litentigerlilja

..and even if I do, it's not because of you..

Okej, har fått en hög med påtryckningar senaste dagarna om att jag inte uppdaterar särskilt bra längre. Så ja, jag ska verkligen försöka ta tag i det, jag lovar! Jag har bara varit extremt upptagen, vilket låter som en töntig lögn, men det är sant. På riktigt.

Först och främst har jag jobbat häcken av mig, eftersom jag är den ENDA som faktiskt jobbar heltid på detta ställe, haha. Helt sjukt.. Och det är bara för att det är praktik, kommer jobba mindre timmar i sommar när jag blir anställd på riktigt. Fast då får jag ju åtminstone betalt för mina timmar, vilket kommer kännas JÄVLIGT najs, I can tell you! Så ja. Jag har jobbat, jobbat och jobbat. Hamnade på ett trevligt åtta-dagar-i-sträck-pass här för en vecka sedan, förra måndagen var min sjätte dag av de åtta och vid det laget började hjärnan bli totalförvirrad. Vilket i sin tur ledde till att mitt vettiga omdöme försvann och jag faktiskt tackade JA när två söta sydafrikaner bjöd med mig ut efter att jag slutat jobba. Det skulle visa sig vara något av det bästa och värsta jag har gjort hittills på denna sida av havet. Kan ju här också nämna att jag ALLA ÅTTA DAGAR jobbade kl 15-23. Yes. Alltså, jag checkade in de här killarna på söndagskvällen och under måndagen kom de och snackade med mig en miljon gånger, sedan kom deras irländska polare också och hälsade på en sväng och det var även då de föreslog att jag skulle följa med dem ut efter jag jobbat klart. Samtidigt pratade jag med två svenska tjejer (de första jag mött här, från Sundsvall av alla ställen!) och vi kom överens om att gå ut allihop. Så, svenskorna drog med grabbarna tidigare på kvällen, eftersom Connor (irländska kompisen) bor här precis bredvid. Kl 23 kom de och hämtade mig, vi drog hem till Connor igen och sedan drog vi ut och festade halva natten. Det var en sån där hysteriskt kul och galen natt, jag dansade snurrbugg med Alfie, vilket jag inte försökt mig på på måååånga år. Men fy fan vad roligt det var!! De andra var superimpade, haha, men det enda jag kan säga är att Alfie är grym på att dansa :) Tjejerna gick hem vid 2tiden och vi andra stannade ca en timme till, tills det stängde. Connor gick hem till sig och jag och grabbarna gick tillbaka till Snoozles. Jag hade ingen annan i rummet den natten, så jag fick sällskap.

Resten av veckan var precis lika intensiv som den första kvällen. De sista arbetsdagarna av åttadagarspasset var en pina att ta sig igenom då jag jag hade konstant krappula, haha, men det funkade eftersom pojkarna höll mig sällskap en stor del av mina arbetspass ändå :) På nätterna festade vi. Trots att pojkarna flyttade över till Connor på onsdagen, kom de fortsättningsvis och hälsade på mig hela tiden och vi var ut alla kvällar. Grymt säger jag, GRYMT!! På lördagen var det dags att säga hej då, eftersom de skulle dra på vidare äventyr, först runt Irland och sedan ut i vida världen igen. Chefen sa att jag skulle få ha mån-ons ledigt denna vecka, så jag bestämde mig för att boka in en minisemester i Dublin de dagarna. När jag sa det åt pojkarna fick jag ett halvt löfte om att de skulle komma dit (iallafall en av dem..) men jag lät inte de tankarna finnas då man lättast blir besviken. Var bäst att bara säga hej då direkt och låta det vara så.

Nu är det då torsdag idag, och jag har varit mina dagar i Dublin. Allt jag kan säga om det är att det påminner mig om Stockholm, så det kändes rätt trist. Drog härifrån sent på måndagen så jag var inte framme förrän till kvällen, så då blev det bara käk och i säng. I tisdags vandrade jag runt halva staden och kikade på det mesta, sedan hittade jag Starbucks (!!) tack vare Dereks hjälp, och där blev jag flera timmar med min bok, en kopp hot chocolate och en enorm chocolate chip cookie. Kändes alldeles underbart. Kvällen hängde jag bara på hostlet och umgicks med en del kul folk. Igår (onsdag) tog jag ett nytt varv runt i staden, kikade mig igenom shoppingcentren osv, men var less på eftermiddagen redan och ville hem till Galway.. Hade bokat en senare buss, men lyckades få följa med på 18bussen redan så jag skulle få komma hem tidigare! När jag satte mig på bussen hade jag en rad missade samtal från Nico, men eftersom jag var lite bitter att han inte hört av sig tidigare ignorerade jag det sista, och sedan dog min telefon. Sov den ca 2½ timmar långa bussresan och var så otroligt lycklig när bussen stannade. Jag var hemma i Galway igen! Kan inte beskriva det, det är känslan jag har för Lynnwood, och det var alldeles underbart att känna samma sak här. Väl inne på Snoozles slängde jag av väskorna i receptionen och sjönk ner på en stol. Då påpekade Vanessa att jag hade besök.. Så, jag gick in i loungen, och där var pojkarna!! :D Efter en förlåt-puss förklarade Nico att de struntat i Dublin så de istället kunde komma och bo en sista natt på Snoozles, och träffa mig :) Snacka om överraskning.. Efter en ordentlig dusch, spenderade jag resten av kvällen nere i sofforna med pojkarna, tills Connor kom och trugade med dem ut på en öl och jag gick till sängs. Sov som en gris, fasen vad nöjd jag var..

Imorse vaknade jag av knackningar kl 9.30, det var dags att säga hej då. Denna gång på riktigt. Det suger så jävla hårt att träffa massa underbara människor, och bara måsta säga hej då hela tiden!! Fast jag har valt detta själv, detta liv, och då får jag också leva med det. Jag visste när deras buss skulle gå, så till slut blev det lite bråttom och jag fick nästan knuffa ut honom och dra igen dörren för att han faktiskt skulle gå. Då blev det plötsligt jobbigt.. Så vi måsta hinna med en sista omfamning. Därefter kröp jag tillbaka under täcket och sov som en sten.

Idag har varit en lång dag. Har varit totalt omotiverad och less, som tur var har jag varit float idag då både Cathryn och Vanessa jobbade kvällspasset, så jag har mest kunnat sitta och glo. Det mest ansvarsfulla jag gjort är städat, haha. Det ska nämligen börja ske lite förändringar härikring nu, så vi får alla dra vårt strå till stacken, för mig och de andra tjejerna innebär det att totalstäda receptionen, loungen och hallen. Vi har dock hela helgen på oss, så ingen av oss var särskilt produktiva idag :p Nu på kvällssidan kom Connor förbi en sväng, han ville bara kolla om jag 'är okej', haha. Det var nästan lite fint :) Ska eventuellt hitta på nånting i helgen, idag började jag nämligen nästa långpass på 9 (!!!) dagar, allt för att jag ska få vara ledig nästa helg när mamma och syster kommer.. Så vi får se, misstänker att jag kommer vara rätt slö iallafall denna kommande vecka, även utan alkoholintag under helgen. Men men. Det tar vi sen! Känns bra att ha Connor i närheten iallafall.

Nu ligger jag här i min säng. Är ensam i mitt rum inatt igen, hur jävla skönt som helst!! Ska njuuuta. Bara det har laddat klart ska jag se lite Big Bang Theory, sitter och dricker lite cola och äter godis. Man får ta tillvara på de stunder man har :) Hela helgen ska jag jobba kvällpass med Cathryn, är lite smånervös för hon är ny (varit här typ en vecka) och jag känner mig själv lite ny ännu, iallafall när det kommer till att klara fredags- och lördagshysterierna.. Jeez. Men, det ska nog gå bra!! Är ju iallafall Derek som är nattvakt under helgerna, så om inte annat kan jag gnälla av mig efter arbetspassen på kvällarna ;) Måste även tacka för Dublinböckerna/kartorna han lånade mig inför min minisemester :)

Så, nu har ni fått anledningarna till att uppdatering inte skett tidigare. Ska dock verkligen få till något bättre nu under helgen, ska ta med datorn ner typ på lördag så kan jag sitta och hålla Derek sällskap under natten medans jag bloggar.

JO FÖRRESTEN: Ni ska få höra något av det sjukaste jag varit med om. Denna värld vi lever i är så jävla liten att jag ibland verkligen blir rädd. Men för att ni ska förstå precis hur sjukt det är, måste jag börja från början. Jag och en tjej, Meghan, drog iväg på Connemaraäventyret för några veckor sedan. På samma buss som oss var en amerikansk familj, vilka visade sig komma från KIRKLAND. Detta kanske inte säger er något, men Kirkland råkar ligga bredvid Lynnwood och jag har varit där måååånga gånger. Lite av en coincidence säger ni, jaja. Så kommer vi fram till Kylemore Abbey, käkar osv, bla bla bla. Så vill Meghan ha te med sig på bussen, så vi pratade med en tjej som jobbar i restaurangen, hon heter Minna. Ovanligt namn för en irländska? Jomen sinni, hon är från FINLAND. Ojoj, det drog upp en intressant diskussion, då hon säger att hon kommer ifrån JOENSUU!!! Även här kanske ni fattar nada, men nu är det så att det är en stad som ligger i Karelen, som även råkar vara samma stad där MIN FARMOR kommer ifrån!! Det var för sjukt för att vara sant, jag tänkte nästan droppa mitt gamla efternamn, men om hon faktiskt skulle råka känna till mina släktingar där uppe pga namnet så skulle det bli för mycket för lilla mig.. Jag menar, bruden kanske känner mig farfar? Som jag aldrig själv har träffat, kan tilläggas. Nåja, tillbaka på bussen var vi trötta och griniga och jag glömde för stunden bort de störda moments vi haft under dagen.
Nästa dag bestämde vi oss för att hänga i Eyre Square (parken) så vi satt och brände oss lite och framkallade fräknar. Då vill Meghan ha mat (haha, allt händer då hon vill ha något) så vi går in i shoppingcentret. Vad ser Emma då? ÅLÄNNINGAR! Det var för stört för att kunna vara verkligt, men när jag inser att sonen i familjen är en kille jag faktiskt känner, då trodde jag verkligen att jag skulle smälla av. Jag har hängt mycket med denna grabb, då v har gemensamma vänner, bland annat ett av mina ex. Jag blev så till mig att jag inte kunde få fram ett hej ens, bara stressade ut därifrån. Meghan undrade vad det var om, hon sa att kille såå hade varit påväg att hälsa men att jag stuckit innan han hann reagera. Vilket alltså påvisar att det inte var inbillning, det var verkligen han! Och hans familj! I GALWAY! Vi lade oss platt i parken igen medans jag försökte smälta alla störda random moments som varit de två dagarna. Tror jag lyckades lägga det åt sidan när jag gick och la mig den kvällen.

Så, till denna veckas otrolighet: Jag hade två tjejer i mitt rum i söndags natt, hur trevliga som helst. De kommer från Californien så vi hade mycket att snacka om, på söndagskvällen jobbade jag själv och var stressad som en gris (av någon anledning var det en holiday här, vilket innebär att det var som en lördag) så jag hann bara peta i mig två rostisar i farten. Då kommer dessa två tjejer med en djup tallrik åt mig, med pasta, köttfärssås och två brödbitar värmda i ugn. Jag ville gråta, det finns så söta människor alltså! Så på kvälle i rummet tackade jag så mycket, sen pratade vi en massa. Ena tjejen, Kayleen, undrade var jag kom ifrån, så följde den sedvanliga förklaringen om ön mitt i havet som är finsk men svenskspråkig osv.. Så säger hon: 'You're talking about the Ohland island?!' Och jag bara fuck, hur vet hon det? Då förklarar hon att hennes MORFAR KOMMER DÄRIFRÅN!! Alltså herregud. Hon ville veta allt, vi ska hålla kontakt via FB osv, för hon har aldrig träffat någon därifrån och hennes mormor vill veta en massa osv osv. Helt insane! Det sjukaste av allt är att ingen i hennes familj någonsin fick veta något om hans liv som ålänning, han stack till Californien som ungdom och berättade aldrig åt någon varför. Idag lever han inte längre, så Kayleen och hennes släktingar är supernyfikna. Det är helt galet, men jag känner faktiskt folk med morfaderns efternamn så jag tänkte försöka göra lite efterforskningar, eftersom det bara är några generationer bakåt och namnet är lite mer ovanligt, så borde det inte vara omöjligt att kunna hjälpa amerikanerna att hitta sina släktingar på ön. That's it.

Yep, jag lever ett otroligt spännande liv här, haha! Nu blev detta aslångt, men när jag äntligen kom ihåg nu att jag inte nämnt alla störda grejer så måste jag få ner det, innan jag glömmer bort det igen :)

Nu BBT och lite saknad. Så hörs vi en annan dag.
<3