Sometimes goodbye is a second chance

Okej, om jag skulle försöka få ihop en ordentlig uppdatering nudå.. Om någon sen orkar läsa det är en annan sak :)

Nå, det började ju då med flyget från Arlanda 16 maj. Till Frankfurt var det inga problem, tog t.o.m kortare tid än det var meningen. Sedan vart det trassel. Blev omkringskickad till fem olika ställen innan jag fick gå till gaten, hade sällskap av en kille som var jättetrevlig, efter en kvart ungefär kom vi fram till att han faktiskt var från Stockholm haha, så då övergick vi till att prata svenska.. Så det kan gå :p Efter att ha stressat igenom alla kontroller var jag svettig som en gris, bara för att komma fram till planet som var försenat. Själva flyget över Atlanten var ännu mer försenat så det tog mååånga timmar till Philly. Väl där blev det massa immigrations och customs, inga problem där inte. Men, efter att ha kommit till nya gaten fick vi veta att planet var 'sönder'. Något motorproblem orsakade att vi började boarda planet en halvtimme efter att vi skulle varit i luften. Sedan fick vi stanna mitt på runwayen eftersom det blåste storm och de måste få en ny rutt, detta tog en timme. SEDAN kom vi äntligen upp i luften! Väl framme vid Seatac jublade alla och var lyckliga för att vi äntligen var framme, då fungerar inte jetwayen vid vår gate. Ytterligare en halvtimme ombord på planet. Sist och slutligen fick vi byta gate och slapp ut, då startade killen som satt bredvid mig sin telefon och sa att Norge vunnit Eurovision :) Har var tydligen från Scweiz och hans flickvän hade messat när tävlingen var över :p Väl av planet rusade jag till bagagekarusellerna, där jag blev mottagen av Ruth och barnen med massa kramar. Kom lite tårar, ungarna har blivit så otroligt stora och börjar växa om mig :)

I bilen på vägen hem säckade jag ihop, räknade ut att jag sammanlagt hade spenderat över 19 timmar ombord på diverse flygplan det senaste dygnet, så man kanske får lov att vara trött då? Allys mun gick förstås i ett iallafall, men jag kommer ärligt talat inte ihåg ett ord av vad hon sa, haha. Framme vid huset kände jag ett så otroligt lugn i hela kroppen, jag var 'hemma'. En fantastisk känsla, måsta stanna bredvid bilen en stund och bara titta på huset, känna värmen och luften och dofterna från gräsmattan. Underbart!! Spenderade kvällen med Ruth och AY plus några martinis, sedan blev det att sova nästan ett dygn.


Söndagskvällen spenderades återigen med massa, massa prat, och jag insåg hur otroligt mycket jag har saknat att få prata engelska. Packade upp alla grejer och lade fram kläder för att se proper ut på praktiken följande morgon. Försökte även få lite pratstunder med barnen, men Ally är hundra gånger mer energisk nu än för två år sedan, så det var svårt att hänga med i nånting eftersom hjärnan var något mosig. Hade däremot ett samtal med Sean om tjejer, och det finns tydligen en särskild tjej i hans skola :) Blev så glad över att höra det, att han äntligen kommit förbi sin blyghet!! Han är ju trots allt 12 år nu :) Mina stora ungar!

Så måste jag väl nämna praktiken lite också :) Första dagen (som jag skrivit tidigare) gick jag bara runt och glodde på Donna och Ryan och försökte lära mig. Andra dagen fick jag börja sälja lite biljetter och sånt själv, och mot slutet av dagen fick jag lära mig simulatorn med Summer, alltså hur man tar betalt för den, instruerar de som ska flyga den osv. En helbra dag, men tusan vad slut jag var sedan, efter att ha lyssnat och lärt så intensivt under två dagar! Efter det hade jag ledigt två dagar, som ägnades åt umgänge med familjen, bilkörning och shopping :D Har en gps i bilen, men har hittat till alla mina gamla favoritställen utan att ha behövt starta den, så jag är duktigt nöjd. Snacka om att känna sig stolt varje gång jag brummar iväg och tar mig fram till mitt mål utan att vare sig köra fel eller bli 'försenad' :)

På fredagen hade jag simulatorn ensam hela dagen, och det gick superbra utan minsta missöde :) Bara att säga att man är från Finland och är ny, så funkar det mesta, haha :p Kände mig lite hängig när jag kom hem, och likafan visade det sig att jag hade feber. Lördagen var otroligt tung, fick lite värktabletter av Donna så jag skulle hålla mig upprätt, var stekhet och mådde inte särskilt bra. Men, det gick :) Söndagen var jag fortfarande febrig, och helt slut, så självklart lyckades jag strula till lite grejer i biljettkassan. Ryan drog upp tröjan för ansiktet varje gång jag var i närheten och sa att han inte ville ha 'the swedish flu', vilket han sa att nästan är lika dåligt som svininfluensan. Roligt va? Mycket kul när man är dålig och tror man ska brinna upp.. Var en otroligt lång dag, Ryan fortsatte mobba mig när jag lyckades strula till något, och sedan slutade Sonja tidigare så jag blev ensam de två sista timmarna. Strulade till det lite till, sedan for jag hem och åt hemlagade grillade hamburgare, bakad potatis och grillad majs med familjen. Efter det stupade jag i säng, totalt död.

Igår var det måndag, och jag var ledig!! Sov läääänge, fläkten på högsta flås så hålls rummet svalt och jag hör inte ett ljud hur mycket ungarna än studsar runt och skriker. Var nämligen Memorial Day så hela familjen var hemma. När jag sist och slutligen lyckades vakna någorlunda till liv, smetade jag på lite sunscreen och tog min bok och ipod med mig ut i solen. Satte mig på en stol i trädgården och myste medans AY klippte gräsmattan. Ruth var iväg med barnen, när de kom hem hade Sean fått ett luftgevär, så vi lekte med det fram tills middagen, som bestod av kyckling (hemgrillad såklart), bakad potatis och grillad majs. MUMS. Efter det blev trädgården full av nojsiga grannungar, så AY slängde sig framför tvn i vardagsrummet och jag stängde in mig i mitt rum. Avslutade kvällen med lite cola, pop-tarts och godis.

Imorse var jag trött som en gnu, men lyckades masa mig ur sängen och komma i tid till jobbet. Det var jag och Donna som var partners in crime idag, och hon är så hysteriskt rolig att dagen bara försvann helt plötsligt. Vet inte riktigt vad vi gjorde, men mitt i allt var klockan 5pm och jag kunde stänga kassan, räkna ihop och kontrollera att allt stämde, och sedan åka hem. Sweet! Inte en enda miss på hela dagen, och ingen klagade på de missar jag gjorde under helgen, Melody bara skrattade åt mig och sa att det är så det är att vara ny :) Kändes otroligt lättande, speciellt efter att Ryan gett mig så många gliringar.. Fan, jag är äldre än killen, ändå kör han med mig som om jag vore två år. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om honom, för ena stunden är han flirtig, för att sedan svänga helt och bara irritera mig. Gah. Men, jag trivs anyhow, så jag har absolut inget att klaga på egentligen :) Efter jobbet drog jag via World Market för att inhandla vaniljsocker så jag kan baka lembötekaka i veckan, sedan svängde jag via Ivar's och fick äntligen de efterlängtade friterade baby prawnsen till middag! :D

Nu ligger jag här under täcket med lite cola och Doritos. Ungarna spelar fan, kan säga att inte en enda rutin finns kvar från då jag var här förut.. Men men, det är verkligen inte mitt problem, de är inte mitt ansvar den här gången :) Jag är bara glad över att få bo här, umgås med familjen och kramas med barnen. Och det är trots allt jag som får sova längst varje morgon, eftersom jag jobbar 10am-5pm de flesta dagar :) Imorgon bitti ska jag dock upp lite tidigare, ska hinna via Social Security kontoret innan jobbet, Melody sa att det är okej om jag kommer lite sent till jobbet så länge jag får det fixat, och det öppnar kl 9 så jag borde hinna någorlunda i tid till jobbet sen.

Detta är då en liten snabbuppdatering, har inte med allt jag tänkt, men det får räcka såhär :) Det blev ju tusans långt ändå :p

Saknar alla mina söta. Och älskade grisen. Men jag är så glad just nu och trivs så bra så jag tänker bara leva för stunden och ta resten som det kommer :)

Btw, Shinedown - Second Chance är senaste favvolåten :)

<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0