There's no place like home.

Jag vet. Det kommer bli mycket om Lynnwood nu, men det är ytterst få personer som förstår hur jag känner just för tillfället.
De senaste åren har jag bott på många olika ställen, vissa har känts mer som 'hemma' än andra. Under en period trivdes jag allra bäst på mormors och morfars soffa, det fanns ingen annanstans som jag kände mig lika trygg och ja, hemma. Inte för att jag inte alltid varit välkommen hos mina föräldrar, utan för att flyttande kan få en att bli lite lost. Få mig att bli lite lost. Och då har mormor och morfars soffa alltid funnits kvar..

I Lynnwood kände jag mig hemma. Det tog ett litet tag, men Ruth är en otrolig kvinna, som gjorde allt för att jag skulle trivas. Jag hade ett eget rum, enorm säng, ännu större garderob och en större tv än jag någonsin haft i mitt rum förut. Mitt rum låg på andra sidan huset, längst bort i korridoren från Ruths och barnens rum, så jag hade det alldeles eget och privat. Jag hade en alldeles egen bil som bara jag körde, och en mobiltelefon som jag aldrig såg en enda räkning på. Jag var otroligt bortskämd, men det handlar om att ge och ta. Jag hade barnen dygn i sträck när Ruth måste utomlands eller bara till andra sidan staterna, och i genäld fick jag extra pengar, en i-pod och extra semester dagar. Det var genom henne jag fick min första laptop, och jag fick se många olika delar av USA genom resorna jag fick göra med henne och barnen, och även de jag hann göra då jag fick semester. Det var mycket under året som var tungt, mycket jobbigt, eftersom hon har ett sådant jobb som hon har fick jag emellanåt leka mamma på heltid. Och det är tusans tungt för en 18åring vill jag säga, med två barn på 8 och 9 år. Men det var något av det bästa jag gjort i mitt liv, och jag har aldrig känt mig ovälkommen i huset. Det blev mitt andra hem, och så kommer jag alltid att känna. Ruth, Sean och Ally är min andra familj, och kommer så alltid att vara.

Nu har jag fått chansen att spendera några månader i min gamla hemstad, Lynnwood, och ingenting kunde göra mig lyckligare. Förutom det faktum att jag återigen ska få bo hos min familj! Det var Ruth som erbjöd mig boende, genast då jag berättade att jag sökte praktik i Seattle-området. Egentligen hade jag inte tänkt så långt, jag ville bara fråga om hon hade några förslag på praktikplatser, och självklart berätta att jag otroligt gärna vill träffa dem, ifall jag skulle få praktik i området. Jag fick inte protestera, jag ska bo hos dem och så är det med det. Och jag är sååå glad, jag har inte sett henne eller 'mina barn' nu på närmare två år, och jag saknar dem så grymt mycket att det gör fysiskt ont ibland. Jag har ju självklart hållit kontakten med dem, jag har skickat paket med små presenter och så, men det är ju inte samma sak som att faktiskt träffa dem! Barnen har blivit så stora, Sean fyller 12 (!) och Ally 11 i sommar! Det är galet. Känns som om jag har missat massor, de är ju inga 'barn' mera, de börjar närma sig tonåringar och lever förmodligen helt andra liv än de gjorde när jag fortfarande var där. Jag undrar om Sean fortfarande är lika blyg, och om Ally fortfarande är lika galen och sätter kvarteret i skräck :) Och självklart undrar jag över mannen som Ruth gifte sig med efter att jag lämnat dem, mannen som jag aldrig träffade eller visste särskilt mycket om! Det är så spännande alltihop, och jag kan knappt vänta tills jag får se dem allihop, krama dem och höra barnen berätta om allt i deras liv :D

Jag har ju pratat med Ruth nu, om hur vi ska göra när jag kommer. Jag kommer att få eget rum igen, och även tillgång till en av deras bilar, så jag kan ta mig till och från praktiken utan problem. När jag nämde betalning för boendet blev hon nästan arg, och skrev att jag absolut inte får betala för boendet 'Emma, you're family, you are not paying for staying in our house'. Då kom det lite tårar, ärligt talat. Gosh. Jag skrev att jag ju åtminstone kan ha barnen nånting om hon behöver, och det tyckte hon lät tacksamt ifall hon och mannen vill gå på date eller så, men att jag absolut inte skulle känna mig tvingad.. Men det gör jag så gärna. Det är ju mina barn!
Hon frågade även tidigare om jag kommer att stanna även efter att praktiken är slutförd, dvs sista juni, och jag har inte ens tänkt tanken så långt och det sa jag åt henne. Då kom det tillbaka att både barnen och hon vill att jag stannar, så länge mitt visum tillåter det. Och visumet kommer med en grace-period på 30 dagar, vilket innebär att man får stanna i landet 30 dagar extra så länge man inte jobbar. Så nu är jag superlost, jag vet absolut inte hur jag ska göra. Har som sagt velat åka till Västerås i så många år, och nu skulle jag ha chansen. Plus att jag fått ett pass på Rosa strax efter, så jag skulle inte hinna bli uttråkad på ön och det skulle införtjänas lite cash. Men ja. Nu är världen upp och ner igen, och jag måste verkligen fundera över detta. Just nu vet jag ingenting.

Men jag är glad. Så otroligt glad. Jag kommer att ha en grym praktik på ett supercoolt ställe, jag kommer att få bo hos mina andra familj som är totalt underbar, och jag kommer att få känna på Livet i Lynnwood/Seattle igen.

Jag är så jävla glad.

Puss.

It's easier to run

Jaja, jag vet. Det är mer än en vecka sen jag skrev något här och ni väntar på uppdatering från Götet.. Men, jag orkar nog inte börja rabbla upp hela dagarna. Det var roligt/jobbigt/intressant/uttröttande. Bussresan ner och upp var något av det värsta jag varit med om, 13 timmar på en buss (inklusive två matstopp) är mer än vad min kropp vill klara av. Har inga planer på att företa någon sådan resa igen inom en snar framtid!! Förutom när jag ska tillbaka till Lynnwood, det tar ju ett tag att flyga till Seattle trots allt..

Lynnwood ja, Sandy på museet ringde mig när vi precis kommit fram till Lisebergsbyn, och efter ett nervpinnande samtal hade hon bestämt att jag fått ett internship där :D Minns inte när jag senast var så otroligt lycklig över något. Jag saknar Ruth, mina barn, huset, hela Lynnwood, Seattle osv osv osv. Jag får åka tillbaka!! Kan inte tänka mig ett bättre ställe för praktik, och det faktum att jag får bo i 'mitt' gamla hus med 'min' gamla familj gör det bara tusen gånger bättre. Det finns ingenting som jag vill/behöver mer just nu än detta. UNDERBART.

Resten av dagarna i Göteborg gick väl någorlunda snabbt. Mycket fritid hade vi, så vi kunde lalla på som vi ville, dvs sovmorgon för Emma nästan varje dag, me like! Onsdagen bestod av guidad busstur i Göteborg, verkade som en mysig stad, men inte riktigt för mig. Sedan var det mässdagar, stod och försökte se vettig ut i skolans monter, och lyckades (förhoppningsvis) ragga några killar till att söka in till hösten. Vi behöver fler pojkar på TURAK! Kalle behöver ju någon att leka med när årets tvåor går ut nu :) Ledig tid på mässan gick vi runt och fixade de jäkla skoluppgifterna, och jag hängde en del i Ålands monter så jag fick äta Ålandspannkaka och svartbröd med sikröra... Yumm. Saknar, I can tell you.

Bästa dagen (eller ja, kvällen) på hela veckan var fredagen, för då fick jag träffa Anna!! Det var så otroligt kul, har verkligen saknat henne. Vi var på bio, och pratade och pratade och pratade. Och skrattade en hel del :) Mycket minnen blev det tal om, och det fick mig att längta tillbaka till Lynnwood ännu mer. Anna kommer nämligen vara i Seattle några veckor samtidigt som mig igen, och det kommer bli grymt roligt. Jag är sååå glad att jag fick chansen att träffa henne nu, det var alldeles för längesen. Men som sagt, nu dröjer det inte så länge tills nästa gång, även om det återigen blir inom USAs gränser :)

Lördagen hade vi klassmiddag, som mer eller mindre slutade i katastrof, har skrivit en grej om detta men tänker nog inte publicera det här.. De som var med vet det mesta, och ifall någon undrar så finns det som worddokument..

Söndagskvällen packade vi ihop oss och åkte hemåt, var tillbaka i min lägenhet kl 5 på måndags morgonen. Var längesen jag var så glad över att se min säng :) Resten av veckan har jag mer eller mindre varit instängd i min lilla lägenhet, trött på att umgås med folk och prata och så hela tiden.. Blir så jobbigt när man bor så intensivt med hela klassen en vecka. Jag är nog lite enstöring, får jag inte lite ensamtid så blir jag grinig, tvär och till slut förbannad. Det slutar alltid med att jag sen är totalt osocial en tid framöver, bara för att 'bli jag' igen.

Men, igår var det fredag, och jag hade inget annat val än att sociala. Det var nämligen dags för kårfest, den sista som jag har chansen att gå på innan jag drar härifrån. Nästa kårfest jag kan närvara vid blir förmodligen i augusti eller september. Jeez. Vad ska jag göra tills dess.. Anyhow, det var en svinkul kväll, as always, och jag är glad igen. Saker blir inte alltid som jag vill, men oftast blir det bra till slut ändå. När en dörr stängs, öppnas en annan, som man brukar säga. Och igår var definitivt en sådan kväll. Det var kul, vi hade enormt trevligt sällskap, och jag hade följe nästan hela vägen hem. Sånt tycker vi om. Nu är det bara att räkna ner dagarna..

Idag har jag ensamdag. Inte varit särskilt bakis alls, efter att ha käkat lite mådde jag som en prinsessa :) Lite småmorkisar över gårkvällen/natten, men jag är nog mest bara nöjd med mig själv. Jag var jag, sen om folk hade problem med det så.. Ja, då är det deras problem! Jag hade bara roligt. Var nog lite sugen på att göra om det ikväll, men insåg lika snabbt som jag tänke tanken, att jag aldrig skulle orka. För övrigt ligger jag massa efter med skoluppgifter, så jag MÅSTE ta itu med det mesta av det imorgon. Vill ju få godkänt så jag klarar ettan iallafall, annars är det ju inte lönt med praktik.. Nåja. Med lite hjälp (hint hint, Andrea ;) så borde det gå galant. Håll tummarna!

För övrigt har jag drygt en vecka kvar här. Kommande vecka blir sista dagarna i skolan, sedan blir det avslutning-/födelsedagskalas hela nästa helg. Lär vara totalt slut sen, tur att jag inte åker härifrån förrän på tisdagen efter :p Känns vemodigt och trist, kommer förmodligen grina lite när det verkligen sjunker in, att det kommer dröja till slutet av augusti innan jag träffar alla igen. Förutom Andrea, för hon ska komma ner till Åland i sommar och gå på Arken med mig ;) Jag kommer verkligen att sakna min klass, även om jag tröttnar på dem ibland. Det är ju inget illa menat, jag har bara svårt att umgås så närinpå samma människor heeeela tiden. Kommer bli tomt att inte se någon av dem på så länge. Isch. Men, månaderna i Lynnwood kommer jag att ha annat att tänka på, och sen i sommar när jag kommer tillbaka till Norden så lär jag vara lite busy med jobb (yes, jag har två 10dagars pass på Rosa trots allt :) Och som sagt ska Andrea komma och hälsa på. Och när jag har ledigt så lär jag nog smita upp hit lite igen, för att få sova i min egen säng och bara mysa i underbara Övik. Folk säger att det är underbart här på somrarna, så det måste undersökas!

Ja, nu blev det en massa iallafall, fast jag inte tänkte det. Oh well. Behövde väl skriva av mig lite :) Ska nog återgå till tv:n nu, dricka lite cola och äta mina kakor. Eller kanske jag ska ta en bit paj som jag lagade i torsdags kväll.. Ja, det blir det :)

På återhörande, ska försöka att inte dröja så länge till nästa gång.
Och så måste jag bara säga att det finns väldigt söta grabbar i den här stan.

Tjupp.

Gothenburg baby

Ja, nu är vi i Göteborg. Lite väl oplanerat och inte världens roligaste övernattningsalternativ, men det fungerar. Men det tänker jag inte skriva om nu, har nog tid för det senare.

Det jag ville säga är, att JAG FICK PRAKTIKEN I LYNNWOOD!!!! Detta innebär att jag får åka tillbaka till mitt andra hem några månader, bo med min andra familj och samtidigt jobba/ha praktik som är BETALD: Underbart!!!
Är så lycklig just nu, så jag ville bara dela med mig av det :)

Puss.

It's not enough.

Let me hold you for the last time
It's the last chance to feel again, but you broke me
Now I can't feel anything

When I love you it's so untrue
I can't even convince myself
When I'm speaking it's the voice of someone else

Oh
It tears me up
I try to hold on but it hurts too much
I try to forgive but it's not enough to make it all okay

You can't play on broken strings


Jag tror att jag äntligen kan säga att jag gått vidare. Jag tänker inte på dig lika mycket, och jag mår bra.
Jag saknar dig inte. Det känns underbart, för nu kan jag lägga mitt hjärta på något annat.
-Because he doesn't deserve this.



Running back through the fire when there's nothing left to save
It's like chasing the very last train when we both know it's too late

All there's left to do is run

Mja. Tänkte att jag skulle sova en timme iallafall, men sömnen infinner sig inte, så jag får hålla mig till den ursprungliga planen, dvs inte sova alls innan bussen. Wohoo. Frågan är bara vad jag ska göra fram tills dess..

Sov halva dagen idag, eftersom det inte var någon skola. Var sedan en sväng via stan med Andrea, innan hon skulle på möte. Var meningen att vi skulle träna efteråt, men mötet drog ut så mycket på tiden, och kanske var det lika bra eftersom vi båda hade massor att göra.. Så istället diskade jag och redde upp lite här hemma, påbörjade packandet och frös in lite mat som inte kommer hålla till nästa vecka i kylen. Sedan slappade jag några timmar.

När de flesta 'normala' människor bestämde sig för att sova, fick jag tråkigt och bakade bröd. Som blev för tusans gott! Avnjöt två semlor med kokt ägg och kall o'boy :) Sedan diskade jag upp efter det, frös in resterande bröd och packade nästan klart. Nu har jag legat under täcket några timmar med ögonen stängda och tänkt att ja, jag hinner sova lite ändå! Men som sagt gick det inte. Om två timmar måste jag gå till bussen som ska ta oss ner till Göteborg, men just nu ser jag inget kul med det.. Usch. Har dock laddat ryggsäcken med godis, mackor (som än så länge är i kylen), bananer, vattenflaska och lite cola, så jag ska överleva de 13 (?) timmar det kommer att ta ner, inklusive matstopp. Har även trottat ner ipoden (nyladdad såklart), en ny bok jag köpte idag/igår, öronproppar och massa näsdukar. Ska ta kudden under armen, och sen är jag redo för bussåkande. Yeah.

Datorn får följa med ner, trots att jag från början hade tänkt lämna den hemma och ha dator/msn/facebookfri vecka. Detta mestadels för att Sandy i Lynnwood ska ringa mig imorgon, och då får jag veta om jag får praktik där eller inte. Behöver ha datorn och tillgång till internet sen så att jag (ifall jag får platsen) kan prata med Ruth och ordna lite annat nödvändigt inför det. Detta betyder ändå inte att jag kommer ha igång msn 24/7, ska försöka köra lite datorfritt iallafall. Behöver nog det, haha..

Eftersom jag inte får komma ombord på Rosa i sommar (pga att jag inte kan vara hela sommaren) så funderar jag seriöst på att strunta i Västerås, och köra praktik+sommarjobb istället. Har såå gärna velat följa med till Västerås, men efter senaste helgen på Åland är jag inte så säker på att jag är sugen längre. Men jag får se, ingenting är ju spikat. Förrän eventuellt imorgon kväll... Håll tummarna!!

På tal om annat så finns det en grej jag har funderat på ett ganska bra tag nu, och det är detta gnäll om att jag ska måsta komma till ön för att umgås. Det finns folk som klagar på att jag inte hör av mig när jag kommer ner och vill ses, och att de då skiter i det helt de också. Grejen är den att telefonen fungerar båda vägar, i höstas när jag har varit ner så har jag hört av mig till vissa personer som ändå inte haft tid/ork/lust att träffas den korta stund jag är där nere iallafall. Jag tänker inte nojsa på er att vi ska ses, har ni visat att ni inte bryr er, så bryr inte jag mig heller. Om du verkligen vill umgås med mig, är det inte så jävla svårt att skicka ett mess/förfrågan på msn eller FB, och helt enkelt fråga när jag kommer ner nästa gång, och boka in lite umgänge. It's no longer up to me. Och jag tänker fan inte höra av mig till folk mer, som ändå inte svarar förrän strax innan jag ska åka tillbaka med Rosa (ja, det har hänt) och sedan gnäller på att jag 'inte hade tid för dem'. Nu har jag åtminstone bokat nästa resa ner, och det blir 7 april. Så vill DU ses nånting därefter, får du säga det. Jag tänker ärligt talat inte 'jaga' folk mer. Jag vet vilka som vill träffa mig, och utöver dom så skiter jag i att höra av mig. That's it.

Har mer eller mindre bokat mig själv 13 april också, för en snabbresa upp hit igen. Ska hämta lite grejer, kramas hej då med Andrea innan hon far, och helt enkelt bara njuta av min lägenhet lite till. Så ifall någon är intresserad av att följa med då, säg till. Det blir självklart med bil, kommer inte orka åka med buss och tåg på ett bra tag efter resan ner.. Stannar nog någon dag här uppe. Med lite tur kanske jag får kramas med någon annan då också.... :)

Jeje. Nu har jag svamlat klart. Klockan är lite över 4, kan ligga och glo på tv en timme till innan jag måste packa ihop det sista för att slutligen traska ner mot busstationen.

Talk to ya later.
Puss.

Some things are better left unsaid

Idag är det en underbar söndag igen. Ingen krappis, och solen lyser utanför fönstret. Jag har inga planer på att gå utanför dörren, men det är skönt ändå, bara att ha lite ljus i tillvaron :)

Fredagen var lite underlig. Först skola och engelska, skulle ha hållit en presentation med fick skjuta upp den till efter Göteborg. Hade bara gjort halva eftersom jag inte riktigt har haft ork/motivation till att göra det vettigare. Jag VET ju att jag kan göra så mycket bättre ifrån mig, men allt har varit så konstigt. Nu har jag ju faktiskt börjat bli 'normal' igen, så jag kan ta tag i det. Så min lärare sa att det går bra, hon vill ju också att det ska kännas bra för mig när jag presenterar mitt arbete. Så det var najs. Lunchade sushi på Matamej, med några tjejer från klassen. Mums! Jag gillar verkligen sushi. Sedan hade vi en timme spt med Bengt då vi gick igenom nästa vecka, monterarbetet osv. Drog ett varv på stan efter skolan, sen blev det hem och sova några timmar.
Egentligen hade jag ingen större lust eller ork att gå ut på kvällen, trots att det var förfest på kåren. Hade köpt två breezer och två smirnoff ice på dagen, för säkerhets skull, men det var mest för att jag skulle hålla mig ifrån att dricka starksprit IFALL jag skulle ut. Nåja, efter en del övertalning lyckades jag duscha och göra mig redo för kåren. Andrea hjälpte mig med håret och så traskade vi upp. Kvällen var rolig, iallafall mestadels. Det hände en del mindre kul grejer, men det är sånt jag inte har att göra med, så det tänker jag inte gå in på. Vi träffade självklart han, och hans kompis, vilket gjorde att vi hade roligt sällskap hela tiden :) När klockan närmade sig stängning vid kåren, trallade vi ner till Olles istället. Det blev väldigt lite dans, men mycket umgänge och prat och det var otroligt trevligt. Drack mina fyra flaskor på kåren, men på Olles blev det vatten. Kändes alldeles lagom. När det närmade sig stängning på Olles också, var det dags att dra sig hemåt. Blev lite sådär halvförvirrat när det skulle sägas hej då, men jag tror att vi båda var glada iallafall :) Andrea och jag fick med oss en liten vilsen hundvalp (aka Jonas) som inte hade någon jacka för den var inlåst hos någon som däckat. Smet in via mig efter min fryspizza och sen upp till Andrea. Jonas fick värma sig lite, sen blev han hämtad av en kompis. Jag och Andrea åt våra pizzor, snackade lite och sa sen god natt. Väl nere hos mig lyckades jag äntligen få iväg ett vettigt sms, som påbörjade en lång diskussion som slutade väldigt bra. Somnade med ett leende på läpparna.

Igår, lördag, vaknade jag vid 15tiden (?) kanske. Skulle vara klar för att gå ut och äta middag kl 17, så efter att ha legat under täcket med datorn ett bra tag blev det dusch och lite tillfixning igen. Andrea kom via, så gick vi till restaurangen där vi skulle möta några till från klassen. Lina dä har nämligen fyllt år, så vi skulle överraska henne med middag ute, och sen mys hemma hos Melle med Melodifestivalen. Det var en trevlig middag, barnet i mig kom fram eftersom jag satt bredvid Sandra, för hon är tydligen lika barnslig som mig när det gäller att leka med maten, haha. Minns inte när jag senast skrattat så mycket att jag grät :) Sandra byggde bland annat en kåta i såsen med tandpetare, och sen hade vi Titanic och ett isberg. Men det var dåligt, för isberget sjönk innan Titanic gjorde det.. Ja. Roligt hade vi :D och maten var god. Drog oss som sagt hem till Melle efteråt, men där orkade vi bara vara en timme kanske. Jag gillar verkligen inte Melodifestivalen, och efter i år känner jag att jag förmodligen aldrig kommer vilja se det igen. Usch vad bedrövligt det är!! Fy fan. Nå, efter att ha socialiserat tills vi inte orkade mer, traskade Andrea och jag tillbaka hem. Jag hade tvättid, och hon bokade den extra maskinen så jag kunde få allt tvättat på två timmar istället för fyra. Blev 6 maskiner med tvätt, hujj. Efter att det var klart, satt vi hos mig och såg på tv, åt popcorn, drack cola och bara pratade. Såg även På Smällen, när den slutade var klockan mycket så vi sa god natt. Jag låg vaken och såg på lite fler filmer på tv, och sen kunde jag inte somna förrän mot 6tiden imorse när det börjat ljusna ute.

Nu har jag varit vaken två timmar, och är nästan redo att sova igen. Vi skulle ha varit till Paradisbadet och lekt idag, men jag måste ha en ensamdag. Det börjar bli alldeles för längesen nu. Så idag tänker jag helt enkelt inte gå utanför dörren :) Har massor som jag behöver fixa här i lägenheten ändå, som jag får ta tag i ikväll. Men tills dess ska jag bara njuta :) En intensiv period väntar igen, då det blir att vara så närainpå klassen en vecka när vi är i Göteborg. Kommer bli tungt, så jag vill bara inte träffa/prata med någon idag.. Imorgon är jag ledig från skolan, men har ändå en hel del som måste göras eftersom lägenheten blir tom en vecka sen. Bland annat måste jag till banken, handla inför bussresan och rensa kylskåpet på allt som kan bli dåligt och måste frysas in. Och städa, självklart. Vill komma hem till en ren lägenhet sen! Men, det blir som sagt senare. Nu ska jag bara mysa framför tvn. Måste diska innan jag ens funderar på middag, men det får bli sen middag. Jag har inte bråttom med någonting idag :)

I know i'm messed up. Thank you, for wanting me anyway..

Puss.

You never were, and you never will be mine

Imorgon är det fredag. Idag sov jag, igen. Denna gång var det 13 timmar i sträck. Förstår inte hur man kan sova så mycket, och ändå vara trött? Är trött på att vara trött. Jag vill ha tillbaka orken och lusten att göra grejer. Nu är jag påväg mot rätt håll åtminstone!

Ikväll var vi och tränade. Över en timme gymmade vi, mina ben är helt döda. Snacka om att man kommer leka invalid imorgon, blir hissen i skolan misstänker jag.. Men det var skönt, otroligt skönt, har inte tränat alls denna vecka pga min trötthet. Träningen fick mig att piggna i, jag var rentutav energisk när vi gick hemåt. Underbar känsla! Har varit trött och hängig hela veckan nu, vilket har gjort att jag varit totalt osocial, grinig och irriterad. Men nu är jag glad!! Seg igen förstås efter att ha tränat, men inte TRÖTT. Inte grinig. Jag är glad. Så nu ska min dåliga period vara över, nya tag och en glad Emma, allting kommer att ordna sig.

Nästa vecka åker vi till Göteborg, och jag ska få träffa Anna. Inte sett henne sedan jag var i Lynnwood, och det ska bli sååå kul. Men, det är nästa vecka. Nu kommer det en helg först. Jag ska socialisera och vara glad, men jag ska även mysa ihop mig för mig själv lite och vila upp mig. Det kommer att bli en bra helg. Och en bra fredag. För jag är glad!

Ville bara informera om det, så ingen tror att jag håller på deppar ihop.. För så är det inte, jag har bara varit trött.

Puss.

Some people are better than others.



Min ängel och jag.
Blev inga foton på mig och min hun, vilket suger.. Men det blev en med min ängel iallafall :)
What would life be without you?
Markus & Joel, alltid.
Aka Gräsänder.

It hurts to hear your name

Jaa, nu har det varit inaktivt här ett tag. Mestadels för att jag inte orkat ta tag i bloggen, jag ber om ursäkt för det. Ifall nu någon bryr sig om den saken, haha.

Allting är förvirrat igen, om än lite mindre än innan jag åkte till ön. Det var världens sjukaste helg, och det var så mycket olika grejer som hände att jag inte riktigt vet vad eller vem jag ska tro på. Jag hade väl mer eller mindre förväntat mig det värsta när jag påbörjade resan ner mot Åland, ändå blev allting tvärtom. Saker jag trodde skulle gå rent åt helvete gick bra, istället hände andra helt oväntade grejer som snurrade till allt. Jag ids inte gå in så mycket på detaljer, eftersom 'fel' personer tydligen börjat läsa här och de har inte med det att göra, jag vet hur det funkar och jag har inte lust med massa tjafs. Those who knows, knows. Det räcker.

Fredagen bestod då av buss och tåg, sedan satt jag och slappade på Cityterminalen någon timme och väntade på kappis-bussen. Skulle möta upp min hun i kappis, men den lilla lurisen kom till Cityterminalen och överraskade mig :D It made my day. Väl ombord träffade vi massa mysiga människor (as always) och sedan blev det club 29 med pojkarna :) Det var skitkul, intogs en massa öl och snackades massa skit. Funderar seriöst på att ansöka om sommarjobb nere i maskin, killarna skulle gå i god för mig, hehe ;) När vi kom av blev vi upphämtade av R, så blev det en snabb sväng via huset och slänga in grejerna och hälsa på mamma och Stig, sedan blev det Dinos och även en snabbis på Arken. Måste säga att jag var lite besviken över krogarna, men jag hade å andra sidan inte trott så mycket annat.. Hade ju min älskade hun vid min sida iallafall, och det gjorde kvällen super ändå :) Åkte till huset ganska tidigt ändå, och spenderade natten med att gullas med min älskade gris. Gosh vad jag saknar honom när jag inte får klia honom bakom öronen och bli väckt av att han hoppar upp och bökar i fotändan.. Mattes älskling.

Lördagen bestod av STRESS. Började med dusch, sen en snabbis in till stan för att få bort det långa håret som bara var ivägen.. Sen till huset, hämta datorn, och iväg till mormor och morfar. Oj vad skönt det var att få krama dem! Är bara två månader sen sist, men det känns som en evighet. Visade massa bilder från skolresorna, lägenheten och Övik i övrigt. Och även mina nyförvärv, och dom var INTE populära hos mormor, haha.. Morfar tyckte inte ens att han behövde bli upprörd, för mormor var det så det räckte för båda :) Men jag älskar dem iallafall! Mina morföräldrar är världens bästa, även om vi kanske inte är överens om mina 'kroppssmyckningar'..
Efter fika och massa prat, bar det av till huset igen. Tacomiddag med mamma och styvfarsan, sedan på med kvällens outfit. Mamma hjälpte med sminket, sen kom R och min hun och jag fick frisyren fixad. Därefter bar det iväg in mot den stora staden Mariehamn :p Vi hämtade syster på vägen, mysigt att träffa henne också igen :) Vi tittade på alla bilar, snackade massa skit med folk och sen åkte vi ut till klubben. Jag har absolut ingen aning om hur länge vi vart där, tiden går fort när man har roligt! Träffade iallafall de flesta mysisar som jag saknat, och även några otroligt otippade människor. Det var galet. En helt sinnessjuk kväll/natt. Det är allt jag kan säga. Efter att jag spytt över ett staket typ 5 gånger och min hun konstaterades sova i bilen, blev det hemfärd. Det enda jag vet efter denna helg är att vi var snygga som fan (åtminstone första timmen, haha) och att jag i fortsättningen INTE kommer dricka 80% sprit. Oberoende om det är R eller någon annan som blandar grogg.. Hmm. Man lär sig av sina misstag! En annan grej jag borde ha lärt mig, är att stå på mig. Tydligen är jag jävligt dålig på det när det gäller, och det stör mig. För jag förtjänade inte det där, och jag borde ha stått på mig istället för att ta det. Men så är det.

Söndagen behöver jag väl inte ens förklara. Efter mycket om och men lyckades jag mer eller mindre krypa ner i källaren till duschen, där jag fick sitta ner medans jag schamponerade håret. Duktigt. Brorsorna och syrran kom över för middag, men jag nöjde mig med tre potatisklyftor.. Fick dock med mig mat i en låda (TACK!) och rafsade ihop grejerna så jag precis var klar när min hun kom och hämtade mig. Dags för Rosa igen, denna gång blev det inte särskilt mycket umgänge.. Vi satt i baren och såg slitna ut, jag fick ett stort glas vatten med is i baren (även om vaktman N propsade på att bartendrarna skulle ge mig öl..) och så mycket mer blev det inte. Orkade inte ens gå ner till maskin och säga hej :( Inhandlade lite godis, och en macka som jag trots allt fick ner. Plötsligt var vi framme i kappis, lastade in oss i bilen igen, denna gång med A som extrapassagerare. Det bar av till Norrtälje, med en sväng via flygis. Kvällen spenderades med massa nannis, åt äntligen min medhavda middag som bestod av styvfarsans köttfärsbiffar med pepparsås och klyftpotatis, och efter det blev det lite fruktsallad. Vi slocknade relativt tidigt, slutkörda efter en lååång helg.

I måndags påbörjade jag då resan norrut igen. Först buss + tunnelbana till Stockholm, sedan tåg upp till Gnarp (?), där vi fick byta till buss pga en olycka på spåret, sedan en och en halv timmes väntetid i Sundsvall på nästa buss. Var hemma i Övik runt 19-tiden, istället för 15.30 som det skulle varit från början.. Suck. Orkade ingenting. Åt lite, kollade mailen, sen sov jag som en gris. 15 timmar i sträck.

Efter det har det inte hänt särskilt mycket. Känner mig fortfarande sliten, helt slut, ingen ork i kroppen överhuvudtaget. Men jag försöker, i helgen ska jag ta det lugnt och vila upp mig ordentligt. Jag behöver det desperat just nu. Måste få vila kroppen och hjärnan, känner tusan för att gå i ide någon månad. Orkar bara ingenting. Men, jag har en underbar familj/släkt, och världens bästa vänner, så jag är nöjd ändå. När jag är piggare, borde jag även bli gladare, och då kan jag börja skriva vettigt igen :)

Nu ska jag reda upp lite i den enorma högen av skitiga kläder som ligger mitt på golvet, sedan krypa under täcket igen och eventuellt sova. Ska inte vara i skolan förrän 11 imorgon, och det känns skönt.

Puss.


You're a bitch. But that's ok, 'cause I can be a bitch too. What goes around comes around..

Hold me in your arms.

Jag låg vaken till 5 imorse, och skulle upp 7. Helt slut. Eftersom jag inte kunde sova, lyssnade jag på musik, mestadels Lasgo och Cascada. Började fundera över varför jag inte lyssnar så mycket på den musiken längre, förut kunde jag lyssna på enbart Lasgo i flera veckor, bara för att det är musik man slipper tänka till. Senaste dagarna har jag faktiskt haft Groove Coverage och Linkin park i stereon, bra musik att städa till bland annat. Måste nog börja bränna lite skivor igen tror jag..

För att uppdatera lite då, så får jag väl börja med helgen. I lördags kväll festade jag och Andrea till det lite hos mig, och spydde galla över Melodifestivalen. Halvvägs igenom gav vi upp det och slängde igång ipoden i stereon istället :p Myyyycket bättre! Lagom runda under fötterna, gick vi ner mot Liquid, där vi lyckades mygla in oss gratis eftersom vi hade biljetter som vi fick typ i höstas, men som egentligen var för gamla.. Vi hävdade att det faktiskt inte stod något utgångsdatum på dem ;) Hehe. Vi hann bara snacka med Kalle (från klassen) en stund, innan Robert och hans polare rullade in. Sen blev det kalas! Vi shottade fisherman och allt var allmänt trevligt. Efter ett tag kom även han, och då blev det mest nervöst, haha. Men det gick :) Vi dansade och festade och hade roligt. Galna killar vi hängde med alltså, haha. Men sjukt roliga! Efter Liquid drog vi till 12an och biljardbordet, men pga några tråkiga händelser så avlägsnade vi oss ganska snabbt. Andrea nassade hos mig, vi skulle se på film men jag tror vi slocknade max 15 minuter in i filmen, haha.

Igår var det söndag. Andrea gick upp till sig vid 2 (kanske?) och då sov jag lite till. Resten av dagen gjorde jag nog inte särskilt mycket.. :p Förutom slappade framför tvn förstås. Var otroligt seg, men inte dålig, och det var skönt. Fick en förfrågan via mess, och blev så nervös att jag måsta städa, sortera tvätt, diska, laga mat och äta, INNAN jag lyckades få iväg ett svar, haha. Vilket ändå var ganska vagt.. Men jag fick åtminstone lite gjort :) Fattar inte vad det är med mig, jag har väl aldrig varit särskilt nervös av mig tidigare. Andrea skrattade mest åt mig i lördags just därför, beter mig som ett litet barn som är rädd för tomten och helst vill gömma sig under köksbordet, haha. Och då är det ju ändå inget farligt alls.. Jag är ärligt talat mest bara glad, just nu åtminstone. Resten tar jag som det kommer! Förmodligen därför jag inte kunde sova sen, hjärnan gick på högvarv..

Idag är det måndag, fy vad jag avskyr måndagar. Steg som sagt upp 7 för jag hade en tid att passa innan skolan, sen var det dags för engelska. Flöt på ganska okej ändå, vi slutade lite tidigare så det var skönt. När jag kom hem drog jag på pyjamasbyxor och kröp under täcket framför tvn med våfflor och ett glas o'boy. Najs :) Somnade runt kl 17, och sov till 20.00. Efter det har jag nu sett på Chuck och Cityakuten, och ätit lite middag. Borde fixa på marknadsföringen, men jag vill verkligen inte. Funderar på att bara se till att allt är klart inför skolan imorn, och sen ge upp för kvällen. Borde verkligen sova en hel natt, har ändå marknadsföring 9-16 imorgon, och det kommer bli tungt. Usch. Hjärnan är bara så överfull, vet inte riktigt vad jag ska göra med allt.

På fredag åker jag ju ner mot ön en sväng, behövs verkligen nu. Mer än någonsin! Jag åker ner med både förväntan och nervositet i kroppen. Det är otroligt mycket som kan gå fel, även om jag hoppas på det motsatta. Det blir vad man gör det till, och jag ska göra mitt bästa för att det ska bli en grym helg! Ska bara klara tre dagar med marknadsföring nu först, sen blir det buh-bye Övik några dagar. Whoa.

Men alltså egentligen vill jag inte åka härifrån nu. De flesta har tydligen inte förstått det, men det finns något som jag kunde stanna för. Så länge har jag försökt få en anledning att komma tillbaka till Åland, en orsak att längta dit. Men nu kanske det kommer från andra hållet istället.. Men jag vet inte än. Bara att jag är otroligt förvirrad och halvt nervpirrig hela dagarna. Men det är sådär skönt, fjärilar i magen lixom. Skulle berätta 'nyheten' åt min mor igår, men syrran hade redan skvallrat.. Jäkla grisunge, synd att hon varit så dålig och går på antibiotika, annars hade jag garanterat gett henne stryk i helgen när jag kommer ner! Tss. Nåja, nu är det out in the open, så blir det vad det blir.

Puss.

RSS 2.0