litentigerlilja

Okej, då är jag alltså i Galway, Irland, ett ställe jag redan älskar och undrar över hur jag ska kunna lämna. Men jag får väl börja från början..

Sista helgen i Övik var hård, det gjorde ont i hjärtat att packa ner grejer i lådor och tänka att det var dags att avsluta tiden där uppe så småningom. Kändes otroligt tomt på söndagen, då jag fick spendera dagen åt packning, städning och att fixa presentationen för exarbetet.

Måndagen och tisdagen bestod då av seminarier, mitt gick väl helt okej, fick lite att komplettera arbetet med men det var jag ju förberedd på och det är egentligen ingen big deal, det går snabbt bara jag orkar sätta mig med det. På tisdagseftermiddagen kom finaste Cina ner med bebisOscar, och jag fick än en gång tulta runt med honom lite :) Han är såå sööt! Dagen avslutades med mysfika som Bengt hade fixat, och så hölls lite ’tal’ och tårar fälldes och det tog länge innan vi alla kom oss iväg därifrån. Vi visste ju att så fort vi skulle gå ut genom dörren kommer flera av oss troligtvis inte att ses igen. Så det var hårt. Hängde på stan med Elin några timmar istället för att gå hem och sätta mig i ett hörn för mig själv, så när jag kom hem runt kl 19 så var det bara att ta tag i sista packningen, städa, diska och duscha. Var även och jävlades med Pärlan som fått en isränna på 10cm bakom bakhjulen, kan säga att jag fick baxa ganska rejält för att få ut henne från parkeringsrutan åt sidan istället för bakåt.. Lyckades komma i säng redan vid 2, och fick därmed ca 6 timmar sömn, vilket aldrig hänt förut när jag ska köra åt endera håll.

Onsdagen kom, körde in pärlan till huset och började lasta. Tog väl en 7 rundor innan jag fått in alla lådor och väskor och diverse skit.. När jag precis var redo att brumma iväg, så kommer plötsligt Jannika och Karin prommandes in på gården! Då visade det sig att de skulle låna en bil som stod där för att de skulle och åka snowboard, så vi fick kramas en sista gång och ärligt talat var det riktigt skönt att få säga hej då åt några sådär en sista gång. Ända strömmade tårarna när jag och pärlan lämnade Nygatan, det kändes så slutgiltigt. Jag menar, trots att lägenheten finns kvar och jag har den hela sommaren, så betyder det inte att mina fina klassisar finns där. De flesta har flyttat iväg nu.. Bilresan gick hursom bra, nere vid Rosa fick jag sitta och prata skit med gubbarna och det hjälpte humöret. När jag kom till huset var jag trött och slut och hjärtat värkte så jag inte kunde sluta gråta. Lyckades väl somna förr eller senare.

Torsdagen och fredagen gjorde jag inte mycket alls. Eller ja, på fredagen var jag in till stan en vända och fixade lite ärenden, men utöver det ingenting dagtid. På torsdagskvällen var jag med familjen och tog vaccinspruta och fick pizza efter det. På fredagskvällen träffade jag min hun en sväng, men jag var så trött och osocial så det blev bara en liten fika på dinos, en sväng via rökka och sedan hem tillbaka till huset. Resten av kvällen satt jag med mina föräldrar och käkade räkor, kex med ost och drack lite vin. Men mest cola :) Packade det mesta innan jag rullade i säng.

På lördagen tvingade jag mig ur sängen bra mycket tidigare än jag hade tänkt, men det gav mig tid att fara och handla lite och sedan hänga hos mormor några timmar. Fick skjuts till bussen vid 17tiden av styvfarsan, och påbörjade min låååånga resa. På bussen hittade jag dock P, min (f.d och blivande) granne, så jag hade sällskap. Visade sig att han också skulle till Uppsala, så vi pratade hela vägen. Först på bussen och därefter på Eckerö. Fasen så mycket trevligare det är ombord på den skutan när man inte är ensam! Efter ytterligare en buss till Uppsala, mötte vi upp min syster och drog in till centrum. Där skildes våra vägar åt, och jag drog hem med syrran. Hon hade bakat kokosbollar som jag gärna slängde i mig, och efter en dusch var det dags att packa om väskorna. Såg även på The green mile som passligt visades på tv, medans syrran sov så sött. Själv blev det knappt någon sömn alls, vilket jag hade väntat, så det var en otroligt grinig och slut Emma som blev lotsad av lillasyster tillbaka till centrum på söndagsmorgonen. Därifrån blev det YTTERLIGARE en buss till Arlanda. Gick riktigt smidigt att checka in, men sen blev vi lite försenade. Blev plötsligt snöstorm när vi skulle avgå.. Så det var bara att sitta och vänta snällt medans de plogade runwayen och spolade av planet. Fick sitta ensam på min sida så jag var nöjd i vilket fall, och när vi slutligen kom iväg tog det bara några timmar i luften innan vi var framme i Dublin.

Väl i huvudstaden kom första chocken, det var 18 grader varmt och solsken!! När jag letade mig fram till busstationen fick jackan snällt ligga på resväskan, gick med ärmarna uppkavlade på tunikan och hade varmt ändå. När jag hittat min buss, kom nästa chock; jag förstår inte vad de säger! Dialekten busschauffören och några andra hade var inte särskilt svår, men när de pratar snabbt så inåt fan så fattade jag ändå ingenting. Haha. Förstod iallafall så mycket som att det var rätt buss, jag skulle komma direkt till Galway och det skulle ta tre timmar. Så jag bänkade mig vid ett fönster och glodde.
Under hela resan satt jag och stirrade ut genom fönstret, kunde inte fatta att jag verkligen var på Irland! Och det var så vackert, alla gröna fält, hästar överallt, massa får och små, vita hus med mörka knutar. Totalt idylliskt! Ju längre inåt landet vi kom, desto mer gröna fält, skogar och stenmurar fanns det. Helt fantastiskt! Satt och smilade för mig själv nästan hela vägen, sista halvtimmen sov jag för vid det laget var jag så slut av resandet och alla nya intryck.. När busschauffören sa att vi började närma oss busstationen i Galway, satte jag mig upp på helspänn för att försöka se om jag skulle se mitt Hostel. Det gjorde jag, när vi saktade in på busstationen!! Hostlet ligger nämligen vägg i vägg med bussarna, haha, så det var inte särskilt komplicerat alls :)

Släpade in mina väskor till receptionen där det satt en ung kille, presenterade mig som Emma och frågade efter Shane (min chef). Killen ställde sig upp med ett enormt leende i ansiktet och sa; ’Welcome miss Emma Soderstrom, how nice to meet you!’ Därefter babblade han på i kanske 5 minuter, det jag lyckades förstå var att han heter Sam, har jobbat här i 7 månader och att Shane var ledig över helgen. Det var ungefär allt. Han pratade så jäääävla snabbt så jag blev riktigt nervös, hann inte få en syl i vädret! Måste ha sett ut som ett frågetecken, för till slut lugnade han ner sig och förklarade lite långsammare att jag skulle bo i rum 302 och att Shane skulle komma på jobb följande morgon, så jag skulle helt enkelt komma ner vid frukosten och säga hej typ. Därefter fick jag gå upp på mitt rum, klockan var bara åtta på kvällen, men jag var helt slut och egentligen rätt nöjd med att inte behöva göra något mer, eller framförallt tänka något mer.

I en av sängarna i rummet låg en tjej och läste, hon studsade genast upp på fötter och presenterade sig som Britney. Hon är en sjuksköterska från Canada, och är hur trevlig som helst. Så vi låg och snackade flera timmar innan jag äntligen orkade släpa mig i duschen och därefter i säng.

Uppföljning kommer!
Puss på er allihop, var ni än må vara i världen! <3