litentigerlilja

Fredag 26 mars
Denna morgon fick jag börja kl 9, efter att ha kört puppy-eyes på chefen då han dagen innan bett mig börja 7.30 för tredje dagen i rad, något som enligt Mary t.ex. aldrig har hänt henne.. Så det var tacksamt! Av någon konstig anledning var vi dock tre stycken på jobb, så när Shane kom runt kl 12 så tyckte han att jag kunde få sluta och se det som en halv dag bara, lite lätt skönt sådär. Tog ett varv i shoppingcentrat och runt staden igen, inte för att jag egentligen köpte nånting, men det är bara så otroligt skönt att vandra omkring här, som sagt spelas det traditionell musik i alla pubar i området och det sprider sig ut på gatorna, och det har varit strålande sol nästan alla dagar. Hur skönt som helst! Till kvällen hamnade jag på att hoppa in en stund i receptionen iallafall, då Sam varit sjuk flera dagar och helt inte kunde komma på jobb. Eftersom jag trots allt bor på min arbetsplats så har jag ju inte direkt något emot att gå ner och sitta och umgås med folk ett tag, hehe. Skulle sitta där en timme med Shane, men det blev tre timmar som var riktigt roliga, så jag anser det som make-up för att jag fått sovmorgon och bara jobbat några få timmar på dagen ;) När jag skulle gå och lägga mig var mitt rum invaderat av tre högljudda irländskor i 18årsåldern, som skulle ut. Så när de dragit iväg somnade jag gott, tills de kom tillbaka halv fyra på morgonen.. Och började PACKA. Yep. På med lamporna, högljudda diskussioner och alla väskor och grejer skulle packas. HALV 4 PÅ MORGONEN! Var nog enda gången hittills som jag verkligen kände att det kanske inte är ultimat att bo på ett Hostel när man även ska jobba.. Det tacksamma var ju dock att de bara var där för en natt. Somnade väl nånting runt fem-tiden kanske..

Lördag 27 mars
Efter den sugiga nattsömnen var det skönt att bara ha ett 6timmars arbetspass framför mig, med start först kl 15. Så fram tills dess låg jag i sängen, småpratade lite (så gott det går) med Bianca när hon kom och bäddade om de andra sängarna och slutligen tog jag en dusch innan det var dags att visa sig nere i receptionen. Sam var äntligen frisk, så det var honom jag skulle hänga med, fasen vad rolig han är!! Har för övrigt fått förklaringen till varför han är så jäkla svår att förstå, han är FRANSMAN. Så ni kan ju tänka er det med en irländsk dialekt till, hahaha. Vilken kombination.. Han sprang runt och fixade med massa annat, så jag tvingades checka in folk och svara i telefon och så ensam, men det var nog bra för efter en stund kände jag mig alltmer säker på vad jag gjorde och det var då jag verkligen insåg hur roligt detta är! Helt sjukt kul. Mot kvällssidan blev det dock riiiiktigt lugnt, så jag fick spendera sista timmarna med att hänga med gästerna istället, för att slutligen bli tillsagd av Sam att hopp i duschen och göra mig redo för en utekväll istället, haha. Tre av gästerna, Fabio från Italien, Lars från Tyskland och Kamran från England skulle nämligen dra ut, och de ville ha med mig då jag ändå skulle sluta i rätt schysst tid. För att inte tala om att det var min första riktiga helg här, vilket var Sams största argument till varför jag MÅSTE dra ut med grabbarna, haha. Var nog rätt velig först, kändes lite småskumt att lilla jag skulle dra ut med tre grabbar som alla är runt 30, men jag fick ge mig till slut och gick upp till rummet för att fixa mig.
När jag just fått av mig alla kläder, sätter BRANDLARMET igång! Helvete var min enda tanke, jag visste att vi hade två stora grupper här, varav ena gänget är 20 killar i 19års åldern, vilka självklart röker inne på rummen och därav tog jag nästan för givet att det var anledningen till larmet. Så det var bara att dra på kläder snabbt som satan igen, rusa ner till receptionen (bor på tredje våningen) och fråga Sam vad som hänt. Det var bara rökning, men larmet käppade så det gick inte att stänga av, vid det laget hade det tjutit flera minuter redan. Så medans Sam bråkade med det, fick jag först gå ut (där hälften av gästerna var) och säga att allt är okej, men att det nog är bäst att stanna ute en stund pga ljudet, och därefter springa igenom alla våningar och knacka på varje dörr för att kolla att folk var okej, och berätta att det är falskt alarm. Det som slog mig när jag rusat igenom alltihop (är en jävla massa rum kan jag säga, spritt på tre våningar) är hur få som alls brydde sig om larmet. Folk stod i duschen, eller sminkade sig, eller rent utav VILADE fast brandlarmet tjöt och spelade fan! Hur gör man det? Men det är ju upp till dem förstås, nu visste vi ju att det var falsklarm, fast det är en skrämmande tanke; vad hade jag gjort om det verkligen brunnit och folk helt enkelt inte reagerar eller står i duschen?? Tacka fan för att jag fått ett masters nyckelkort nu, och kan slippa in i alla rum. Efter ca 20 minuter kom en gubbe och fick av larmeländet, så jag ÄNTLIGEN fick ta min dusch, man blir inte direkt mindre svettig av att panikslagen springa runt och banka på dörrar, haha. När jag var färdigfixad gick jag ner till allrummet där grabbarna väntade på mig, och så började kvällens pubcrawl.
Jag måste bara säga, att fy helvete vilken rolig kväll/natt! Vi var först på en större pub/restaurang som heter Monroe’s, där jag blev helt kär i en av killarna i livebandet, fasen så söt han var ;) Men då Lars påpekade att han och de andra två nog minsann är söta de med, fick jag vara diplomatisk och säga att ja, de i bandet är söta, men de var ju faktiskt hostel-grabbarna jag var ute med, HAHA! Någon timme och några vodka-cola senare, rullade vi vidare till Roisin Dubh (?), Black Rose. Där hängde vi ett tag, drack lite mer, en annan kille från Hostlet som heter Brian var också där så vi snackade lite och han var så glad att se mig att jag fick en kram! Det var lite roligt, tur att hostelgästerna tycker om mig ;) Han skulle iväg på ett rave-party, haha, så vi skiljdes åt utanför och jag drog iväg med de andra grabbarna tillbaka till centrum. Där hamnade vi på ett ställe som heter Buskers Brown, som var fullsmetat med folk, men runda under fötterna som vi var så spelade det mindre roll. Vi dansade och hade det trevligt, sprang på ett gäng gäster från Snoozles som hade möhippa, så plötsligt blev jag inblandad i deras party och de ville ha med mig på foton och jag blev bjuden på champagne och grejer.. Jag tror jag sköter mitt jobb rätt bra, med tanke på hur gästerna blir när vi ses! :D Till slut blev jag trött, grabbarna med, så vi drog till McDonald’s för lite nattmat innan vi rullade tillbaka ’hem’. Klockan var väl närmare 3 på morgonen, och eftersom det var tidsändring så blev klockan plötsligt 4. Hängde i receptionen ett tag och snackade skit med stackars nattvakten Derek, som hade ett jäkla sjå med tonårspojkarna och tjejerna från möhippan.. Alla var så totalt sten och tjejerna skulle ha med utomstående karlar till rummen, pojkarna var totalt galna och spelade fan, kastade flaskor ut genom fönstren och spred ut nötter i korridorerna. Herregud. Under staffmötet tog de upp just detta med att irländska gästerna är de värsta, speciellt när de är i grupper, och nu förstår jag absolut vad de menade!!! Nåväl, till slut fick jag ge upp och när jag kom till mitt rum hittade jag tre utslagna tjejer i de andra sängarna, haha. Tog inte många minuter innan jag själv slocknade, helt slut efter en riktigt händelserik dag/natt och några för många groggar.

Söndag 28 mars
Idag har det varit söndag. Och jag har vari LEDIG!!! Hur snajs som helst, de tre tjejerna i mitt rum (tyskar) drog iväg halv 11, så då masade jag mig ur sängen och hoppade i duschen. Därefter hängde jag nere i receptionen och snackade skit med Cheryl som hade morgonpasset, innan jag slängde på mig jackan och drog ett varv på stan. Underbart väder idag också! Alltså vissa dagar har det ju kommit lite regnskurar, men de varar oftast bara några minuter och sen är det över. Folk går barbenta på gatorna, med t-shirts och kjolar, nog för att det är soligt för det mesta och därmed rätt varmt och skönt, men SÅ varmt tycker jag inte att det är! För min del använder jag nog min tunna vindjacka ett litet tag till :) Skönt bara det, att inte behöva ha något annat än den iallafall! Köpte faktiskt ett par supersöta ballerinas idag, för 6€ (otroligt dyrt;) så jag ska nog börja använda dem rätt snart. På hemvägen köpte jag med mig lite chickenwings, de fick agera lunch. Slutade dock med att jag blev så sugen att jag bara måsta ta en sväng via Subway iallafall, haha.. Lite jobbigt att det ligger precis bredvid, fast det är väl förstås bättre med Subway än om det hade varit donken eller BK :p Haha. Så, min söndag har bestått av mestadels söndagsmys, hjälpte Cheryl lite med tvätt innan Sam kom och tog över, och nu ikväll hjälpte jag honom en stund så han kunde springa och handla lite käk. Cheryl sa att detta är det farliga med att bo på min arbetsplats, att jag lixom hamnar att jobba automatiskt, fast jag är ledig. Men jag tycker bara det är roligt, lär mig ju hela tiden och nere i receptionen får jag ju träffa alla gäster och sådär, så det är bara kul :) Hon kickade t.ex. ut mig ur köket tidigare idag, när jag stod och tömde diskmaskinen.. HAHA. Oh well.
Nu är kl 1, borde börja sova, nattens roomie (Alicia från California) har just krupit under täcket så det ska jag också. Imorgon är det nämligen dags för äventyr igen!! Är ledig fram tills onsdag, så imorn ska jag dra på en annan heldagstur till Connemara och Cong :) Kommer nog bli grymt bra, bara vädret håller sig! Hoppas det är Dessie som kör, hehe ;)


Nu har ni fått en jävla massa uppdatering, så hoppas ni nöjer er ett tag! Som ni ser så har jag det fantastiskt bra här, blir mer och mer förälskad i Galway för varje dag som går, och folket, och personalen här osv osv. Helt underbart!! Har som sagt varit här en vecka nu, men det känns som om jag varit här mycket längre, det är verkligen ’hemma’. Börjar få en hög med hem nu alltså.. Men detta är verkligen ett ställe jag kan tänka mig att bo, samma känsla jag har för Lynnwood :) Bara att det skulle vara mindre krångligt här då jag slipper visum, och de har euro, hehe.
Natti natt, på återhörande! Ska försöka bli bättre på att uppdatera, för det här var jävligt jobbigt att behöva berätta om en hel vecka :p

Puss på er alla fina, saknar er massor! <3

Okej, okej, okej.. Det är dags för uppdatering! Vet att jag varit här en vecka nu, och ingenting vet ni :p Men vad ska man sitta med datorn i famnen för, när det finns så mycket roligare saker att göra? Som att dra ut på äventyr, traska runt gatorna i Galway, undersöka Katedralen osv osv.. Nåja, here it goes. Min första vecka i Galway!

Måndag 22 mars
Eftersom jag hade fått luddiga ’instruktioner’ kvällen innan att i princip bara dyka upp vid frukosten för att träffa chefen, Shane, så sov jag otroligt oroligt. Har så stört svårt att sova om jag vet att jag har en tid att passa, fast egentligen inte. Ni vet, så där att ’jaja men kom när du vill’ typ, jag måste ha exakta tidpunkter för att planeringen ska fungera.. Nåja, kom ner vid 9tiden (frukosten är framme mellan 7 och halv 10, men vem fasen stiger upp 7 när man rest dygnet innan?) och det blev ett nervöst möte. Visade sig dock att denna Shane är huuur trevlig som helst, han tyckte att jag kunde ha ledig dag och utforska stan, istället för att sätta mig i receptionen direkt :) Frågade honom var jag kan hitta en adapter för alla mina diverse laddare, och fick en direkt av honom! Hur najsigt som helst, lämnar bara tillbaka den sen när jag åker :) Efter att vi snackat ett tag om allt och ingenting, och bestämt att jag skulle spendera tisdagen på en busstur ut till the Burren och Cliffs of Moher, gick jag tillbaka till rummet och kröp under täcket en timme till.
Väl utvilad (ja, den timmen gjorde MASSOR), kom min nyfunna vän Britney tillbaka efter en sväng till närmaste matbutik, så vi bestämde att spendera dagen tillsammans. Detta slutade med att vi vandrade runt hela Galway under sisådär 4 timmar eller nånting sånt, vi gick igenom shoppinggatan, kikade i massa butiker (lyckades få två riktiga favoriter direkt) och vi avslutade våra vandringar med ett besök till the Galway Cathedral. Alltså wow, vilken byggnad.. Jeez. Den är enorm, och jättevacker, både på insidan och utsidan. Kändes dock lite ’fel’ att gå runt och glo i en katolsk kyrka, jag som inte är särskilt religiös av mig överhuvudtaget.. Men jag tände ett ljus för Morfar iallfall <3
Efter att vi varit så otroligt duktiga, avslutade vi med Subwaymackor på väg tillbaka till Snoozles. Så heter alltså mitt Hostel :) Britney gick och la sig tidigt, så jag satte mig i allrummet och spenderade kvällen med två roliga grabbar, Jonathan som är irländare och Fabian från Tyskland. Riktigt trevligt! Tyvärr var det deras sista kväll, så det kändes lite trist att de skulle åka redan följande morgon. Stupade i säng innan midnatt, vilket är tidigt för mig.

Tisdag 23 mars
Så var det då dags för mitt första äventyr! I Galway alltså, det stora äventyret är ju att överhuvudtaget vara här ;) Det startade redan strax innan kl 10, då jag och Britney infann oss på busstationen här utanför och gick ombord på en buss som snabbt blev fullsatt. Kl 10 brummade vi iväg, och vilken grym dag det blev! Busschauffören, Desmond, är en riktigt söt gammal ’gubbe’, vars son äger företaget. Vi tänkte först att nej, detta kan inte bli nånting för han verkade så förvirrad, men fasen så rolig han var! Skrattade största delen av bussåkandet, vi åkte runt en hel del kända platser, kyrkor och annat trevligt, de viktigaste sevärdheterna var dock the Burren och Klipporna i Moher. Helt grymt fantastiskt!! Googla om ni vill veta vad det är ;) Lekte för en gångs skull paparazzi på riktigt, så jag har en hög med bilder, bara jag kommer mig för att få in dem i datorn :) Vi lunchade i en liten stad mitt ute i ingenstans, och det var hur mysigt som helst. Vi var inte tillbaka i Galway förrän närmare kl 18, så det blev lite snabblagad pasta till middag och sedan natt. Hade nämligen pratat med Shane på morgonen innan vi drog iväg, och han ville ha mig på jobb 7.30 följande morgon.. Puuuh. Sov skitdåligt igen, men denna gång eftersom jag hade fjärilar i magen inför min första riktiga dag på jobb!

Onsdag 24 mars
Så var det då äntligen dags, första arbetsdagen! Var först på plats, det blir väl lite så när man bor i samma hus man jobbar ;) Efter några minuter kom en ung tjej och presenterade sig som Mary, hon är 20 år och pluggar också turism, så hon jobbar här ca 3 dagar per vecka. Riktigt trevlig tjej, men otroligt bred dialekt så det var en utmaning bara att förstå vad hon sa! När gästerna började rulla ner till köket för frukost, drog stressen igång. JISSES säger jag bara!! Herregud. Tur att man jobbat mycket med städning tidigare, så medans Mary fyllde på bröd och sånt kunde jag fylla diskmaskinen och städa upp eländet i köket ;) Efter att vi plockat bort allting blev det lugnare, så lugnt att när Shane kom på jobb fick vi order om att storstäda matsalen och köket, så de riktiga städarna skulle få koncentrera sig enbart på rummen. Sagt och gjort, vi sopade och moppade och torkade och grejade någon timme. Sedan var det dags för Mary att visa mig bokningssystemet osv i receptionen, och det gick riktigt bra tills jag bad en gäst om 25 DOLLAR. Då insåg jag att jag nog var lite väl trött, alltför mycket ny information på en och samma dag, haha! Därefter fick jag sluta för dagen, tror inte klockan var mer än ett :) Tog chansen då det ändå var relativt ’tidigt’ och lallade ner på stan. Jag blev förälskad, hårt och brutalt, fantastiska, underbara stad! Gick bara runt lugnt för mig själv, kikade lite i butiker, solen sken och musik spelades överallt, hur kan man vara annat än glad då?? Käkade lite på Burger King som jag hittade i shoppingcentrat, var ungefär så mycket ork och lust jag hade till mat den dagen :p Stupade i säng.

Torsdag 25 mars
Andra arbetsdagen, började även denna morgon kl 7.30. Var trött som en gris, men det gick bra ändå, det var en riktigt lugn morgon och den blev aldrig lika stressig som dagen innan. Vid två-tiden var det Staff-möte, riktigt intressant att få vara med, de har tydligen bara möten en gång varannan månad. Fick då även träffa Diane, kvinnan som äger stället, och resten av gänget, inklusive städ- och nattpersonal. Hur trevliga som helst, allihop, fast städtjejerna är från Polen och pratar otroligt dålig engelska.. Diane var supertrevlig, blev lite orolig på morgonen då Mary utmålade henne i det närmaste som en riktig bitch. Vilket inte kunde kännas mer fel, då det var hon som frågade om hur allt gått, resan och så, och hur det är i Norden osv osv osv. Efter staffmötet fick jag sitta i receptionen en stund till med Mary, som tvingade mig att svara i telefonen! Hur läskigt som helst, och värst av allt är att om jag har svårt att förstå vissa irländare som det redan är, försök förstå vad de säger i andra änden av telefonen!! Tredje samtalet var dock en riktig höjdare, det var en man som villa veta om det fanns platser åt ett gäng studenter från Limerick, och han ville att Shane skulle kolla upp allt och sedan höra av sig till honom. Lät förmodligen riktigt förvirrad, för karln frågade var jag kom ifrån och när jag sa Finland kom det i luren; ’OH, you’re Emma who joined in on my tour to the Cliffs on Tuesday!!! Remember me, I am Desmond, Dessie, the driver!’ här föreställde han rösten nästan till oigenkännlighet, haha, och jag måste skratta högt tillsammans med honom :) Fatta att han kom ihåg det, från en fullsatt buss! Hur roligt som helst, och plötsligt kändes det inte lika jobbigt att svara i telefon :) När arbetspasset äntligen var slut, gick jag till rummet för en timmes vila, där hittade jag en ny roomie (Britney åkte på morgonen) som heter Arica. En riktigt ljus tjej med rött hår, som är från Brasilien, haha! Hade jag aldrig trott. Hon har dock jobbat i Dublin några år så nu var hon bara här över natten. När jag vilat bestämde vi att tillsammans dra ner på stan och käka lite, så vi hamnade på en pub/restaurang som heter the Kings Head. Käkade riktiga rib-eye steaks, helt fantastiskt! Vad jag hade längtat efter ordentligt kött :p Var inte särskilt dyrt heller, och musik hade vi också :) Vi avslutade middagen med glass från McDonald’s på hemvägen, haha. Efter den långa dagen kraschade jag totalt, och sov min första riktigt ordentliga natt sedan jag kommit.

Okej, då är jag alltså i Galway, Irland, ett ställe jag redan älskar och undrar över hur jag ska kunna lämna. Men jag får väl börja från början..

Sista helgen i Övik var hård, det gjorde ont i hjärtat att packa ner grejer i lådor och tänka att det var dags att avsluta tiden där uppe så småningom. Kändes otroligt tomt på söndagen, då jag fick spendera dagen åt packning, städning och att fixa presentationen för exarbetet.

Måndagen och tisdagen bestod då av seminarier, mitt gick väl helt okej, fick lite att komplettera arbetet med men det var jag ju förberedd på och det är egentligen ingen big deal, det går snabbt bara jag orkar sätta mig med det. På tisdagseftermiddagen kom finaste Cina ner med bebisOscar, och jag fick än en gång tulta runt med honom lite :) Han är såå sööt! Dagen avslutades med mysfika som Bengt hade fixat, och så hölls lite ’tal’ och tårar fälldes och det tog länge innan vi alla kom oss iväg därifrån. Vi visste ju att så fort vi skulle gå ut genom dörren kommer flera av oss troligtvis inte att ses igen. Så det var hårt. Hängde på stan med Elin några timmar istället för att gå hem och sätta mig i ett hörn för mig själv, så när jag kom hem runt kl 19 så var det bara att ta tag i sista packningen, städa, diska och duscha. Var även och jävlades med Pärlan som fått en isränna på 10cm bakom bakhjulen, kan säga att jag fick baxa ganska rejält för att få ut henne från parkeringsrutan åt sidan istället för bakåt.. Lyckades komma i säng redan vid 2, och fick därmed ca 6 timmar sömn, vilket aldrig hänt förut när jag ska köra åt endera håll.

Onsdagen kom, körde in pärlan till huset och började lasta. Tog väl en 7 rundor innan jag fått in alla lådor och väskor och diverse skit.. När jag precis var redo att brumma iväg, så kommer plötsligt Jannika och Karin prommandes in på gården! Då visade det sig att de skulle låna en bil som stod där för att de skulle och åka snowboard, så vi fick kramas en sista gång och ärligt talat var det riktigt skönt att få säga hej då åt några sådär en sista gång. Ända strömmade tårarna när jag och pärlan lämnade Nygatan, det kändes så slutgiltigt. Jag menar, trots att lägenheten finns kvar och jag har den hela sommaren, så betyder det inte att mina fina klassisar finns där. De flesta har flyttat iväg nu.. Bilresan gick hursom bra, nere vid Rosa fick jag sitta och prata skit med gubbarna och det hjälpte humöret. När jag kom till huset var jag trött och slut och hjärtat värkte så jag inte kunde sluta gråta. Lyckades väl somna förr eller senare.

Torsdagen och fredagen gjorde jag inte mycket alls. Eller ja, på fredagen var jag in till stan en vända och fixade lite ärenden, men utöver det ingenting dagtid. På torsdagskvällen var jag med familjen och tog vaccinspruta och fick pizza efter det. På fredagskvällen träffade jag min hun en sväng, men jag var så trött och osocial så det blev bara en liten fika på dinos, en sväng via rökka och sedan hem tillbaka till huset. Resten av kvällen satt jag med mina föräldrar och käkade räkor, kex med ost och drack lite vin. Men mest cola :) Packade det mesta innan jag rullade i säng.

På lördagen tvingade jag mig ur sängen bra mycket tidigare än jag hade tänkt, men det gav mig tid att fara och handla lite och sedan hänga hos mormor några timmar. Fick skjuts till bussen vid 17tiden av styvfarsan, och påbörjade min låååånga resa. På bussen hittade jag dock P, min (f.d och blivande) granne, så jag hade sällskap. Visade sig att han också skulle till Uppsala, så vi pratade hela vägen. Först på bussen och därefter på Eckerö. Fasen så mycket trevligare det är ombord på den skutan när man inte är ensam! Efter ytterligare en buss till Uppsala, mötte vi upp min syster och drog in till centrum. Där skildes våra vägar åt, och jag drog hem med syrran. Hon hade bakat kokosbollar som jag gärna slängde i mig, och efter en dusch var det dags att packa om väskorna. Såg även på The green mile som passligt visades på tv, medans syrran sov så sött. Själv blev det knappt någon sömn alls, vilket jag hade väntat, så det var en otroligt grinig och slut Emma som blev lotsad av lillasyster tillbaka till centrum på söndagsmorgonen. Därifrån blev det YTTERLIGARE en buss till Arlanda. Gick riktigt smidigt att checka in, men sen blev vi lite försenade. Blev plötsligt snöstorm när vi skulle avgå.. Så det var bara att sitta och vänta snällt medans de plogade runwayen och spolade av planet. Fick sitta ensam på min sida så jag var nöjd i vilket fall, och när vi slutligen kom iväg tog det bara några timmar i luften innan vi var framme i Dublin.

Väl i huvudstaden kom första chocken, det var 18 grader varmt och solsken!! När jag letade mig fram till busstationen fick jackan snällt ligga på resväskan, gick med ärmarna uppkavlade på tunikan och hade varmt ändå. När jag hittat min buss, kom nästa chock; jag förstår inte vad de säger! Dialekten busschauffören och några andra hade var inte särskilt svår, men när de pratar snabbt så inåt fan så fattade jag ändå ingenting. Haha. Förstod iallafall så mycket som att det var rätt buss, jag skulle komma direkt till Galway och det skulle ta tre timmar. Så jag bänkade mig vid ett fönster och glodde.
Under hela resan satt jag och stirrade ut genom fönstret, kunde inte fatta att jag verkligen var på Irland! Och det var så vackert, alla gröna fält, hästar överallt, massa får och små, vita hus med mörka knutar. Totalt idylliskt! Ju längre inåt landet vi kom, desto mer gröna fält, skogar och stenmurar fanns det. Helt fantastiskt! Satt och smilade för mig själv nästan hela vägen, sista halvtimmen sov jag för vid det laget var jag så slut av resandet och alla nya intryck.. När busschauffören sa att vi började närma oss busstationen i Galway, satte jag mig upp på helspänn för att försöka se om jag skulle se mitt Hostel. Det gjorde jag, när vi saktade in på busstationen!! Hostlet ligger nämligen vägg i vägg med bussarna, haha, så det var inte särskilt komplicerat alls :)

Släpade in mina väskor till receptionen där det satt en ung kille, presenterade mig som Emma och frågade efter Shane (min chef). Killen ställde sig upp med ett enormt leende i ansiktet och sa; ’Welcome miss Emma Soderstrom, how nice to meet you!’ Därefter babblade han på i kanske 5 minuter, det jag lyckades förstå var att han heter Sam, har jobbat här i 7 månader och att Shane var ledig över helgen. Det var ungefär allt. Han pratade så jäääävla snabbt så jag blev riktigt nervös, hann inte få en syl i vädret! Måste ha sett ut som ett frågetecken, för till slut lugnade han ner sig och förklarade lite långsammare att jag skulle bo i rum 302 och att Shane skulle komma på jobb följande morgon, så jag skulle helt enkelt komma ner vid frukosten och säga hej typ. Därefter fick jag gå upp på mitt rum, klockan var bara åtta på kvällen, men jag var helt slut och egentligen rätt nöjd med att inte behöva göra något mer, eller framförallt tänka något mer.

I en av sängarna i rummet låg en tjej och läste, hon studsade genast upp på fötter och presenterade sig som Britney. Hon är en sjuksköterska från Canada, och är hur trevlig som helst. Så vi låg och snackade flera timmar innan jag äntligen orkade släpa mig i duschen och därefter i säng.

Uppföljning kommer!
Puss på er allihop, var ni än må vara i världen! <3

Den värsta dagen i mitt liv, var dagen du lämnade oss. Morfar, du var den bästa Morfar någon kunde ha, vissa nätter är fortfarande svåra att ta sig igenom. Men jag gör det. Jag vet att du inte vill att våra liv ska stanna av bara för att du inte finns med oss längre, och jag är absolut säker på att du håller ett öga på oss allihop ändå. Mardrömmarna har blivit få nu, och saknaden är inte längre lika påtaglig. Men jag tänker på dig varje dag, älskade Morfar, och jag kommer att sakna dig tills den dag vi ses igen.

Detta är för dig, och jag hoppas att du är stolt:




Smärtan var ingenting mot vetskapen att jag aldrig mer får krama dig, men nu kommer jag att bära ditt minne med mig resten av livet. Moffa, jag älskar dig. <3