litentigerlilja

Okej, jag har lite kvar att säga :p

Varje dag får jag några frågor, och de är: 'Måste du verkligen åka härifrån?', 'Kan du inte fixa en transfer till ett College här för ditt sista studieår?' och 'Vad krävs för att du ska stanna kvar? Vad måste vi göra?'

Detta kommer både från familjen, och nu även från folk på Future of Flight, min praktikplats/mitt jobb. Och jag är lika mållös varje gång. Hade ett långt samtal med Brad idag, han är en av våra Security Guards som snart ska gifta sig och köper hus på fredag. Han frågade helt enkelt om jag vill flytta hit på riktigt, när jag är klar med mina studier. Och det finns så många sidor hos mig som svarar ja på den frågan. Har som sagt fått praktikplats för vintern i San Antonio på Kellies Marriott Hotell, och det skulle vara en fantastisk chans att komma in i hotellbranschen. Men eftersom jag nu har fått ett visum två gånger, vet jag inte hur möjligt det är att få ett nytt, och i vilket fall skulle jag i nuläget inte ens ha råd med flygbiljetten tillbaka hit. MEN, i ärlighetens namn finns det ingenting jag skulle vilja mer.

Som jag har sagt tidigare, kände jag ett enormt lugn när jag kom hit igen. Så fort jag kom innanför dörren visste jag att nu, nu är jag precis där jag ska vara. Åtminstone just nu. Jag vet att det förmodligen inte skulle vara omöjligt att fixa transfer hit, och studera här kommande terminer, men jag vill inte. För hur mycket jag än älskar att vara här, så älskar jag även Övik och den underbara klassen jag har där. Det jag pluggar just nu varar bara i två år, och jag vill helt enkelt ta tillvara på den tid jag har kvar i Övik och tillsammans med de underbara människor som är mina klasskamrater. Jag är inte beredd att säga hej då helt åt alla dem, inte ännu. Kommer bli otroligt svårt ändå när vi tar examen nästa vår, men vi har åtminstone lite tid att umgås tills dess! Detta är en fantastisk chans jag har fått, att vara här just nu, och jag vill ta tillvara på varenda sekund. Men till hösten vill jag tillbaka till min lilla crappiga etta och kylan i norr. För jag vet att det inte kommer vara för alltid. Heck, jag skulle ju för tusan kunna åka till San Antonio och jobba på hotellet på riktigt när jag tagit examen om det är så, Kellie sa att dörrarna där kommer att förbli öppna för mig, även om jag inte kommer dit i vinter.

Samtidigt önskar jag att allt bara kunde fixa sig i ett trollslag, så jag kunde stanna här men samtidigt plugga klart. Jag vill lixom äta kakan och ha den kvar, och det är totalt omöjligt. Hur det än blir, kommer jag att bli ledsen och lite besviken över mitt val, men faktum kvarstår att jag har min plats i livet här. Även om det dröjer två år igen innan jag kommer tillbaka till USA, så vet jag att det för alltid kommer att vara här det är meningen att jag ska vara. Jag känner ingen tvekan längre, Norden är inte mitt permanenta hem, men detta skulle mycket väl kunna vara det. Inte huset med familjen förstås, men själva Lynnwood, eller fast USA i allmänhet. Den allmänna åsikten om amerikanare är att alla är så ytliga och opersonliga, och så må vara fallet, men jag har haft turen att lära känna några riktigt underbara människor här som för evigt kommer att finnas i mitt liv. Jag älskar klimatet här, lagom varmt på sommaren, och någorlunda kallt på vintern. Självklart är det lite deprimerande med allt regn, men jag skulle nog klara av att leva med det. Jag älskar butikerna, folk har ett helt annat förhållningssätt till service här, och det må vara ytligt men jag trivs med att få ordentlig hjälp om jag behöver. Istället för att bli utstirrad av någon 15årig fjant som bara tycket man är dum i huvudet för att man frågar om skrivbordet finns i någon annan färg.. Typ.

Kort sagt, I am living the american dream, and I LOVE it! Jag kan helt enkelt inte vara ledsen här. Visst, jag har lite svårt att somna om kvällarna, eftersom det är då tankarna kommer. Men det är okej, jag tror att jag t.o.m kan börja vara redo att kanske dejta så småningom.. :) Ruth är väldigt på mig om det (alla minns vi ju Matt, haha) och nu har även tex Donna på FOF börjat tjata om det, hehe. Så vi får väl se. Ska försöka komma ut i helgen lite, vet att Ryan är ledig på söndag och Julia är ledig på lördag som mig, så vi får väl se om man kan styra upp något! Måste ju faktiskt utnyttja det faktum att jag är 21 nu, haha. Är ju inte riktigt samma sak att gå ut och röja med Ruth och AY ;)

Nå, nu har jag babblat klart, tror att jag fått fram det jag ville säga. Så, Cina, du kommer garanterat att få en anledning till att åka till USA i framtiden och hälsa på, för jag kommer helt klart att flytta hit en dag :)

NU ska jag sova!! Lååång dag imorn.

PUSS