litentigerlilja

Hade tänkt slänga igång en film såhär innan läggdags, men insåg att jag inte kommer orka ta mig igenom hela. Så jag kan lika gärna köra en liten update istället :)

Så, julen då. Lyckades som sagt ta mig med flyg hela vägen fram till ön utan större problem. Mycket smärtfritt! Förutom att jag var trött som ett as då jag inte fick sova på bussen under natten alls, som jag hade tänkt.
Sov väl bort första dygnet, det andra släpade jag mig till frissan och blev av med lite lurv, och hängde med syster, käkade ute och sådär. Resten av julen var väl som den brukar vara. Massa stress, kaos, mat och godis. Pussade på grisen så mycket jag kunde då han var (är) sjuk och så. Annars var det väl inte så mycket annat på gång, känns ju alltid lika tungt att bli ansedd som oduglig då man gör sitt bästa, allt och lite till, men det inte tycks räcka. Men det är okej, är ju van vid det här laget och gråter inte över det mer.
På juldagen var jag ut, träffade min finaste A som redan var kanon (hehe) och kvällen som skulle spenderas nykter blev inte alls särskilt alkoholfri. Träffade som vanligt hejdlöst mycket folk ute och i början var det kul, men sedan springer man på alla dessa människor man inte träffar särskilt ofta (eller ens egentligen umgås med) och så 'måste' man ju lixom catch up ändå. Har aldrig lärt mig vad jag ska göra i sådana situationer, det känns alltid obekvämt, men samtidigt kan man ju inte bara gå förbi och låtsas att man INTE känner personen ifråga. Suck. Fick även bekräftat flera gånger under kvällen att det är jävligt få gamla skolkamrater och dylikt som känner igen mig. Lixom, WTF?! Inte tycker jag väl att jag ser såå jäkla annorlunda ut, men så tycks fallet vara. Hoppas det är positivt iallafall.. Det måste förstås också nämnas att jag faktiskt sprang på en väldigt saknad vän, som jag verkligen hoppas jag får tillbaka kontakten med när jag nu flyttar tillbaka. Hon tycktes nämligen vara på samma våglängd gällande detta.. Så vi får se vad som händer.
Jag och syster delade taxi hem (tror aldrig vi åkt hem samtidigt från krogen förut) och avslutade kalaset med att trycka i oss några karelska piroger var som fyllemat.

Dagen efter skulle jag då packa ihop allt igen och ta Rosa över havet. Det gick väl sådär, började bli lite hostig och ont i huvudet och sådär, men tänkte att det nog bara var vanligt snufs efter att ha bott med grisen en vecka. Kom till Arlanda alldeles för tidigt på kvällen (mitt flyg skulle gå 9.30 följande morgon) så jag tog in på Rest&Fly. Inte såååå fasligt dyrt för en hel natt måste jag säga. Var nöjd och glad och skulle äta den medtagna medwursten och julskinkan och dricka läsken Styvfarsan propsade på att jag skulle ta med. Det gick en stund, sedan blev jag riktigt dålig, hostan ville inte ge upp, blev yr och mådde riktigt dåligt. Försökte sova eftersom jag trots allt hade en stor säng, rena sängkläder och ett litet sovrum bara för mig själv, men det blev inte många timmar jag faktiskt fick sova. Blev asdålig under natten och lakanen var sjöblöta på morgonen då jag skulle försöka packa ihop mig igen, febern var ett faktum. Resten av resan var riktigt tung, med fyllda bihålor trodde jag mina öron skulle gå sönder sista halvtimmen av flygningen och mådde sedan dåligt hela bussresan från Dublin - Galway.

Väl hemma i Galway fortsatte febern stiga och höll sig sedan på ett trevligt 39 grader. Kul. Hostan blev värre och jag var så jäkla risig. Orla var som sagt underbar och tog över mitt skift på tisdagen så jag stannade i sängen hela den dagen också. I onsdags jobbade jag, inte kul med hög feber och sepehosta. Så tog plötsligt vattnet slut (vi hade inte fått info om att de nu är restriktioner och allt vatten stängs av under natten) så jag panikade lite när jag hade nästan fullt hostel och en stor grupp (55 pax) som var förbannade för att de inte kunde duscha. Eller ens spola på toaletten. Blev många samtal till Diane som självklart var på chefens bröllop och allt blev lite kaotiskt. Mardrömskväll. Fick iallafall till slut över Dianes bror och brandkåren som fyllde upp lite vatten åt oss. Var så jävla trött när jag gick hem efter alltihop..
Hade hoppats på att Derek skulle ta min torsdagskväll som han lovat, men han behagade inte svara på mess ens. Så det var bara att släpa mig till jobbet, mer död än levande. Var så otroligt slut eftersom jag inte fått sova på flera nätter pga hostan, heller inte kunnat äta något vettigt då all 'vanlig' mat irriterade strupen och gjorde hostan värre. Trött, hungrig, illamående och med hög feber tog jag mig igenom största delen av dagen, tills jag på kvällen gjorde misstaget att försöka äta ett rostbröd då jag var utsvulten. Dumt beslut. Hostade därefter konstant 3 timmar i sträck (UTAN UPPEHÅLL) och fick ringa läkare. När jag slutade jobbet kl 23 gick jag bara hem och hämtade pengar och satte mig sedan i en taxi mot Westdoc. Typ after hours klinik enbart för bokade tider. Hade inte större förhoppningar då man vet hur det funkar på till exempel Hälsocentralen i MH.

MEN; så kommer en ung irländska (med rött hår, fräknar och alltihop), inte mycket äldre än mig själv, ser på mig direkt och säger 'oh sweetheart, you look awful!'. Så fick jag komma in till henne och hon frågade hur länge det pågått och jag började störtlipa för jag var så trött och slut och hostan inte ville sluta. Hon undersökte mig och sa att jag hade en riktigt ilsken infektion i luftvägarna och hon var INTE imponerad av att jag jobbat de senaste två kvällarna och inte kommit till doktorn tidigare.. Det förklarade ju febern iallafall. Hela tiden kallade hon mig hun, darling och sweetheart, och jag har aldrig känt mig så nöjd förut, denna läkare lyssnade ju verkligen på vad jag sa och så, istället för att säga att jag skulle ta en burana och komma tillbaka om det blir värre.. Så skrev hon ut recept på kortisontabletter och antibiotika, och jag fick en första dos att ta när jag kom hem. Jag fick även en lapp om att jag INTE skulle få jobba följande dag, vilket gav mig lite panik då det var nyårsafton och jag VET att man nästan måste vara två under kvällen. Men hon intalade mig att inte känna mig skyldig och sa att jag måste vila för att infektionen skulle kunna börja botas. Jag älskade henne, vilken underbar läkare!! Det sista hon sa var 'honey, go home, take the steroids and get some sleep. You can't survive being this exhausted and I can see in your eyes how much you're hurting.' Då lipade jag lite till, haha, och ringde sedan taxigubben som kört dit mig.
Väl hemma tog jag all medicin och fick SOVA flera timmar i sträck.

I fredags var det ju då bara att ha larmet på tidigt och ringa Diane att jag helt enkelt inte hade lov att jobba. Efter allt kaos på onsdagen så visste hon ju att jag var sjuk som fan och ifrågasatte det inte ens. Därefter messade jag Derek och sa att han nog helt enkelt skulle få jobba ensam då jag inte fick, sedan ringde jag Orla och uppdaterade henne en snabbis. Därefter sov jag igen, såååå underbart att äntligen få sömn! Var en snabbis till centrum då jag vaknat, hämtade ut mina mediciner (hujj, dyrt), och handlade lite mat (soppa, lite lax, en cola och mera bananer) så jag skulle överleva nyår då allt är stängt på nyårsdagen. Spenderade kvällen med att se film efter film, var ju naturligtvis ensam i huset så jag satt nere i soffan inkrupen i mitt täcke. Orla ringde och frågade hur det var, och sa att hon och Derek beslutat att jag skulle få lördagen ledig också, de skulle ta skiften så jag skulle få mer vila. Det var fint. Missade 12slaget för jag var upptagen med Troja, haha. Den var lika lång som jag mindes... :p Vid 3 kom Paul hem (han bor bredvid vardagsrummet) så jag kröp då upp till sängen. Läste en liten stund och sedan sov jag.

Jag sov 13 timmar (!!!) i sträck, med undantag för någon hostattack där emellan. Slut vadå? Har aldrig tyckt det varit så skönt att sova så tungt. Eftersom allt var stängt igår så var det ju ingen idé att krypa ur pyjamasen (den dagen heller) så jag fortsatte mitt filmtittande hela kvällen. Såg även en konsert (live vid O2 i London) med Westlife. Blev lite lipis då jag insåg att jag fortfarande kan deras äldsta låtar och tänkte tillbaka på tiden där jag var ett stort fan i mina yngre tonår. Sedan hade de ihjäl I gotta feeling, Halo och Boys are back in town, då funderade jag nog lite var det gick snett.. Fast därefter fortsatte de med sina 'normala' ballader igen. Fick en ny favorit, 'I'll see you again' och tårarna kom då jag tänkte på Morfar. Från och med nu ska jag ha den som memory-låt, Amazing Grace känns fortfarande för tung. Denna är fantastisk. Ah, Westlife är fantastiska! Trodde inte jag skulle våga erkänna det, but there it goes :)
Spenderade halva natten åt att städa ur skåp, gamla papper och skit. Kanske jag kan få allt med mig i väskorna sen..

Idag var det tungt att komma ur sängen, inte för något annat än att man lätt blir van att lata sig på soffan hela dagarna :p Underbart att vakna av sig SJÄLV, och inte någon jävla hostattack dock. Duschade och släpade mig till jobbet. Kände mig på riktigt bra humör och det har hållit i sig hela dagen :) Rätt lugn kväll, men en hel del walk-ins, fick mig att ÄNTLIGEN känna igen hur mycket jag älskar mitt jobb. En kaotisk jul och sedan vara stört sjuk en vecka var tydligen det som behövdes. Pratade även med min fina bror då han finally fick mina lägenhetsnycklar i brevinkastet, och han var t.o.m så snäll att han faktiskt gick upp och kollade att min lägenhet såg ut som den ska! Har ju varit liiite bekymrad då jag inte är där själv och kan se den förrän om två veckor.. Men allt var fint. En stor sten föll från mina axlar och nu är jag riktigt excited att få nycklarna i handen igen om några veckor och kunna ha mitt eget place igen!! Sååå underbart!!

Efter jobbet gick jag via Centra och köpte lite smör så jag kan steka plättar till brunch imorn, sedan har jag suttit och slöglott några timmar nu. Ska läsa något kapitel i min bok och sedan sova, är ledig imorgon igen (och tisdag) så jag ska försöka få så mycket ärenden gjorda som möjligt så jag kan njuta av sista tiden här sedan.

Fan, det känns nog rätt tungt ändå. Suget efter lägenheten är större än någonsin nu när jag vet att nycklarna är tillbakalämnade och den återigen är bara MIN, men fan alltså. Lämna Galway.. Vem kom på något så dumt? Känner mig alldeles schizofren, men jag vet inte riktigt vad jag känner just nu. Lämna detta hus och grabbarna, mitt jobb, mina fina vänner.. Och ändå har jag samma sak i MH, med bättre (EGET) boende. Fast inget jobb. Det jobbar jag dock på.. Typ.

Jaja. Det var det. Fy helvete vad långt det blev, märks att jag börjar bli frisk va ;) Skönt med nytt år iallafall, kommer inte skriva någon 'nyårskrönika' eller göra någon årsresumé månadsvis eller så. Kan sammanfatta året som så, att jag har lärt mig så jävla mycket om mig själv jag aldrig trott, jag har fått uppleva en av de största drömmarna jag haft i över 10 år (drömmen om Irland, duh) och samtidigt har det varit så fyllt av smärta att jag fortfarande har svårt att tänka på vissa saker. Men, nu är det nytt år, och jag har många äventyr jag vill göra, jag har världen för mina fötter och jag tänker inte återgå till den person jag var innan, för denna Emma är så jävla mycket bättre :) Ingen ska någonsin få stå på mig igen, jag är starkare än jag någonsin varit och jag har även fått uppleva att hur mycket som än kan gå på skit (jobbvis tex) så finns det ALLTID en lösning. Det är bara att hitta den. Jag är en new and improved Emma, och livet kan bara bli bättre och bättre!

Nu bok - sedan sova. Så jag faktiskt orkar laga dom där plättarna imorgon. Om jag känner mig rätt kommer jag sova för länge, stressa runt på stan och ändå bara hinna göra hälften av de jag har på min lista.. Hehe. Men det är värt ett försök!

Natti <3