litentigerlilja

Det är såna här dagar som gör att jag älskar mitt jobb lite mer än vad jag annars skulle göra.

Både igår kväll och ikväll var riktigt busy, massa folk som ville bo hos oss (utan att ha bokat) och jag har haft fullt upp. Igår hann jag dock fixa lite pasta åt mig på kvällssidan vilket var fint. Ikväll hade jag inte tid med det, tänkte att jag springer via Centra innan jag går hem efter att jag slutat kl 23, det brukar funka det med. Då kom en av mina gäster (de är ett gäng spanjorer som är här och pluggar engelska) och frågade om jag gillar kyckling. Jadå tyckte jag, lite udda fråga men det är inte den konstigaste frågan jag fått ikväll :p Så gick han iväg, en stund senare kom han tillbaka med en tallrik med kyckling och sallad på, ÅT MIG :D Ah, ni skulle bara veta, det finns inget bättre än att gästerna visar sin uppskattning genom att ge mig mat ;) Ni vet ju vid det här laget att jag lever för att äta, haha. Riktigt gott var det också! Spanjorer kan det där med mat. Blev ju flera gånger bjuden i våras också, av en spanjorska som numera bor i Dublin. Ah, livet är fint :)

En annan sak med mina gäster som jag kan dela med mig av är ännu lite roligare. Vi har nämligen haft två regulars, vi kan kalla dom Mr C och Mr M.
Mr C bodde hos oss några nätter varannan vecka fram till mitten av juli, alltså hade jag träffat honom regelbundet sedan jag började jobba här i mars. Medelålders man, lite småotrevlig sådär och aldrig ett leende till övers. De som jobbade här då när jag kom, Cheryl och Sam, varnade mig för att han är lite 'svår' och tex ALDRIG ler eller skämtar.. En sån där som är konstant miserable dvs. Första gångerna jag träffade denna karl var jag rätt reserverad själv, eftersom jag 'visste' hur han är. Det släppte mot sommaren då jag lärde mig hur han fungerade, han gillar inte småprat och vill helst ha ett rum för sig själv, mot baksidan av huset. Jag gav honom det han ville ha, utan att babbla något extra. Så var det när jag kom tillbaka efter examen, jag satt och lyssnade på Rix Fm en sen kväll när han checkade in, och jag berättade att låten de spelade just då var det svenska bidraget till Eurovision (Anna Bergendahl that is) och jag fick karln att LE! Inte mycket, men han sa att det lät bra och synd att det inte gått bättre i tävlingen. Trodde han hade tillfällig sinnesförvirring för därefter har han varit lika otrevlig igen. I juli sa han att det var sista gången han skulle bo hos oss eftersom han fått ett rum i ett hus, vilket skulle vara mer convenient, han pluggar alltså några kurser på college och därför har han bott hos oss så som han har gjort. Inte tänkte jag mer på det, tills han förra veckan kom in när jag höll på tränade in Orla, och frågade om han fått någon post till Hostlet. Jag sa nej, eftersom vi inte fått något. Då sa han att oj, vad fin du är i håret! Jag bara gapade. Till slut fick jag fram ett tack. Så frågade han hur allt går, om allt fortfarande är bra med jobbet osv, och jag berättade lite paff att jag ska bli Assistant Manager. Då säger han: Well, it is about time! I was wondering when that was gonna happen. Jag bara stirrade på honom. Så skrattade han lite och önskade mig lycka till med allting i framtiden, jobbet osv, och så gick han. Jag studsade runt och smajlade som en idiot så Orla måste fråga vad som riktigt pågår. Fick förklara att DETTA var en av surisarna vi har varnat henne för, och hon kunde INTE förstå hur det kunde vara möjligt :p

Så till Mr M, han är lite likadan, fast han är bara lite äldre än mig. Han har alltid bokat via internet så när han kommer in vill han betala, få sin nyckel och gå till sitt rum. Varken mer eller mindre. Aldrig småprat eller något, alltid lika reserverad. Jag och Cheryl körde lite 'tävling' under tiden hon var här, för att se vem som kunde dra bästa skämtet för honom för att få honom att skratta, haha, men ingen av oss lyckades med det. Alls. Jag har inte ens sett honom le, en endaste gång. Tills ikväll. Jag hade allt annat klart och väntade på Mike som skulle komma inom några minuter, så kom denna kille och ville checka in. Han kommer alltid runt kl 23.. Så jag gjorde som vanligt, sa inte mycket utan började fixa nyckeln och hans slip, då drar HAN plötsligt ett skämt om det galna regnet utanför, och så skrattade vi BÅDA TVÅ!! Helt sjukt. Han önskade t.o.m God natt innan han gick till rummet. Jag fattade ingenting, men det var så fint att se honom skratta! Kanske han inte är så bitter som vi alla trott :)

Aaaaah, det är människor som dessa som gör att mitt jobb är så fantastiskt. Visst, jag får hantera mycket arga människor, framförallt medelålders personer som bokar hos oss och inte fattar att det är ett HOSTEL, inget Hotell. Och var och varannan natt får man gå och nöta på fyllon att de måste sluta dricka när kl är 22.. Och de oändliga raggningsreplikerna (från nämnda fyllon) och erbjudanden om att 'bara ta en öl' osv osv. Vilket kan bli lite jobbigt i slutändan, men oftast när jag går hemåt är jag lika glad som jag var när jag kom dit. Och det är alltså tack vare RESTEN, alla dessa underbara människor jag möter dagligen. Vissa reser ensamma och är riktigt pratsjuka, vissa är familjer där barnen är störtförtjusta över att jag busar med dem lite när jag har tid, andra är äldre par som kommer och är glada för att jag ger dem handdukar gratis eller berättar om bra matställen (så de efteråt kommer och tackar för att jag ledde dem dit:) På vissa arbetsplatser jag har jobbat vid tidigare har min bubbliga personlighet inte alls passat in, oftast har jag blivit nerhyschad och tillsagd att vara lugnare och tystare. Här kan jag vara mitt vanliga, sprudlande jag, och det tycks ju fungera! När jag är jätteglad och pratsam när gästerna kommer, så är det alltsom oftast lika glada tillbaka :D Ett leende funkar så jäkla långt! Det beror ju som sagt på gästerna, klart jag anpassar mig efter hur de är, men jag tycks ju ha tagit mig igenom både Mr Cs och Mr Ms tråkiga yttre skal, och vad är bättre bekräftelse på att jag smittar av mig, än just det? Känns fantastiskt må jag säga! Ah, jag älskar mitt jobb. Jag älskar, älskar, ÄLSKAR mitt jobb!!

Detta är vad som suger så hårt, nu när jag vet att jag måste börja välja. Välja hur jag vill göra.. På ett sätt känns det som om det inte är något att välja mellan, som sagt, varför säga upp ett jobb som jag älskar så grymt mycket, när jag har bra lön som inbetalas på kontot VARJE VECKA, ett härligt jobb och arbetskamrater och verkligen älskar Galway. MEN, så är det ju det där, att inte bli 'fast', när jag har så mycket annat jag vill göra.. Och att äntligen få flytta in i en stor, egen lägenhet igen där jag får möblera och greja precis som jag vill. GAH. Varför ska man måsta välja, egentligen.. Suck.

Nåja. Nu har jag fått ur mig lite glada känslor, kände att det behövdes efter mitt förra inlägg. Jag ska försöka sluta med att fundera så mycket (HAHA) så får vi se hur det går. Just go with the flow. Så kan jag ju säga att jag äntligen bakade för första gången häromkvällen, det blev mina favoritkakor (vad annars ska man inviga bakandet med..) och de blev mycket godkända! De såg ut som fan, inte alls som de skulle, och jag vet inte om det är någon ingrediens de inte gillade eller om det är det faktum att jag har en varmluftsugn och inte en vanlig.. Lämnade en burk på köksbänken med en lapp på åt pojkarna, den var tom när jag kom ner följande dag så jag antar att de var ätliga, haha!! :D Så har jag blivit nerbjuden till Sydafrika också. Like that's gonna happen. Måste lova att om inte annat komma till Thailand i april och möta upp. Tror inte att det heller kommer hända. Men det kändes jävligt fint att bli kallad Lady igen. God, I miss him.

Nu ska jag sluta snattra. Ytterligare en glädjande sak idag var att jag fått paket av mammis, lite höstkläder jag inte fick med mig nu sist. OCH en underbar pashminasjal, OCH GODIS!! Igår åt jag det sista av godiset jag hade med mig från Åland, så det var perfekt att få lite mer nu ;) Även om jag har ätit upp nästan allt nu medans jag skrivit.. Ooops.. Hehe.

Natti natt!
<3