litentigerlilja

Ja, nu har jag varit dålig på att uppdatera igen. Har väl inte riktigt haft ork och lust antar jag.

Festen i fredags var mycket trevlig, predrinkade lite hos Andrea, sedan blev det Kåren. Hittade Putte som äntligen släpat sig hit ner för att hälsa på igen, nuförtiden förvildar han ju partylivet uppe i Ume istället för Övik, och även Kricke var med eftersom det helt enkelt brukar bli så. Haha. När folk började planka in på Olles, bestämde vi att det var dags att gå hem. Lite rund under fötterna och hungrig som en gris fick jag några rostmackor av Andrea innan jag slängde mig framför tvn en stund.
Lördagen spenderades åt att vara bakis, tvätta och städa. Och packa. Blev lite småstressad där mot slutet, men när Andrea kom ner via för att hämta mig så hade jag fått på mig kläder och nygräddade våfflor nerpackade i väskan. Vi var in på Hemmakväll för att ladda upp med lite godis, och därefter blev det busstationen. Strax efter kl 22 rullade bussen ut från hållplatsen och ner mot Stockholm, där vi var framme 05.30. Dryyyg bussresa, I can tell you!

Söndagsmorgonen försökte vi fördriva tid på Cityterminalen i väntan på min hun och hennes R. Blev en liten sväng genom shoppinggatorna när allt började öppna. När de dök upp var det dags för underbar middag på Mongoliska BBQn, där man fick lägga ihop sin egen rätt. MUMS! Sedan handlade vi förnödenheter till äventyret innan vi tog pendeltåget till hamnen. Självklart gick det inte smärtfritt, då en nerv fick för sig att bli i kläm i ryggen. Wohoo. Men jag överlevde, vi kom ombord, och efter att ha inhandlat drickbart till kvällen blev det hytten och en halvtimmes sömn.

Alltså, dags för Galaxykryss!! Det var supertrevligt, hade några av mina allra finaste vänner vid min sida och det var riktigt kul :) Blev en hel del alkohol, dansande, skratt och mys. Självklart gick inte det heller helt smärtfritt, men det funkade. Höll även på att hamna i slagsmål pga någon liten fjortisbrud som fick någe fel helt plötsligt.. Haha. Ingen av oss fattade vad hon hade för problem riktigt, och när vi ignorerade henne och hennes polare blev hon ännu argare. Nåja, vi hade jävligt kul ändå, och jag skrattar när jag tänker på att jag nästan behövde slåss med en liten brud som var hälften så stor som mig. Hahaha. Som tur var slapp jag ju göra något eftersom hennes pojkvän kom och drog henne ifrån oss varje gång hon närmade sig. Det är inte alltid lätt att vara liten, speciellt inte med mig och mina supersnygga brudar på samma dansgolv ;) Stupade i säng när dansorken tog slut.

Igår var det måndag, och vi stannade i hyttkojerna halva dagen. Min hun kom via och väckte oss innan de skulle kliva av i Mariehamn, så då sade vi hej då och återgick till att sova några timmar till, tills vi närmade oss STHLM igen. När vi vaknat och kommit oss av fartyget, blev det dags att återvända till Cityterminalen. Där blev det Sushimiddag och sedan var det dags att hoppa på bussen norrut igen. Vilket var tusen gånger drygare än vägen upp. Halvvägs upp började jag må otroligt illa och det höll i sig hela vägen till Övik, så jag fick ingen sömn överhuvudtaget. Väl hemma slängde jag bara av mig kläderna och kröp under täcket, kändes underbart. Varit något intensiva dagar.. Puh. Men jag är glad att jag fick den tid jag fick med mina underbaringar. Tack allihop <3

Dock fick jag bara stanna i sängen ett litet tag, innan illamåendet tog över igen. Därefter spenderade jag morgonen på badrumsgolvet. Insåg efter någon timme att det inte var någon idé att försöka ligga i sängen alls, så jag tog täcket och kudden med till badrummet. Där blev jag halva dagen. Jättekul. Lyckades få lite sömn på eftermiddagen (då i sängen) och sedan dess har jag mått bättre. Å andra sidan har jag enbart druckit vatten och inte ätit nånting, så det kan ju vara därför. Ska se hur jag mår imorgon bitti, min lärare sa att jag borde stanna hemma om jag fortfarande mår dåligt, så vi får se. Skulle inte orka ligga och glo i taket en hel dag..

Är less på att det alltid ska vara nånting som tar udden av allt kul!! Men vad fan. Det var en jäkligt kul kryssning, om än påfrestande pga resandet ner och upp, så jag håller mig till att tänka på det roliga :) Måste göras om! Fast då gärna med start i MH och avstigningen i MH, så man hinner ha mer krysstid, istället för att komma ombord och festa och sedan ligga bakis hela resten av kryssningen.. :p Få försöka planera in det i framtiden, om inte annat så nästa sommar, när jag är tillbaka i min stora lägenhet och kan ha inneboende gäster :D

Nu ska jag fylla på min vattenflaska och krypa tillbaka i sängen. I min renbäddade säng som jag får bädda om imorn. Haha. Ska slänga in någon bild på BDB när jag orkar, har lite diverse festbilder från september som jag inte orkat ladda upp än + kryssen förstås. Så det kommer, förmodligen under veckan :)

<3

Btw, jag har fått en knöl i nacken, bakom ena örat. Det är som en halvstor bula, min mor föreslog att det kunde vara något som heter Lipoma, fettknöl. Någon som har någon erfarenhet av detta och vet om de går över av sig självt? Jag vill inte gå omkring med en bula i nacken. Framförallt inte när den inte är självförvållad, utan något som plötsligt bara finns där..

Jag har haft världens mest underbara helg. Med det bästa sällskapet någonsin, dvs mig själv :D Jag har suttit hopkrupen i min fåtölj, ätit godis och druckit cola. Har även avverkat en hel hög med filmer, och nästan hela Säsong 1 av True Blood, fasen vad beroendeframkallande den serien är!! Jeez. Utöver allt slappande har jag lyckats tvätta 6 maskiner med kläder, och storstädat/skurat hela mitt badrum.
Det enda jag INTE gjort är att sova särskilt mycket. Vilket innebär att jag är lika trött som innan helgen.. MEN, sova kan man göra i graven, jag fick min ensamtid och jag är fortfarande otroligt glad och nöjd med det mesta :)

Jag har dock suttit med telefonen i handen nästa hela helgen.. Okej, inte riktigt, men iallafall.. :p Ändå lyckas jag inte få ihop nånting vettigt. Och när jag faktiskt gör det, vågar jag ändå inte trycka på 'skicka', utan raderar det och lägger ner telefonen igen. Har nog säkert gjort det 20 gånger, utan att ljuga. Pathetic, I know.. Nåja.

Nu sitter jag och slöglor på Simpsons, i väntan på att klockan ska närma sig fem. Sedan ska vi nämligen och träänaa!! Dags för dans igen, sweet! Time to get fit again :) Ska bli otroligt skönt. Kommer för övrigt att behövas mer än någon annan vecka, eftersom partyt börjar i helgen. Först kårfest på fredag (premiär), på lördag kväll är det dags att ta bussen ner till Sthlm och på söndag blir det Galaxykryss! Ska bli riktigt najs. Så, det blir hårdträning i veckan så jag kommer i mina nya jeans ordentligt ;)

Nåja. Har ingen ork att säga så mycket mer. Inte så mycket intressant att säga ändå :)

På återhörande!
<3

Jag känner att mina senaste inlägg har varit så otroligt neggo, så nu ska jag försöka få till ett lite mer positivt när jag en gång är glad! För det är jag verkligen. Glad :)

Först och främst vill jag säga (och jag vet att jag har sagt det förut) att mina klasskamrater är några av de finaste som finns. De stöttar, kramar och lyssnar och är alldeles underbara. Vad skulle jag göra utan er? När jag mår kasst drar jag mig helst undan, och jag har alltid avskytt att bli tillfrågad hur jag mår. Men när det kommer till mina klasskamrater så känner jag verkligen att de bryr sig om mig, och då vill jag hellre prata än gömma mig. För jag vet att de lyssnar och finns där. Ni är fantastiska, tack tack tack!!

Sedan vill jag säga att ni inte behöver oroa er för mig, även om jag är otroligt neggo och har riktigt bittra dagar så blir det inte värre än så. Efter ordentlig sömn och lite ensamhet så mår jag bra igen. Men jag uppskattar verkligen att ni bryr er om mig så mycket att ni oroar er ändå! <3
Allt detta gäller såklart inte enbart mina klasskamrater, men de utmärker sig ju förstås mer än er nere på ön, när jag är här. Men jag vet att ni också finns för mig, och det älskar jag er för! Min hun vet till exempel allt det här, så henne behöver jag kanske inte säga det åt så ofta, mina klassisar är jag sämre på att visa uppskattning för.. Men ni ska veta att ni alla betyder grymt mycket för mig och jag är glad att ha er allihop i mitt liv.

Glatt inlägg, ja. Alltså igår var en bra dag. En mycket bra dag. Jag var lite gladare när jag steg upp, trots att jag inte fått så mycket mer sömn än de sedvanliga ca 3 timmarna.. Det gick okej i skolan, förutom att nya läraren i bokföring förstörde mitt humör med att tvinga mig att lära mig två olika sätt att bokföra på (alla som känner mig VET att siffror inte har någon logisk plats i mitt huvud, vilket gör det OMÖJLIGT för mig att lära mig två olika) så efter lunchen gick vi hem. Det gjorde även hälften av klassen så jag var inte ensam. Anyhow, när jag kom hem kröp jag under täcket några timmar och catchade up på lite sömn.

När jag vaknat och kommit igång lite, fixade jag lite middagsmat och sedan diskade jag. Även om jag har otroligt oredigt så känns det alltid lite bättre när jag åtminstone diskat :) Resten av kvällen bestod av att fixa lite engelskagrejer, panika ihop när min laptop la av (jag satt seriöst och grät haha) och sedan bränna alla foton på skiva när jag fått igång datorhärken igen. Utöver detta hade jag en mycket fin konversation via internet, med en saknad vän. Alla ord jag har behövt höra så länge, fick jag höra. Jag blev förvånad, chockad, glad och förvirrad. Men mest glad. Så glad att jag inte lyckades somna förrän efter klockan 5 imorse.. :)

Ja. Det var lite småtungt (haha) att krypa ur sängen klockan 8 efter bara några timmars sömn, men jag vaknade ändå glad!! Det var längesen jag vaknade med glädje i hela kroppen, och det kändes så otroligt bra. Så jag lyckades masa mig till skolan, behövde inte gå så långt innan jag blev upplockad av söta Anna, vilket gjorde min morgon bättre. Engelskan gick bra, och snabbt. Lite trött i skallen förstås, men INGEN KROPPSVÄRK! Jag har haft en heeeel dag, utan ont någonstans :D Inte magen, inte huvudet, inte tänderna.. Ingenstans! Det är svårt att förklara för någon som inte vet, men det är fantastiskt att inte ha ont överhuvudtaget, utan bara få gå en hel dag och vara nöjd. Och detta utan någon slags hjälp som värktabletter eller handledsskydd och dylikt.

Tankarna har förstås spunnit på hela dagen. Delvis pga alla trassliga saker angående släkten osv, men idag har det mestadels varit om gårkvällen. Jisses. Jag är nog fortfarande lite i chocktillstånd? Men jag håller fast vid att jag är otroligt glad, för det är jag verkligen! Även om det bara var ord, och kanske stannar där, så är jag så otroligt fucking jävla glad!! Tror inte personen själv förstår vad det gjorde för mitt välmående. Lyckorus! Snälla, låt mig få fortsätta vara såhär glad..

När jag kom hem från skolan idag, kröp jag i sängen igen. Bara halvdag igen så det var skönt. Meningen var att jag skulle och fika med finaste C&S, men när jag kom hem och fick krypa ner i min fåtölj insåg jag direkt att nej, jag vill inte träffa mer folk nu. Det har varit några otroligt tunga dagar/veckor, och jag vill vara ensam. Jag vill bara sitta i min fåtölj, äta godis och dricka cola, och bara tänka på mig själv. Mig mig mig!! Så, fick skjuta upp fikandet på framtiden, och nu tänker jag inte prata med någon face-to-face förrän måndag morgon. Tidigast :p Detta ska bli en egenhelg med fokus på mig själv. Ska tvätta imorgon kväll (lördagsnöje, hehe) och verkligen ta tag i lägenhetsstädning. Eftersom jag numera även har frysen full med mat så ska jag ge mig i kast med att få ihop lite matlådor till skolan igen :) Och så ska jag baka bröd. Åt min sista egenbakade morotssemla nu idag, snyft.. Så nu är det dags att greja lite igen. Ska t.o.m försöka få ihop lite av mammas bullar :)

Ja, det är väl ungefär så min helg ser ut. Än så länge har jag hunnit med att sova några timmar, äta lite mackor och slökollat på tv. Ska så småningom dra på mig lite kläder och gå runt hörnet till Hemmakväll för att införskaffa lite mer cola. Sedan ska jag se på Försoning, min första film som jag fick hemskickad idag. Testar nämligen en gratis månad med hemskickade filmer, hur lätt som helst och så avslutar jag det innan jag måste börja betala :) Det är kvällens plan. Behöver väl få till en sen middag också, man kan inte leva på mackor :p

Nu har ni fått en update. Så jag hoppas ni oroar er mindre nu! Jag mår verkligen bra. Eller ja, så bra jag kan just nu :) När denna helg är slut så ska jag vara utvilad, ännu gladare och ha en skinande lägenhet :D På måndag ska jag ta mig i kragen ordentligt när det gäller skolan. Nu är jag less på att vara less, och eftersom jag nu har en fin anledning att vara glad så är det ju bara dumt att inte vara det!

Hoppas alla får en trevlig helg!
<3

Alltså. Det där med en dålig dag var en underdrift. Jag har haft en dålig vecka. Eller fan, jag har tusan en dålig månad. Det är vad jag har. Jag vill inte prata med någon, jag vill inte se någon och jag vill absolut inte göra någonting. Jag skulle vilja spendera mina dagar hemma för mig själv, under täcket, och bara vara. Illamående avlöser kroppsvärk, magont, tandvärk, frossa, feber osv osv osv. När jag går och lägger mig på kvällen och tänker att imorgon, IMORGON är det en NY DAG, och då SKA jag må bra, då vaknar jag mitt i natten med spränghuvudvärk som inte går över på flera dagar.

Imorse var jag till skolan klockan 9, för att opponera och bli opponerad, angående våra praktikrapporter. När det var över kunde vi traska hemåt igen, tror jag var tillbaka i min säng strax efter kl 11. Åt en macka och försökte sova, men när man ligger under TVÅ täcken med pyjamas och ändå fryser, då är det inte bra. Framförallt inte med tanke på att våra lägenheter har varit allt annat än kalla de senaste veckorna.. Planen var att ta oss ut i svampskogen på eftermiddagen, men pga mitt tillstånd, dåligt väder och sådär, bestämde vi att skjuta upp det litegrann. Det suger, har verkligen sett fram emot att få gå i skogen och plocka svamp! Men vad ska man göra. Utöver min hysteriska frossa har jag världens mensvärk (inne på dag 3) och min ena visdomstand har självklart börja värka den också. Alltså, denna veckas diet består av värktabletter, cola och choklad. Yep.

Detta inlägg ska inte bli så fruktansvärt långt, jag måste bara gnälla av mig. För gnälla vill jag. Jag har så otroligt mycket jag vill gnälla över just nu! Men nej, jag lovar att jag ska försöka hålla tyst om det mesta. Ingenting blir bättre av att man gnäller, men om jag inte gör det kommer jag gå runt med allting inuti mig och sedan flippa ut någon dag. Och då går det troligtvis ut över någon som absolut inte förtjänar det. Det skulle ju ändå vara dumt?

En sak som tar upp mycket av mina tankar, är att jag fått bollen i rullning nu. Jag och min älskade lillasyster har så mycket vi skulle behöva få ut, en berättelse som få har hört men desto fler borde veta om. Så nu har jag börjat. Det är ett hårt projekt, och många tårar kommer fällas under tiden, men nu jävlar ska det fram. ALLA (i första hand släkten) ska få veta allt. De som övergav oss då vi behövde dem som mest, de som försvarade det som gjorts mot oss och behandlade oss så jävla illa trots att vi bara var små barn. Sanningen ska fram, och det är min och min systers sanning, och det är det enda som betyder något. För de som 'valde andra sidan' trots att det är oss de har blodsband till, vet inte ens en liten, liten del. Så det ska fram. Som sagt har jag börjat, och det gick inte alls som jag hade tänkt. Men det enda jag kan göra, är att fortsätta berätta. Jag ska berätta åt dem allihop, och jag vet att min syster kommer stå vid min sida, trots att vi för några år sedan lade det åt sidan och bestämde att det inte är värt att ödsla tid, tankar och tårar på. Men nu är det dags! Jag är redo. Jag är inte 12 år längre, jag kan stå för mina val och jag ångrar ingenting. Inte ett enda ord ångrar jag, bara att jag någonsin kunde lita på 'den' överhuvudtaget. Så ja, det är dags nu. Det finns ingen återvändo.

Det finns en miljon andra saker som tar upp tankeplats, men det är inget jag tänker ta upp här. Det har bara med mig själv att göra, och ingen annan. Den enda som hade nyckeln till de tankarna, slängde bort den. Jag önskar att det hade varit annorlunda, för jag vet inte hur jag ska klara mig utan denna person, men jag vet samtidigt att det går. Jag är stark i mig själv, och jag behöver ingen annan till det. Och, jag har några av de allra finaste vännerna som finns, en bra familj och världens bästa mormor och morfar. Inte behöver jag någon annan?

Jag är otroligt less just nu. Allra mest på mig själv. Kan man vara less på sig själv? Men det finns en sak jag ser fram emot just nu, allså verkligen längtar till, och det är våran kryssning. Spendera 23 timmar ombord på Galaxy tillsammans med Andrea, A och R, finns det något bättre? Inte i min värld. Så jag räknar dagarna, för nu är det inte länge kvar. Vi ska festa, mysa och umgås, och det kommer att bli så jävla bra!

För jag har t.o.m blivit less på utelivet här. Tänk att så små saker kan förstöra en helt kväll, även om man har haft skitkul fram tills något händer? Festen i lördags t.ex. Vi hade jättekul på förfesten, sedan blev det krogen där C var jättesöt och fixade in oss fast vi egentligen inte är riktigt tillräckligt gamla och vi fick gå före kön och alltihop. Väl därinne hade vi hysteriskt kul, kvällens/nattens samtalsämne var bröst och jäklar vad det klämdes och kändes och skrattades. Jag skrattade ärligt så jag grät. Lite dans blev det förstås också. Sedan kom det en liten 'puff' och luften gick totalt ur mig. Jag fattar inte hur folk kan vara så ignoranta, och detta med att välja sida är det absolut löjligaste jag vet. Det är småsint och urdumt och visar bara vilket pucko man är. Jävla idiot. Då fick jag nog (de andra hade redan tröttnat) så det var dags att dra. Humöret gick upp lite igen då jag kom utanför dörren och bokstavligt talat sprang rakt in i en kille som jobbat på tatueringsstudion jag går till. Han var totalt sten, men kom ihåg mig som 'nyckelpigorna' och sken upp, haha. Hela handen hans var totalt blodig, men lite halvsjuksyrra som man är, hade jag med mig både näsdukar och plåster så vi fick ordning på eländet. Då sken han upp igen och utbrast 'jamen Åland!!' och så blev det lite småprat. Därefter mötte jag resten av gänget, det blev nattkäk på Kebab City och humöret gick i botten igen.
Jag ska sluta dricka alkohol, för det är bara roligt så länge JAG har roligt, händer det minsta lilla grej så går världen under istället. Och så orkar väl ingen människa leva.. Nej, kanske ska satsa på filmkvällar och hemmamys i fortsättningen. Fast vi vet ju hur bra det brukar gå med mina 'vita helger'. Så att.

Nej men nu. Nu orkar jag inte ens gnälla mer. Ska återgå till mitt slösurfande i väntan på True Blood, som redan har blivit lite av en ny favorit. Kanske lagar en macka till colan, innan jag smällt i mig allt godis, så blir jag inte hungrig så snabbt igen. Då kanske jag faktiskt somnar i någolunda tid ikväll. Kanske..

Mina sötnosar som finns där ute, tack för att ni är dom ni är. Bara jag kommer ur denna lilla svacka jag ligger och simmar i just nu, ska jag ta tag i livet igen. Och då ska vi kramas!!

<3

Så känns det idag. Som om mitt hjärta är tomt, uttömt på allt som kan finnas där. Jag vill gråta, men tårarna kommer inte. Jag skulle vilja skrika, men har ingen ork till det. Jag vill inte göra nånting. Helst skulle jag vilja krypa ihop under täcket och stanna där. Gärna med någon som sitter bredvid alldeles tyst och stryker mig över ryggen. Bara för att jag ska slippa vara ensam.

Men ensam är jag. Iallafall idag. Och jag orkar inte tänka, orkar inte förklara, orkar inte försöka. Det har inte ens hänt något särskilt som skulle få mig att må så här, jag är bara less just idag. Tankarna har plågat mig senaste dagarna, och hjärnan går på högvarv. Kan inte slappna av och det känns som om hjärtat rusar på i 180km/h. Det finns så mycket jag skulle vilja säga, så mycket jag vill försöka ordna upp, problem jag vill lösa. Men i slutändan kanske det bara är för mig det är ett problem? Och då är det omöjligt att fixa. Kanske jag inte går att fixa?

Sov inte ens en och en halv timme inatt, pga jobbiga tankar och drömmar. Och det gäller inte ens bara en sak, då hade det kanske gått att undvika. Men allting börjar ramla in på en och samma gång, och de tankar jag tidigare har kunnat sortera om för att slippa tänka på just då, hopar nu ihop sig utan någon ordning. Jag har alltid varit bra på att lägga saker bakom mig, istället för att älta saker har jag slutat bry mig. Ignorera och glömma bort, eller åtminstone lämna det längst bak i minnet där det inte gör någon skada. Nu är det som om min hjärna försöker tvinga fram allting, och jag vet inte vad jag ska göra med alltihop. Jag vill inte tänka på gammalt groll, jag vill inte älta saker som hänt för längesen. Jag vill inte fundera på hur det hade kunnat vara, om alla hade agerat annorlunda. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte.

Just nu fixar de parkeringen här utanför, springer runt några tatuerade grabbar med bara överkroppar. Men inte ens det hjälper idag. I vanliga fall hade jag väl suttit klistrad i fönstret.... :) Humorn på topp, självklart.

Nej nu orkar jag inte ens detta mer. Har en rapportjävel som ska vara skriven tills imorgon, måste ha den klar innan jag somnar (eller inte somnar) ikväll. Och så ska jag och Andrea ÄNTLIGEN gå och gymma ikväll. Älskar. Ska springa på bandet tills lungorna inte orkar så kanske man får syrebrist till hjärnan och de dåliga tankarna försvinner ... Nej alltså. Så självdestruktiv är jag faktiskt inte. Men det ska bli skönt att få koncentrera sig på lite träning, och ingenting annat. Bara jag och maskinerna. Och Andrea förstås, men hon ingår ju lixom. Hon är bra hon.

Jag vill inte ha någe sympatigrejjer nu, jag tycker inte synd om mig själv (okej, men bara lite) och det behöver inte ni heller göra. Jag har bara en jävligt dålig dag, inte sovit och tänker för mycket. Jag är bara less. Det måste man få vara ibland. Jag behövde bara få lite av mina tankar ur mig, så kanske jag kan somna en stund nu. Samla krafter.

Prata, ja, sånt är ju bra. Men med vem? Jag saknar dig. Vart tog du vägen..?

Nu sängen. Natti.

Har just sett klart på Gridiron Gang, som visades på 6an. Eller ja 'värstingarna' som de så fint har dubbat den till, haha.. Och den framkallar samma känsla som den gjorde första gången jag såg den, och alla andra gånger jag sett den.
Den får mig osökt att minnas tillbaka på mitt första år i USA, då jag såg denna film på bio, tror t.o.m. att det var med Anna? Sedan såg jag den återigen när jag åkte till Boston och spenderade en vecka med söta Sabrina, jag lurade henne och en av hennes tyska kompisar att hyra den när vi skulle ha filmkväll, haha.. Och de gillade den minst lika mycket som jag :) Vilka tider det var. Just dagarna med Sabrina tänker jag ofta på, mer nu eftersom vi äntligen har fått tillbaka kontakten, vilket är alldeles underbart :)

För de som inte vet, så träffade jag Sab dagarna innan jag hamnade hos familjen i Lynnwood, sommaren 2006. När man åker som au pair (åtminstone med EF) så spenderar man de första fyra dagarna på Long Island, New York, på en au pair-skola. Så gjorde även jag, och min roomie ver Sabrina, från en liten stad i Tyskland :) Vi bondade direkt, och trots att jag flög hela vägen tvärs över landet till Seattle och hon stannade på östkusten i Boston, höll vi kontakten hela året. I november möttes vi igen, då jag och Anna drog till Hawaii en vecka och Sab joinade oss. Det var en fantastisk vecka. Sista gången vi träffades var i april 2007, tror jag :p Det var då jag åkte till Boston (eller ja, först till DC för att hälsa på en annan vän några dagar) och stannade där en vecka. Det som slog mig mest den gången, var att det kändes som om jag känt Sab hela mitt liv. Vi kom så otroligt bra överens, och vi hade skitkul trots pusslandet med hennes tre (jepp, tre) värdföräldrar och de tre pojkarna hon tog hand om. Hon tvingade mig t.o.m. att turista genom Boston, vilket alla som känner mig vet att jag verkligen hatar att 'turista', men med henne blev det kul :) Hon lärde mig att äta bagels, och jag fick henne att gilla pop-tarts. En kväll fick jag laga spaghetti med köttfärssås till hela hennes värdfamilj och jag minns att hennes värdpappor gillade det så mycket att jag blev tvungen att lämna recept på min köttfärssås :)

Något jag aldrig kommer glömma, är då hon och yngsta killen (minns tyvärr inte vad han heter och orkar inte kolla min resedagbok) mötte upp mig på Bostons flygplats. Det var svettigt och varmt och jag var slut eftersom jag kommit från DC där det varit full fart de dagar jag var där. Eftersom man kan ta tunnelbana överallt i Boston, tog vi den från flygplatsen också. Det var så fullt att vi måste stå upp alla tre, så vi hade mina väskor och lillkillen att stå i mitten mellan oss. Plötsligt petar pojken mig på bröstet och skriker ut så högt han bara kan: 'BOOOOOBIEEEE!' Jag och Sab höll på dö, tanter kollade på oss, ungdomar fnittrade och jag var mest tomat. Det är något jag aldrig kommer att glömma och idag kan jag skratta åt det tills jag storknar :)

Men som sagt, vi hade otroligt kul. Det slog mig just att jag aldrig ens lade upp några bilder från mina dagar där.. Tog massor i DC, på Vita Huset osv, men i Boston tog jag bara några få och troligtvis är det därför jag aldrig lade upp dem på resedagboken.. Nåja. Måste se om jag kan få fram något gammalt foto från min vistelse där :) Sabrina och jag höll kontakten lite sporadiskt efter tiden i USA, men jag var upptagen med jobb och hon började Universitetet, så det blev aldrig av att hon kunde komma till Åland som det var tänkt. För ett tag sedan återupptog vi kontakten via mail, och det är sååå kul! Förhoppningsvis kan vi hålla den lite bättre denna gång, nu är vi äldre och det är lättare att bestämma tex besök och sådant. För jag skulle väldigt gärna åka till Tyskland, nu när jag lovat även Julia (arbetskamraten på FoF) att komma dit och hälsa på.

Ja. Jag har ensamhelg alldeles för mig själv, och det ger mig all tid i världen att fundera över saker. Jag har ofta så mycket tankar i hjärnan att den emellanåt svämmar över, och då måste jag få ner det i text. Kvällens/nattens svammel blev därför om Sab, eftersom det råkade sig så att tankarna rörde sig om henne, och första tiden i USA :)

Nu har jag fått det ur mig, ska som sagt försöka hitta någon bild från dagarna i Boston så jag får vara lite mer nostalgisk :)

Natti

Det känns som att varje gång jag ska försöka uppdatera här, så blir det massa annat dravel än den EGENTLIGA uppdatering, som har stått still sedan sista dagen på FoF. Men imorgon eftermiddag har jag ekonomi igen, så eventuellt tar jag tar i det då. Beror på hur körd hjärnan är efter förmiddagens engelska.. Fast den ser jag verkligen fram emot.

Ikväll var vi en sväng till 12an, för att säga hej då till en klasskompis som flyttar ner till Sthlm för jobb. Liiite alkoholintag blev det, men jag känner att jag ska spara på kroppen lite, imorgon är det trots allt onsdag = lillördag och det blir barrunda+kåren. Anyhow, socialiserade några timmar iallafall, kom hem för en stund sedan och nu är det midnatt, så det blir inte alltför sent :)

Det jag ville få ur mig nu, är att jag gick ensam hem. Det är inte riktigt kolsvart ute på kvällarna/nätterna än, det är lite sådär halskumt bara, och temperaturen är ganska lagom. Jag gick långsamt nerför Nygatan, alldeles i mina egna tankar, då det plötsligt slog mig hur mycket jag älskar Övik. Det var alldeles tyst, inte en människa, inte ens någon bil, bara jag. Jag tittade omkring mig, andades djupa andetag och bara njöt. Jag är hemma. Jag har fått förklara det många gånger, att det här med hemma för mig, är där jag trivs och älskar att vara. Det kan vara tillfälligt eller permanent, helt utefter hur jag känner just då. Just NU. Folk tar för givet att jag ska anse Åland vara 'hemma', men så är det inte. Så har det inte varit på många år, och jag undrar om det någonsin kommer kännas så igen. Eventuellt när jag flyttar tillbaka dit lite mer permanent nästa sommar, till min egna lägenhet med mina egna möbler, så KANSKE det blir hemma. Men just nu är Övik mitt hem, och jag älskar det. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag skulle falla så hårt för en stad så långt norrut, i Sverige (haha) och framförallt på ett litet ställe som Övik. Men jag älskar det. Havet, luften, staden, människorna, skolan.. Allting. Detta är hemma. Det kanske inte längre känns så om ett år, eller ens ett halvår, men just nu.

Anledningen till att mina tankar vandrade in på detta, är min nya tatuering som jag fick inetsad igår. (Här vill jag bara lägga till att jag älskar tatuerarna i denna stad, när de säger: 'Nej men är det ooooolänningen som är tebax, vad trevligt att se dig!' så säger det väl sig självt att man gärna kommer tillbaka just dit.) Det jag hade Pulver att fixa denna gång, är en text runt min högra ankel, 'Home is where I have my heart'. Och det betyder flera saker. Men mest av allt älskar jag uttrycket, för att jag som sagt inte anser att 'hemma' nödvändigtvis behöver vara där man är född eller ens uppväxt, hemma kan vara så många olika ställen, av olika anledningar. Och för just mig, är hemma där jag känner mig trygg, där jag älskar att vara, där jag har mitt hjärta. Idag har jag mitt hjärta i Övik. Imorgon, vem vet?

Denna nya tatuering var därför den viktigaste hittills, och den jag är så otroligt lycklig över att ha nu ha inskriven på min kropp. Jag älskar alla mina tatueringar, de har alla särskilda meningar och jag har de av olika anledningar, men denna är nog den som betyder allra mest. Just därför att den med några få ord förklarar allt. Jag kommer springa runt och visa den tills folk tröttnat på mig (haha) och själv kommer jag aldrig tröttna på att folk frågar vad den betyder, och varför jag har just den. Igår var en viktig dag i mitt liv, och jag känner i hela kroppen, att denna tatuering kommer att betyda mer än vad jag egentligen förstått. Låter kanske löjligt, men så är det. Jag är lycklig!

Innan jag slutar svamla och kryper i säng, måste jag även berätta att R kom upp med min dvd-spelare och lite ost åt mig igår. Men det allra bästa han hade med sig, var min hun!! Som jag sagt förut, är livet lättare att leva för att just de finns, och när de kom och överraskade mig så där blev jag om möjligt lyckligare än jag redan var :) Fick sällskap över natten, och det blev en hel del snattrande medans R låg och sov ;) Ibland är livet bara så jävla bra! Jag älskar er, ni är underbara. <3

Nu ska jag tvätta benet, kladda bepanthen och plasta om, sedan sova. Bilder på nya tattisen finns på BDB, länk nere i högra hörnet, tryck sedan på gårdagens datum 31 augusti.

Natti