta och jag fått ett antal stygn i truten, gick vi ner via apoteket där jag skulle inhandla värkisar, antibiotika och någe äckligt munskölj. Var uppsvullen till max, såg värre ut än en hamster och ja. T.o.m tungan var stor som en blobb. Hun körde hem mig och jag bosatte mig på soffan. Där blev jag.
De kommande dagarna låg jag mest och grinade och hade ont. Det var så vidrigt, först var det riktigt jävligt när bedövningen släppte lite åt gången, sved och pirrade i hela ansiktet. Sen när allting äntligen släppt så kom värken. Hade fått panacod för nätterna, men de hjälpte absolut ingenting. Mamma passade upp med att fixa smoothies och juicer, efter några dagar kunde jag äta lite skink/potatisgratäng som hon lagat med massa grädde så det bara var att gegga ihop. Jag hade iallafall sällskap av grisen hela dagarna. Men detta vill jag ALDRIG göra om, fy faaaan!! Som tur är så behöver jag inte det, för nu är tandhelvetena borta :D
På torsdagen hade jag bestämt fika med mina två kusiner, J&R, som jag inte har träffat/umgåtts med på många år. Det var såå trevligt :) Fick förklarat en del som har gnagt mig så länge, och deras reaktion var bästa möjliga. Vi bestämde att hålla kontakten i fortsättningen nu, och att vår generation inte ska ge upp även om den äldre är kvaddad. Det var otroligt roligt att få prata med dem och ta igen lite förlorad tid. Som J sa; härifrån kan vi bara gå vidare nu och har all tid i världen att ta igen de senaste åren då vi inte haft kontakt :) Så, det var ungefär det.
Fredagen var jag äntligen lite på gång, men frustrationen över att inte ha kunnat sova ordentligt eller kunnat äta RIKTIG mat tog ut sin rätt. Var förbannad och låg på soffan och lipade, haha. Mötte upp min hun till kvällen, vi satt på Park och snackade lite skit. Det var ju även hockey, så vi satt och var upprörda över hur överkörda vi blev.. Finnarna alltså. Jävla skit. Okej, det var väl mest jag som var upprörd :p Och karlarna som satt bredvid och såg matchen de också :) Träffade även M en sväng, men vid det laget var jag så trött så det var dags att åka hem. Köpte två korv med bröd på vägen hem, för då hade jag fått nog av geggmat och juicer. De gick faktiskt ner!! Visst, jag fick skära dem i minimala bitar så jag inte skulle behöva tugga så mycket, men det var underbart att äntligen få äta lite på riktigt :) Lyckan var total, haha. Packade därefter ihop nästan alla grejer och försökte sova.
I lördags slängde jag ihop det sista av mina grejer och fick skjuts till R, därifrån fick jag lifta med honom till båten, i lastbil :D Första gången jag fått åka lastbil, haha, lite kul var det allt :) Väl ombord blev det lite matdags, åt rödspätta med potatismos, gick hur bra som helst! Då var Emma allt nöjd :) Framme i Grisslehamn blev det kaos när jag skulle ta bussen till Stockholm, eftersom typ 40st fulla medelålders svenskar skulle med samma. Jävla kryssare säger jag bara. Gah. Nå, till Stockhom kom jag, och lyckades faktiskt hinna med den tidigare bussen norrut så jag inte behövde vänta flera timmar. Kom väl fram hit till snöyran runt kl 1 på natten, så jag ringde taxi. Lite roligt, för han som körde har jag festat med i början av min tid här, men därefter inte träffat honom på kanske ett år nu. Han kände igen mig också, så det var trevligt! Blev självklart lite billigare också ;) När jag kom hem gick jag igenom posten och kröp sen under täcket framför tv:n. Hade saknat alla mina kanaler, haha.. Man hinner som bli less på 3an och 4an när man spenderar nästan en vecka på soffan och inte har annat att se på. Blev självklart hockey också :) Och vi fick BRONSET!! Haha. Okej, det hade ju varit bättre med guld eller silver, men vi kom längre än Sverige och alla vet ju att det är det som räknas ;) Jaja, nu behöver ni inte bli upprörda kära klassisar, ni är bra ändå ;) Sov gott när jag väl somnade.
Igår var det söndag. Sov hysteriskt länge och gjorde absolut ingenting när jag vaknat heller. Förrän jag fick några mess som gjorde mig totalnervös, haha, så då började jag packa upp väskan, reda upp den rena tvätten som blivit i badrummet sen förra helgen och plockade in ren disk i skåpet. Det löste sig dock tillslut, och kanske det kan bli nånting bra av detta :) Alla korten ligger på bordet nu, jag gör inte om samma misstag jag gjorde förra våren. Nu är det take it or leave it som gäller, och det tycks ha funkat :) Hihi. Men vi får se! Hade dock jättesvårt att sova, drömde konstigheter och hjärnan gick på högvarv av flera anledningar.
Idag har det varit måndag. Jeei. Skulle stiga upp i tid för att äta och greja innan det var dags för Zid's, men efter bara några timmars sömn var det omöjligt.. Så jag var stressad och drog i princip bara på mig kläder och borstade tänderna (ja, jag kan göra det nu!!) innan jag pinnade iväg. Tog väl cirka en timme för Pulver att rita upp allting så det blev riktigt bra, de hade någon typ praktikant där som störde honom hela tiden :p Men det var trevligt ändå, snackade massa skit med de andra medans jag väntade :) När det väl var dags fick jag ligga på mage på en brits, otroligt skönt måste jag säga! Kunde dock inte låta bli att vara nervös, fast då skrattade Zid bara åt mig och tyckte att jag ju borde börja bli van vid det här laget, haha. Gick i vilket fall sjukt bra, somnade 3 gånger (!) och låg och dåsade resten av tiden. Har aldrig varit så avslappnad när jag tatuerat mig förut, kanske borde planera in att inte sova mycket innan nästa gång också :) Det var bara de sista minuterna som blev plågsamma, var brutalt vaken då ;) Resultatet ser ni nedan, kan inte med ord beskriva hur fantastiskt det känns och hur tacksam jag är över att Pulver gjorde det så amazing. Det var allt jag ville ha, bara en miljon gånger bättre och finare. Alla mina tidigare är ju söta och gulliga, denna är mer 'seriös' och det är ju precis det som var meningen. Den är annorlunda än resten, eftersom inget går att jämföra med det här.
Efter tatuerandet följde Andrea med via Bokia för att hämta ut mitt paket och sedan handlade jag lite mjölk innan jag traskade hem. Käkade lite kött, yes, första köttet på över en vecka :) Därefter var jag totalt slut så jag sov några timmar. Eller ja, först fastnade jag med fina AnnaWk på msn ett bra tag, och det klagar jag inte över :) Nu ikväll har jag inte gjort nånting alls. Lyckades bra med första tvätten av tattisen, men Andrea fick komma ner och plasta om, vilket behövdes då jag började kallsvettas och blev totalt yr. Varför blir det alltid så när det är en ny tatuering? Är det psykiskt eller vaddå? För när jag väl får gå oplastad så är det inga problem längre, bara de första två dagarna är det fruktansvärt att tvätta stället och plasta om. :/ Nåja, vet ju att det går över :)
Kan nu även berätta att jag fått hem lite kataloger och papper på eventuella studier utomlands, och även om det inte kommer hända inom närmsta framtiden så kan man ju få drömma :) Försöker leva i nuet, men det är så svårt när jag har så mycket drömmar och planer. Fick igår och även idag rådet av flera personer att SLUTA TÄNKA OCH FÖLJA HJÄRTAT, och jag antar att det är dags. Lovade att stänga av hjärnan imorgon och låta det bli som det blir, ska se om jag lyckas med det. Ska försöka iallafall, för som Anna sa; det är dags att sluta vara så motsträvig och satsa om jag vill vinna något. Hittills har jag inte vetat om jag verkligen vill vinna något, men kanske det är värt det? Jag menar, i slutändan så är det alltid värt något. Även om förra våren slutade i katastrof, kanske det inte behöver betyda att denna vår behöver göra det? Kanske det är min tur nu? Trots allt, alla kort är som sagt lagda på bordet och allting är förklarat, att han fortfarande väljer att ha tålamod med mig måste ju betyda nånting. Kanske? Jävla kanske. SLUTA TÄNKA var det ja. Jag lovar att försöka. Imorgon.
Nu ska jag se klart Criminal Minds och sedan plasta om ryggen till natten. Imorgon ska jag städa och baka bröd, någor jag tänkt göra i flera dagar. Men de flesta känner ju mig vid det här laget ;) Måste även till Övikshem och diskutera lite hyror osv. Och köpa linsvätska. Efter allt detta ska jag seriöst börja skriva på exarbetet, har en bra början men måste sätta fart på nu om jag ska ha det klart nästa vecka. Hjälp. Nästa vecka.. Nåja. Det är morgondagens problem. Nu ska jag dricka lite Fanta.
Puss på er allihop, utan A&R hade jag inte fixat tandkirurgin och utan mamma hade jag inte överlevt veckan som följde. Och utan honom hade jag inte varit så otroligt glad som jag är... :)
<3
Till att börja med kan jag ju säga att den sista klassfesten/hej då-kalaset var supertrevligt. Det blev mycket kramande, massa dans och otroligt mycket skratt :) Slutade på Harrys (börjar bli en ful ovana) och på vägen dit hamnade jag med knäna i isen IGEN! Men denna gång var det faktiskt inte mitt fel, jag var tusan nykter och hade t.o.m platta stövlar :p Blev nerdragen när jag försökte hålla någon annan på fötter ;) Härligt. Mina knän är alltså blåare än nånsin, men det gör inte så mycket :) Träffade även someone special, men det blev lite dansande emellanåt bara, ville ju så gärna spendera tiden med mina klassisar.. Så allt blev lite halvprioriterat, men det gick bra ändå :) Efteråt gick jag hem och packade ihop det sista.
Nästa morgon (söndag) lastade jag pärlan och så brummade vi ner till Kappis. Helt lugnt och fint trots vädret, var först nere i Norrtälje som det var kaotiskt. Nå, fram kom vi, resan över spenderades i en hytt med grabbarna där vi kollade hockey, sen kom jag till MH och kröp väl mer eller mindre i säng.
Måndagen då, jisses. Hade något panik, men R ställde upp som tandläkarskjuts och satt med mig under timmen jag fick lugnande och väntade på att det skulle verka. Det gjorde det inte. När det var dags för själva operationen kom min hun och tog över, vid det laget var jag någorlunda hysterisk då jag fått två lugnande men kände endast en extrem huvudvärk och kroppen var som cement. Pulsen gick fortfarande som fan. Anyhow, själva ingreppet tog väl kanske max två timmar, hela tiden satt min fina hun och höll handen, jag hade ipoden i öronen och både tandkirurgen och tandläkaren var jättesöta. Fick åtminstone tre bedövningssprutor i vardera kind, så jag kände inte särskilt mycket smärta just då. När tänderna var borta och jag fått ett antal stygn i truten, gick vi ner via apoteket där jag skulle inhandla värkisar, antibiotika och någe äckligt munskölj. Var uppsvullen till max, såg värre ut än en hamster och ja. T.o.m tungan var stor som en blobb. Hun körde hem mig och jag bosatte mig på soffan. Där blev jag.
De kommande dagarna låg jag mest och grinade och hade ont. Det var så vidrigt, först var det riktigt jävligt när bedövningen släppte lite åt gången, sved och pirrade i hela ansiktet. Sen när allting äntligen släppt så kom värken. Hade fått panacod för nätterna, men de hjälpte absolut ingenting. Mamma passade upp med att fixa smoothies och juicer, efter några dagar kunde jag äta lite skink/potatisgratäng som hon lagat med massa grädde så det bara var att gegga ihop. Jag hade iallafall sällskap av grisen hela dagarna. Men detta vill jag ALDRIG göra om, fy faaaan!! Som tur är så behöver jag inte det, för nu är tandhelvetena borta :D
På torsdagen hade jag bestämt fika med mina två kusiner, J&R, som jag inte har träffat/umgåtts med på många år. Det var såå trevligt :) Fick förklarat en del som har gnagt mig så länge, och deras reaktion var bästa möjliga. Vi bestämde att hålla kontakten i fortsättningen nu, och att vår generation inte ska ge upp även om den äldre är kvaddad. Det var otroligt roligt att få prata med dem och ta igen lite förlorad tid. Som J sa; härifrån kan vi bara gå vidare nu och har all tid i världen att ta igen de senaste åren då vi inte haft kontakt :) Så, det var ungefär det.
Fredagen var jag äntligen lite på gång, men frustrationen över att inte ha kunnat sova ordentligt eller kunnat äta RIKTIG mat tog ut sin rätt. Var förbannad och låg på soffan och lipade, haha. Mötte upp min hun till kvällen, vi satt på Park och snackade lite skit. Det var ju även hockey, så vi satt och var upprörda över hur överkörda vi blev.. Finnarna alltså. Jävla skit. Okej, det var väl mest jag som var upprörd :p Och karlarna som satt bredvid och såg matchen de också :) Träffade även M en sväng, men vid det laget var jag så trött så det var dags att åka hem. Köpte två korv med bröd på vägen hem, för då hade jag fått nog av geggmat och juicer. De gick faktiskt ner!! Visst, jag fick skära dem i minimala bitar så jag inte skulle behöva tugga så mycket, men det var underbart att äntligen få äta lite på riktigt :) Lyckan var total, haha. Packade därefter ihop nästan alla grejer och försökte sova.
I lördags slängde jag ihop det sista av mina grejer och fick skjuts till R, därifrån fick jag lifta med honom till båten, i lastbil :D Första gången jag fått åka lastbil, haha, lite kul var det allt :) Väl ombord blev det lite matdags, åt rödspätta med potatismos, gick hur bra som helst! Då var Emma allt nöjd :) Framme i Grisslehamn blev det kaos när jag skulle ta bussen till Stockholm, eftersom typ 40st fulla medelålders svenskar skulle med samma. Jävla kryssare säger jag bara. Gah. Nå, till Stockhom kom jag, och lyckades faktiskt hinna med den tidigare bussen norrut så jag inte behövde vänta flera timmar. Kom väl fram hit till snöyran runt kl 1 på natten, så jag ringde taxi. Lite roligt, för han som körde har jag festat med i början av min tid här, men därefter inte träffat honom på kanske ett år nu. Han kände igen mig också, så det var trevligt! Blev självklart lite billigare också ;) När jag kom hem gick jag igenom posten och kröp sen under täcket framför tv:n. Hade saknat alla mina kanaler, haha.. Man hinner som bli less på 3an och 4an när man spenderar nästan en vecka på soffan och inte har annat att se på. Blev självklart hockey också :) Och vi fick BRONSET!! Haha. Okej, det hade ju varit bättre med guld eller silver, men vi kom längre än Sverige och alla vet ju att det är det som räknas ;) Jaja, nu behöver ni inte bli upprörda kära klassisar, ni är bra ändå ;) Sov gott när jag väl somnade.
Igår var det söndag. Sov hysteriskt länge och gjorde absolut ingenting när jag vaknat heller. Förrän jag fick några mess som gjorde mig totalnervös, haha, så då började jag packa upp väskan, reda upp den rena tvätten som blivit i badrummet sen förra helgen och plockade in ren disk i skåpet. Det löste sig dock tillslut, och kanske det kan bli nånting bra av detta :) Alla korten ligger på bordet nu, jag gör inte om samma misstag jag gjorde förra våren. Nu är det take it or leave it som gäller, och det tycks ha funkat :) Hihi. Men vi får se! Hade dock jättesvårt att sova, drömde konstigheter och hjärnan gick på högvarv av flera anledningar.
Idag har det varit måndag. Jeei. Skulle stiga upp i tid för att äta och greja innan det var dags för Zid's, men efter bara några timmars sömn var det omöjligt.. Så jag var stressad och drog i princip bara på mig kläder och borstade tänderna (ja, jag kan göra det nu!!) innan jag pinnade iväg. Tog väl cirka en timme för Pulver att rita upp allting så det blev riktigt bra, de hade någon typ praktikant där som störde honom hela tiden :p Men det var trevligt ändå, snackade massa skit med de andra medans jag väntade :) När det väl var dags fick jag ligga på mage på en brits, otroligt skönt måste jag säga! Kunde dock inte låta bli att vara nervös, fast då skrattade Zid bara åt mig och tyckte att jag ju borde börja bli van vid det här laget, haha. Gick i vilket fall sjukt bra, somnade 3 gånger (!) och låg och dåsade resten av tiden. Har aldrig varit så avslappnad när jag tatuerat mig förut, kanske borde planera in att inte sova mycket innan nästa gång också :) Det var bara de sista minuterna som blev plågsamma, var brutalt vaken då ;) Resultatet ser ni nedan, kan inte med ord beskriva hur fantastiskt det känns och hur tacksam jag är över att Pulver gjorde det så amazing. Det var allt jag ville ha, bara en miljon gånger bättre och finare. Alla mina tidigare är ju söta och gulliga, denna är mer 'seriös' och det är ju precis det som var meningen. Den är annorlunda än resten, eftersom inget går att jämföra med det här.
Efter tatuerandet följde Andrea med via Bokia för att hämta ut mitt paket och sedan handlade jag lite mjölk innan jag traskade hem. Käkade lite kött, yes, första köttet på över en vecka :) Därefter var jag totalt slut så jag sov några timmar. Eller ja, först fastnade jag med fina AnnaWk på msn ett bra tag, och det klagar jag inte över :) Nu ikväll har jag inte gjort nånting alls. Lyckades bra med första tvätten av tattisen, men Andrea fick komma ner och plasta om, vilket behövdes då jag började kallsvettas och blev totalt yr. Varför blir det alltid så när det är en ny tatuering? Är det psykiskt eller vaddå? För när jag väl får gå oplastad så är det inga problem längre, bara de första två dagarna är det fruktansvärt att tvätta stället och plasta om. :/ Nåja, vet ju att det går över :)
Kan nu även berätta att jag fått hem lite kataloger och papper på eventuella studier utomlands, och även om det inte kommer hända inom närmsta framtiden så kan man ju få drömma :) Försöker leva i nuet, men det är så svårt när jag har så mycket drömmar och planer. Fick igår och även idag rådet av flera personer att SLUTA TÄNKA OCH FÖLJA HJÄRTAT, och jag antar att det är dags. Lovade att stänga av hjärnan imorgon och låta det bli som det blir, ska se om jag lyckas med det. Ska försöka iallafall, för som Anna sa; det är dags att sluta vara så motsträvig och satsa om jag vill vinna något. Hittills har jag inte vetat om jag verkligen vill vinna något, men kanske det är värt det? Jag menar, i slutändan så är det alltid värt något. Även om förra våren slutade i katastrof, kanske det inte behöver betyda att denna vår behöver göra det? Kanske det är min tur nu? Trots allt, alla kort är som sagt lagda på bordet och allting är förklarat, att han fortfarande väljer att ha tålamod med mig måste ju betyda nånting. Kanske? Jävla kanske. SLUTA TÄNKA var det ja. Jag lovar att försöka. Imorgon.
Nu ska jag se klart Criminal Minds och sedan plasta om ryggen till natten. Imorgon ska jag städa och baka bröd, någor jag tänkt göra i flera dagar. Men de flesta känner ju mig vid det här laget ;) Måste även till Övikshem och diskutera lite hyror osv. Och köpa linsvätska. Efter allt detta ska jag seriöst börja skriva på exarbetet, har en bra början men måste sätta fart på nu om jag ska ha det klart nästa vecka. Hjälp. Nästa vecka.. Nåja. Det är morgondagens problem. Nu ska jag dricka lite Fanta.
Puss på er allihop, utan A&R hade jag inte fixat tandkirurgin och utan mamma hade jag inte överlevt veckan som följde. Och utan honom hade jag inte varit så otroligt glad som jag är... :)
<3
Kommentarer
Trackback
