litentigerlilja

Jag insåg att ni som läser kanske inte riktigt förstår, eftersom jag inte har förklarat.. Så here it goes.

Som jag sagt tidigare slutade jag ta upp vissa saker här, jag menar, jag skriver ALLT och lite till, vill man inte läsa så får man låta bli. Och hur mycket jag än har skrivit senaste tiden om vissa dater osv, så har det funnits någon. Men återigen, ingen av er vet vilka dessa personer är annat än deras namn, och därför har jag hållit en för mig själv. Eller ja, Orla vet i princip allt som pågår eftersom hon är den enda som är här och jag kan diskutera saker med (sånt man inte vill ta via FB, telefon eller msn) och Vanessa med för den delen. Mina pojkar är lite svåra att diskutera vissa saker med, hehe :p

I vilket fall, det finns någon jag inte har nämnt för någon annan än just Orla och Vanessa. Och det är därför hela jag är i uppror med mig själv just nu. Ni förstår, denna någon är perfekt. Så perfekt någon kan vara. Någon som till och med planerar att flytta till Norden (!!) efter examen nästa sommar då branschen han vill jobba inom redan har ett jobb klart där som väntar.. Han håller upp dörrar, låter mig gå först, lyssnar på vad jag säger och MINNS faktiskt vad jag sagt veckor tidigare! Han letade upp info om Åland efter min födelsedag, kommer ihåg saker jag inte själv ens minns att jag sagt, min hand passar perfekt i hans och jag tillåts att vara mig själv, samtidigt som jag för första gången känner mig som en vuxen, och ja.. Han är riktigt snygg. Alltså inte sådär söt eller så, utan han är HET. And for the first time in a while I didn't want to run. Even though now I wish I had..

Så vad är då problemet? Det finns inget problem. Ändå kommer vi troligtvis inte att ses igen. Det är ingenting jag ens tänker gå in på här och nu och jag är trött..

Det närmaste jag kan förklara mitt tillstånd nu är den där första våren i Övik, skillnaden nu är att jag inte har mina fina vänner här som kan tvinga mig get myself together, kidnappa mig och se till att jag har roligt. Men jag tror jag fixar det ändå. Min första tanke var att gå och köpa ett paket cigaretter och dra i mig alla, som jag gjorde i Övik. Men sedan tänkte jag att nä, har jag klarat mig från att röka såhär länge så ska jag inte börja igen pga detta! Så jag lät bli. Shoppingen igår höll mig busy ett tag, hittade en hel del fint och är nöjd, men sedan for det på bussresan hemåt.. Men det är okej. I will be alright. Maybe not tonight, maybe not tomorrow, but at some point I'll be okay. Jag vill tro att detta är för det bästa i vilket fall.

Så, nu vet ni. Detta är allt jag har att säga nu, en dag kanske jag förklarar för mina närmaste vad som pågått, men inte just nu. Jag vill hålla det för mig själv, minnas denna senaste, omvälvande tid här, och vara lycklig. För det är jag, verkligen lycklig, även om saker och ting inte alltid går som man vill.

Jag är okej. Jag lovar. Är ledig imorgon till, så idag gör jag absolut ingenting och imorgon ska jag ta tag i mig själv. Som Orla sa: 'Emma, you're and grown-up woman and no one can tell you what to do except yourself'. Och det är ju faktiskt sant. Så det är bara jag som kan ordna upp detta nu och det ska jag göra. Imorgon. För idag tänker jag fortsätta bo på soffan, äta popcorn och dricka cola.

That's it. Och nej, det är inte A detta handlar om, vilket gör det lite värre för han är så söt och snäll och försöker.. Men det räcker inte till. Det finns inte samma gnista där, även om vi har roligt, för jag kan inte riktigt slappna av lika mycket som med 'Han'. Det känns inte rätt på samma sätt, och efter den senaste tiden kommer det förmodligen inte att göra det heller.. Suck.

Nu räcker det. Dags att återgå till Scrubs och popcornen.
Jag ville bara förklara mig lite, så ingen börjar tro att det handlar om något som pågått i några dagar eller en vecka eller så.. There's a reason I keep some things to myself.

<3